Månad: augusti 2014

Hösten jo den är ett faktum.

Ja då sitter jag här med fötterna på bordet, online solen visar sig och här sitter jag och känner mig lurad. På vad då? På sommaren som varit!  Nu handlar det inte om sommaren i sig utan mera om mig. Det gick så fort, prescription sommaren är verkligen kort som Ledin sjunger mycket regnar bort fast det har det ju inte gjort i år. Nu är det snart  alla stjärnfall på himmelen, sedan är hösten här och kramar om oss. Sveper in oss i sin själ. Då finns i och för sig svamparna och värmeljusen att ta till.

Men många långa veckor av skola, arbete och bostads mys.  Nu har jag många dagar att se framemot i mitt företagande, just det jobbet är ju bara roligt.  I höst ska jag och Johanna Björk föreläsa för Färgelanda kommun.  Skola, personal och allmänheten.  Jag ska till Mellerud, om det va Borås, eller Härryda någon mera här runt omkring.  Så hösten har sina ljusglimtar att se framemot.

Även alla  stunder när tét kommer värma upp, är stunder att se framemot.  De stunderna när svampen doftar i hela huset och stunden när pyjamasen gör nytta igen. Alla tränings timmar som ska till. Ser jag framemot.  Hösten är tiden då vi bor in oss, i våra hem igen. Mysfaktorer blir till av mörker och levande ljus.

Igår var vi i skogen plockade svampar.

Men min höft ställde till det, så det blev inte många svampar plockade av mig. Tur att maken och sonen gillar just svampletar görat jag  satt mest i bilen.

Vår hund älskar att åka med ut och plocka svamp.  Så han fick följa med oss på tur.

 Men den första svampmackan har ätits av oss för i år.  Det är på det sätt vi bjuder in hösten till oss.

Idag är sista dagen av ledighet, nu börjar jobbet igen.  Känner att några veckor till med ledighet, hade suttit fint men nu börjar det igen.  Idag ska jag se till att göra beställning på (h)järnkolls material som ska vara med inför hösten. Ladda upp redan nu så jag slipper komma på det en vecka innan.

Lev idag just nu, igår finns inte längre och i morgon är inte här utan framtid. Nu har vi och det är i nuet vi formar framtiden genom val.

Inte ens dagis har samma personal alltid.

När man har barn som är yngre och då man har jobb med lite olika tider som inte passar in i dagistider eller fritidstider, prostate då kan det vara bra att att professionell barnvakt.

Finns verkligen det?

Jo tydligen så finns det och de är verkligen kvalificerade och har  intyg på sin profession. Nu  finns ju bolaget inte i alla städer, sickness men där det finns  är ju möjligheten att använda sig av mera trygga barnvakter.  Bolaget bildades  redan 2010. De utbildar all personal i HLR Allergiska reaktioner mm, bara det gör att det luktar trygghet känner jag.

Då va i och för sig mina barn alldeles för stora för att behöva barnvakter men vilket företag!  De verkar att ha koll på vad  du som förälder kan  komma att behöva när du har barn i dagis och fritidsålder.

Min tanke blev större när jag läste runt på hemsidan. Min tanke blev barn med behov. Tänka dig att ett företag utbildar och tillhanda håller en barnvakt som sedan specialiserat sig på en liten kille eller tjej med ADHD, Tänk dig att den barnvakten du har alltid är den samma varje gång.  En kille eller tjej, som vet vad dina behov är och vad du och ditt barn behöver för att tryggheten ska uppstå även om du inte är hemma.   En sådan barnvakt skulle jag vilja haft då det begav sig.

Vilket smart företag.  Vi pratar nästan smartphone smart.  Vi leker med tanken, att  det blir akut nödvändigt att du behöver jobba några timmar extra,  dagis stänger och ingen i familjen kan ställa upp.  Då ringer du, din kvalificerade barnvakt som varit hos dig varje gång. Hon känner din lille kille vet vad som gäller, när du kommer hem efter dina timmar på jobbet har hon gjort allt det där som du annars skulle gjort ihop med ditt barn och lite till tänker jag. För barnvakten är ju inte trött efter sitt jobb, utan just att aktivera stimulera  är ju hennes jobb. Hon är säkerligen trött efter sitt jobb men det är inte hemma hos dig, för du och din son är ju hennes jobb.

