jag råkade gå in på skrivpuffs sidan och hittade en kommentar som var skriven till mig. tänker klistra in den här för den gjorde mig varm om hjärtat hur kvinnan i fråga skrev ord som fick mig att växa…. Tack underbara kvinna för de vackra orden jag behövde dessa i dag. De gav mig kraft och insikt i att det jag skrev om är viktigt, remedy det är viktigt att de finns människor som orkar att ställa sig på den ibland lite kantiga sidan. Tack miss G din skrift gjorde att jag ännu en gång inser att det är viktigt att vi måste och hela tiden bör sträva efter att hjälpa varandra. Att vi alla behövs, med och utan adhd. Vi är alla människor unika individer med olika svårigheter och olika förmågor ibland är de tillgångar och i bland otillgångar. Men ändå förmågor som finns.
Kategori: ADHD och neurodivergens Sida 82 av 84
Tankar om ADHD, autism, vardag, förståelse, självinsikt.
Friskola -ADHD-DIAGNOSER
Vi har inte kommit långt, for sale vi har ett område som behöver göras mera med. Jag pratar om skolan, illness hur man bemöter elever som är särskilda behov.
Jag vet vad jag pratar om. Jag skulle kunna skriva att när jag var liten för 30 år sen.
Tyvärr så kan jag skriva samma meningar idag, tadalafil om ungdomar i dagens skola. De är utsatta för samma saker, som jag var, när jag gick i skolan. Det är beklagligt, vilket slöseri, att inte samhället inom skolan, inte lyckas ta tillvara på de förmågor som växer upp och utvecklas där.
När man har ADHD, ADD, You name it m.m. Så har man svårigheter med att vara fokuserad, lite svårstartad, saknar förmågan att bli klar med saker, man har svårigheter med att ta ansvar över att utföra, man har även svårigheter att komma ihåg. Min son har dessa problem.
Igår var vi i skolan, det kunde varit ett bra och trevligt möte. Där vi vuxna var fokuserade på att lotsa, stödja en ung kille som ska ut i livet.
Det skulle kunna varit så att vi kunde suttit där, sagt att detta har vi prövat, jag som vuxen behöver nu hjälp för jag tycker inte att det jag gjort har funkat.
Jag kan inte hjälpa dig på rätt sätt, kan du berätta vad du vill eller kan du ge mig tips om hur jag ska hjälpa dig. För jag ser att det jag gör är inget bra sätt att hjälpa dig.
Istället säger man till en kille som just har problem med koncentration, fokus, komma igång komma ihåg. Här säger man istället: – du nu har jag sagt till dig, jag puffar på dig och du gör inte som jag säger att du ska göra. Man säger även att du är lat, det är ditt ansvar ta dig i kragen det måste du göra själv.
Jag som mamma sa då att: – Jag blir ledsen och jag ser och hör att ni inte har den kunskap som jag trodde ni hade. Jag ser att ni förstår inte var problemet är, hur det funkar.
Där efter pratade jag, kanske dumt av mig, men ut ifrån mig själv. Om hur det är att ha ADHD på insidan. Att den kragen och det ansvaret som skolan kräver, är inte bara att göra. För det är det som är så svårt, det är det som är det omöjliga.
Ändå får man höra:
Skolan säger: När man går här så måste man ta eget ansvar,
Eleven: Hjälp jag behöver hjälp med det för jag saknar kragen.
Elevens mamma säger. Det är just sådant som jag hjälper honom med.
Skolan säger: Men är man 16 år så måste man kunna ta ansvar för sina studier.
Eleven säger: Jag skulle vilja ha någon som hjälper mig med det. Någon som berättar för mig hur jag ska göra, någon som jag träffar som hjälper mig att ha koll, som drar i snöret innan det är IG prognos. För då det är IG, blir klivet så stort att det känns som jag står inför ett stup.
Skolan svarar: att varje lärare har 4 minuter på varje elev i klassrummet. I nästa andetag säger skolan: att vi har kunskap om dessa särskilda behov, alla med dessa behov är inte lika, man kan inte jämföra för individer med dessa svårigheter för de har olika svårigheter.
Slutfrasen på detta, är den underbara slutklämmen som jag hänger upp mig på. För skolans personal lägger till det där lilla extra och säger: – Vi har haft andra elever här med samma behov som din son, de har klarat att ta ansvar och göra det dom ska.
(Ja, för mig är detta en helt underbar-oförstånds-meningsuppfattning som jag om jag hade den, så hade jag trotts att jag är impulsiv och o-eftertänksam inte uttalat detta i samma stycke. För mig talar den om att de inte har kunskap, de ser inte individen bakom bokstavskombinationen, de vill egentligen inte lära sig, de vill inte ha dessa elever på sin skola.
De har inte fattat vad en sådan diagnos handlar om och de har inte fattat att de arbetar med individer som har olika behov och är väldigt olika som individer.
Jag tänker, men vågar inte säga det högt.
”Jag bryr mig inte om hur lite minuter du har på varje elev. Jag bryr mig om att min son behöver lite extra stöd. Jag tycker inte att det ska bli min sons problem, utan det är de vuxnas problem. Även tänker jag att ADHD eller inte, spelar ingen roll hur många som har haft diagnos som har lyckats, i er skola innan. Utan min son ber om hjälp med detta. Även om tusen ADHD-are innan inte behövt något extra med just detta, så behöver han hjälp med det. Han ber om det, han börjar nästan gråta, då han inser att han inte kommer få hjälpen med det, utan han står inför den stora uppgiften helt själv. Vuxna människor skall vara stöd till barn, vi ska stödja, hjälpa och vägleda barnen till ansvarstagande vuxna.
Jag kan bara säga att, det gör man inte i denna skola.
Här lägger man problemet en människa har, hos den människan. Människans funktionshinder som hon inte kan hjälpa, att hon har är inget man skall hjälpa henne med, utan det får hon sköta själv.
Vi har inte kommit långt. Jag trodde det i min villfarelse, jag trodde att vi idag hade kunskap om bokstavskombinationer. Jag trodde att man inom skolans värld var för utbildning och kunskap. Men all kunskap om funktionshindren ADHD, AS och alla de andra diagnoserna, den Kunskapen saknar man, eller så vill man inte se. Man vill inte ta ansvar och hjälpa.
Denna friskola, är ingen friskola om du har osynliga funktionshinder, denna friskola är inget för dig, om du behöver hjälp, du kan be om hjälpen och förklara på ett utförligt sätt hur du vill bli hjälpt. Men förvänta dig inte att du får hjälpen!
Idag med facit i handen kan jag istället säga, har du ett funktionshinder som ADHD mm sök dig till kommunala skolor, du kanske inte får all den hjälp du behöver men, du får i alla fall hjälp.
Jag skulle inte kunna gå förbi någon som ligger på marken i hjärtinfarkt, utan att hjälpa, eller i alla fall fråga, se till att rätt person hjälper den som behöver hjälp.
Så är inte livet, för människor med Diagnoser.
Jag har inte fått min diagnos, för att jag vill ha den, Jag valde inte att ha de problem som de ställer till. Tyvärr syns det endast på mig att jag har vissa problem, under vissa omständigheter.
Tyvärr så är det under dessa omständigheter där man inte ska ha dessa problem, som mina problem visar sig, det är då jag behöver hjälp, förståelse, och omtanke.
vaknat tidigt idag av min sons klockradio.
Hur lycklig är jag då på en skala? Hur kan jag välja lycka, click i en sådan här situation. Det irriterar mig är ett mildaste gradens uttryck. För i mina tankar, pilule så ligger han där inne och struntar i att stänga av den, för han orkar inte gå upp.
Det är min sanning som jag skapat av verkligenheten. Det som är tragiskt i det, är att jag väljer att bli helt vansinnes arg av just det. Det behöver inte vara den riktiga sanningen, att han struntar i den.
Utan verkligheten kan vara, att han faktiskt inte hör den.
Sanningen är även att jag har ramlat in i ett beteende av en gammal vana, för under en period så hade jag förklarat för honom att jag väcker dig en gång bara, en gång. Går du inte upp, och för sover dig så kommer du att få gå och lägga dig tidigare. Alltså en konsekvens, som han inte tycker om.
Då den korta perioden som jag och han hade den överenskommelsen, så funkade det. Jag behövde inte vakna av att klockradion tjöt ilsket.
Sanningen är att det funkade rätt så bra, sanningen är att jag ramlat in i ett beteende som ingen vinner på.
Beteende väcka hundratals gånger. Jag är ju egentligen inte arg på klockan, eller min son.
Utan min arghet ligger i hundratals gånger, även i att jag är trött, att jag valt att bli arg och valt att ta tillbaka mina vanliga gamla tankar. En annan liten del i detta är att då jag vaknar av väckar klockan så har inte min kropp vaknat, min ADHD sätter in på två röda sekunder. Tabletten som hjälper mig att vakna är inte intagen och jag har inte vaknat på mitt sätt.
Tragiskt, jag väljer att låta min tillgång styra på ett negativt sätt. Här har jag något att jobba med. Dessutom skall jag återgå till att väcka min son en gång.
Igår skapade jag en ny blogg kolla in den här
http://malixskrivpuff.wordpress.com/
Lev i nuet, idag ska jag vara medveten om mina val. Hur jag väljer att betee mig i olika situationer.
Ett vår regn sköljer rent naturen idag. Dropparna på fönsterbläcket spelar en vårmelodi för mig och min familj.
En underlig konstig tanke har dykt upp i mitt huvud. En främmande tanke som jag inte känner igen, ed tillsammans med denna tanke fylls jag med en känsla, view som inte borde bo ihop med denna tanke.
Denna känslan är saknad. Trädgård hör ihop med denna känsla med
Tre saker som inte varit tillsammans hos mig förut. Lite ovant och konstigt blir det i kroppen.
Jag har svårt att förlika mig med tanken och känslan. Tanken blir: Nej det får inte regna idag, jag skulle ju fixa min trädgård.
En ännu konstigare tanke som ser ut som en lösning av mitt problem dyker upp. Bara det slutar regna så kan jag gå ut och fixa min trädgård. Kan man klippa gräs när det har regnat?
Jag vet ju inte sånt, för jag har aldrig provat. Jag har inte ens känt dessa känslor eller tänk sådana tankar förut. I mitt huvud snurrar det, jag försöker klura ut vad det är som gör att tanken och känslorna bor hos mig. Hur har dessa kommit hit? Hur gick det till?
Har det med åldern att göra eller har jag äntligen lärt mig att tycka om trädgårdsarbete?
Det är nog inga svar jag får här och nu. Är glad över känslan, men rädd att den kommer försvinna.
En ny tanke bor hos mig som fyller mig med glada känslor, även lite stolhet bor i denna tanke. Tänk att sådana tankar får plats i min kropp? Hur gick det till.
Idag ska jag prova på att stanna kvar i känslor och tankar leva just nu. Idag har nya tankar flyttat in hos mig Härligt !
Nu, är just nu!
Vart tog solen vägen? En mulen morgon, hospital och en mulen förmiddag blir mulen insida på mig. fast det är inte en mulen tråkig insida, cialis utan mera en mulen springa runt i morgonrocks känsla. Det är en känsla som jag gillar. Hade det varit helt okey att göra det alltid så hade jag som oftast sprungit runt i morgonrocken. Morgonrock, En kopp te och inget att göra saker är ibland det bästa jag vet.
Mulet för mig säger att jag kanske inte ska visa min trädgård omsorg i dag utan det får vänta till finvädersdagar. Hmm, det är den gamla vanliga vanan i mig som ger mig dessa ursäkter, tråkighets genens trädgårdslat mask säger mig att fult väder ingen trädgård. Nu kan det ju finnas olika sorters fula väder, fult väder för att åka till havet är för mig snöstorm hagel åska och spöregn.
Fult väderträdgårdsaktivitets väder är himlen saknar sol. Jag har en förmåga att möblera om mina tankar så jag får största vinsten. Är det för mycket fint väder kan jag inte heller greja med min trädgård. För fint väder betyder för mig havet termos kaffe och solande timmar vid någon klippa. Jag inser och har förlänge sen insett att, Jag, borde vara förbjuden villa ägare i ett område där grannarnas högsta dröm är att ha maskros och snigel fritt. För i min trädgård trivs både maskrosor och sniglar, ogräs och grill os lekande barn och högvolymdunkande ungdommar.
Så min familj är grannfasa. Vi borde bo långt från andra, med naturtomt eller en stuga på en klippa vid havet.
Men så är inte livet för oss, utan lika mycket som grannarna fasar över mina maskrosor, lika mycket fasar jag för deras millimeter gräsmatta som gör min vild vuxen.
Jag blundar solar mig och filurar, medan mina grannar springer runt och jagar maskrosor och sniglar.
Stakars mina grannar…….
Idag ska jag leva nu. Varje människa som jag möter idag, ska jag titta på med nya . Fundera på vad eller varför just de , är utsända till mig.
Mina grannar är utsända till mig, för att visa mig att det går att njuta av trädgårdarbete.
Jag är utsänd till mina grannar för att lära dem att man kan finna nöje i andra saker än trädgårdsarbete.
Lev nu i morgon eller i framtiden skall levas i framtiden…..
fantastisk, shop vilken tur att jag har någon som berättar för mig när min adhd ramlar in och förstör.
Jag tycker ju att adhd i mig är bra, den gör att jag får saker gjort.
De dagar den är kreativ så är adhd bra, då har jag en motor i mig som går utan bensin.
Tiden försvinner, kroppen känns inte och jag får saker gjort.
Saker gjort, menas att det blir lite här och lite där.
Inte en sak i taget, dessutom så blir det ju inte klart utan jag kan lugnt känna att jag har saker att göra även imorgon.
Eftersom jag på börjar så många olika saker samtidigt.
Idag var det trädgårdsarbete på listan. Eller trimmen runt alla kanter var det tänkt .
Nu blev det inte riktigt det som blev gjort, tror inte ens jag rörde denna trimmer. Utan jag hittade en sopborste och fick för mig att sopa tunt lite på framsidan, samtidigt som jag ryckte bort allt visset gräs som jag skulle tagit i går. Rensade lite plattor, kom på att jag behövde skottkärran. På väg till skottkärran hittade jag lite ogräs i rabatten, ite dött gräs som varit kvar sen förra sommaren. Tror inte ens jag blev klar med sopningen, ogräset mellan alla plattor blev halvgjort och hälften av det döda gräset ligger kvar. För min kloka make sa, att nu räcker det, han stannade mig.
Just den handlingen som min make gjorde, var en bra handling. För någon vecka sen var det just det som jag bad honom om, för att överleva dagen efter.
Hade han inte sagt stopp i tid idag, så hade jag inte kunnat gå imorgon.
Hade jag lyssnat på min kropps som jag av gammal vana gör, så hade jag inte suttit här nu, utan förfarande varit ute och kämpat.
För jag kan inte sluta eller jag har inget stopp. Det är ju i och för sig bra, eftersom mycket blir gjort men på bekostnad av mig själv, min kropp och mig.
Så tack kära make, för att du gav mig stöd och hjälpte mig att sluta i tid, njuta av det som blev gjort utan att vara helt mörbultad i min kropp.
Ännu så länge har jag valt lycka och glädje, till och med i trädgården. Jag valde även lycka då jag lyssnade på min make, som vet hur jag funkar.
En morgon, buy solen lyser ute. Kaffet var klart när jag vaknade, purchase två koppar är druckna. En tanke jag vaknade med i , generic var att jag ska välja glädje idag. Jag ska bevisa för mig själv, att jag aktivt medvetet kan välja glädje, i varje stund och situation. Det började tidigt idag, klockan var inte mera än 6.00 då min första tanke blev till.
Att denna dag då jag valt som en glädje dag började så tidigt. Något inom mig, väckte mig tidigt så jag har många timmar, stunder där jag har möjlighet att träna mig på att välja glädje. Mina andetag skall andas glädje och lycka. Många timmar. Jag ska till och med ut i trädgården idag, där ute ska jag välja glädje. Min naglar kommer att se lite solkiga och trasiga ut, efter trädgården, men jag skall välja att inte lägga någon vikt i det, utan välja glädje och lycka över att jag valde glädje i trädgårds arbetet. Ser med spänning fram emot vad dagen kommer att ha med sig idag. Denna dag som kommer att vara min glädje dag. Jag tar ansvar över mitt liv, och mitt liv ska innehålla glädje.
Det är aldrig försent att ändra uppfattning.
Lev idag, igår finns inte kvar, men nu har du just nu…..
Nu har sommaren smugit sig hit för att stanna. Sommaren har landat här hos mig. Jag befinner mig nu i sommaren. Tillsammans med min familj och min kära broder och svägerska har jag nu firat in altanen på riktigt. Visst har vi grillat förut i vår. Men nu var kvällen så varm att man kunde njuta av att sitta ute. Värmande värme gjorde att vi till och med fick vandra inom hus efter en stund. Blommorna ute fick en liten kvälls dusch för att inte sakta dö av törst. Jag befinner mig nu i sommaren, sales min ner kylda kropp tinas upp och blir åter varm.
Det vi fruktar mest är inte att vara otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vi har omätliga krafter. Det är vårt ljus och inte vårt mörker som skrämmer oss mest. Vi frågar oss: Skulle jag vara lysande, cialis fantastisk, begåvad och förbluffande? Egentligen-hur kan vi undgå att vara det? Du är ett barn av gud. Världen är inte hjälpt av din småbarnslek. Det ligger inget stort i att krympa så att andra människor i din närhet skulle slippa känna sig osäkra. Vi föddes att förverkliga guds härlighet inom oss. Den finns inte bara i några av oss. Den finns i alla. Text av Nelson Mandela
En hel dag på utbildning. Dessutom glömde jag min tablett idag. Den sista timmen var nästan lögn att uthärda. Jag var trött och fick hela tiden sitta på min vakt, troche för att inte somna. Fläktarna surrade och jag hade fullt upp med att sitta stilla, malady och inte resa mig inte vända mig om för att kolla in vad som hände bakom mig….
Det var som jag var i skolan. Den ända skillnaden nu var att jag nu, order var medveten om hur det är när jag inte har min tablett. Hur har jag stått ut i så många år utan tabletten hur har jag kunnat sitta still innan jag hade medicin? Men innan medicinen visste jag inte skillnaden, jag var ständigt trött. jag la även en stor kraft på att dölja mitt funktionshinder eller la stor ansträngning på att vara som alla andra. Nu har jag ju länge inte behövt anstränga mig för min tablett har förmodligen suddat ut de större svårigheterna som jag har utan tabletten. Dessutom så blir ju tankarna långsammare med concertan. Idag var det inte motorväg inte ens autoban, utan mera formel 1 bana. Jag märkte hur tankarna snurrade i huvudet. Ena stunden var dom vid om jag glömt att låsa eller om jag hade stängt,släckt hade jag missat något annat idag? Det har varit en tung jobbig dag, och det har varit en historiedag. Upplevelser som varit frånvarande en tid upprepade sig tankar och stress inuti min kropp som jag inte visste vad jag skulle göra av. Dessutom märkte jag att jag i vissa stunder va för mycket, pratade för högt eller avbröt mera än vanligt. Det vill säga mycket! jag avbryter ju människor även då jag tar mitt lilla piller, idag utan så avbröt jag men glömde av vad jag tänkte säga samtidigt som jag sa det. Den gamla känslan inkvarterade sig ganska snabbt, och mina så vana och sanna tankar,känslor som inte gör någon nytta flyttade in och möblerade tillbaka allt som jag försökt att få bort ifrån mig.
det var så verkligt idag, så synligt. Jag inser fullt helt och hållet att mitt lilla krumelur piller hjälper mig. Jag har ju glömt att ta min tablett andra dagar med. Skillnaden idag är att andra dagar när jag missat har jag ändå varit hemma i min lugna vrå, det har inte krävts av mig att jag ska vara koncentrerad att jag skall var fokuserad en hel dag. jag har inte behövt sitta still. Jag har kunnat röra på mig utan att någon hade reagerat. Jag har nu lärt mig att min lilla rödbruna tablett gör att jag funkar bättre. Den har gett mig insikten om hur det var innan. Under medicin nej men en stor hjälp för mig i sådana sammanhang som jag varit i idag.
Så nu är det slut klagat för denna gång.
Lev nu , lev just nu för det är det ända vi har ……..