Nya glasögon igen. Hej och varmt välkommen hit till bloggen Malix.se. Idag bjuder jag på ett inlägg om något så vardagligt som glasögon. Kan man skriva ett helt inlägg om det? Jo då – det kan man, i alla fall kan jag det.
Här sitter jag i soffan igen. Igår var en seg dag, men det var inte så konstigt – vi kom hem sent efter en magisk kväll med Thåström i Karlstad. Musikupplevelsen var större än livet självt, och tröttheten dagen efter kändes nästan som ett minne i sig. Vill du läsa mer om den konserten hittar du inlägget här: Thåström konsert Karlstad – en magisk kväll i musikens tecken.
Trots segheten fick vi ändå gjort en hel del. En av sakerna var att hämta mina nya glasögon på Synsam. Jag har ett abonnemang där jag hyr glasögon mot en månadskostnad, och när maken var där sist blev det plötsligt väldigt fördelaktigt för mig att skaffa ett fjärde par. Igår var dagen då jag hämtade ut dem.
Så nöjd som man kan bli
Jag blev riktigt nöjd! Glasögonen känns lätta, sitter perfekt och är dessutom snygga. När jag provade dem på plats skämtade jag med expediten: ”Nu har jag så många glasögon att jag känner mig som Elton John.” Hon log och svarade: ”Visst är det härligt att ha en sådan känsla.” Och det är det verkligen.
Abonnemang på Synsam – smart för mig
Synsam har ett koncept som jag tycker är riktigt bra. Du hyr dina glasögon och kan uppdatera dem år efter år. Jag betalar månadsvis för ett par solglasögon, ett par vanliga glasögon och ett par läsglasögon – det är grunden. Men för några veckor sedan hade de ett extraerbjudande, och då slog jag till på ett fjärde par.
Så här ser det ut när jag sitter i soffan med datorn, glasögonen nära till hands och bloggen uppe på skärmen. Ett vardagsögonblick i skrivandet
De nya sitter så skönt att jag knappt märker att jag har dem på mig. Och även om det är kul att de är snygga, är det viktigaste förstås hur jag ser med dem. Nu är världen klarare – sådant jag tidigare bara såg suddigt har plötsligt fått skarpa konturer.
En liten parentes: Om du själv blir tipsad av mig och tecknar abonnemang hos Synsam får du faktiskt två månader gratis. Jag får en månad som tack, men du tjänar mer på det än jag. Ett tips om du ändå går i glasögontankar. Skicka mig ett mail så ska jag berätta för dig.
Oskar-serien – nästa kapitel
Idag ska jag fortsätta arbeta med nästa inlägg i min lilla Oskar-serie. I morgon publicerar jag del två, och det kommer även en del tre och fyra. Ämnet ligger mig varmt om hjärtat och därför vill jag ta tid på mig och få med så mycket som möjligt i varje inlägg.
Själva texten skrev jag för många år sedan, men tankarna lever vidare och känns fortfarande aktuella. Serien blir ett sätt att samla dem på nytt. Har du missat första delen? Här hittar du den: Oskar-serien – om att möta barn med NPF i skolan.
Mellan raderna
Vad säger det här inlägget om mig? Kanske att jag gillar glasögon och att jag gillar att variera. Kanske också att jag ofta skriver långa texter, som jag sedan får dela upp i flera delar. Men det säger också något om omtanke – jag vill ju att du som läser ska orka följa med hela vägen.
Reflektion
Ibland är det skärpan som gör skillnaden. Rätt glasögon kan förändra allt – plötsligt ser vi detaljerna som tidigare var suddiga. Samma sak gäller livet. När vi stannar upp och justerar blicken kan vi upptäcka saker vi annars missar: små glädjeämnen, en ny ton i ett samtal eller en känsla som väntat på att få bli sedd.
Vad blir tydligare för dig om du ser med ny blick idag?
Efterord
Tack för att du följt med i dagens inlägg, även om det handlade om något så vardagligt som glasögon. Vardagen rymmer ju ofta mer än vi först anar.
”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson
New glasses again. Hello and welcome to all of you who read my posts here on Malix.se. Today I’m sharing a post about something as ordinary as glasses. You might wonder: can you really write a whole post about glasses? Oh yes – at least I can.
Here I am again, sitting on the sofa. Yesterday was a slow day – no surprise, since we came home late after a magical evening with Thåström in Karlstad. The concert was larger than life, and the tiredness the day after almost felt like part of the memory. If you want to read more about that night, you’ll find it here: Thåström concert Karlstad – a magical night in the spirit of music.
Still, despite the tiredness, we managed to get a few things done. One of them was picking up my new glasses at Synsam. I have a subscription where I rent glasses for a monthly fee, and when my husband was there last time it suddenly became very favorable for me to add a fourth pair. Yesterday was the day I picked them up.
As happy as can be
I was really happy! The glasses feel light, sit perfectly, and they’re stylish too. While I tried them on, I joked with the assistant: “Now I have so many glasses I feel like Elton John.” She smiled and replied: “It’s wonderful to feel that way.” And yes, it really is. Even though I only have four pairs, it’s such a joy to be able to switch depending on mood and situation.
Synsam subscription – smart for me
Synsam has a concept I really like. You rent your glasses and can update them year after year. I pay monthly for one pair of sunglasses, one pair of regular glasses, and one pair of reading glasses – that’s the foundation. A few weeks ago, they had a special offer, and that’s when I decided to get a fourth pair.
An everyday moment from the sofa where my new glasses rest on the laptop, with the blog post open on the screen.
These new ones sit so comfortably that I barely notice I’m wearing them. And while it’s fun that they look good, the most important thing is of course how I see with them. The world is suddenly clearer – what used to be blurry is now sharp and full of detail. If you sign up for a Synsam subscription through my referral, you actually get two months for free. I get one month as a thank you, but you benefit even more. Worth knowing if you’re considering new glasses yourself.
The Oskar series – next chapter
Today I’ll continue working on the next post in my little Oskar series. Tomorrow I’ll publish part two, and there will also be a part three and four. This subject is close to my heart, so I want to take my time and include as much as possible in each post.
The text itself was written many years ago, but the thoughts are still alive and relevant. The series gives me a way to gather them once again. If you haven’t read the first part yet, you’ll find it here: The Oskar series – meeting children with neurodivergence in school.
Between the lines
What does this post say about me? Maybe that I like glasses and that I enjoy variation. Maybe also that I tend to write long posts, so long that I sometimes have to turn them into a series. But perhaps it also says something about care – I want you as a reader to actually have the energy to follow along.
Reflection
Sometimes it’s clarity that makes all the difference. The right glasses can change everything – suddenly details that were blurry come into focus. Life works the same way. When we pause and adjust our view, we can notice things we’d otherwise miss: small joys, a new tone in a conversation, or a feeling waiting to be seen.
What becomes clearer for you if you look with fresh eyes today?
Afterword
Thank you for joining me in today’s post, even though it was about something as ordinary as glasses. Everyday life often contains more than meets the eye.
“Yesterday has already settled into history, tomorrow is waiting further ahead. But right now – this is where life happens.” -Carina Ikonen Nilsson
Ibland blir livet större än vad man planerat. Vi var egentligen på väg mot Askims camping, men sedan styrde vi hemåt. På vägen hem insåg vi dessutom att Thåström konsert Karlstad ägde rum samma kväll. Några timmar senare stod jag där – bara några meter från min tonårsidol. När musiken började och hans röst fyllde luften rann tårarna ner för mina kinder. Det var magiskt på riktigt, en kväll där världen försvann och bara musiken fanns kvar.
Vi skulle egentligen till Askims camping. Men mitt i bilfärden ångrade vi oss, och därför vände vi hemåt. Där – på vägen hem – påminde maken om konserten. Thåström konsert Karlstad, samma kväll. Det var verkligen en helt magisk konsert med Thåström i Karlstad.
Från husbil till Thåström konsert Karlstad
Det blev att packa ur husbilen i all hast, sedan duscha och ge oss av. 15 mil senare var vi framme. Vi kom dit bara en timme innan konserten, och därför hann vi ändå få bra platser, nära scenen. Timmen kändes lång, men väntan byggde upp stämningen ännu mer.
Och så hände det. Musikerna kom upp på scen, och därefter – ikonen själv. Thåström.
När tiden stod stilla
Det var som om hela världen stannade. Trängseln runt mig försvann, och plötsligt var det bara jag och Thåström. Hans röst, hans strofer, och mina tårar som föll. Jag sjöng, han sjöng, och vi andades samma luft.
Jag rös i hela kroppen, därför att det kändes som om stunden var skapad enbart för mig. Trots att tusentals människor stod runt omkring fanns det bara vi.
Magi större än tröttheten
Dagen hade redan varit lång. Vi hade rest över 30 mil, och jag var trött redan när jag vaknade. Men inget av det spelade någon roll, eftersom musiken tog över och bar mig.
Jag har sett honom många gånger. Så många gånger att jag tappat räkningen för länge sedan. Men igår… igår var det något mer. Han var med oss i publiken på ett sätt jag aldrig känt förr. Han kändes glad, närvarande och nära. Ännu mer än någonsin tidigare.
Det var magiskt i varje millimeter av min kropp, trots att dagen hade tömt mig på krafter.
När musiken följer med hem
Efter Thåström konsert Karlstad var jag fortfarande full av känslor Musiken levde kvar inom mig hela vägen hem. Jag behövde inte veta hur han orkade, eftersom det viktiga var att han gjorde det. Och att jag fick vara där, fånga stunden och låta den fylla mig.
Kroppen kändes som efter ett gympass – tom på kraft men samtidigt full av energi. Suset i öronen låg dovt, men ändå var det fyllt av musik. Små minnesstunder spelade upp inom mig, som frekvenser av ren magi.
Därför känner jag en djup tacksamhet.
Mellan raderna Thåström konsert Karlstad
Bakom orden finns ett hjärta som slog i takt med musiken. Det var inte bara en konsert, utan också ett möte med mig själv, med min tonårstid och med alla de år där Thåströms musik burit mig genom både mörker och ljus.
Läs mer på bloggen
Vill du läsa något helt annat men lika nära hjärtat? Här hittar du Oskar-serien – mina texter om barn med NPF och skolans verklighet.
Ibland händer det oväntade. Man ändrar en plan, följer ett infall, och plötsligt står man mitt i en stund som blir större än livet självt. För mig blev Thåström konsert Karlstad en påminnelse om att magi ofta finns i det oväntade. Det är där magin finns och känns som mest.
Här är hela låtlistan från konserten i Karlstad, den 16 augusti 2025:
Låtlista – Thåström i Karlstad 2025
Solen i den vänstra
Isbergen
Alla vill till himlen
Söndagmåndagsång
Främling överallt
Norrut/Söderut
Kom med mig
Som tåg av längtan
Det bästa av allt
Old Point Bar
Märk hur vår skugga (Bellman-cover)
Körkarlen
Långtbort
Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce
Flyktsoda (Ebba Grön-cover)
Södra korset Encore:
Karenina
Kort biografi med litet testamente Encore 2:
Miss Huddinge -72
Centralmassivet
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien men handlade om Thåström konsert Karlstad, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson
Efterord
Jag älskar verkligen den mannen och det han skapar. Hela mitt liv har hans musik följt med mig – i min vardag, i min ångest, i stunder av lycka men också i tristess. Hans musik förvandlar en mörk dag till något magiskt. Hans takt är, på något märkligt sätt, en takt från min egen energi och min egen hjärtrytm. Sedan konserten i Karlstad har Thåström fortsatt sin sommarturné med stopp i Göteborg och Snösätra – men kvällen i Inre hamn lever kvar som något alldeles speciellt.
Min relation till Thåström och favoritlåtarna
Thåström har följt mig genom åren. Egentligen är alla låtar favoriter – i samma stund jag hör dem känns de som mina. Jag kan texterna, stroferna, och de har blivit en del av mig.
Några sticker ändå ut, de som liksom är jag: Old Point Bar, Fan Fan Fan, och Karenina. Otroligt starka, var och en på sitt sätt. samtidigt som jag skriver det poppar det upp nya titlar så det går inte att säga att en låt är bäst för det finns så många, så otroligt många.
Men att få höra honom live med “Märk hur vår skugga” – som egentligen är en cover på våra historiska musiker, ett musikarv från det största i vår svenska historia – det gör ont, det gör kärlek, det gör allt.
Många känner Joakim Thåström som ”Pimme” – ett smeknamn som följt honom ända sedan Ebba Grön-tiden. Vissa säger ”Jocke” i mer privata sammanhang.
Och för mig? Han är också Herr T – mitt eget namn på den röst som burit mig genom livet.
Vanliga frågor om Thåström i Karlstad
När spelade Thåström i Karlstad 2025? Thåström spelade på Inre Hamn i Karlstad den 16 augusti 2025 inför en stor publik.
Vilka låtar spelade Thåström på konserten i Karlstad? Setlistan innehöll både klassiker och nya låtar från senaste albumet. Bland höjdpunkterna fanns Old Point Bar, Körkarlen och Märk hur vår skugga.
Varför blev konserten i Karlstad så speciell? Det var en kväll fylld av närvaro, känslor och magi. För många blev det mer än en konsert – en upplevelse som stannade kvar långt efteråt.
Sometimes life becomes bigger than planned. We were actually on our way to Askim’s camping, but then we turned home instead. On the way, we suddenly realized that Thåström concert Karlstad was happening that same evening. Just a few hours later I was standing there – only a few meters from my teenage idol. When the music began and his voice filled the air, tears ran down my cheeks. It was truly magical – an evening where the world disappeared and only the music remained.
We were supposed to go to Askim’s camping. But in the middle of the drive we changed our minds, and therefore we turned home. There – on the way – my husband reminded me of the concert. Thåström concert Karlstad, that very evening.
From motorhome to Thåström concert Karlstad
We quickly unpacked the motorhome, took a shower, and set off. Fifteen miles later we arrived. We got there only an hour before the concert, yet we still managed to get good spots, close to the stage. The hour felt long, but the waiting built up the excitement even more.
And then it happened. The musicians entered the stage, and after that – the icon himself. Thåström.
Thåström concert Karlstad – when time stood still
It was as if the whole world stopped. The crowd around me disappeared, and suddenly it was just me and Thåström. His voice, his lines, and my tears falling. I sang, he sang, and we breathed the same air.
I shivered through my whole body, because it felt as if the moment was created only for me. Even though thousands of people stood around, it was only us.
Magic stronger than tiredness
The day had already been long. We had travelled more than 30 miles, and I was tired already when I woke up. But none of that mattered, because the music took over and carried me.
I have seen him many times. So many times that I lost count long ago. But yesterday… yesterday it was something more. He was with us in the audience in a way I had never felt before. He seemed happy, present, and close. Even more than ever.
It was magical in every millimeter of my body, despite the day draining me of energy.
Thåström concert Karlstad – the music that followed me home
After Thåström concert Karlstad, I was still full of emotions. The music stayed with me the entire way home. I didn’t need to know how he found the strength, because what mattered was that he did. And that I got to be there, capture the moment, and let it fill me.
My body felt like after a gym session – empty of strength yet full of energy. The ringing in my ears was soft but still full of music. Small memory flashes replayed within me, like frequencies of pure magic.
That is why I feel such deep gratitude.
Between the lines – Thåström concert Karlstad
Behind the words is a heart beating in rhythm with the music. It was not just a concert, but also a meeting with myself, with my teenage years, and with all the times Thåström’s music has carried me through both darkness and light.
Read more on the blog
Do you want to read something completely different, but just as close to my heart? Here is The Oskar Series – my texts about children with neurodivergence and the reality of school.
I have also blogged about Thåström before – for me, his music has always followed me through the years. Sorry, this post isn’t available in English
Reflection
Sometimes the unexpected happens. You change a plan, follow a sudden impulse, and suddenly you are standing in a moment larger than life itself. For me, Thåström concert Karlstad became a reminder that magic often lives in the unexpected. That is where magic exists and feels the most alive.
Yesterday has already rested in history and was about Thåström concert Karlstad. Tomorrow waits further ahead. But right now – this is where life happens. -Carina Ikonen Nilsson
Afterword
I truly love that man and everything he creates. His music has followed me all my life – in everyday moments, in anxiety, in times of joy, but also in boredom. His music can transform a dark day into something magical. His rhythm is, in some mysterious way, a rhythm that matches my own energy and my heartbeat.
Mod handlar inte alltid om fallskärmshopp eller isvaksbad. Ibland handlar det om små steg – som att resa sig från frukostbordet, gå över en rad kullerstenar och våga säga ”Excuse me” till en granne på campingen. Just den stunden, med en amerikansk husvagn, en tysk granne och min egen skakiga engelska, blev början på ett minne som fortfarande får mitt hjärta att slå lite extra.
Det var igår morse. Här satt jag vid frukostbordet, sked efter sked med min müsli, medan jag samlade mod. Fick syn på vår camping grannes husvagn – en fräck skapelse jag bara måste fånga på bild.
När jag berättade min idé för maken såg han på mig och skakade på huvudet: “Nej, nej. Det här blir skämskudde. Jag går in i husbilen – du kommer att behöva prata engelska, och du kommer bara känna dig dum.”
Lillgrabben nickade instämmande.
Men jag slog bort deras ord. Inombords stärkte jag mitt mod: ”Det här blir en enkel match. Att prata engelska med en tysk kan väl inte vara så svårt – de är ju inte heller alltid så bra på engelska. Jag kan nog till och med språket bättre än honom.
Så där satt jag, med sista tuggan müsli i munnen, övertygad om att det här skulle gå vägen. När jag reste mig upp såg jag i ögonvrån hur maken och lillgrabben smet in i tryggheten bakom husbilens dörr.
Plötsligt stod jag ensam bredvid stolen. Hjärtat dunkade hårt, pulsen steg – ändå fanns modet där. Det var nu eller aldrig. Orden om att jag minsann pratade bättre engelska än en tysk bar mig hela vägen över tomtgränsen av små kullerstenar. Det var just där och då jag insåg: mod kan vara så enkelt som att våga kliva fram till en granne och säga de första orden.
– mötet med en amerikansk husvagn på camping och modet det krävde att våga ta steget.
Paniken och den amerikanska accenten
Excuse me. Ingen reaktion. Jag försökte igen: ‘Excuse me, Mr…’ Då tittade en farbror i min ålder ut från husvagnen och svarade med ett vänligt ‘hello’.
Självsäker och ganska nöjd med mina engelska ord kände jag tryggheten i mig själv samtidigt växte mitt mod till ett övermod… tills han öppnade munnen och ut kom flytande engelska med amerikansk accent. Först kände jag panik, dessutom insåg jag att jag stod där med öppen mun och bara ville vända på klacken och gå därifrån.
Men jag stod kvar. Han log och jag hörde hur hans röst var vänlig. Där och då när modet sjunkit ner till grunden av mig själv, då fick modet fick en ny chans.
En husvagn med historia
Han bjöd in mig i sin husvagn. Insidan var popnitad, hantverket kändes robust och genomtänkt. Han berättade med kärlek i rösten, och hans engelska var lätt att förstå trots accenten som först skrämt mig.
Han hade fått byta ut överdelen på vagnen och delade både teknik och historia. Han berättade om sitt stora intresse för amerikanska bilar. Hemma i Tyskland hade han en pärla han körde när han var där. Här i Sverige hade han en nyare bil, men reste runt för att titta på just amerikanska klassiker.
Jag berättade att i Sverige, i nästan varje liten by, finns det någon som har en amerikansk raritet. Faktum är att det finns omkring 300 000 amerikanska veteranbilar i Sverige – fler per capita än i något annat land, till och med fler än i USA på samma yta. Han log och höll med: för honom var Sverige en guldgruva för den som älskar bilar.
Mod är olika
Jag frågade om han ville vara med på bild, men där gick gränsen – det ville han inte. Men han lyste när han pratade om bilarna, ögonen glittrade och rösten bar samma entusiasm som en förälskad tonåring.
Jag erkände för honom att jag hade trott att engelskan skulle vara enkel. Han skrattade varmt och berättade att han bott i USA i tre år – därför kom hans engelska så naturligt. Sedan lade han till, vänligt: “Men vi i vår ålder, vi pratar på ett sätt som gör att vi alltid kan förstå varandra.”
Hans ord stärkte mig. Kanske vågar jag prata engelska igen.
Och husvagnen? Den var otrolig. Man kunde öppna baksidan där han hade en säng. Bäddade man upp den gick det att parkera två motorcyklar i vagnen.
När jag nu skriver på bloggen känner jag hur modigt det faktiskt var att jag vågade. Jag är glad att jag gjorde det och känner mig stolt. För någon annan hade det kanske inte alls känts modigt – men mod är olika för oss alla.
En första glimt av den amerikanska husvagnen på campingen – ståtlig och fylld av karaktär.Popnitad insida – hantverk som ger husvagnen sin speciella charm. Den amerikanska husvagnen på campingen var verkligen något speciellt – popnitadBakluckan som rymmer både säng och plats för motorcyklar.
Mellan raderna
Det här mötet blev mer än en pratstund om bilar. Det blev en påminnelse om att mod inte alltid handlar om de stora äventyren. Ibland är det bara att säga “Excuse me”, stanna kvar trots paniken – och upptäcka att världen öppnar sig när man vågar. Mötet med en amerikansk husvagn på camping, det krävdes att våga ta steget och visade sig i mod.
Courage doesn’t always mean skydiving or plunging into an ice hole. Sometimes it’s about the small steps – like standing up from the breakfast table, crossing a row of cobblestones, and daring to say “Excuse me” to a neighbor at the campsite.
That moment, with an American caravan, a German neighbor, and my own shaky English, became the beginning of a memory that still makes my heart beat a little faster.
Breakfast and the Embarrassment Pillow
It was yesterday morning. There I sat at the breakfast table, spoonful after spoonful of my muesli, while gathering my courage. My eyes landed on our neighbor’s caravan – a bold creation I just had to capture in a photo.
When I told my husband my idea, he looked at me and shook his head: “No, no. This will be embarrassing. I’m going inside the motorhome – you’ll have to speak English, and you’ll just feel silly.”
Our youngest son nodded in agreement.
But I brushed off their words. Inside, I fueled my courage: “This will be easy. Talking English with a German can’t be that hard – they’re not always fluent either. I might even speak it better than him.”
So there I sat, chewing the last bite of my muesli, convinced this would go well. When I stood up, I caught in the corner of my eye how my husband and son slipped into the safety behind the motorhome door.
Suddenly, I was left standing alone beside my chair. My heart was pounding, my pulse rising – but the courage was still there. It was now or never. The thought that I spoke better English than a German carried me all the way across the little cobblestone border. And while I crossed, I realized this could be one of those small memories you carry with you – the morning when an American caravan at a campsite required a tiny spark of courage.
Panic and the American Accent
“Excuse me.” No reaction. I tried again: “Excuse me, Mr…”
Then a man about my age peeked out of the caravan and answered with a friendly “Hello.”
I felt confident and rather pleased with my English… until he opened his mouth again. Out came fluent English with a pure American accent. My first reaction? Panic. I stood there, mouth slightly open, wanting to turn on my heel and walk away.
But I stayed. He smiled, and his voice was warm. At the very moment when my courage had sunk to the bottom of me, it found a second chance.
A Caravan with a Story
He invited me inside his caravan. The interior was riveted together, solid and well thought out. He spoke with love in his voice, and despite the accent that had frightened me at first, his English was easy to follow.
He explained how he had replaced the upper section of the caravan, sharing both technical details and history. Cars were his passion – especially American classics. At home in Germany, he owned a vintage treasure he drove whenever he was there. Here in Sweden, he had a newer car, but he traveled around to spot American beauties.
I told him that in Sweden, almost every small village has at least one American classic hidden in a garage. In fact, there are about 300,000 American vintage cars in Sweden – more per capita than anywhere else, even the USA. He smiled and agreed: for him, Sweden was a goldmine for anyone who loves cars.
Courage Looks Different
I asked if he wanted to be in the photo, but that was where his limit was – he politely declined. Yet his eyes sparkled when he talked about his cars, his voice carrying the enthusiasm of a teenager in love.
I admitted that I had thought speaking English would be easy. He laughed kindly and revealed that he had lived in the USA for three years – that’s why the language came so naturally to him. Then he added, gently: “But people our age – we speak in a way that we can always understand each other.”
His words strengthened me. Maybe next time, I’ll dare to speak English again.
And the caravan? It was truly something. The back could be opened, revealing a bed. When folded up, there was enough space for two motorcycles inside.
Now, as I write this on the blog, I realize how brave that small act actually was. I’m proud I did it. For someone else, it might not have seemed like courage at all – but courage looks different for each of us.
A First Glimpse of the American Caravan
En första glimt av den amerikanska husvagnen på campingen – ståtlig och fylld av karaktär.
The Riveted Interior
Popnitad insida – hantverk som ger husvagnen sin speciella charm.
A Caravan with Room for Motorcycles
Bakluckan som rymmer både säng och plats för motorcyklar.
Between the Lines
This encounter became more than just a chat about cars. It reminded me that courage doesn’t always come in grand gestures. Sometimes, it’s just saying “Excuse me,” staying even when panic rises – and discovering that the world opens up when you dare.
En morgon vid Hanatorp Camping och ADHD-tankar om livet, Jantelagen och glädjen över Oskar-serien. Här blandas stilla stunder med spelkvällar och sjöluft.
Godmorgon – och välkommen hit, du som hittar tillbaka gång på gång och du som nyss snubblat in här för första gången. AI:n som håller koll på min statistik viskade till mig i morse: “Du har många läsare från USA, från Irland – och från lite andra hörn av världen också.” Så, välkomna till min lilla blogg från Svea rikes land. Här är det långt ifrån perfekt, men alltid ärligt och nära.
Jantelagen och jag
Vad jag kan ge er? Tja, jag är svensk, men Jantelagen har jag inte så mycket av i blodet. För dig som inte känner till den – Jantelagen är som en gammal, oskriven regelbok som säger: Tro inte att du är något. Tro inte att du vet mer än någon annan. Tro inte att du kan. Den sitter djupt i oss nordbor, som om vi vore födda med en liten inre pekpinne som säger: “Håll tillbaka.”
Men vet du? Den pekpinnen har jag lagt åt sidan. Jag kan säga vad jag är bra på – och dessutom känna stolthet över det. Skryta? Nej, det är inte min stil. Men om du kliver in på ett område jag brinner för, då berättar jag gärna, med värme och utan att ursäkta mig.
Fråga till dig som läser: Tycker du att vi i Sverige fortfarande styrs för mycket av Jantelagen – eller har vi faktiskt börjat släppa taget om den?
Morgon vid sjön
Här står kaffekoppen bredvid mig. Dörren till husbilen är på glänt, och in smyger frisk luft blandad med ljudet av fåglar som fortfarande orkar kvittra, även om de inte låter lika ivriga som i våras. Vi står på Hanatorp Camping, med sjön bara några steg bort. Badkläderna är självklart med – eftersom gårdagen bjöd på 22 grader i vattnet, berättade maken.
En stilla morgon i Hanatorp Camping och ADHD i tankarna. Kaffekoppen är nära, boken är öppen och dörren står på glänt så sjöluften kan smyga in.
Fråga till dig: Har du ett favoritställe där du alltid känner lugn och ro, även när livet annars går i full fart?
Skaldjur, Yatzy och ADHD-hjärnan vid Hanatorp Camping och ADHD
Igår åt vi skaldjur till kvällsmat. Lillkillen är inte särskilt förtjust i det, så därför fick han varma mackor från klämgrillen istället. Kvällen var stilla och solen smög ner bakom träden. Makens bror står här bakom oss med sin husbil, och dessutom utmanade de oss i Yatzy.
Yatzy och min ADHD-hjärna? Ingen bra kombo. Det är som att försöka jonglera tärningar, siffror och regler samtidigt som hjärnan redan har en kö av andra tankar som pockar på uppmärksamheten. Mitt arbetsminne protesterar högljutt. Bonus? Stege? Fyller det ens någon funktion i mitt huvud? Kortspel, kubb eller boule – ja tack. Det är enklare, och därför fungerar det mycket bättre för mig. Där kan jag vara med även om jag inte alltid vinner.
Fråga: Är du en som gillar spel med mycket strategi och regler – eller föredrar du det enkla och raka där man kan vara med direkt?
Planer framåt – och kameraväntan
Vi stannar här en dag till innan vi drar vidare mot Askim. Maken vill till Åby för att se travhästarna – fast egentligen handlar det mest om att fotografera dem. Han har köpt en ny kamera, men den ligger fortfarande någonstans på väg hem till oss. Stackaren har gått hemma hela veckan och väntat, och därför är längtan stor.
Vår plats på Hanatorp Camping och ADHD i bagaget – markisen ute, stolarna redo och kvällen som väntar fylld av skratt och kanske ett spel eller två.
Oskar-serien lever vidare
Jag ser i statistiken att Oskar-serien – om att möta barn med NPF i skolan fortfarande lockar läsare. Det gör mig glad. Oskar är inte bara en påhittad figur – utan också många barn jag mött, både på jobbet och hemma. Barn som får kämpa med en värld som ofta kräver för mycket, men som ändå blommar när vi vuxna förstår och möter dem där de är. Det finns fler delar i serien, och kanske dyker en ny upp snart. Håll därför utkik.
Fråga: Har du läst någon del av Oskar-serien tidigare? Vilken berörde dig mest – och varför?
Jantelagen säger att jag inte ska tro att jag är något. Men här vid sjön, med kaffet i handen och solen som leker i vattnet, känner jag att jag faktiskt är något – och att det är okej. Dessutom märker jag att det är just när jag vågar strunta i de där gamla reglerna som livet smakar bäst.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Malix/ Carina Ikonen Nilsson
A morning at Hanatorp Camping and ADHD thoughts about life, the Jante Law and the joy of the Oskar Series. Quiet moments mix with game nights and fresh lake air.
Good morning – and welcome, whether you’ve been here before or just stumbled in for the first time. The AI that tracks my blog stats whispered to me this morning: “You have readers from the USA, from Ireland – and from other parts of the world too.” So, welcome to my little blog from Sweden. It’s far from perfect, but always honest and close to life.
The Jante Law and Me
What can I give you? Well, I’m Swedish, but I don’t carry much of the Jante Law in my blood. For those unfamiliar – the Jante Law is like an old, unwritten rulebook that says: Don’t think you’re special. Don’t think you know more than others. Don’t think you can. It runs deep in us Nordics, as if we were born with a small inner finger wagging at us: “Hold back.”
But you know what? I’ve set that finger aside. I can say what I’m good at – and even feel proud of it. Bragging? No, not my style. But if you step into an area I’m passionate about, I’ll happily tell you, warmly and without apology.
Question for you: Do you think the Jante Law still rules too much in Sweden – or have we begun to let it go?
Morning by the Lake at Hanatorp Camping and ADHD
My coffee cup sits beside me. The motorhome door is ajar, letting in fresh air mixed with the sound of birds still willing to sing, even if less eagerly than in spring. We’re at Hanatorp Camping, with the lake just a few steps away. Of course, swimsuits are ready – yesterday my husband told me the water was 22 degrees.
A still morning at Hanatorp Camping and ADHD on my mind. Coffee close, book open, and the door ajar so the lake air can drift in.
Question: Do you have a favourite place where you always feel calm, even when life runs fast?
Seafood, Yahtzee and the ADHD Brain at Hanatorp Camping and ADHD
Yesterday we had seafood for dinner. The little one isn’t fond of it, so he had toasted sandwiches from the grill instead. The evening was calm, the sun sliding down behind the trees. My husband’s brother is parked behind us in his motorhome, and they challenged us to Yahtzee.
Yahtzee and my ADHD brain? Not a good match. It’s like trying to juggle dice, numbers and rules while my brain already has a queue of other thoughts demanding attention. My working memory waves a red flag. Bonus? Straight? Does that even stick in my mind? Card games, kubb or pétanque – yes please. They’re simpler, and therefore work much better for me. I can join in even if I don’t always win.
Question: Are you someone who enjoys games with lots of strategy and rules – or do you prefer the simple and straightforward ones you can jump right into?
Plans Ahead – and the Camera Wait
We’ll stay here one more day before heading towards Askim. My husband wants to go to Åby to watch the trotters – though really, it’s about photographing them. He’s bought a new camera, but it’s still somewhere on its way home. Poor guy has been waiting all week, so the anticipation is high.
Our spot at Hanatorp Camping and ADHD in tow – awning out, chairs ready, and an evening ahead full of laughter and maybe a game or two.
The Oskar Series Lives On
I see in the stats that The Oskar Series – Meeting Children with Neurodevelopmental Differences in School still draws readers. That makes me happy. Oskar is not just a fictional figure – but also many children I’ve met, both at work and at home. Children who struggle with a world that often asks too much of them, but still blossom when we adults understand and meet them where they are. There are more parts to the series, and maybe a new one will appear soon. So stay tuned.
Question: Have you read any part of the Oskar Series before? Which one touched you the most – and why?
The Jante Law says I shouldn’t think I’m anything. But here by the lake, with coffee in hand and the sun playing on the water, I feel that I am something – and that it’s okay. And I’ve noticed that it’s exactly when I dare to ignore those old rules that life tastes the sweetest.
Yesterday has already settled into history, tomorrow waits further ahead. But right now – this is where life happens. – Malix / Carina Ikonen Nilsson
Ibland börjar en husbilshelg i Sverige långt innan motorn startar. Så är det den här gången. Gardinerna är nytvättade. Vardagsrummet känns plötsligt mer harmoniskt. En helg väntar på att fyllas med både stillhet och små äventyr.
Fast vi inte ens lämnat uppfarten ännu, började resan redan igår. Inte med att köra iväg, utan med de små förberedelserna som sätter stämningen. Jag plockade in lite saker i husbilen – inget stort, men sådant som ändå behövde komma på plats.
Sedan fick jag för mig att köpa gardiner. Nya, fräscha gardiner. Och inte bara det – jag fick också för mig att tvätta dem innan de ens hunnit hängas upp. Stackars maken fick hjälpa till, trots att han var trött efter jobbet. Men nu hänger de där, i vardagsrummet, och hela rummet känns annorlunda.
Nya gardiner – upphängda direkt från tvättmaskinen. Våta gardiner torkar rakt och släpper in precis lagom med ljus.
Farmors bord står prydligt med en duk i samma tyg. Inga högar, inga ritblock – bara ett tomt, vackert bord. Det är en säregen känsla, eftersom bordet oftast är både avlastningsyta och ritplats. Men idag bestämde jag mig: ska jag rita, får jag gå ner i källaren och hämta upp ritsakerna. På så sätt slipper vi hörn i hela huset som förvandlas till arbetsplatser när andan faller på.
Farmors bord – för en gångs skull utan högar och ritblock. Klart för en helg med mer stillhet än stök.
Så här brukar det se ut fast värre. Så här ser bordet oftast ut – fullt av vardagsliv och pågående projekt
Nya gardiner, nytt lugn
Det blev nya gardiner även i sovrummet. Helt nytvättade och fortfarande våta när jag hängde upp dem – mitt knep för att slippa stryka. De torkar rakt och fint på plats, och rummet känns plötsligt både luftigare och fräschare.
Men det här var egentligen inte ett inlägg om gardiner, utan om att vi redan idag ska iväg.
Tillbaka till Hanatorp
Vi fick nämligen inte nog av Hanatorp, så vi tar en sväng dit igen. Makens bror är där, och de ville hänga lite. Jag vet inte vad kusin vitamin har för planer i helgen, men om de är där kommer de definitivt få ett hej.
Eftersom det här blir sista helgen innan skolan börjar, känns det extra fint att åka ut. Därefter blir det bara fredagar eller lördagar, beroende på hur trötta alla är.
Helgens plan
Den här helgen tänker jag därför njuta. Mysa. Blogga. Och såklart fortsätta utveckla Oskar-serien. Kanske blir det några rader till där, mellan kaffekoppen och kvällens solnedgång.
Just nu läser många också…
Mitt i den här helgen, mellan kaffekoppar och små äventyr, tänker jag fortsätta skriva på Oskar-serien – om en pojke vars skolvardag berättar mer än ord kan säga om livet med NPF. Kanske vill du läsa den, eller upptäcka några av de andra populära inläggen just nu:
Var hittar du din stillhet? Är det vid havet, på en camping, i soffan med en kopp te – eller kanske när du ger dig själv tid att bara vara? Skriv gärna en kommentar och berätta.
Reflektion
Det är märkligt hur små saker kan ändra känslan i ett helt hem. Ett par nya gardiner, ett tomt bord, och plötsligt känns det som att jag skapat mer plats – inte bara i rummet utan också i huvudet. Den här helgen vill jag ta med den känslan ut på vägen. Låta den påminna mig om att ibland räcker det med små förändringar för att ge livet en ny riktning.
Mellan raderna – min röst
Det här handlar egentligen inte om gardiner, Hanatorp eller ens husbilen. Det handlar om att skapa utrymme för det som betyder något. Om att välja bort lite stök för att kunna njuta mer av nuet. Och om att ge sig själv tid – både hemma och på resa – att bara andas.
”Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.” – Carina Ikonen Nilsson
Sometimes a motorhome weekend in Sweden begins long before the engine starts. That’s the case this time – with freshly washed curtains, a living room that suddenly feels more harmonious, and a weekend waiting to be filled with both stillness and small adventures.
Even though we haven’t left the driveway yet, the motorhome weekend in Sweden really began yesterday. Not with driving away, but with those small preparations that set the tone. I put a few things into the motorhome – nothing big, but still the bits that needed to be in place.
Then I decided to buy curtains. Fresh, new curtains. And not only that – I also decided to wash them before they had even been hung. My poor husband had to help, even though he was tired after work. But now they’re up in the living room, and the whole space feels different.
New curtains – hung straight from the washing machine. Damp curtains dry neatly and let in just the right amount of light.
Grandma’s table now stands neatly with a cloth in the same fabric. No piles, no sketchpads – just a bare, beautiful table. It’s a rare feeling, as that table is usually both a dumping ground and an art desk. But today I decided: if I want to draw, I’ll go down to the basement and bring up my art supplies. This way, we won’t have corners of the house turning into workspaces whenever the mood strikes.
Clean table before the motorhome weekendGrandma’s table – for once without piles or sketchpads. Ready for a weekend with more calm than clutter.This is how the table usually looks – full of everyday life and ongoing projects.
New Curtains, New Calm
We even got new curtains in the bedroom. Freshly washed and still damp when I hung them – my trick to avoid ironing. They dry straight and smooth in place, and the room suddenly feels both lighter and fresher.
However, this post isn’t really about curtains – it’s about the fact that we’re heading off today.
Back to Hanatorp
We simply couldn’t get enough of Hanatorp, so we’re taking another trip there. My husband’s brother is there, and they wanted to spend some time together. I don’t know what “cousin vitamin” has planned for the weekend, but if they’re there, they’ll definitely get a hello.
Since this is the last weekend before school starts, it feels extra special to get away. After this, it’ll just be Fridays or Saturdays, depending on how tired everyone is.
The Weekend Plan
This weekend, I intend to enjoy myself. Relax. Blog. And, of course, keep developing the Oskar Series. Perhaps I’ll add a few lines here and there, somewhere between my coffee cup and the evening sunset.
Where do you find your stillness? By the sea, at a campsite, on the sofa with a cup of tea – or perhaps when you give yourself permission to simply be? Share in the comments; I’d love to hear from you.
Reflection
It’s strange how small things can change the feeling of an entire home. A pair of new curtains, a clear table – and suddenly it feels like I’ve made more space, not just in the room but in my mind as well. This weekend, I want to take that feeling with me on the road. To let it remind me that sometimes it only takes small changes to set life in a new direction.
Between the Lines – My Voice
This isn’t really about curtains, Hanatorp, or even the motorhome. It’s about creating space for what matters. About choosing less clutter so I can enjoy the present more. And about giving myself time – both at home and while traveling – to simply breathe.
”Yesterday has already settled into history, tomorrow waits further ahead. But right now – this is where life happens.” – Carina Ikonen Nilsson
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