Barnvaktscertifiering av de anställda och  faktiskt en hygglig lön vad jag kunde utläsa på hemsidan.  Tyvärr är det helg så jag kan inte ringa upp företaget och fråga om det där som jag tänker.   Där de skulle kunna vara ett riktigt stöd i vardagen, för många föräldrar som är föräldrar på heltidsövertids tider. Vi som liksom är föräldrar dygnet runt, fast två gånger om.  De som är föräldrar där  kommunens stöd inte räcker till. Där tror jag det här företaget skulle kunna göra massvis med nytta.  Samma barnvakt alltid inte ens på dagis är det samma personal alltid. Det låter som en dröm det här företaget, en dröm…..  Men det är det inte för det finns ju redan i alla fall till viss del.

Skulle de nu vara så att de saknar kunskaperna om barn med NPF så är ju det ett mindre problem för det finns ju utbildningar i det med där kan till och med jag göra en insats 🙂

Telenor eller Tele2 -Tele2 alla dagar i veckan.

Idag  åkte jag och maken till City gross för att handla lite  räkor som vi skulle fritera. Fick vi med några hem? Nops det fanns inga tigerräkor tyvärr.  I alla fall så har jag gått i tankar om att jag ska byta telefon, ambulance  Maken har en Sony Xperia Z1  som han är riktigt nöjd med.  Jag kände att jo nu har jag haft min telefon länge nog kanske dax att byta.

Redan förra månaden var så fallet men då krånglade kundtjänsttjejen på Tele2 och det verkade vara väldigt krångligt och dyrt för att få till telefon. När maken ringde och försökte. Viket gjorde att jag tjurade till och blev lite grinig. När jag är grinig så är jag grinig och får jag en ide i huvudet så gör jag bara för jag kan.  I alla fall så idag när vi va på City gross så kom jag på att det brukar stå några killar där vid entrén från Telenor som säljer telefoner och abonnemang.  När vi gick in i affären stod där tre  personal utan för ingången och rökte, drug så jag tänkte att ja ja jag tar det på vägen ut.

Efter mindre än en timma så var vi på fiket där och käkade en räkmacka då stod  killarna och tjejen vid sitt bord. På  väg ut efter fikat så letade jag efter  Telenor-personalen.  Men de hade återigen gått på rast satt igen Alla tre.  Då tänkte jag att jag går ut och säger till dom att det va ju synd att de har så många raster för jag hade ju tänkt köpa mig en telefon av dom.  Men medans jag sa mitt ärende så ändrade jag mig.  Kan ju inte vara vidare bra service på ett sådant företag när de har rast stup i kvarten.  Kanske ändå bättre att ta ett annat företag än just Telenor  kände jag.   Så jag sa till killen som var på väg upp från parkbänken att nej sitt du kvar ni har just  gjort så att jag ändå trotts allt  väljer ett annat företag än ert.  ett företag som inte har så mycket raster som ni har.

Jo lite grinig va jag det ska jag erkänna.  I alla fall när vi kom hem så ringde jag upp Tele2 för att säga upp det abonnemang jag idag har.   Tjejen jag pratade med var riktig genom trevlig tvärt emot den som maken pratat med  tidigare i somras.  Hon frågade varför jag skulle säga upp mitt avtal jag har ju varit kund så länge och hon sa något om att hon kunde erbjuda mig något som jag inte ville missa.  Hon sa det med en röst som sa till mig att lyssna i alla fall på det hon har att säga dig.

Vilket resulterade i att jag  nu har samma telefonnummer, två års bindningstid och 50 kr rabatt i månaden på mitt abonnemang.    En Sony Xperia Z2 som skimrar i lila. fast den kommer först om några dagar.  Nej  jag som var så arg på tele2 för samtalet i sommras, har ändrat mig  det gäller att prata med rätt människa, det gjorde jag idag så nu  är jag igen fortfarande tele2 kund. Vilket jag varit i många herrans år.

Varför jo för jag gillar  det företaget. Dom hittar lösningar när jag har problem. Men med förbehållet att det  gäller att få prata med rätt tjej eller kille som liksom  vet vad jag vill.

Telenor, jo jag var kund där en gång, men snabbt efter att bindningstiden gick ut.  Sa jag upp den tjänsten för de vet inte vad service är över huvud taget.

Nu  väntar jag på att min nya fina lilla lila telefon ska dimpa ner i brevlådan 🙂  Tele2 jo det är mitt företag det inte så att jag äger det men det är där jag väljer att vara kund, för de löser mina problem när jag vill att de ska lösa dom och är inga paragraf-ryttare de ser att kunden har alltid rätt.

Är det nu så att någon vill köpa en Samsung Galaxy Note? GT N7000  så har jag en jätte fin har hela tiden haft skärmskydd på den, och gummiskal bak. Original pennan finns, samt original laddare.

Inte en repa är det på telefonen.

DSC_0006

Ljusspridare dom finns

Det känns som om hösten har börjat komma. Är det adjö till sommaren eller är det bara en försmak till det som komma skall? I mig blir det lite sorg, generic samtidigt som det blir ett litet smygande ro-känsla.  Jag har en fantastisk vän som inte bara bor på FB. Hon finns även i verkliga livet. Nu tänker jag inte förklara mera ingående vem hon är, illness eller vad hon är, mera än att hon är en vän. Bor några mil bort gör hon och vår vänskap är inte alls komplicerad. Hon är som hon är,  Jag är som jag är och vi är ganska så lika i vårt sätt att vara.  Jag är utredd inte hon, hon väntar på och jag har väntat på.  När hon är down så försöker jag på alla sätt stötta upp, när jag är down så är det likadant fast från hennes håll.

Jag har varit lite mera off i några dagar, och då dimper det ner lite extra meddelanden från henne.  Har bara yppat det översta till henne, men det behövdes inte så mycket mera för att hon skulle förstå. Då kommer det  sånt där fint litet mail med tankar och ord som gör att ljuset sprid inom mig ändå då. Gnistan tänds även om det inte är jag som tänder den.  En ljusspridare, ja just det är hon som är min vän. En ljusspridare som liksom känner på sig att ljuset håller på att slockna inom mig. Precis så är det.

Just nu är jag glad och tacksam över att denna ljusspridare finns, att hon är min vän. Så har det inte alltid varit men det är så det är nu. Ur något riktigt tråkigt, föddes något som är riktigt bra. Till och med riktigt fantastiskt.

Tack min vän för att du finns. Du är lite av en sådan där själsfrände, någon som vet instinktivt utan att det behövs ord.

Lev idag just nu  idag ska jag samla på ljus så det lyser inom mig. På något sätt ska det gå. Imorgon är en annan dag som inte bor här idag den tar vi då. Ett steg i taget är det som gäller när det är mera uppför…..

Nya tag behövs

Idag var himlen grå.  Lite svårt att vakna men det lär bli en dag idag med tänker jag.  Jag har länge känt att jag behöver nytt. Tänka nytt har trott att jag gjort det men inser igen att jag bara byter orden inom mig till liknade ord som har samma innebörd. Förstår ni hur jag menar?

Tror det är ett genomgående tema inom mig.  Att jag liksom tror att nu har jag tänkt igenom det hela. Nu är det beslut tagna av mig, cialis och nu har jag verkligen tagit ut tankesvängen tänkt flera olika tankar.  Så är det inte för när jag tänker igenom saker så byter jag bara ut tanken till en liknade tanke som egentligen har samma innebörd.  Jag byter bara ut orden för att lura mig själv.  Men jag behöver göra nytt. Vill göra nytt, tadalafil vill ha nya utmaningar att ta tag i.  Inte gå i de vanliga spåren.

Vet bara inte hur jag ska komma framåt i helt nya spår. Kanske är det enkelt. Egentligen är det enkelt det är bara till att ta ut steget i en helt annan riktning och kliva på.  Välja att följa spåret så det inte blir cirklar.  Idag får bli en dag med steg tankar.  Idag får det bli en dag där jag tänker mera på att ta steget rätt ut ändra kurs våga  ta steget rätt ut i framtiden.

