Sometimes, it’s enough just to say yes. This day became all about play, connection, and family moments — filled with laughter, tired legs, and a house that breathed life. A real example of attachment in everyday life.
Early morning, robe and slippers — and freedom in the countryside
The day started early. At 4:45 AM, I drove off to pick up Alfred. Wearing my bathrobe and slippers, because that’s what you do when you live out here in the countryside.
Alfred looked at me and said I was a bit strange. Probably no other grandma arrives in a bathrobe and slippers. I laughed — maybe this is what grandmas are supposed to do.
Back home: hot chocolate for him, coffee for me. Then scones and scrambled eggs when the little guy woke up.
A yes when he expected a no
He looked at me carefully and said:
“I think you’re going to say no… but it would be fun to go to a play center.”
I think he imagined that Alfred would like it too. He and his friends had talked about going there. He already seemed prepared for me to decline.
He checked the opening hours and calculated the entry fee. We made a deal: Even if it was boring, we’d stay until I decided to go — because fun shouldn’t be wasted in just half an hour.
We packed water bottles — because adventures are thirsty.
Play, attachment, and family moments — where theory meets reality
We arrived right when they opened. The boys were excited and ran off as soon as I showed them where I would sit with my book.
That book was all about attachment theory. Feelings, insights, little stings in the heart. How children dare to explore when they know a safe adult is close by.
And there they were — proof in motion: Two boys with laughter in their legs and safety in their backs.
Water refills, lunch breaks, energy boosts.
Four hours later, I was the one saying stop. They didn’t want to admit how tired they were.
Cowboy soup, pancakes, and a home full of life
Back home: One kid with a phone in bed, another beside him, and me in the kitchen making cowboy soup.
“If there’s soup, there must be pancakes,” my husband declared. So pancakes it was.
A dinner table filled with voices and presence. I just sat there and soaked it in.
A full house. A full heart.
Halloween creativity — my daughter’s world
Later, my daughter came to pick up Alfred, still wearing her Halloween makeup from work — right after a house viewing. Why not? Freedom spreads.
She has made so many spooky dolls over the years — art that could fit into any horror movie. Hand-crafted gravestones, little coffins… she goes all in.
I laugh. And I am proud. She does what she loves — and she does it fully.
Between the lines — My voice
Today was not just a date on the calendar. It was one of those days that become memories.
A day where I said yes, and two boys got a story to tell.
A day where the simple things meant everything:
A car ride in a bathrobe
Scones at dawn
Play-center laughter
Soup and pancakes
A home filled with life
A day that says:
I’m here. I’m living my life. And it can be a little messy — and a lot joyful.
AHA — Between the lines
We should say yes more often. Especially when children think we won’t. That moment — when they dare to hope — that is where childhood magic begins. And that is where the attachment becomes stronger.
A question for you
When did you last say yes to something unexpected? And what happened then?
Reflection & closing
Carina Ikonen Nilsson
“Yesterday has already settled into history. Tomorrow is waiting somewhere ahead. But right now — this is where life happens.” Carina Ikonen Nilsson
I det här inlägget delar jag bloggstatistik för malix.se och mina tankar kring läsandet.En ny vecka på malix.se där texter om barn och bemötande och mina egna reflektioner fortsätter att hitta ut. Det är inte siffrorna som betyder mest, utan det faktum att orden får vandra vidare – och att någon väljer att stanna upp och läsa.
Det är ännu en vecka och jag stannar upp en stund vid statistiken. Inte för att siffrorna är det viktigaste, utan för att de berättar något om att orden får leva vidare utanför mig själv. Det visar mig vad som har betydelse och vad jag, i alla fall, inbillar mig gör skillnad.
Under veckan som gått har människor fortsatt att läsa. Att återvända. Att hitta in i texter som rör både hjärta och tanke. Det känns fint att se.
Det är just det jag följer i bloggstatistik malix.se.
Bloggstatistik malix.se – vad som lästs mest
Det är de texterna som bär både känslor och eftertanke som åter får mest uppmärksamhet. Det är också de inlägg som ger mig mest kraft. När jag skriver dem stannar tiden och jag är i flödet. Det är på gott och ont. Skulle jag bli störd, kan det hända att jag är mindre trevlig mot den som avbryter. Därför skriver jag tidigt på morgonen när alla sover.
Särskilt de inlägg som handlar om barn, bemötande och hur vi möter varandra när det gör ont engagerar. Också texterna på engelska fortsätter att hittas, vilket gör att bloggen når långt utanför min egen lilla del av världen.
Människor kommer tillbaka. Samma läsare, nya läsare. Härifrån och längre bort.
Det gör mig glad att mina ord kan nå platser jag själv kanske aldrig kommer att besöka. Att texterna bär sitt eget syfte. Här får de vandra – steg för steg, stig för stig – och hitta sina egna vägar vidare.
Hur de läser
Majoriteten läser från dator. Det betyder att någon verkligen sitter ner och tar sig tid. Här blir det värme i hjärtat, för då är det inte bara en snabb scroll förbi i ett flöde. Den tiden är värdefull. Jag bär en tacksamhet i det.
Reflektion – mellan raderna
Den här veckan bekräftar åter det jag redan vet: När jag skriver om det som är sant för mig, stannar läsarna kvar. När jag vågar vara nära mig själv, hittar andra något av sig själva i orden.
Jag följer den riktningen. Den känns riktig.
AHA – mellan raderna Det som skrivs nära hjärtat, landar också nära hjärtat hos den som läser.
Framåt
Jag fortsätter skriva om livet som det är. Dessutom om det där svåra som visar oss vilka vi vill vara.
Bloggen lever. Och jag med den. Nästan så att vi blivit nära vänner, du och jag. Även om du inte vet det och även om jag inte vet vem du är, så är du en vän. En återkommande vän som tar dig tid att läsa mina rader. Det är det som gör att jag fortsätter göra det jag gör.
Frågor till dig som läser – Vad tar du med dig av det du läser här? – Finns det ett ämne du önskar att jag skriver mer om? – Vad gör att du kommer tillbaka hit?
Stöd mitt skrivande Vill du stödja bloggen och mitt fortsatta skrivande? Du kan göra det här: Paypal me
Jag är tacksam för att någon där ute fortsätter att finna värde i mina ord. Det ger mig kraft och riktning, och påminner mig om varför jag fortsätter skriva, även när det är svårt. Varje läsning, varje återbesök, är en liten nick av igenkänning vilket blir att det räcker så.
Gårdagen har lagt sig till ro i historien. Samtidigt bor morgondagen där borta och visar på framtid. Även om både gårdagen och morgondagen finns i oss och i våra tankar, är det här och nu som livet faktiskt är. Därför är det så viktigt att vi är just här, i stunden som pågår.
Morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
– Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Jag använder Jetpack Stats som stöd när jag följer bloggens puls, men inte för att jaga siffror, utan för att förstå hur orden fortsätter vandra vidare.
In this post, I share weekly blog statistics for malix.se and my thoughts on reading and being read. A new week on my blog, where texts about children, understanding, and my own reflections continue to find their way out into the world. It is not the numbers that matter most, but the fact that words keep moving – and that someone chooses to stop and read.
It is another week, and I pause for a moment with the statistics. Not because the numbers are the most important, but because they show that my words continue to live outside of myself. They show me what holds meaning, and what I – at least – like to believe makes a difference.
During this past week people have kept reading. They return. They find their way into texts that speak to both heart and thought. It feels good to see.
This is exactly what I follow in the statistics for malix.se.
Blog statistics malix.se – what has been read most
It is the texts that carry both emotion and reflection that receive the most attention. Those are also the posts that give me the most strength. When I write them, time stops and I am in the flow. That can be both good and challenging. If I am interrupted, I might not be the most pleasant. That is why I write early in the morning when everyone is still asleep.
Especially the posts about children, dignity, and how we meet each other when things hurt create engagement. The English versions are also being discovered, which means the blog reaches far beyond my own small part of the world.
Blog statistics malix.se – what has been read most
People come back. The same readers, and new ones. From here and from far away.
It makes me happy to know that my words can reach places I might never visit myself. The texts carry their own purpose. Here, they can wander – step by step, path by path – and find their own way forward.
How they read
Most people read from a computer. That means someone is really sitting down and giving their time. It warms my heart, because then it is not just a quick scroll in a feed. That time is valuable. I am grateful for it.
Reflection – between the lines
This week confirms what I already know: When I write what is true for me, readers stay. When I dare to be close to myself, someone else finds something of themselves in the words.
I keep following that direction. It feels right.
AHA – between the lines
What is written close to the heart also lands close to the heart of the one who reads.
Forward
I keep writing about life as it is. And also about the hard parts that show us who we want to be.
The blog is alive. And so am I. Almost as if we have become close friends, you and I. Even if you don’t know it and even if I don’t know who you are, you are a friend. A returning friend who takes the time to read my words. That is what makes me continue doing what I do.
A question for you who read
– What do you take with you from reading here? – Is there a topic you would like me to write more about? – What brings you back?
Support my writing
If you would like to support the blog and my continued writing, you can do so here: PayPal me
I am grateful that someone out there continues to find value in my words. It gives me strength and direction. It reminds me why I keep writing, even when it is difficult. Every read, every return, is a small nod of recognition – and that is enough.
Carina Ikonen Nilsson
Yesterday has already laid down to rest in history. Meanwhile, tomorrow is waiting further ahead showing what the future might hold. Even though both yesterday and tomorrow exist within us and in our thoughts, it is here and now that life actually happens. That is why it is so important to be present, right here in the moment that unfolds. Tomorrow waits further ahead. But right now – this is where life happens.
– Carina Ikonen Nilsson
I use Jetpack Stats as support when I follow the pulse of my blog, not to chase numbers, but to understand how the words keep walking their own way forward.
Igår var jag på mammografi. Den där väldigt gör ont-saken vi kvinnor gör vartannat år för att leva längre. Jag fick tipset att ta två Alvedon innan. Det hoppas jag verkligen att jag kommer ihåg.
Maskinen pressar hårt. Det gör ont. Men det är över snabbt.
På vägen därifrån kände jag en lättnad. En tacksamhet över att kunna gå hem, ta en kaffe och låta kroppen slappna av igen.
Den smärtan passerar. Alla smärtor gör inte det.
Där vattnet väcker mig
Idag steg jag ut i den tidiga morgonen, minus en och en halv grad i luften. Morgonrock, vantar, mössa. Badväskan i handen — som ett löfte till mig själv. Bilen körde milen till sjön. Den där milen jag kan på känslan nu.
Där väntade stunden där allt bara finns. Jag, sjön och andningen som hittar hem.
En plats där kroppen vaknar och bemötandet får landa i hjärtat.
Steg för steg ner i vattnet. Fötterna först — en chock, en viskning: “Nu är du här”. De hisnande andetagen som tar tag i mig när kroppen möter kylan.
Och så ögonblicket när allt stannar. Där tystnaden blir ljudet och nuet är allt som finns. Jag och vattnet, vi känner varandra nu.
När jag kliver upp igen brusar kroppen av liv. Som om blodet bubblar, som om någon lagt en brustablett i mig.
Milen hem, värmen från kläderna. Och kärleken i tacksamheten: att jag gav mig själv den här stunden där jag påminns om att jag lever.
Här. Nu.
Barn gör när dom kan bemötande i vardagen
I mitt arbete har jag länge burit med mig frasen: Barn gör när dom kan. Det låter så självklart, tills man glömmer bort det.
Som den där kvällen när en ungdom satt med luvan djupt nerdragen och vägrade prata. Inga svar. Bara tystnad. Jag kan bli frustrerad, men sanningen i stunden är ofta: han kunde inte.
Och om jag istället tänker att han inte vill då händer något i mig. Rösten blir lite hårdare. Axlarna höjs. Luften i rummet blir tunnare.
När vi tror på ovilja istället för oförmåga hårdnar våra röster och krav. Då är risken att vi förlorar varandra.
Barn gör när dom kan. Gör dom inte — då kan dom inte just idag. Det kan saknas energi. Kanske trygghet. De där orden saknas i ungdomen. Kanske känslan av att vara värd att lyckas.
Och där, i de små ögonblicken, lär sig barnet något viktigt: Inte bara vad som förväntas — utan vem jag är som vuxen när det skaver och blir svårt.
För barn lär sig alltid. Frågan är vad de lär sig av oss.
Jag har ibland glömt allt det här. Då har jag gått hem med en tung klump i magen.
Men de kvällar då jag hållit synsättet nära, även i bråk och stök, har klumpen i magen istället varit ett:
Yes, vi fixade det. Tillsammans.
För barn ska inte bära den sortens skam. Den sätter sig i kroppen, i självbilden, i hjärtat. Den kan bli en följeslagare som är svår att jobba bort.
Förlåt – när ansvaret ligger på mig
Att tappa ansiktet gör ont för alla. Men jag gör hellre det själv än att låta den jag möter tappa det.
Förlåt är ett läkande ord. Men bara när det inte bär med sig skuld.
Förlåt att jag gjorde så där, men det var för att du… Det där för att du förstör allt. Det är inte att säga förlåt. Det är att rättfärdiga det jag själv gjorde — och lägga skulden på dig.
Jag har ansvar för mitt beteende oavsett vad den andra gör. Om jag svarar otrevligt tillbaka är jag skyldig ett förlåt. Inte för att du gjorde fel, utan för att jag gjorde det.
Förlåt är inte att böja sig. Det är att hålla fast vid hjärtat.
Metod – Barn gör när dom kan i praktiken
När det blir svårt, pröva att ställa dessa tre frågor:
Vad saknas just nu för att barnet ska kunna lyckas?
Hur minskar jag skammen i situationen?
Hur hjälper jag barnet att behålla ansiktet inför andra?
Det här är barn gör när dom kan bemötande i praktiken.
Skam säger: Jag är fel. Läkande bemötande säger: Jag är värd att försöka igen.
Vi väljer varje gång vilket spår vi lägger i ett barns hjärta.
AHA – mellan raderna
Smärta i kroppen är tillfällig. Smärta från skam kan bli livslång om ingen fångar upp barnet.
Igår kan ge spår i någon idag och långt fram i livet. Därför är just nu det som är viktigt. Det jag säger idag kan någon annan bära med sig genom sitt liv. I nuet kan jag ta ansvar och välja hur jag ska bemöta.
Mellan raderna – min röst
Jag vill vara en av de vuxna som står kvar. Som ser förbi beteendet och möter behovet. Som väljer att värna värdigheten, varje gång.
Reflektion – Vad tar du med dig?
Vad händer i dig när du går från tanken han vill inte till han kan inte, inte idag?
Hur förändrar det dig? Hur förändrar det honom?
Det här är grunden i barn gör när dom kan bemötande.
När jag minns det blir relationerna lättare att bära.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. /Carina
This is a text about a children do well if they can approach. About two kinds of pain: the one that hurts the body and passes, and the one that settles in the soul.
Yesterday I had a mammogram. That very painful thing we women do every other year — to stay alive longer. I was told to take two painkillers before. I really hope I remember that next time.
The machine presses hard. It hurts. But it’s over quickly.
Walking out, I felt relief. Grateful that I could go home, have coffee, and let my body relax again.
That pain passes. Not all pain does.
Where the water wakes me
This morning I stepped out into the early cold, minus one and a half degrees. Bathrobe, gloves, hat. My swimming bag in hand — a promise to myself. The car drove the familiar mile to the lake.
There waited the moment where everything becomes still. Me, the lake, and my breathing finding its way home.
A place where the body wakes up and the heart can settle.
Step by step down into the water. Feet first — a shock, a whisper: “You are here now.” Those gasping breaths when the body meets the cold.
And then that moment when everything stops. Where silence becomes sound and the now is all that exists. Me and the water — we know each other now.
Climbing up again, the body fizzes with life. As if the blood is bubbling, like someone dropped a fizzy tablet inside me.
The mile home, warmth returning from the clothes. And the love held in gratitude: that I gave myself this moment that reminds me that I am alive.
Here. Now.
Children do well if they can approach – in everyday life
In my work, I have carried the phrase: Children do well if they can. It sounds so obvious — until you forget it.
Like that evening when a young person sat with their hood pulled low and refused to speak. No answers. Just silence. I can become frustrated, but the truth in the moment is often: he couldn’t.
And if I start thinking that he won’t, something happens inside me. My voice gets a little harder. My shoulders tense. The air in the room gets thinner.
When we believe in unwillingness instead of inability, our tone and demands harden. And then we risk losing each other.
Children do well if they can. If they don’t — they can’t, not today.
Energy may be missing. Or safety. Or the right words. Or the feeling of being worthy of success.
And in those small moments, the child learns something important: Not only what is expected — but who I am as an adult when things are difficult.
Children always learn. The question is what they learn from us.
Sometimes I have forgotten all of this. Then I go home with a heavy knot in my stomach.
But the evenings when I held this belief close, even in the chaos and conflict, that knot has instead whispered:
Yes, we did it. Together.
Because children should not carry that kind of shame. It settles into the body, the self-image, the heart. It can become a lifelong companion that is hard to remove.
Losing face hurts everyone. But I would rather be the one losing it than letting the one I meet lose theirs.
Sorry is a healing word. But only when it does not carry blame.
Sorry I did that, but it was because you… That because you destroys everything. It is not saying sorry. It is justifying what I did and placing the blame on you.
I am responsible for my behavior no matter what the other person does. If I respond with harshness, I am the one owing an apology. Not because you did wrong — but because I did.
Sorry is not bending down. It is holding on to the heart.
Method – Children do well if they can in practice
When it gets difficult, try asking these three questions:
What is missing right now for the child to succeed?
How can I reduce shame in this situation?
How can I help the child keep their dignity in front of others?
This is children do well if they can in practice.
Shame or healing?
Shame says: I am wrong. Healing says: I am worth trying again.
We choose, every time, which path we lay in a child’s heart.
AHA — between the lines
Pain in the body is temporary. Pain from shame can become lifelong if no one catches the child.
Yesterday can leave traces in someone’s today and far beyond. That is why right now matters. What I say today someone else may carry through their life.
Right now is where I can take responsibility and choose how to respond.
Between the lines — my voice
I want to be one of the adults who stays. Who sees beyond the behavior and meets the need. Who chooses to protect dignity — every time.
Reflection — What do you take with you?
What happens in you when you go from thinking he won’t to he can’t, not today?
How does that change you? How does it change him?
This is the foundation of children do well if they can.
When I remember that, relationships become easier to carry.
Yesterday has already laid down to rest in history. Tomorrow is waiting further ahead. But right now — this is where life happens. /Carina
– Between Meetings, Feelings, and an Evening with Alfred
An emotional day with family can hold both tiredness, joy, and quiet reflection. Sometimes everyday life becomes so full of people and meetings that the body finally needs rest. Yet it’s in those very days that small moments grow – a look, a child’s laughter, or a shared pause where everything finds its place.
Yesterday was an emotional day at home. The hours were filled with people, encounters, and emotions pulling in every direction. When evening came and I went to bed, I was tired – not only in my body but deep down in my bones. There will be no swim today, since I’m going to the hospital in town and later to a meeting in the afternoon. I can already feel that I’ll miss that morning swim, but who knows – maybe tomorrow will come, and I’ll be there again. It truly was an emotional day with family, filled with encounters and moments that lingered late into the evening.
Evening Visit and Warm Bonds in an Emotional Day with Family
Last night little Alfred came by. As soon as he had said hello to me, he went straight to the little boy. The little boy is Alfred’s idol. He looks up to him, and gaming is their shared interest.
It warms my heart to see how caring the little boy is, saving items in the game for Alfred so they can play together and help each other find their way. All last week he kept asking when Alfred would come – just so he could give him those things.
AI-generated illustration created by ChatGPT (OpenAI). The image does not depict Alfred or the little boy; it is a symbolic image representing connection and joy between children through gaming.
On Saturday he couldn’t wait any longer, so I called Alfred. Afterwards I felt a quiet relief spreading through the house. They decided to play together on Sunday. It’s beautiful to see their bond despite the age difference. Even if it’s mostly about gaming, that’s where they meet – in their joy and play.
An Emotional Day with Family – Between Hope, Joy, and Sorrow
I didn’t know a single body could hold so many feelings. Yesterday I moved between hope and despair, happiness, joy, and sorrow – all in one day.
When Alfred and his mother arrived, it felt comforting. She knows, and she sees. That’s why it feels good to share my thoughts with her. I almost wish it were like that trip to Ullared again – miles of conversation and quiet togetherness. Maybe we’ll plan another trip soon. It doesn’t have to be Ullared – just a mother-and-daughter day. That’s enough.
I also want to mention my neighbor, whom I sometimes link to here on the blog. She creates lovely short films and educational materials for children. I’m so grateful that she exists. Yesterday, when I wrote that I and the blog were taking a break, she reached out and asked how I was – if something was wrong. That’s care in action. She’s such a kind and gentle soul, and compassion always lives in her. If you’d like to see her work with educational films for young children, click here: Visit my neighbor’s children’s film projects
Between the Lines – My Voice on an Emotional Day with Family
Sometimes a single day carries the whole range of what it means to be human. When emotions shift, the heart works hard, and tiredness finally becomes a kind of rest. Life happens in those small moments – in a child’s laughter, in a daughter’s gaze, in the feeling of being truly seen. There, in simplicity, lies strength. Sometimes an emotional day with family reminds us how strong the bonds really are – whether they show themselves in silence, play, or care.
If you want to read more texts about reflection and self-healing, you can find them here: Reflection & Self-Healing
How often do you pause in the middle of everyday life’s rush and truly ask yourself – how am I feeling right now, really?
Final Words
You don’t know that what happened yesterday might follow you in your feelings today. Where they take you – that’s a question for the future, if you are granted another day. Not everyone gets a new day, which tells me – it’s today that truly matters, always.
En känsloladdad dag med familjen kan rymma både trötthet, glädje och stilla eftertanke. Ibland blir vardagen så fylld av människor och möten att kroppen till sist behöver vila, men just i dessa dagar växer de små ögonblicken där en blick, ett barns skratt eller en gemensam stund får allt att landa.
Igår var en känsloladdad dag här hemma. Dagen fylldes av människor, möten och känslor som drog åt alla håll. När kvällen kom och jag gick och la mig, var jag trött, inte bara i kroppen utan ända in i märgen. Idag blir det inget bad, det beror på att jag ska åka till sjukhuset inne i staden och senare på ett möte på eftermiddagen. Redan nu känner jag hur jag kommer att sakna just det där badet, men vem vet kanske blir det en ny dag i morgon och då är jag där. Det blev verkligen en känsloladdad dag med familjen, fylld av möten och ögonblick vilka stannade kvar långt in på kvällen.
Kvällsbesök och varma band i en känsloladdad dag med familjen
Igår kväll kom lilla Alfred hit. Så fort han sagt hej till mig, gick han genast in till lillkillen. Lillkillen är Alfreds idol. Han ser upp till honom, och spelandet är deras gemensamma intresse.
Det värmer att se hur omtänksam lillkillen är, då han sparar saker i spelet till Alfred, så de kan spela tillsammans och hjälpa varandra att hitta rätt. Hela förra veckan frågade han när Alfred skulle komma, detta för att han skulle ge honom sakerna.
AI-genererad illustration skapad av ChatGPT (OpenAI). Bilden föreställer inte Alfred eller lillkillen, utan är en symbolisk bild som visar gemenskap mellan barn vid ett dataspel.
I lördags stod han inte ut längre, så jag ringde till Alfred. Efteråt kände jag hur lättnaden spred sig i huset. De bestämde att de skulle spela på söndagen. Det är så fint att se deras gemenskap, trots åldersskillnaden. Även om det mest handlar om spel, så är det just där de möts – i sin glädje och lek.
En känsloladdad dag med familjen – mellan hopp, glädje och sorg
Jag trodde inte att det kunde bo så många känslor i en och samma kropp. Igår befann jag mig mellan hopp och förtvivlan, lycka, glädje och sorg – allt på samma dag.
När Alfred och hans mamma kom kändes det skönt. Hon vet, och hon ser. Därför känns det skönt att få dela tankarna med henne. Jag önskar nästan att det var som under vår resa till Ullared igen – flera mil av bara samtal och stilla närhet. Kanske får vi planera in en ny resa framöver. Den behöver inte gå till Ullared, utan bara vara en mor- och dotterdag. Det räcker.
Dessutom vill jag nämna min granne, som jag ibland länkar till här på bloggen. Hon gör små fina filmer och utbildningsmaterial för barn. Jag är så glad och tacksam över att hon finns. Igår, när jag skrev att jag och bloggen skulle ta en paus, hörde hon av sig och frågade hur jag mår – om något var fel. Det är omtanke i handling. Hon är så otroligt söt och varm, och i henne bor alltid just omtanke. Här kan du titta på hennes arbete med utbildningar för små barn kan du klicka här: Gå till min grannes arbete med barnfilmer
Mellan raderna – min röst om en känsloladdad dag med familjen
Ibland bär en enda dag hela registret av vad det är att vara människa. Då i känslorna som pendlar, hjärtat som arbetar och tröttheten som till sist blir en sorts vila. Det är i de små mötena livet händer just i ett barns skratt, men även i en dotters blick, i känslan av att någon verkligen ser. Där, i enkelheten, där finns och bor styrkan. Ibland kan en känsloladdad dag med familjen påminna oss om hur starka banden verkligen är – oavsett om de visar sig i tystnad, lek eller omtanke.
Hur ofta stannar du själv upp mitt i vardagens virrvarr och känner efter – hur mår jag just nu, egentligen?
Avslutande ord
Du vet inte att det som hände igår kan vara något som följer med dig i känslorna i dagen idag. Vart de sedan för dig – det är en framtidsfråga, om du nu får en ny dag. Alla får inte en ny dag, vilket säger mig – att det är idag som gäller, alltid.
Just nu tar jag en paus från skrivandet. Orden behöver vila en stund så att hjärtat får andas. Jag återkommer när stillheten har landat och orden vill hitta sin väg igen.
Tack till dig som läser, som följer, och som finns med i tanken.
I takt med att mörkret sänker sig över hösten finner jag stillheten i de mjuka morgnarna. Det är också vill jag bjuda in dig till samtalsterapi i Sverige – en möjlighet att möta dig själv med värme, respekt och närvaro. I samtalet får du tid att stanna upp, känna efter och låta orden bli ett ljus i mörkret.
Då var det morgon igen. Vintertiden är här och vi har fått tillbaka vår vanliga tid. Det kommer att vara ljust på morgonen men mörkna tidigare på eftermiddagen. Välkommen du lilla vinter och den mörka tiden.
Nu är du här igen – omsluter oss i ditt mörker, där vi tänder ljus för att inte förbanna mörkret. Eller gör vi det?
Jag tänder ljus för att det ger mig mjukare känslor. För att lillflickan inom mig uppskattar ljusstrimmorna som fladdrar. Förbanna mörkret vet jag inte om jag gjort någon gång. Det är ju inget jag kan påverka – det bara är. Varje stund har sin skönhet, och mörkret bär också en sorts vila. En paus från allt som bländar.
Ett ljus i mörkret. Ibland är det allt som behövs för att möta sig själv – med stillhet och värme.
Vi kommer närmare och närmare ljuset igen. Om bara två, tre månader ska jag åter sätta mina fröer och börja planera för växthuset. Då har vi hunnit uppleva Lucia, födelsedagar, jul och nyår. Nej, jag förbannar inte mörkret. Jag lever med det. Känner hur stunderna blir mjukare, värmen i huset mera påtaglig. Kontrasterna till sommaren är bara just det – kontraster – och ska levas med.
Orden ville dit, men egentligen var det inte det jag skulle skriva om. De bara ramlade fram, som de ofta gör när hjärtat går före planen.
Samtalsterapi i Sverige – provklienter sökes
Mitt i den här mörka, stilla tiden vill jag bjuda in dig till något som också handlar om ljus. Jag är just nu under utbildning till certifierad samtalsterapeut och söker dig som vill vara provklient.
Samtalen är gratis under min utbildningstid och sker i första hand via Teams, men det går också bra via telefon. Erbjudandet gäller dig som bor i Sverige eller talar svenska – för att vi ska kunna förstå varandra på riktigt.
Det här är en möjlighet att i lugn och trygghet få prata om det som känns viktigt – stress, relationer, sorg, livsval eller längtan efter förändring.
Samtal i Sverige som ger utrymme att växa. Genom samtalsterapi i Sverige får du möjlighet att se nya perspektiv…
Jag erbjuder personligt utformade samtal som utgår från din livssituation, dina känslor och det du vill utforska. Jag lyssnar utan att döma, utan färdiga lösningar – men med närvaro, värme och respekt. Genom samtalen får du möjlighet att se nya perspektiv, förstå dig själv djupare och hitta din egen väg framåt.
Att gå i samtal kan vara en fantastisk investering i sig själv – en möjlighet att i lugn takt möta sig själv, i den utsträckning man vill och orkar. I samtalet får du rum att landa, utforska, växa och hitta tillbaka till din egen kärna.
Jag arbetar utifrån flera samtalsmetoder som jag nu fördjupar i min utbildning – men som jag i många år använt i mitt arbete med människor: ett klientcentrerat arbetssätt som präglas av respekt, tillit och lyssnande, där varje möte får ta sin egen form.
MI (Motiverande samtal) – för att stärka din egen motivation till förändring
KBT-inspirerat arbetssätt – för att se sambanden mellan tanke, känsla och handling
Lågaffektivt bemötande – för att skapa lugn och trygghet i samtalet
Mindfulness och självmedkänsla – för att hitta ro i nuet och bli vän med dig själv
Jag tror på samtalsterapi i Sverige som en väg till förståelse, läkning och inre balans.
Jag har i många år arbetat med människor i svåra livssituationer och med ungdomar som kommit på kant med livet. Jag vet hur viktigt det är att bli sedd – inte för det man gör, utan för den man är.
Jag säger inte att jag alltid lyssnar på rätt sätt, men jag strävar alltid efter att lyssna på riktigt. För mig handlar det inte om att ge råd, utan om att ge utrymme. Om att våga vara kvar i det som känns, utan att skynda mot en lösning. När jag lyssnar försöker jag förstå – inte för att svara, utan för att du ska få höras, på riktigt.
Jag tror på samtalets kraft – att det kan läka, förändra och ge nytt hopp.
Vill du bli min provklient? Samtal i Sverige
Du är varmt välkommen att höra av dig via mejl: carina@malix.se Samtalen sker på avtalad tid och omfattas av tystnadsplikt.
Stöd gärna mitt skrivande
Om du vill stödja mitt fortsatta arbete på bloggen kan du bidra här: PayPal – malix.se
När vi människor växer på insidan kan det också kännas fint att låta något växa där ute i världen. Därför vill jag i dag uppmuntra dig att – om du vill – investera i Vi-skogen, en organisation som planterar träd och stärker både klimat och människors livsvillkor. Tillsammans kan vi bidra till att skapa mer grönska, syre och framtidshopp.
Naturen påminner oss om sambandet mellan växande, stillhet och ansvar. När vi låter något växa där ute, växer också något inom oss.
Mellan raderna
I mörkret finner jag ofta det stilla, det nakna och ärliga. Det är där jag förstår hur mycket ljus som faktiskt bor i samtalet, i mötet, i närvaron. Att våga möta sig själv är inte alltid enkelt – men det är där växten börjar.
AHA
När jag skriver om mörkret och ljuset inser jag att det handlar om samma sak som samtalen. Att våga vara i det som är, utan att skynda fram till något nytt. Det är där ljuset bor – inte bortom mörkret, utan mitt i det.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer.
Carina Ikonen Nilsson
Reflektion
Precis som i samtalsterapi i Sverige, växer förståelsen fram i tystnaden mellan orden. När någon verkligen lyssnar kan något inom oss börja andas lite lättare. Det är i de stunderna jag påminns om varför jag gör det jag gör.
En fråga till dig
Hur möter du dig själv i den mörka tiden – flyr du den, eller låter du den visa dig något nytt?
Vanliga frågor om samtalsterapin
Vad kostar det att vara provklient? Samtalen är helt gratis under min utbildningstid.
Hur går samtalen till? Samtalen inom samtalsterapi i Sverige sker via Teams eller telefon. Du väljer själv vad du vill prata om, och samtalet sker i lugn och trygghet.
Hur lång tid tar ett samtal? Varje samtal är ungefär 50 minuter. Vi planerar tillsammans hur många gånger som känns lagom för dig.
Vem kan anmäla sig? Erbjudandet gäller dig som bor i Sverige eller talar svenska – för att vi ska kunna förstå varandra på riktigt.
Måste jag ha ett särskilt problem för att boka? Nej. Samtal kan också vara ett sätt att lära känna sig själv, reflektera över livet eller hitta nya perspektiv.
As the darkness settles over autumn, I find stillness in the soft mornings. It is also now that I want to invite you to talk therapy in Sweden – an opportunity to meet yourself with warmth, respect, and presence. In our conversations, you will have time to pause, feel, and let your words become a light in the dark.
Morning again. Wintertime is here, and we’ve returned to our ordinary rhythm. It will be lighter in the mornings, but the afternoons will darken earlier. Welcome, little winter, and your quiet season of darkness.
You are here again, surrounding us in your calm shadows – where we light candles, not to curse the dark, but to soften it. Or do we?
I light candles because they make me feel softer. Because the little girl inside me enjoys watching the flickering beams. I don’t think I’ve ever cursed the dark; it’s nothing I can control – it simply is. Every moment holds its own beauty, and even darkness carries rest, a pause from everything that dazzles.
A light in the dark. Sometimes, that’s all it takes to meet yourself – with stillness and warmth.
Soon, we’ll move closer to the light again. In just a couple of months, I’ll be sowing my seeds and planning the greenhouse once more. By then, we’ll have celebrated Lucia, birthdays, Christmas, and New Year’s.
No, I don’t curse the darkness. I live with it. I feel how the moments grow softer, how the warmth of the house feels more tangible. The contrasts to summer are simply that – contrasts – and they are meant to be lived.
The words wanted to go there, though it wasn’t what I planned to write about. They just arrived, as they often do when the heart leads the way.
Talk Therapy in Sweden – Looking for Clients
In the middle of this dark and quiet time, I want to invite you to something that also has to do with light. I am currently training to become a certified talk therapist and am now looking for practice clients.
Sessions are free of charge during my education period and are primarily held via Teams, but phone sessions are also possible. This offer applies to those who live in Sweden or speak Swedish – so that we can truly understand one another.
This is an opportunity to speak, in peace and safety, about what matters to you – stress, relationships, grief, life choices, or simply a longing for change.
What I Offer in Talk Therapy in Sweden
Talk therapy in Sweden gives you the chance to see new perspectives and meet yourself more deeply. I offer personally tailored sessions based on your life situation, your emotions, and what you wish to explore. I listen without judgment and without ready-made solutions – but with presence, warmth, and respect. Through our conversations, you can begin to understand yourself more clearly and find your own way forward.
Entering talk therapy can be a beautiful investment in yourself – an opportunity to meet yourself gently, at your own pace. It gives you space to land, to grow, and to reconnect with your own center.
I work with several therapeutic approaches that I have used throughout my career and am now deepening through my education: a client-centered approach built on respect, trust, and genuine listening, where every meeting takes its own shape.
Motivational Interviewing (MI) – strengthening your own motivation for change
Cognitive Behavioral-inspired methods (CBT) – understanding the links between thoughts, feelings, and behavior
Low-Affective Approach – creating calm and safety in communication
Mindfulness and Self-Compassion – finding peace in the moment and becoming a friend to yourself
Why Talk Therapy in Sweden with Me
I have spent many years working with people in difficult life situations and with young individuals who have struggled to find their way. I know how important it is to be seen – not for what you do, but for who you are.
I don’t claim to always listen perfectly, but I always strive to listen deeply. For me, it’s not about giving advice but about giving space. It’s about daring to stay with what feels difficult without rushing toward a solution. When I listen, I try to understand – not to respond, but so that you can truly be heard.
I believe in the power of conversation – that it can heal, change, and offer new hope.
Would You Like to Be My Practice Client?
You are warmly welcome to reach out via email: carina@malix.se Sessions are scheduled individually and are held in confidence.
A Thought for Nature
When we grow on the inside, it can feel meaningful to let something grow outside too. That’s why today I encourage you to support Vi Agroforestry (Vi-skogen) – an organization that plants trees and strengthens both the climate and people’s livelihoods. Together, we can help create more greenery, oxygen, and hope for the future.
In darkness, I often find the quiet, the raw, and the honest. It’s there I realize how much light truly lives in the conversation, in the meeting, in the presence. To face yourself isn’t always easy – but that’s where growth begins.
Yesterday has already settled into history. Tomorrow waits somewhere ahead. But right now – this is where life happens.
Carina Ikonen Nilsson
AHA – Between the Lines
As I write about darkness and light, I realize it’s the same as in talk therapy. It’s about daring to stay with what is, without rushing toward something new. That’s where the light truly lives – not beyond the dark, but within it.
Reflection
Just like in talk therapy in Sweden, understanding grows in the silence between words. When someone truly listens, something within us begins to breathe more freely. It’s in those moments that I’m reminded why I do what I do.
A Question for You
How do you meet yourself in the darker season – do you flee from it, or do you let it show you something new?
Frequently Asked Questions about Talk Therapy
What does it cost to be a practice client? The sessions are completely free during my training period.
How are the sessions conducted? Sessions within talk therapy in Sweden take place via Teams or by phone. You decide what you want to talk about, and the space is calm and safe.
How long does a session last? Each session lasts about 50 minutes. Together, we plan how many sessions feel right for you.
Who can participate? The offer is open to those who live in Sweden or speak Swedish – so that we can truly understand each other.
Do I need to have a specific problem to book? No. Conversations can also be a way to get to know yourself, reflect on life, or discover new perspectives.
Between the Lines – My Voice
In the stillness of conversation and reflection, growth begins. Light doesn’t come after darkness – it appears within it.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
