Författare: Carina Ikonen Nilsson Sida 142 av 331

Det får bli nästa vecka. Men klura p den nya tanken kan göras.

Fick lite nytt till mina målningar. Det vart ju självklart att prova lite. I dag ska jag till jobbet, så målandet får bli på fredag igen. Idag är första dagen på resten av mitt liv. Det är mitt ansvar att välja lycka. Jag börjar få kläm på det och jag funderar på att få till en ny tanke. Men under denna vecka ska det vara lycka och resten av mitt liv mått.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och kommer inte tillbaka. Morgondagen kommer först i morgon. Tror till och med att jag kommer hinna med en målning till. Just nu gäller ha en fin dag.

Idag var det lite svårare att tänka på mitt ansvar i att välja lycka. Höften spökar på natten så det gör riktigt ont. Tänker att det snart är dags för en cortison spruta igen. I den tanken blir det vågor i magen. För bara ett halvårsedan var jag någon som inte tog sprutor. Nu har jag under detta halv år tagit båden fästingspruta, stelkramp samt cortison i höften. När väl covid vaccinet erbjuds mig ska jag gladeligen ta emot det. Men nu är det då dags för mig att be sjukvården om en lite injektion i höften igen. Fast det bär emot. Men det kommer att bli till. Kommer inte vara många nätter jag står ut med den höftvärk som var i natt.

Idag är första dagen på resten av mitt liv. Jag har ett ansvar att välja lycka. Det var svårt idag värst va det innan tandläkarbesöket jag skulle göra kl 11.30. När jag satt i väntrummet hos tandläkaren så vart oron i kroppen men när den var så att den rev i mig. Bytte jag ut lite tankar. Började i fråga sätta om detta verkligen var ett besök som var det värsta. Svaret blev i mig nej, det är inte ens i närheten av värsta. Det hjälpte inte, oron fanns kvar. Då sa jag till mig själv i det tomma väntrummet att nej du nu får du tänka på något annat. Vilket jag gjorde. Det blev en tanke om att det finns så många mammor i världen som just nu är oroliga för sina barn. Dom vet inte ens om de kan ge sina barn mat i just denna stund.

Just dessa tankar hjälpte mig från att landa i att vägra besöket till tandläkaren. Efter tio minuters väntan så blev jag uppropad. Efter en halvtimmas tid så var besöket över ny tecknad tandvårdsförsäkring och vet skapen om att mina tänder är hela, välskötta och redo för en ny tre års period. Det var inte det värsta besöket, mina fantasier var fantasier som inte alls var närheten av sanningen. Besöket är nu historia och över. När jag skulle till tandläkaren så var jag rekommenderad att ha munskydd. Självklart tackade jag ja.

Jag har en önskan idag det är att postnord kommer att ta mitt paket med mina målargrejor i till vårt lilla samhälle. Vi får se vi får se. Kanske så kan jag hämta mina grejer och göra en ny tavla.

Idag är första dagen på resten av ditt liv. Imorgon är i framtiden och igår är historia. Det är just nu, just nu i resten av ditt liv. Lev ditt liv. Ta ansvar över att välja lycka. Låt inte dina känslor och tankar göra livet något som du inte vill.

kan vara mil i utveckling för en själv, bara något ynkligt för någon annan.

Det får ett inlägg redan vid den här tiden. Det blir ett morgonkaffe inlägg. En ledighets dag är det i dag. Jag gillar ledighetsdagar när jag är helt ledig. Idag är det en sådan skimrande dag. Idag är första dagen på resten av mitt liv. Den här första dagen på resten av mitt liv har jag tänkt mig börja jobba med den största skyldigheten i mitt liv.

Jag är skyldig mig själv att välja lycka i situationer som bor i livet. Redan i morse då när jag vaknade så var tanken i mig. Vid första smutten av kaffet så hade jag tanken: Jag är skyldig mig själv att välja lyckan idag. Tänker mig, att jag ska jobba aktivt med detta idag.

Ett sätt för mig att välja lycka är mina färger och mina canvasdukar. Det spelar ingen roll om de redan är färger på mina dukar. Är det dukar som inte ger mig något, så tänker jag att det behöver ny färg och ett nytt uttryck. Vissa målningar är mera utan uttryck och behöver göras om då är det perfekt att göra om inte göra rätt utan bara göra om.

