Ibland blir det vardagen som överraskar. Ett telefonsamtal från dottern inför resan till Grekland blev startskottet för timmar i köket, mängder av mat – och en påminnelse om ADHD i vardagen, familj, matlagning och känslor.
Här sitter jag nu, med datorn i knät och en kopp kaffe bredvid mig. Orden får komma medan morgonen långsamt vaknar. Jag vill börja med att säga tack – tack till dig som just nu valt att stanna upp här och läsa. Att du finns här betyder mer än du anar.
När dottern ringde
Igår satt jag hemma när dottern ringde. De skulle åka till Grekland dagen därpå och undrade om de kunde komma förbi på middag innan resan. Självklart, tänkte jag, och sa ja på en gång. Jag och dottern är båda ganska spontana, så det blev snabbt bestämt: vi gör det.
Matlagningen drar igång
När maken påpekade att vi nog behövde mer mat åkte jag iväg till affären. Som vanligt blev det mycket – jag ville vara säker på att allt skulle räcka.
Tillbaka i köket satte jag igång:
Tzatziki under beredning.
På en plåt låg rotfrukter och potatis, kryddade med timjan, chili och annat gott. Samtidigt fick kycklingfiléerna marinera i bränd chili, olivolja, vitlök och salt. Till det gjorde jag en klassisk tzatziki och en röra på bränd chili, vitlök och turkisk yoghurt. Under tiden stod en soppa och puttrade på spisen.
Soppan var mest för äldsta sonens skull. Eftersom han äter ganska selektivt fungerar inte helt kött – det måste ligga i en sås för att han ska smaka. Att servera hel kyckling går helt bort. Däremot fungerar soppa, och därför får det alltid finnas med som ett alternativ till honom.
Plastlådor i kylskåpet med soppor och rätter anpassade för selektivt ätande
Selektivt ätande och ADHD i vardagen
Vi har ofta lagat mycket mat utifrån just de rätter som han äter. Därför är kylskåpet nästan alltid fyllt med plastlådor: köttfärssås, tacoköttfärs och kycklinggryta – de tryggaste smakerna för honom. Nu är han vuxen, men det selektiva ätandet består.
Det här med selektivt ätande är inget ovanligt, särskilt inte hos barn och unga med NPF. För en del följer det också med upp i vuxen ålder. Det kan handla om konsistens, doft eller känslan i munnen. För min son blir soppa en trygg väg – där smakerna blandas men konsistensen är jämn. Att förstå det, och anpassa maten därefter, gör vardagen lite enklare och måltiderna mindre laddade.
Köket fylldes av dofter, grytor och rörelse. Det var mycket som hände på samma gång.
ADHD i vardagen – när känslan går före logiken
Mitt i allt kom tanken: lillkillen hade ju varit sjuk i feber nyligen, och han var fortfarande snorig. Skulle de verkligen komma hit och riskera att bli smittade innan en resa utomlands?
Här kunde jag inte ta beslut själv. Jag lämnade det till dottern och hennes sambo – och de bestämde att stanna hemma. Jag vet inte om det var dotterns beslut eller hennes sambos, men jag är glad över att jag kom på det innan de kom. Jag skulle inte vilja vara orsaken till att de blev sjuka och fick en förstörd semester i Grekland.
Och där smög sig ADHD in, som så ofta. Jag får en idé, går all in och kör på. Först när allt nästan är klart stannar jag upp: vänta nu, hur blev det här egentligen?
Det är inte brist på omtanke. Tvärtom. Det är bara att känslorna alltid kommer först, logiken senare. Resultatet blir ofta ett kök fullt av mat, rörelse och kryddiga dofter.
Ibland är det kaos, ibland ordning. Men någonstans i skarven däremellan finns också något vackert.
Reflektion
Den här middagen blev aldrig av – men den blev ändå viktig. För i köket fick jag både en påminnelse om min egen impulsivitet och en känsla av att faktiskt ha gjort rätt. Jag hann stoppa i tid. Och kanske är det just så livet är – fullt av snubbeltrådar och ändå med utrymme för omsorg.
Mellan raderna
Det här inlägget handlar inte bara om mat eller en middag som aldrig blev av. Mellan raderna berättar det om kärlek till familjen, om viljan att ge och skydda, och om hur ADHD formar vardagen. Det visar också att selektivt ätande inte alltid växer bort i barndomen, utan kan följa med upp i vuxenlivet – och att förståelse och anpassning kan skapa lugnare stunder runt bordet.
I grunden är det här en berättelse om omsorg: att rusa iväg med hjärtat och känslorna först, och låta logiken hinna ifatt senare.
AHA – mellan raderna
Även när jag springer på känslan kan jag landa i något gott. Det viktiga är inte alltid att det blev perfekt, utan att jag stannade upp i tid.
Sometimes everyday life takes unexpected turns. A phone call from my daughter before her trip to Greece turned into hours in the kitchen, lots of food – and a reminder of how ADHD in everyday life, family and cooking often means that feelings run ahead of logic.
Right now, I’m sitting here with my laptop on my lap and a cup of coffee beside me. Words arrive as the morning slowly wakes. Let me start by saying thank you – thank you for stopping by and reading this. Your presence here means more than you might realize.
When my daughter called
Yesterday, as I was sitting at home, my daughter called. They were leaving for Greece the next day and wondered if they could stop by for dinner before the trip. Of course, I said yes without hesitation. Both she and I are quite spontaneous, so the decision was made: let’s do it.
The cooking begins
When my husband reminded me that we probably needed more food, I went off to the store. As usual, I went all in – I wanted to make sure there would be more than enough.
Back in the kitchen, I started preparing:
Tzatziki in preparation – yogurt, garlic and cucumber in a bowl
On one tray, I placed root vegetables and potatoes, seasoned with thyme, chili and other spices.
Meanwhile, the chicken fillets were marinated in charred chili, garlic, olive oil and salt.
In addition, I made a classic tzatziki and a yogurt-based dip with garlic and chili. I’ve made tzatziki many times before, for example in this post about everyday cooking (in Swedish) – sorry, it’s only available in Swedish right now, but I might translate it later. Meanwhile, a soup was simmering on the stove.
Selective eating and ADHD in everyday life
The soup was mostly for my oldest son. Because he eats quite selectively, whole pieces of meat are out of the question – they have to be in a sauce for him to try. Serving a whole chicken is therefore never an option. However, soup works well, which is why it’s always there as an alternative for him.
Plastic containers in the fridge with soups and meals adapted for selective eating
Over the years, we have often cooked large batches of the few dishes he prefers. Therefore, the fridge is almost always filled with plastic containers: Bolognese, taco mince and chicken stew – his safest flavors. Now he is an adult, soon 29, but the selective eating remains.
Selective eating is not unusual, especially among children and young people with neurodivergence. For some, it continues into adulthood. It may be about texture, smell or the feeling in the mouth. For my son, soup is a safe way – flavors mix but the consistency stays smooth. Understanding that, and adjusting meals accordingly, makes everyday life easier and mealtimes less stressful.
The kitchen was filled with aromas, pots and movement. So much was happening all at once.
ADHD in everyday life – when feelings run ahead of logic
In the middle of it all, the thought struck me: my youngest had recently had a fever and was still sniffling. Could they really come here and risk getting sick just before leaving for Greece?
This was not a decision I could make on my own. I left it to my daughter and her partner – and they decided to stay at home. I don’t know if it was her decision or his, but I was grateful that I realized it in time. I would never want to be the reason they spent their vacation sick.
And that’s where ADHD makes itself known, as it often does. Often, I get an idea, go all in and keep going. Only when everything is nearly finished do I stop and think: wait a minute, how did this actually turn out?
It’s not a lack of care – quite the opposite. It’s just that feelings always come first, logic later. The result is often a kitchen full of food, movement and strong aromas.
Sometimes chaos, sometimes order. But somewhere in between there is also beauty.
Reflection
That dinner never happened – but it still became important. In the kitchen I was reminded of my own impulsivity, and I also felt that I had done the right thing. I managed to stop in time. Maybe that’s what life is – full of tripwires, but with space for care.
Between the Lines
This post isn’t just about food or a dinner that never happened. Between the lines, it tells about love for family, about the wish to give and protect, and about how ADHD shapes everyday life. It also shows that selective eating isn’t something children always grow out of, but something that can follow into adulthood – and that understanding and adapting can create calmer moments for everyone around the table.
At its core, this is a story about care: rushing ahead with heart and feelings first, and only afterwards letting logic catch up.
AHA – Between the Lines
Even when I run on feelings, I can still land in something good. What matters isn’t perfection – but realizing in time.ll land in something good. What matters isn’t perfection – but realizing in time.
”Yesterday has already come to rest in history, tomorrow is waiting further ahead. But right now – this is where life happens.” – Carina Ikonen Nilsson
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