Japp det får bli så idag…..

Lev idag just nu,  igår är historia i morgon är inte här. Men idag kan jag påverka morgondagen 🙂

Att se det som är bra är aldrig fel

Det är alltid roligt när man får nya infallsvinklar och får nya vänner  även om det bara är på FB.  Nu kanske inte ens man kan skriva bara på FB, stomach för oj vad just FB har gett mig. Det är ju så många nya saker jag får del av på just FB. Igår blev det en vän förfrågan som var mera än intressant kände jag.  Till på köpet bloggar tjejen, prostate där fanns mycket att läsa. Tydligen så finns det en fortsättning att läsa här om henne.  Just jag får ju läsa lite i taget om jag ska har någon utdelning av det jag läser så jag har bara läst på den ena bloggen.

Erica som hon heter möter utmaningar som jag inte ens kommer i närheten av. Ändå hittade jag  saker som vi var lika i.  Det första ja la märke till var Mia Törnblom.  som ni redan  vet har det blivit många Jag är bra böcker hos mig.  Något som ni inte vet är att varje gång jag går in i en affär, sovaldi sale så letar jag på hyllorna efter  Vackra skrivböcker som sedan kan fyllas med bra ord från mig. Erica föreläser tydligen om hur det är att leva med ryggmärgsbråck, möta utmaningar och ändå ha en positiv livssyn.

Just det där med livssynen och det positiva är något som är viktigt för mig.  Men just det är ju viktigt, att hitta till det som är bra och faktiskt funkar. Gör man sedan mera av det som är bra så är det nästan som om man kan möta vilken motgång som helst.  Jag gillar när glaset är halvfullt det halvtomma ser jag inte ens.

Ha en fin dag.

Lev idag just nu, igår finns inte längre och morgondagen är ännu inte här.

Med tanke på vad jag innan skrev läs det här

DESPERAT skri! SNÄLLA, SNÄLLA – HJÄLP OSS ATT RÄDDA VÅR DOTTERS LIV! Sök bland era mediakontakter. Tyvärr så kan detta bli ett scoop.. Jag kommer att dela hejvilt till alla här!! Vill att alla era kollegor och vänner också ser. Ge vår dotter en chans bara!!Förmedla detta vidare till alla ni kan komma att tänka på bland opinionsbildare, politiker, journalister och alla som ö.h.t har en kanal till publicitet och nyhetssändningar för kortare eller längre inslag. Vi har själva mycket stoff redan. Har svårt att hålla mig kort nu, men drar bara det viktigaste som hänt.

Det räcker av livshotande VANVÅRD från kommun (LLS) och rekommenderade institutioner! Efter 3 års kamp – beviljades LSS-hjälpen. Efter detta: –>

MIN/VÅR dotter höll på att dö 2 g.g.r. i ett Akut-familjehem via kommunen för att kommunen negligerat Diabetesmottagningens tillskickade direktiv om krav på föräldrautbildning vid placering av barn med diabetes. Vaddå dö när man är 14?
1) LCHF-mamman vägrade ge vår dotter socker när tösen var på väg ner i insulinkoma.
2) När vi hämtade vår tös på spontan permis inför Halloween stank hon av aceton – Ketoacidos. Diabetesöverläkaren sa att hon var 2 dagar från döden då och gång 1) kunde hon dött i insulinkoma samma dag.

Kanske skämdes kommunen så mycket efteråt, eller drog öronen åt sig. Man får ju kanske dåligt anseende som kommun om man dödar barn? Då gav vår kommun oss äntligen efter vår 3-4-åriga kamp – den nödvändiga lagstadgade LLS-hjälpen – då de satt vår dotter i LIVSFARA? För sedan fick vi – efter ytterligare lång analys av läget – ett ”specialiserat”(?) (och svindyrt för kommunen, 5000:- per dygn?) LSS-boende för att rädda hennes liv.

Mer finns på min blogg, men jag har kraftigt censurerat mig från att kritisera och uppge namn hittills för att inte stöta mig/oss mer med kommunen d.v.s makten och nu LSS-boendet . Under 2013 var vår dotter MKT nära att dö 3 gånger. Enbart en skyddsängel räddade henne..

Nu har vi inget att förlora. Vår dotters liv är i stor fara eftersom boendeinstansen/ledningen/företaget inte tagit oss på allvar om hennes riskbeteenden p.g.a neuropsykiatriska diagnoser (vilket räcker väl till för att hamna i träsket).

Hon har sedan första klass en svår typ1-diabetes och ENLIGT Ö.K med LSS-boendet för 5 månader sedan skulle både sköterska och personal ta ansvar för alla medicineringar och se på alla blodsockervärden okulärt och varje gång – ca. 11 ggr dygn – som vi gjort under 9 år – vara med och besluta om åtgärder och boendepersonalen skulle SITTA BREDVID vår dotter för att alla insulindoser skulle ges – eftersom hon inte kan sköta sin diabetes själv, främst p.g.a autismen.

Idag när jag besökte vår Ella och pratade med personalen om hennes riskabelt höga medelvärde så fick jag höra att sköterskan – som vi lättade anförtrott dotterns medicinska vård till; DIREKT hade gett direktiv om att vår dotter hade EGENVÅRD.

Tvärtom mot vår Ö.K i stor introduktionsgenomgång av alla dotterns behov och bl.a i samarbete med att ”sköterskan” för LSS-bondet – som antecknade intensivt och frågade massa. Men det har inte varit NÅGOT av vårdövervakning under FEM månader! Vi underströk ju tydligt att hon inte klarade egenvår och de bekräftade! Utan tillåtelse har inte ens den sjukdomsinsatta personalen fått lov att ge insulin, fast de har velat och förstått nödvändigheten av. Nåt jag fick höra idag. De har bara kunnat titta på när dottern inte gjort det.. Vi har mailat och pratat hur många gånger som helst om diabetesskötseln, utan att få information om att dotterns hälsa har varit helt övergiven från första dagen..

OCH två gånger har dottern lyckas rymma från personalen, också. ETT av de största riskbeteendena som vi understrukit hela tiden! Vi vet fortfarande inte var hon varit eller i vilket sällskap den första 24-timmarsrymingen och 5-timmarsavvikandet i förrgår natt, med skyhöga blodsockervärden, precis som en helt obehandlad diabetes..

Vi föräldrar har vakat dag som natt över dotterns hälsa och säkerhet både sedan diabetesdiagnosen i första klass och efter NPF-utredningen var klar när hon knappt fyllt 12 och vi har satsat vår egen hälsa för hennes skull! Äntligen trodde vi att vi kunde slappna av under professionellt kvalificerad vård och omsorg, även angående riskbeteendet..

JAG LARMAR – MEN JAG GÖR MIG INTE TILL

Mvh mamma Victoria och familjen Oro
victoria.q@live.com eller ring styvpappa Seth 0707-913097

Om exakt vår dotters dödshot:https://bloggmalplace.wordpress.com/2014/07/19/flickan-som-dog-av-samma-diagnoser-som-var-dotter-har/

DELA eller ragga mediaintresse!

Foto: DESPERAT skri! SNÄLLA, SNÄLLA - HJÄLP OSS ATT RÄDDA VÅR DOTTERS LIV! Sök bland era mediakontakter. Tyvärr så kan detta bli ett scoop.. Jag kommer att dela hejvilt till alla här!! Vill att alla era kollegor och vänner också ser. Ge vår dotter en chans bara!!</p> <p>Förmedla detta vidare till alla ni kan komma att tänka på bland opinionsbildare, politiker, journalister och alla som ö.h.t har en kanal till publicitet och nyhetssändningar för kortare eller längre inslag. Vi har själva mycket stoff redan. Har svårt att hålla mig kort nu, men drar bara det viktigaste som hänt. </p> <p>Det räcker av livshotande VANVÅRD från kommun (LLS) och rekommenderade institutioner! Efter 3 års kamp - beviljades LSS-hjälpen. Efter detta: --></p> <p>MIN/VÅR dotter höll på att dö 2 g.g.r. i ett Akut-familjehem via kommunen för att kommunen negligerat Diabetesmottagningens tillskickade direktiv om krav på föräldrautbildning vid placering av barn med diabetes. Vaddå dö när man är 14?<br /> 1) LCHF-mamman vägrade ge vår dotter socker när tösen var på väg ner i insulinkoma.<br /> 2) När vi hämtade vår tös på spontan permis inför Halloween stank hon av aceton - Ketoacidos. Diabetesöverläkaren sa att hon var 2 dagar från döden då och gång 1) kunde hon dött i insulinkoma samma dag. </p> <p>Kanske skämdes kommunen så mycket efteråt, eller drog öronen åt sig. Man får ju kanske dåligt anseende som kommun om man dödar barn? Då gav vår kommun oss äntligen efter vår 3-4-åriga kamp - den nödvändiga lagstadgade LLS-hjälpen - då de satt vår dotter i LIVSFARA? För sedan fick vi - efter ytterligare lång analys av läget - ett "specialiserat"(?) (och svindyrt för kommunen, 5000:- per dygn?) LSS-boende för att rädda hennes liv. </p> <p>Mer finns på min blogg, men jag har kraftigt censurerat mig från att kritisera och uppge namn hittills för att inte stöta mig/oss mer med kommunen d.v.s makten och nu LSS-boendet . Under 2013 var vår dotter MKT nära att dö 3 gånger. Enbart en skyddsängel räddade henne..</p> <p>Nu har vi inget att förlora. Vår dotters liv är i stor fara eftersom boendeinstansen/ledningen/företaget inte tagit oss på allvar om hennes riskbeteenden p.g.a neuropsykiatriska diagnoser (vilket räcker väl till för att hamna i träsket). </p> <p>Hon har sedan första klass en svår typ1-diabetes och ENLIGT Ö.K med LSS-boendet för 5 månader sedan skulle både sköterska och personal ta ansvar för alla medicineringar och se på alla blodsockervärden okulärt och varje gång - ca. 11 ggr dygn - som vi gjort under 9 år - vara med och besluta om åtgärder och boendepersonalen skulle SITTA BREDVID vår dotter för att alla insulindoser skulle ges - eftersom hon inte kan sköta sin diabetes själv, främst p.g.a autismen. </p> <p>Idag när jag besökte vår Ella och pratade med personalen om hennes riskabelt höga medelvärde så fick jag höra att sköterskan - som vi lättade anförtrott dotterns medicinska vård till; DIREKT hade gett direktiv om att vår dotter hade EGENVÅRD. </p> <p>Tvärtom mot vår Ö.K i stor introduktionsgenomgång av alla dotterns behov och bl.a i samarbete med att ”sköterskan” för LSS-bondet – som antecknade intensivt och frågade massa. Men det har inte varit NÅGOT av vårdövervakning under FEM månader! Vi underströk ju tydligt att hon inte klarade egenvår och de bekräftade! Utan tillåtelse har inte ens den sjukdomsinsatta personalen fått lov att ge insulin, fast de har velat och förstått nödvändigheten av. Nåt jag fick höra idag. De har bara kunnat titta på när dottern inte gjort det.. Vi har mailat och pratat hur många gånger som helst om diabetesskötseln, utan att få information om att dotterns hälsa har varit helt övergiven från första dagen.. </p> <p>OCH två gånger har dottern lyckas rymma från personalen, också. ETT av de största riskbeteendena som vi understrukit hela tiden! Vi vet fortfarande inte var hon varit eller i vilket sällskap den första 24-timmarsrymingen och 5-timmarsavvikandet i förrgår natt, med skyhöga blodsockervärden, precis som en helt obehandlad diabetes.. </p> <p>Vi föräldrar har vakat dag som natt över dotterns hälsa och säkerhet både sedan diabetesdiagnosen i första klass och efter NPF-utredningen var klar när hon knappt fyllt 12 och vi har satsat vår egen hälsa för hennes skull! Äntligen trodde vi att vi kunde slappna av under professionellt kvalificerad vård och omsorg, även angående riskbeteendet.. </p> <p>JAG LARMAR - MEN JAG GÖR MIG INTE TILL </p> <p>Mvh mamma Victoria och familjen Oro<br /> victoria.q@live.com eller ring styvpappa Seth 0707-913097</p> <p>Om exakt vår dotters dödshot: https://bloggmalplace.wordpress.com/2014/07/19/flickan-som-dog-av-samma-diagnoser-som-var-dotter-har/</p> <p>Pappa Jan JP Persson - som kramas av Ella på fotot - David Eberhard, Helene Odenjung, Lars-Inge Stomberg, Sarah Britz, Hanna Klara Jedvik, Marie Branner, Malin Wahlstedt med många fler.. DELA eller ragga mediaintresse!

