Dag: 5 oktober 2025

Sunlight breaking through heavy clouds over the horizon – a symbol of gratitude in everyday life and the light that always finds its way through.

Tacksamhet i vardagen – en ny morgon, en kopp kaffe och höstens stillhet

Tacksamhet i vardagen växer ur de små stunderna – som doften av kaffe, ett stilla hus och hösten som långsamt flyttar in. I den tysta morgonen vaknar kroppen mjukt och jag känner ro.
Livet i husbilen får vänta en stund, men kanske blir det ändå en sista husbilshelg innan vintern tar över.
Hösten bjuder in till att boa in sig, till doften av gröna tomater i sötlag och till känslan av att vara i fas med tiden.

Read this post in English -> Gratitude in Everyday Life – A New Morning, a Cup of Coffee, and the Stillness of Autumn

Ibland känns det som om livet är just som himlen på bilden ovan – moln som samlas, men där ljuset alltid hittar en väg igenom. Det är där tacksamhet i vardagen bor, i skiftningen mellan mörker och ljus.


Tacksamhet i vardagen och en ny morgon

Det är en ny morgon – och jag fick förmånen att vakna till ännu en dag.
Tacksamheten bor redan i kroppen när kaffet doftar varmt och mjukt, och huset fortfarande vilar i tystnad. Alla sover ännu, förutom jag. Det är min stund – den där lilla, stilla tiden innan världen vaknar.


Tacksamhet i vardagen Ljus, värme och gröna tomater

Igår fick maken och jag för oss att möblera om i vardagsrummet. Det blev så bra att jag tillbringade nästan hela dagen där. Ute ven vinden, men inne tände jag ljus i varje hörn och lät hösten flytta in på riktigt.

Två tända ljus i glaslyktor i fönstret, en stund av ro och tacksamhet i vardagen.
Ett stilla ögonblick när dagen blir till kväll. Här bor lugnet, här bor tacksamheten.

Medan ljusen brann kokade jag lag till gröna tomater – socker, ättika, nejlikor och kanel. Doften spred sig i hela huset.

Gröna tomater kokas i lag med socker, ättika, nejlikor och kanel – ett exempel på tacksamhet i vardagen.
Smaken av förr. Gröna tomater i sötlag – ett litet stycke nostalgi och tacksamhet i vardagen.

Förr brukade jag alltid lägga in tomater, men de senaste åren har det inte blivit av. Nu står burken där på köksbänken, och jag känner en liten barnslig förväntan på vad familjen ska tycka när de får smaka.

Inlagda gröna tomater i glasburk, en liten symbol för tacksamhet i vardagen.
När det enkla får mogna i sin egen takt – precis som livet självt.

I takt med tiden

Alfred var här i fredags och hjälpte mig att få in allt från trädgården.
Krukor, redskap och jord fick flytta in innan stormen kom. Vi drog upp morötterna och satte vitlök i jorden – nästa år kan jag plocka färsk vitlök direkt från vår egen trädgård. Det känns nästan ovant att vara i fas med årstiden. Ofta brukar vi ta in saker först när snön redan ligger vit över gräset.

Nu är det bara gräsklipparen och vattenslangen kvar, de får flytta in de också. I växthuset står nu rena, tomma krukor på rad. Alla spadar, krattor och trädgårdsverktyg har fått semester tills nästa vår.


Tacksamhet i vardagen. Hösten flyttar in

Kroppen börjar sakta vänja sig vid höst och vinter. Det känns skönt, nästan stillsamt, att få boa in sig. Ändå har vi inte riktigt bestämt om husbilen ska få vila helt än. Kanske blir det en sista tur – en helg till, med kaffet på gasolköket och sjön som spegel utanför fönstret.

Oavsett vilket väntar nu städningen och urplockningen. Sommarkläder, filtar och småsaker får komma in i värmen. De trivs bättre här än i en fuktig husbil. När allt är rent och klart ska husbilen få sitt tack – sitt vi ses nästa år.

Kanske är det just där tacksamheten bor.
I stunden innan vi stänger, i mellanrummet mellan sommar och vinter.
När vi får känna att vi hann – och att allt är som det ska.


Tacksamhet i vardagen och dess AHA

Aha… ibland handlar tacksamhet inte om stora saker.
Den gömmer sig i det lilla – som doften av kaffe, känslan av att hinna före stormen och att få vara i fas med årstiden.
Jag tror det är just då livet känns mest – när det är enkelt och stilla.


Mellan raderna

Mellan raderna bor lugnet.
Här finns jag, i tystnaden, i vardagen, i de små rörelserna som blir mitt liv.
Det är här jag andas, här jag känner – och här jag är tacksam över att få finnas. Tacksamhet i vardagen bor där när vi börjar arbeta med just tacksamhet.


Fråga till dig som läser

När kände du senast tacksamhet över det lilla – en kopp kaffe, en stilla morgon, eller att du hann före stormen?


Stöd mitt skrivande

Vill du stötta mina texter och bidra till att bloggen får fortsätta växa?
Stöd via PayPal
eller
Prenumerera på bloggen


Morgondopp i sol och rykande sjö

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Där sådde vi frön som kan ge oss gröda i dag eller i morgondagen – morgondagen som väntar längre fram, där borta i framtiden.

