🇸🇪 Svenska versionen 🇬🇧 English version

Jag råkade gå in på Skrivpuff och hittade en kommentar som var skriven till mig. Jag tänker klistra in den här, för den gjorde mig varm om hjärtat. Orden fick mig att växa.

Tack, underbara kvinna, för de vackra orden. Jag behövde dem den dagen. De gav mig kraft och insikt i att det jag skrev om är viktigt. Det är viktigt att det finns människor som orkar ställa sig på den ibland lite kantiga sidan.

Tack Miss G. Din skrift gjorde att jag ännu en gång insåg hur viktigt det är att vi hjälper varandra. Att vi alla behövs – med och utan ADHD. Vi är alla människor. Unika individer med olika svårigheter och olika förmågor. Ibland är de tillgångar, ibland motgångar. Men det är ändå förmågor som finns.

---

Kommentaren

Hej Malix,
Jag vet inte hur man lägger in en kommentar på din blogg.
Jag blev oerhört berörd av din styrka och ditt sätt att beskriva situationen.
Du är en hjältinna, en förebild, en positiv naturkraft.
Trots ösregn och halv storm och åskväder – utomhus och inombords – tändes ett genuint hopp när jag läste din text.
Inte på grund av det du beskrev, utan på grund av att det finns en människa som du.
Må alla goda krafter samverka för dig och ditt barn.

8 maj 2009

Publicerad första gången 8 maj 2009.

🇬🇧 When Someone Saw What I Wrote – 2009

I happened to visit Skrivpuff and found a comment written to me. I want to share it here because it made my heart warm. Her words made me grow.

Thank you, wonderful woman, for your beautiful words. I needed them that day. They gave me strength and the insight that what I was writing about mattered. It matters that there are people who dare to stand on the sometimes slightly uncomfortable side.

Thank you, Miss G. Your words once again reminded me how important it is that we help one another. That we are all needed – with and without ADHD. We are all human beings. Unique individuals with different challenges and different abilities. Sometimes they are strengths, sometimes they feel like weaknesses. But they are still abilities that exist.

---

The Comment

Hello Malix,
I don’t know how to leave a comment on your blog.
I was deeply moved by your strength and the way you described the situation.
You are a heroine, a role model, a positive force of nature.
Despite heavy rain and half a storm and thunder – outdoors and within – a genuine hope was lit when I read your text.
Not because of what you described, but because there is a human being like you.
May all good forces work together for you and your child.

May 8, 2009

Originally published May 8, 2009.