Jag har en kollega på jobbet som är en vacker genomklok lagom tjock man i sina bästa år. Han är inte alltid snäll, det behöver man inte vara tycker jag. Men han är omtänksam till framtida tider. Han säger inte saker man vill höra, men han säger saker man behöver höra.

Igår var en sådan där stund som man inte vill vara i men behöver vara i. När jag minst vill utsätta mig för situationer som jag inte vill vara i. Så är det sådant som han pratar om. Säger saker som liksom är utmanade och kloka. Tid är ett problem som jag har, tid, planering och situationer som jag inte tycker om.
Jag kommer ju sällan försent, jag gillar inte när folk får vänta på mig. Jag är noga med att passa tider. Det gör att jag gärna lägger till i stället för att dra ifrån.

Jag hade en tanke om att jag åker kl 16. Då har jag god tid på mig om det skulle hända något. Mina kolleger sa nej, inte behöver du åka så tidigt. Så jag väntade försökte med kvart över och min kollega log. Jag fick ha många kilo is i magen för att vänta en kvart till. Men det gjorde jag. Väntade och väntade sedan äntligen på väg. Tänkte att eftersom jag har något jobbigt att göra, ( Vilket var att tanka bilen) så gör jag detta med en gång.

I min privata bil så trycker jag på en knapp, för att öppna tank-luckan. Det hade inte jobb bilen. Tog en stund innan jag ringde och frågade hur #fult ord# jag får upp tank-luckan. Efter någon minut lyckades tanka utan problem. Jag som inte tankar bilar mera än om jag måste, kände mig stolt över min insatts. Då efter när jag sedan satt i den fulltankade bilen.

Resan som skulle göras blev en resa i ångest, för det vart halt kände jag när jag till sist satt i bilen och gasade på. Fick lätta på gasen, köra lite lugnare och åkte emot klockan. Kom sent dit jag skulle men, utan incidenter. När klockan blev så mycket som den skulle vara när jag var framme, bodde jag i tanken med min kollegas ord.

Men det spelar väl inte någon roll om du kommer någon minut sent. För mig gör det. Men jag vilade mig i hans ord, vilket gjorde resan gick bra. Utsatte mig för två av mina mindre roande situationer igår. Situation ett inte ha gott om tid. En snäv tidsplan, dessutom själva tankandet. Att tanka bilen är inte min favorit. Ska jag tanka bilen så ska jag liksom bara göra det, inte ha en tid att passa i alla fall.

Till och med köra under tidspress, komma lite sent vilket inte ens finns på min karta. Igår gjorde dessa tre moment och faktiskt så hände det inget farligt. Utan bilen blev tankad, jag klarade av att köra bil lagligt, utan farliga omkörningar tog hänsyn till väglaget och kom faktiskt försent. Inget farligt hände. Världen gick inte under det blev en seger i mig. Fick mig lite social färdighetsträning på köpet.

För kommer man lite sent så är det att be om ursäkt att de som väntade hade fått vänta.

Det kanske inte är världhändelser, men för mig är det att rucka på mina gränser. Det är utmaningar som jag inte vill göra. För mig är gårdagens händelser stora. Jag klarade det! För mig blir det flera steg i att: Japp jag klarade det!!! Jag har en erfarenhet av att det till trotts alla utmaningar gick bra.

När jag sedan kom tillbaka till jobbet så berättade jag för min kollega om mina strapatser var på vi gjorde have 5.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först imorgon. Just nu gäller igår är historia och igår är historia som jag idag tar till erfarenheter av att jag lyckades att göra saker jag inte gör. Jag utmanade mig själv.

Ha en fin dag.

Idag vaknade jag på jobbet. Det blev två timmar att jobba, tills jag skulle åka hem. I tanken hade jag att det får bli en tavla till. Men si där, så blev det inte.

När jag kom hem så berättade maken att både min son och dotter hade ringt om att idag är det fint väder, idag är det pulkabacken som gäller. Maken iväg till affären, köpa fika samt termos. Efter det kokade vi choklad, packade en lite påse med snö-fika. Sonen och hans familj kom. De parkerade bilen utanför här, efter det gick vi promenaden till Kyrkbacken som är populär här i byn. Där var redan dottern och hennes familj, även farmor och farfar.

Lille Alfred hade både mormor och morfar vilka är vi, farmor och farfar samt mamma och pappa med sig till pulka backen. Lillflickan Emilia hade mamma och pappa samt farmor och farfar vilka då blir vi igen.

Oj vad dom åkte. Rullade sig i snön, provade på lite allt möjligt.

Efter en stund där i backen blev det fika paus med varm choklad och lite bullar, muffins. Det behövdes att värma upp sig med varm choklad, för oj va kallt det var. Jag frös om mina fötter, trotts att jag hade dubbla strumpor och vinterstövlar.

Innan vi bröt upp för dagen blev det kramkalas för de små kusinerna.

Idag är första dagen på resten av mitt liv. Det är mitt ansvar att se till att jag är lycklig.

Jo, idag gjorde jag det. När jag tänker efter. Tanken när jag åkte hem från jobbet var: att göra en tavla. Men även att jag skulle ägna dagen åt att ha soff-häng, vila och bara vara. Jag hade kunnat säga nej, när maken berättade att det var pulkabacken som gäller idag, att jag inte orkade.

Men jag valde istället att säga ja, tack vad roligt det ska bli…. Fast jag hade jobbat jour, var trött och ville gömma mig för omvärlden. Jag tog tillfället i akt, valde lycka i just den där stunden när maken berättade om planen för dagen. Det gjorde att den här dagen som är första dagen på resten av mitt liv. Det blev en dag av lycka som jag kan segla tillbaka till en sådan där lite mera grå dag.

Många ord blir det när tankarna flyger och far runt i mig. Men nog för idag.

Lev idag just nu, igår är inget som finns kvar, morgondagen den kommer först i morgon. Gårdagens händelser är inget vi kan göra något åt. Det är här, just nu i den stunden som vi faktiskt kan välja hur vi just i detta tillfälle ska må.

Det handlar inte om hur man har det utan om hur man tar det.

Just nu lever du och andas.

Idag är första dagen på resten av mitt liv. Det blir en stor tanke i mig en tanke om att ta ansvar över mig och det liv som är mitt. Idag är första dagen av resten av mitt liv. Just nu är första gången jag skriver här i resten av mitt liv. Allt jag gör idag är första gången i resten av det som är mitt liv. Tanken känns i mig. Tänk om jag kunde så det fröet till dom som jag jobbar med. Att just idag är det första dagen i deras liv. Jag skulle vilja att dessa ord gjorde lika stor inverkan på dom, som det gör på mig.

Men jag får nöja mig med att jobba med dessa ord för mig och min skull. Den här första dagen av mitt liv, det gör att det blir viktigt att så goda vibbar. Så goda känslor i mig själv. Jag har gjort det bästa med dagen än så länge, tagit hand om mig och mitt innersta.

Tagit hand om mig i det som är just nu. Genom att ge mig tid till mina tankar och känslor. Duschade länge, gjorde kroppen och huden bortskämd idag, bara för att jag kunde. Tog mig tid med mitt hår, för att jag kunde. Haft en skönt och härlig förmiddag. För mig är det ett sätt att ta ansvar över mig i mitt liv. Kay pratade även om att jag har det störta ansvaret för att göra mig själv lycklig. Så är det ju. Det finns väl inte någon annan som har ansvaret över att jag ska känna lycka. Det är jag som får se till det. Ett sätt att få in mera lycka är att bli medveten om mina tankar. Att jag äger mina tankar och jag kan byta ut tankar som gör ont till mera vänliga tankar. Det är min uppgift att se till att jag känner lycka. Lycka för mig är just det här att sitta här och filura med ord.

Idag är första gången i resten av mitt liv som jag just nu tar hand om det som är mig genom att sitta och skriva.

De Ni det blir stort.

Lev idag just nu, igår är historia och finns ingen möjlighet att göra ogjort eller att få tillbaka. Just nu är här just nu i denna stund. Just nu är ett nytt nu. Det finns många nu som sedan visar sig i historia men just nu är det just nu. Framtiden ligger där borta i framtiden.

Ta hand om dig just nu i den här stunden där du just nu gör för första gången resten av ditt liv.

En ledig dag. Är för mig en ledig dag. Idag har jag endast vilat, lekt med färger och lagat mat. Maken köpte en hårfön till mig idag, inte till mitt långa hår utan för att jag ska ha den i mitt målar rum. En stor tavla på en och en halv tavla är nertagen från min tavel-vägg för att målas över. Det lär bli ett annat motiv emot vad det är idag. Nu ska jag jobba helgen men misstänker starkt att det kommer bli en ny tavla inom kort igen. Jag älskar när jag är kreativ.

I morse när jag satt med mitt kaffe och kollade mobilen. Då av en slump visade det sig en film med klokheter av Kay Pollak. Ni vet han som när han pratar skapar en massa känslor i kroppen, beroende på vart i stegen av utveckling man själv befinner sig. Förr när jag läste och kollade filmer från hans föreläsningar, så kröp det i kroppen på mig. Ibland upplevde jag till och med ilska och skumma känslor som gjorde ont på ett konstigt sätt.

Idag är jag längre fram på den väg, som Kay pratar om. Liksom ser framemot när jag hittar klokheter från honom. Får aha upplevelser och känner hopp i livet. Idag berättade han om 6 sanningar som gör livet mera enkelt. Den första är att den största uppgiften jag har i mitt liv är att göra mig själv lycklig. Att befinna mig oftare i lycka än i olycka. Det där ska jag försöka träna mig på just nu. För jag har liksom (förlåt Kay), men liksom glömt av hans klokheter ett tag.

Men nu ska det bli mera Kay sätt igen. En sak som jag just nu reflekterar över är att oftast när Kays tankar hittar till mig så målar jag tavlor. Det är ofta i de stunderna som jag hittar till hans sätt är se på livet. Kanske för att det är så nära mig själv, att det är i de stunderna som jag är mera i mig själv där jaget i mig pratar. Nåja nog om det kolla in Kay, han har så många klokheter som gör saker med ens sinne, tankar och känslor.

Klokheter från Kay Pollak men med mina tankar.

Du har ansvaret över att göra dig själv lycklig. Det enda som vi med säkerhet vet är att historian är inte här, i nuet. Det är något som inte längre finns, vilket gör att vi inte kan påverka det eller göra saker ogjort. Det är här i nuet vi är och just i det här ögonblicket har jag möjlighet att faktiskt välja lycka. Det är just i den här stunden, jag lever, har möjligheten till att välja glädjen i livet. Just i denna stund är det för första gången i resten av mina dagar här på jorden. Just nu när jag sitter här, nu när jag trycker ner tangent efter tangent så gör jag det för första gången på resten av mitt liv.

Just nu är det som gäller, känner av känslorna i kroppen och landar i att jo, jag är ganska lycklig just nu. Just nu när jag sitter här och skriver. Känner till och med tacksamhet över att jag faktiskt har en dator att skriva på, att jag har förmåga att skriva. Att jag har förmågan och möjligheten till att måla mina egna tavlor. Har någonstans att bo.

Det skulle kunna sett annorlunda ut, men oavsett hoppas jag i mig att jag ändå hade förstått viktigheten i att faktiskt inse att tacksamhet gör något med mig, oss alla.

Nåväl kanske inte slut på ord men vill inte trötta ut dig. Lev just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu lever du och andas gör det i lycka.

I alla fall när dom bara är fantasier, tagna ur våra värsta farhågor om vår egen oförmåga.

En gång för länge sedan så jobbade jag på ett hem, för unga som kallades Slussen. Det låg i Trollhättan, en dag vid den här årstiden skulle vi ha ett kartläggningsmöte och timmarna blev många. Snön öste ner. Vid mötet tittade jag ut i fönstret några gånger, kände oro in för resan hem. Mycket snö var det just den dagen. Resan hem blev lång. Snön hade gjort att vägen fick köras på känn. Det var tur att det var snö pinnar som visade vart vägen var. Hade säkerligen snöat en 15 cm. Var på drivorna på de igensnöade vägarna, gjorde att det på vissa delar låg snö uppåt en 40 50 cm. Just den gången, då för länge sedan. Då sa jag till mig själv att: Nej du, aldrig mera att jag kör på sånt väg lag. Det har faktiskt inte varit så, efter den gången. För har det snöat så har det funnit någon, som i alla fall plogat innan jag kommit körandes.

Idag var det inte riktigt samma väglag. Nej det var inte så mycket snö på vägen, som det var då. Men den snön som föll idag, gjorde att vi bilister fick ligga i 50 på en 100 väg. Det var inte för väglaget var dåligt. Mera för att det snöade, så att det inte gick att se längre än 10 -15 meter framför bilen.

Vägskyltarna gick inte att se, mera än om man var precis bredvid dom. Jag låg inte först på den stora vägen, så det var inte jag som stoppade upp trafiken. När jag sedan svängde av mot min lilla by. Då var jag ensam till en början, på vägen som plogbilen tydligen glömt. Väglaget var sämre, snön verkligen yrde framför mig. Såg billjus som var vid sidan av vägen, vilket gjorde att jag saktade ner. Om i fall att det var en olycka, men så var inte fallet.

Detta gjorde att jag fick en bil bakom mig, en till och sedan en till. Körde långsamt, för det gick verkligen inte att gasa på, det vågade inte. Kände mig feg, kunde nästan höra hur de bilister bakom skällde. Eller nej, hörde inget men, i mina tankar skällde de bakomliggande trafikanterna. Efter en stund stod jag inte ut med att ligga först i denna bil kö, utan svängde av så att bilarna kunde köra förbi mig.

När sista bilen kört förbi, svängde jag sedan ut för att fortsätta min färd. Det var då jag blev medveten.

Om att att nej, det var inte alls så som mina tankar hade sprungit galopp i mitt huvud. För bilarna framför mig, körde till och med långsammare, än jag innan gjort. En resa som annars tar 40 minuter i tillåten hastighetsfart på pricken. Då det har blivit en sport för mig att hålla mig exakt på den hastighet som är tillåten. ( jag har sådan där följa John knapp, Adaptiv farthållare tror jag det heter.) Vilket i väglaget som var idag inte vågades användas av mig.

Idag tog det mig minst en timma och kanske 10 eller 20 minuter att köra hem. Idag är likt dagen då för länge sedan, en sådan där trafik dag som jag kommer att minnas. Att det är en idag är en sådan där trafikdag som jag verkligen inte vill uppleva igen.

Men även kunskapen och tydligheten, i hur det ibland är våra tankar som faktiskt bara spelar oss spratt.

Men just nu känner jag bara tacksamhet över att jag faktiskt kom hem, utan att råkat ut för vare sig diken, sjöar eller åkrar.

Tacksam över hur tydligheten visade på hur tankens kraft, spelar oss spratt. Visade på att alla de där tankar vi har i vissa stunder, faktiskt inte är något annat än bara fantasier. Fantasier som gör oss mera illa, än något annat. Att det liksom är bara tankar som är skapade ur oss som inte har en uns av sanning i sig.

Så många ord om ja, om vad? Hm jag vet inte, tankens kraft eller något eller kanske bara en trafikhändelse, som liksom inte betyder något för någon annan än mig själv…

Nåja får bjuda på en lite bild jag gjort, så får du med dig lite färg om du läst så här långt. Fast det är inte så många färger.

Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först imorgon. Då imorgon är Just Nu, kunskaper från historian.

Det har varit födelsedag fast redan förra veckan, vart det. Men vi tänker allt hinna med en födelsedag till, denna veckan med. Förra veckan fyllde jag år.

Denna veckan är det stora sonen, som fortfarande bor hemma som fyller år. Det är mycket firande runt december och januari. Det börjar redan i början av december, det där med födelsedagar. Det känns som att dec- Jan så är något firande av högtid eller bemärkelsedagar varje vecka.

Min födelsedag blev till att jobba, till och med jobba jour. Jag bjöd Ungdomarna på tårta. Ungdomarna tog i för kung och fosterland för att sjunga till mig. Från jobbet fick jag fina tulpaner, av mina arbetskamrater. Just det där med tulpaner är Januari grej för mig. Det är så det blir försmak av det som komma skall.

Det som komma skall är ju den snart så fantastiska våren som lär bli till någon gång i Mars April.

När jag kom hem på fredag morgon så ställde jag tulpanerna jag fått av mina arbetskamrater på köksbordet. Av maken fick jag också tulpaner, vilka fick bo på farmors matsalsbord i vardagsrummet.

Jag köpte egen present till mig själv i formerna Akrylfärger. Jag har aldrig målat med just akryl, men nu har jag provat på det där som heter Pouring. Vilket jag inte ännu fått någon nöjdhet i. Det är svårt att blanda till färgerna, få ut dom på hela kanvasen. Jag är antagligen för snål med färgerna. Men det är en teknik jag ska se till att få till på riktigt. Mitt problem är att jag alltid har lite bråttom. Kollar för snabbt på det jag vill lära mig, testar, testar igen och igen tills jag får ett hum.

Jag får bli mera frikostig med färgerna har jag kommit framtill, för att få till det till så att färgerna täcker hela tavlan. Men jag har testat och jag kommer få till det till slut. Nu vet jag inte om jag kan kalla det för någon färdighet, det här med Pouring? Det är ju färgerna som gör jobbet, inte jag och min pensel. Det brukar jag vara jag och penseln som gör jobbet, nu är allt utan pensel.

Men det är roligt och det är spännande att se färgerna som flyter ut och ihop. I varje bild blir det bilder i bilden, det gör något med mina tankar och ger en känsla av spänning.

Nå ja, någon färdighet är det inte i alla fall inte! Vem vet kanske kan det bli det senare. Lite mera av min snålhet, tänker jag dela med mig av. Mina första canvas pouring grejer, är gjorda på gamla tavlor. Tavlor stått undan gömda, för jag inte varit nöjd med det jag målat. Dessa lär sedan även dom bli undan gömda av mig, tänker jag.

Nej nog om detta. Lev idag just nu, igår finns inte kvar mera än i tavlor morgondagen lär inte bli någon bildtavla av mig för då är det jobb som gäller. Ha en fin kväll ta hand om dig….

Idag är stolt över mig själv på riktigt. Idag redan i morse när jag skulle göra mitt ansikte så bestämde jag mig. Idag skulle det ske. Idag skulle jag rensa bort lite i mitt sminkskåp och lådan inne på toa. Började lite försiktigt med att sortera bland mina Bare minerals puder, som jag hade många burkar av. Först tänkte jag nej jag kastar det men, sedan kom Snål-Fia fram i mig. Vilket ledde till att jag öppnade alla burkar och la i samma puder i en burk. Jag hade tre halvtomma burkar av fyra olika sorter, alltså 12 burkar. Detta ledde till när jag var klar med pudret, hade jag fyra mera än hälften puder i varje burk. Det var Snål-Fia som jobbade där, för det var inte helt enkelt att gå upp plastlocket som satt i varje burk. Efter puderburkarna så gick resten av rena farten. Jag slängde gamla parfymer, nagellack, krämer, ansiktsvatten, maskaror, ögonskuggor och en massa andra sådana smink saker.

Två och en halv ICA plastpåse blev det när rensandet var klart. Nu har jag lovat mig själv att inte köpa vare sig nagellack eller annat smink om det inte är av märket Mary Kay. Just det märket har jag precis hittat till. Dyrt med så bra att det är värt pengarna. Använder man Mary Kay så behövs det inte en massa smink utan det räcker med lite dag och natt kräm kanske lite Foundation.

Under dagens lopp har jag varit tvungen att gå in på toa bara för att se hur i ordning det ser ut. Det är klart att det blir luft inne i skåpet när jag tömt det på massa krämer och sånt jag inte använder. Blev helnöjd.

När jag var klar så blev jag lite rädd för mig själv kände hmm det här är något fel vem samlar på sig så mycket? det här är nästan sjukligt vilket gjorde att jag googlade samlande och insåg att nej då det är inte sjukligt samlande det här sminket utan bara lathet, snålhet och igen lathet.

Satt och njöt av mitt kaffe bestämde mig för de där 40 minuterna av friskluft rörelse och hjärngympan. Så det blev en promenad ute på byn. Riktigt härligt och friskt vart det. Kappan maken köpte i höstas till mig, gjorde i det på riktigt nytta. Tror det är första gången som jag inte öppnade kappan för att det blivit för varm. Det var bara luvan som åkte av mellan varven av steg.

Vid kyrkbacken åkte barn och föräldrar pulka i det lilla pudersnö som fanns. Där gjorde det lite ont i mig av saknade då barnen var små och vi gick ut och lekte i snön. Kom på att vi skulle kunna låna barnbarnen för just sådana tillfällen. Vem vet kanske vill de små ut och pulka sig med oss.

När jag kom hem, tog jag tag i ett annat dåligt samvete. Samvetet över mitt målarrum som vart mera ett förvaringsrum, än målarrum. Kanske så slängde jag inte så mycket där, mera blev det i iordningställande och städning. Fast det är klart lite slängdes allt. Tänk vilket motstånd jag haft, nu är det klart.

Jag skulle till och med kunna ställa fram stafflit med duk, låta penseln segla över duken. Känner redan hur ångesten kommer till mig, det där första penseldraget som allt gör mig illa till början. Jag tycker alltid det är svårt att börja med det där första sträcket. Tänker att det är den ångesten som gjort att målarrummet blev ett förråd från början. Då gick det liksom inte att göra det där första målar-draget. Alla saker som var i vägen för stafflit. Nu finns inte den ursäkten längre.

Mitt nästa projekt är att rensa min garnkorg från alla garner som blivit över. Men det ska jag se om jag kanske kan skänka bort. Eller vem vet det, kanske blir ett sånt där jätte projekt igen med en stor filt. Förra gången för några år sedan gjorde jag ett stort överkast till en dubbelsäng, av en enda stor mormorsruta. Överkastet vägde över fem kg.

Nej nog om detta lev idag, just nu. Igår är historia och morgondagen är här först i morgon, just nu eller i dagens historiska händelser som skedde i rensandets tecken, förberedde jag för att kunna använda mig av mitt målarrum i framtiden. Just nu gäller det är vägen till framtiden. Det är det som gör just nu så viktigt det är vägen framåt.

Jo, det är så klart jag som gör jag och mina maskiner.

Årets första strykarhög är klar. Sånt är alltid skönt. Lär bli mera strykningar i år, så allt för glad behöver jag inte vara. Nu klagar jag inte så högt för jag gillar att stryka, så skönt när alla kläder hänger inne i skåpet och bara väntar på att användas. Förr om åren när jag var ung så gjorde jag inte sånt som strykning. Men när min syster sa till mig att inte ska babyn behöva ha ostrukna kläder. det var då började tanken gro. En gång när jag stod vid fönstret på jobbet då psykologen gick förbi. Hon en jätte snygg dräkt på sig men som hon hade glömt att stryka. Det påverkade mig på riktigt. Det såg ut som om hon hade torkat sin dräkt i en fotboll. Var definitivt inte snyggt. Just där och då bestämde jag mig för att jodå mina kläder ska strykas. Nu slarvar jag kanske en del på sommaren när tvätten hänger ute och när jag är ledig. men annars så blir det någon timma i veckan vid mitt strykjärn. Nu har jag ett sånt där grymt strykjärn.

Har haft det ett tag kanske en fyra fem år. Jag är jätte nöjd med det. Kostade säkerligen en slant med värt dom pengarna. dom är definitivt billigare nu än då jag köpte mitt.

Jag brukar hälla i kokt vatten i behållaren och är nog med att göra rent mitt strykjärn. Läggar jag pengar på en grej så brukar jag vårda mina små maskiner lite extra.

Jo, den där dammsugaren har jag inte köpt ännu. Jag har bestämt mig för att vänta tills en av robotarna säger upp sig som dammsugare. Ett nytt stort steg för att vara mig. Utveckling till och med. Det brukar inte vara jag som gör så. Men så är det denna gången ska jag vänta tills det är på-riktigt dags.

Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen är här först imorgon. Nu ska jag hänga tvätt. Nyårsklänningen ska hängas på tork.