 

Vems ansvar

Igår va det ett inlägg på Fb som berörde.   Inlägget handlade om en kamp om en dotter med diagnos. Hur mamma hela tiden kämpat att få rätt hjälp till sin dotter.  Hur mamman pga av personalens oförmåga att ge rätt hjälp till dottern, hela tiden befanns sig i rädslans land. Rädd för att dotterns liv inte skulle gå att rädda. Att diabetesen skulle göra att dottern, inte längre var vid liv.  Personalen på boendet förbisåg dotterns problematik, ansåg att dottern var uppkommen till den ålder där medicin ansvaret skulle ligga på henne själv. Att det var ett ansvar hon skulle kunna hantera.  Jag skrev ett inlägg om just egenansvaret i Juli.

Inser att ännu är vi inte där. Det finns massvis att göra innan myndigheter och personal i insatserna verkligen förstår vad det handlar om.  Att ett bra arbete handlar om att lyssna på föräldrar, inser och förstår att föräldrarna kämpar inte så,för kämpandes skull. Utanför att ungen verkligen behöver det stöd som föräldrarna kämpar för.  Jag har själv tänkt tanken i situationer när jag jobbat, Men om nu föräldern nu vet och kan allt, varför gör dom inte då.  Dum tanke att ha som personal, tänker jag,  för i sekunden efter inser jag att det är ju hjälp de vill ha, mitt jobb är faktiskt att hjälpa.  Det är huvudsyftet i mitt jobb att underlätta, hjälpa till, att göra det enkelt.

Att bara behöva stå ut med tanken att jag orkar inte, klarar inte av att hantera som förälder är svårt. Att vara förälder och få till sig att samhället tar över och hjälper till är svårt. Att sedan se som förälder att det som samhället skulle hjälpa till med är inget samhället hjälper till med, utan de låter dottern själv ta ansvar över sin sjukdom.  Det måste vara fruktansvärt, vidrigt, hopplöst och svårt.  Vad är det som gör att vi som samhället så gärna kastar snea ögon på föräldrar och lägger stämplar på dem, som  icke dugliga föräldrar, om de ställer krav på vården?  Det är föräldrar som kämpar med näbbar och klok att deras barn ska få den omsorg och det stöd de så väl behöver.

Det är så viktigt att vi som myndigheter, eller insatser i olika vårdinrättningar verkligen lyssnar på föräldrarna, de känner faktiskt barnet mera än vi andra någonsin kommer att göra.  De har minnen med sina barn, erfarenheter av sina barn som vi andra aldrig någonsin kommer att komma i närheten av.  Inte får vi låta barn  bara för att de kommer upp i en viss ålder, lämpa över allt ansvar på ett barn som  redan innan visat att de inte kan hantera och ta ansvar?

Vem ska  ta ansvar sedan när det  visar sig att de ansvar man lät övergå till egenansvar inte höll, ungen dog?  Är det verkligen så att ungar ska behöva dö innan vi förändrar?   Är det verkligen så att jag som förälder ska uppleva att pga bister i vården, så dör kanske mitt barn? Är det verkligen så att föräldrar ska behöva vara rädda för att telefonen ska ringa. Att de är rädda för att få höra någon säga att tyvärr din dotter klarade inte av att ta sitt egenansvar om sin sjukdom, hon dog i natt.  Är det verkligen så, personalen vill jobba? På ett sådant boende skulle jag aldrig vilja jobba.

 

Sida 2 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén