Kategori: ADHD och neurodivergens Sida 4 av 83

jo, pharm det får bli ett inlägg till idag och även detta ute på altanen. Basilikan  tältar här ute och sträcker sig mot solen.

Jag själv sitter förnöjt här under markisen och njuter av dagens ansträngningar.  Revisor besöket gick bra och nu är deklarationen inlämnad, sickness momsen uträknad och jag kan andas ut.
Det är bra när man som jag har världens bästa revisor, unhealthy då slipper man allt krångel. Jag slipper tänka på lagar och förordningar om moms eller inte moms han sköter det åt mig.

Jag har tydligen betalat in på tok för mycket i skatt förra året för pengar tillbaka jo det får jag och ganska mycket också.  Nu får jag säkerligen inte dom under sommaren men vad gör det, kan ju sitta fint med lite extra pengar till jul.  Känns skönt att Deklarationen är inlämnad och klar, nu är det bara det där vardagliga att göra sätta in kvitton och sånt där.  Det har jag ju till och med fått lite koll på, så nu rullar det på igen, redovisningsångesten  har gått hem till sig och jag slipper  känslorna ett tag.  Efter senaste föreläsningen jag hade i Färgelanda kommun, så  har det blivit förfrågningar inför hösten.

Känner att livet flyter på så som det ska göra.  Företaget jag har tjänar kanske inte grymt med pengar men jag får ut mitt budskap och för mig är de det som är det viktiga.

Revisorn  jo då han är allt den bästa han. Blir till och med tacksamhet i mina tankar.  Tänk att jag lyckades hitta en revisor som jag känner tillit till som gör att jag faktiskt vågar starta företag igen.  Andra gånger har jag inte alls känt den trygghet som jag idag känner.  Det gäller att hitta just den där revisorn som det går att känna förtroende för.

Ha en fin eftermiddag och lev idag just nu.  Tänker vi kort och smått så är faktiskt tiden det här skrev redan historia.  När jag tänker dessa tankar blir det spännande i känslorna, som om allt bara ligger där ute och väntar på att hända.

Idag kom även ett paket på posten från Angel power.

I väntan på att klockan blev 11 fick jag sitta i det här rogivande rummet. Samma rum som själva föreläsningen hölls.  De gamla silverskatterna hänger fint på väggen.

Idag var jag på Medborgarhuset i Färgelanda vi smällde inga ballonger för jag gillar inte smällandet. Vi gjorde det mera i tanken.

En fantastiskt rolig dag, doctor där jag var riktigt modig.  Jag övervann en rädsla, troche stå att prata inför människor som jag faktiskt ganska självklart kommer att möta igen. Eftersom jag likt de människor som lyssnade bor i vårt lilla Färgelanda.

Tack alla underbara människor som var där, order tog er tid att lyssna och gav mig trevliga samtal i pausen och efteråt.

En väldans god soppa blev jag bjuden på, kaffe och kaka efter soppan.  Känner verkligen tacksamhet över alla sådana här stunder jag får.

Den här fina buketten fick jag ta med mig hem, nu står den på mitt köksbord och påminner mig om stunden som för mig känns lite alldeles extra.

Lev idag just nu, historian kan vi inte göra om. Morgondagen gör vi  i morgon utifrån dagens val.

Min farmor, sovaldi tänker jag skriva om idag. Hon hade nerverna på utsidan, sa man till mig när jag var liten.  Det tyckte jag var konstigt, för jag såg aldrig några trådar, eller konstiga saker på min farmor.  Skulle det ligga en tråd  någonstans, var  nog farmor den snabbaste med att ta upp den. Ibland fick min farmor åka till sjukhuset. Sjuk i nerverna, fick jag förklarat till mig.  Inte heller det, fick jag klart för mig vad det va för något.  Men som den lilla flicka som jag var, så tyckte jag väldigt synd om min farmor. Redan som liten förstod jag att det måste vara svårt att vara sjuk i nerverna.  Det syntes ju inte utanpå, men vem som helst kunde redan då ställa diagnosen. För det gjorde man om min farmor. Hon var inte riktigt klok, vansinnig klen, sjuk i nerverna sa man och himlade med ögonen.

Min farmor bakade världens bästa bullar, lagade den godaste maten, och var en väldans duktig farmor på att sy, pynta hemmet, duka fram till fest varje dag i veckan. Var jag ledsen, så fanns det inget ställe som gråten tröstades så bra som just hos farmor. Därtill så kunde jag prata med min farmor om nästan allt. Det fanns liksom inga tabun inom min farmor, om att prata om konstiga saker, känslor. Hon visste nästan allt och för henne var jag nog det bästa i mig,  alltid. Världens snällaste, som såg det som viktigt att lära mig att uppföra mig.  Så jag skulle slippa skämmas för att inte veta. Redan som liten  visste jag om uppfostran eller kunskapen om hur man för sig i möblerade rum, runt människor var uppfostran av omtanke. Aldrig tillrätta visande som gjorde ont, eller fick skamkänslor att bo i min kropp. Asså jag hade världens bästa farmor. Finns ingen bättre.

Idag när jag läser tidningar får jag samma rysningar  när jag läser rubriker så som  Psyksjuk man begår våldsbrott, knivhoten kom från en psykisk sjuk … Med mera…

Känner sorg, känner hur skev bild som visas. Lika skevt som det beskrevs om min farmor som var klen i nerverna, som hade nerverna på utsidan.  Jag skulle kunna sätta mitt huvud på, att min farmor likt mig, hade samma diagnos som just jag har. Jag  kan tänka mig att farmors skurande hand, likt min egna hands skurande, handlade om  att hon var fasligt rädd för bakterier. Hennes  ilska som ibland hittade fram berodde på, att hon kände avsaknad av kontroll.  Men kanske även för hur  hon blev bemött av sin omgivning, som liksom visade, en som inte va riktigt klok.  Hon var någon, som då man pratade om min farmor, var någon som man himlande med ögonen om, och sa klen sjuk i nerverna.

En av fyra  pratar  (H)järnkoll om. Media visar fram psykiskt sjuk är lika med våld. Jag tänker det är synd att media inte träffat på min farmor. Att inte media lika enkelt visar fram bilden om psykisk ohälsa, lyfter fram bilden som visar  min farmor. Som var  världens bästa bullbakare, världens bästa på att göra morotsdrinkar, sydde gardiner,  värdens bästa farmor som fick mig att känna mig speciell. Nej, den bilden visas aldrig i media.

Ändå min farmor var sjuk, så sjuk till och med att hon i bland blev inlagd på sjukhus.  Då sa man  till mig, att farmor hon var sjuk i nerverna. Jag förstod inte.  Inte en enda gång tror jag att jag skulle vara rädd, för att min farmor skulle begå våldsbrott. Inte en gång  har jag varit rädd för att låta min farmor vara barnvakt åt mina barn.

Tvärt om, då var jag trygg, visste instinktivt att de skulle få näringsriktig mat, ett och annat klokt ord samt väldigt goda bullar. Hon  visade även  barnen respekt, berättade för dom om deras bra sidor. Funderade  ett extra varv om de hade hittat på en dumhet, hittat en förklaring som vem som helst skulle förstå.  Den bilden skulle jag vilja se i media då de pratar psykisk (O)hälsa.

Jag skulle bli glad om man visade bilden på min farmors ögon, som på riktigt himlade av glädje, när hon hittade en begåvning i människor. Just begåvningar, var något som min farmor kunde hitta i alla människor, vem den än var som stod framför henne. Hon såg inte dåligheterna i människor, utan lyfte fram det som var bra och lät storheten i alla människor lysa. Tror det är just det som gör underverk.

Min älskade farmor. Hon kunde till och med hålla blommor levande  år ut och år in.

Lev idag just nu, igår är historia, imorgon är imorgon.

bokföring är något som krånglar fast mina avsikter är att det ska vara okrångligt.

Har säkerligen skrivit många inlägg om papper och kvitton och sånt, medical det där med bokföring är inte min grej!  Frågan är om det någonsin kommer att va det.  Hur gör andra för att få det till att funka ? Kanske borde jag ge upp och bara sätta in papperna i en pärm och säga varsågod gör vad du vill. Börjar fundera på om det kanske inte är bästa grejen att göra så lämna in kvitto på kvitto och låta revisorn sköta allt. Inte träffa honom en gång om året och bara rätta fel? Kanske blir det dyrare men jag betalar ändå en rätt dyr peng för ett program som bara ger mig huvudbry.  Kanske bättre att lägga på de tusenlapparna till revisorn och inte ha papper hängandes över mig.

Hur får andra det att funka?