Men just nu – det är här livet händer.
Just nu, och just nu finns alltid här.
Det är där vi sätter våra fröer.

– Carina Ikonen Nilsson


Sunlight breaking through heavy clouds over the horizon – a symbol of gratitude in everyday life and the light that always finds its way through.

Gratitude in Everyday Life – A New Morning, a Cup of Coffee, and the Stillness of Autumn

Gratitude in everyday life grows from the smallest moments – the smell of coffee, a quiet house, and autumn slowly settling in.
In the silent morning, my body wakes gently, and peace fills the room.
Life in the motorhome will have to wait for a while, but maybe we’ll take one last weekend trip before winter takes over.
Autumn invites us to nest, to the scent of green tomatoes in sweet brine, and to the feeling of being in rhythm with time.

Läs det här på Svenska ->Tacksamhet i vardagen – en ny morgon, en kopp kaffe och höstens stillhet


Sometimes life feels just like the sky in the picture above – clouds gathering, yet the light always finds its way through.
That’s where gratitude in everyday life lives, in the shift between darkness and light.


A New Morning in Gratitude in Everyday Life

It’s a new morning – and I’ve been given the privilege of waking to yet another day.
Gratitude already lives within my body as the coffee warms the air, and the house rests in silence.
Everyone else is still asleep.
This is my moment – that small, still space before the world wakes up.


Gratitude in Everyday Life – Light, Warmth, and Green Tomatoes

Yesterday, my husband and I decided to rearrange our living room.
It turned out so well that I spent almost the whole day there.
Outside, the wind howled, but inside, I lit candles in every corner and let autumn truly move in.

Two lit candles in glass lanterns by the window, capturing a quiet moment of warmth, reflection, and gratitude in everyday life.

A quiet moment as day turns to evening. Here peace lives – and gratitude too.

While the candles flickered, I cooked green tomatoes in sweet brine – sugar, vinegar, cloves, and cinnamon.
The scent filled the whole house.

Green tomatoes simmering in a sweet brine of sugar, vinegar, cloves, and cinnamon – a taste of nostalgia and gratitude in everyday life.

The taste of the past. Green tomatoes in syrup – a small piece of nostalgia and gratitude in everyday life.

I used to make them every year, but it hasn’t happened in a while.
Now the jar stands there on the kitchen counter, and I feel a small, childlike excitement about what the family will think when they taste them.

A jar of pickled green tomatoes resting on the counter – simple beauty that reflects gratitude in everyday life.

When the simple things are allowed to ripen at their own pace – just like life itself.


In Tune with Time and Gratitude in Everyday Life

Alfred was here on Friday to help me bring everything in from the garden.
Pots, tools, and soil all came inside before the storm arrived.
We pulled up the carrots and planted garlic – next year, I’ll be able to pick fresh garlic from our own garden.

It feels unusual to be in rhythm with the season.
Gratitude in everyday life shows up in that feeling – when everything is in its place.
Now only the lawnmower and the hose remain; they’ll come in soon too.
In the greenhouse, clean, empty pots now stand in neat rows.
All the spades, rakes, and garden tools are on holiday until spring.


Autumn Moves In – and So Does Gratitude in Everyday Life

My body is slowly adjusting to autumn and winter.
It feels good, almost peaceful, to nest and let the season settle.
Still, we haven’t decided if the motorhome will rest completely yet.
Maybe there will be one last trip – a weekend with coffee on the gas stove and the lake like a mirror outside the window.

Either way, it’s time for cleaning and unpacking.
Summer clothes, blankets, and little things will come inside, where they belong.
They’re happier here than in a damp motorhome.
Once everything is clean and ready, the motorhome will get its thank you – its see you next year.

Maybe that’s where gratitude in everyday life lives.
In the moment before we close things down, in the space between summer and winter.
When we can feel that we made it – and that everything is just as it should be.


AHA – The Small Things that Hold Gratitude in Everyday Life

Aha… sometimes gratitude in everyday life isn’t about the big things.
It hides in the small ones – the smell of coffee, the feeling of being just in time before the storm, and being in tune with the season.
I think that’s when life feels the most – when it’s simple and still.


Between the Lines

Between the lines lives calm.
Here I am – in silence, in the everyday, in the small movements that make up my life.
This is where I breathe, where I feel – and where I’m grateful just to exist.
Gratitude in everyday life lives here, when we begin to truly practice gratitude.


A Question for You, Dear Reader

When was the last time you felt gratitude in everyday life – for something small, like a cup of coffee, a quiet morning, or simply being just in time before the storm?


Support My Writing

Would you like to support my writing and help this blog continue to grow?
Support via PayPal
or
Subscribe to the blog


Morgondopp i sol och rykande sjö

Yesterday has already found its rest in history.
There, we planted seeds that may grow into harvests today or tomorrow – the tomorrow waiting further ahead, out there in the future.

But right now – this is where life happens.
Right now, and right now is always here.
This is where we plant our seeds.

– Carina Ikonen Nilsson

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén