Välkommen till arkivet för 2024!
Här hittar du alla blogginlägg jag skrev under året då vardagen och resorna fick ta plats i texterna.
2024 var ett år av reflektioner, små äventyr med husbilen, trädgårdsglädje, och tankar om livet.
Klicka dig runt bland inläggen och följ med genom året – kanske hittar du en favorit att läsa om igen.
Oskar-serien är tillbaka. Den här gången ställer jag frågan: måste verkligen alla barn kunna knyta skor? Ett vardagligt ögonblick blir en påminnelse om hur skolan möter barn med ADHD och autism – och hur viktigt det är att se varje barns styrkor. Det här inlägget skrevs första gången 2012 och är nu uppdaterat. Det är del 2 i en serie om Oskar – en pojke vars möten med skolan väcker viktiga frågor om hur vi ser på olikheter. Serien publiceras på tisdagar varje vecka tills ämnet är färdigt.
Hur viktigt är det egentligen att alla barn kan knyta skor? Och vad händer när skolan försöker forma ett barn efter en mall, istället för att se det som gör barnet unikt? Det här är berättelsen om Oskar – och om varför vi måste våga låta olikheter blomma.
Inledning
Igår kväll skulle jag hjälpa min dotter med en uppgift från skolan. Hon går i tvåan på gymnasiet, och just nu läser de om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – något vi i vår familj har lång erfarenhet av.
Men när jag fick höra vad de lärt sig, och läste hennes anteckningar, blev jag mörkrädd. Inte för ämnet i sig, utan för hur det beskrevs och vad som ansågs viktigt.
Måste alla kunna knyta skor?
I en C-uppgift skulle en pojke vid namn Oskar, 12 år gammal, “hjälpas in i gemenskapen” och dessutom lära sig knyta sina skor. Gympan skulle också vara en aktivitet att utveckla.
Foto/Illustration: Tommy Hagman, kaninkonstnär – publicerad med tillstånd.
Oskars styrkor – och skolans syn på dem
Oskar hade fler saker han “måste” lära sig. Men är det verkligen han som måste förändras? Eller borde vi i stället lära omgivningen att möta Oskar så han får vara den blomma han är?
Måste vi göra om honom till en alldaglig maskros när han i själva verket är en skogsstjärna – eller kanske en ovanlig blomma som inte alla får se?
Om Oskar trivs i bibliotekets hyllor och älskar att läsa om världsrekord, varför får han då inte göra det? Samtidigt skulle skolan kunna använda hans specialkunskaper på ett positivt sätt, låta honom glänsa i klassrummet genom att dela med sig av sina fakta.
När skolan formar i stället för att möta
En annan sak som skrämde mig var när min dotter sa:
”Nej mamma, vi pratar inte om ADHD, Tourettes eller något annat än autism och Asperger!”
Då förstod jag varför skolan ser ut som den gör. Om du är annorlunda får du tydligen passa in i en mall – i det här fallet “autism”.
Var finns mångfalden? Var finns viljan att möta individen på dennes villkor?
Att stöpa alla i samma form gör mig kall. Himlen som var klarblå när vi började prata blev mörk av mina funderingar.
Se barnens tillgångar
Vi får inte beskylla Oskar för att han har Asperger. Han har inte valt det och kan inte rå för det. Men när vi försöker forma honom efter skolans mall gör vi just det.
Alla barn gillar inte gympa – och varför ska alla då ha gympa och få betyg i det? Oskar skulle kunna bidra genom att mäta längder i hopp, föra statistik eller skapa utvecklingskurvor. Han skulle kunna använda sina intressen för att utveckla sig själv och hjälpa andra.
Tillgångar är det vi är bra på – och alla är inte bra på att knyta skor. Vissa har spetskunskaper som borde få blomma. Det här är kärnan i Oskar-serien skolan – att vi behöver se barns styrkor mer än deras svårigheter!
Foto/Illustration: Tommy Hagman, kaninkonstnär – publicerad med tillstånd.
Mellan raderna
Det här inlägget handlar egentligen inte om skosnören. Det handlar om alla de små krav som vuxenvärlden kan lägga på barn – krav som ibland får skymma barnets riktiga styrkor. Oskar är en påminnelse om att vi behöver lyfta fram det som redan blommar, i stället för att försöka forma om.
Mellan raderna om mig Egentligen handlar texten inte bara om Oskar – utan också om mitt eget engagemang. Jag vill stå upp för barn som inte alltid passar i skolans mallar.
Frågor till dig som läser
Ska skolan forma barnen efter en mall, eller forma undervisningen efter barnen?
Tycker du att det är viktigt att alla barn ska kunna knyta skor – eller finns det andra saker som är viktigare att lägga fokus på?
Har du själv mött ett barn som kämpade med något som vuxna såg som ”litet” men som för barnet var ett stort hinder?
Hur tycker du att vi vuxna kan bli bättre på att se och lyfta fram styrkor i stället för svårigheter?
Reflektion
Det här inlägget påminner mig om hur lätt vi kan fastna i krav som inte alltid är nödvändiga. Oskars skor visar att det ibland är viktigare att hitta egna lösningar än att följa normen.
Den här texten publicerades första gången 10 oktober 2012 och är nu uppdaterad och återpublicerad.
Foto/Illustration: Tommy Hagman, kaninkonstnär – publicerad med tillstånd.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson
Svenska (för Oskar-serien)
Måste alla barn kunna knyta skor i skolan? Nej, alla barn lär sig i olika takt. Det viktiga är att se barnets styrkor och erbjuda alternativ, till exempel skor med kardborre eller resårsnören.
Hur kan man stötta barn med ADHD i klassrummet? Genom struktur, tydliga ramar och ett lugnt bemötande. Små pauser, bildstöd, tydliga instruktioner och positiv förstärkning gör ofta stor skillnad.
Vad betyder NPF? NPF står för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det innefattar bland annat ADHD, autism, Tourette och språkstörning.
Varför skriver du om Oskar-serien? För att dela erfarenheter och reflektioner från vardagen – om hur vi kan möta barn på ett sätt som stärker deras självkänsla och ger dem möjlighet att lyckas.
The Oskar Series continues. This time I ask the question: do all children really need to know how to tie their shoes? A simple everyday moment becomes a reminder of how school meets children with ADHD and autism – and how important it is to recognize each child’s strengths. This post was first written in 2012 and has now been updated. It is part 2 in the Oskar Series – a story about a boy whose encounters with school raise important questions about how we view differences. The series will be published on Tuesdays each week until the topic feels complete.
Last night, I was helping my daughter with a school assignment. She’s in her second year of high school, and right now they’re studying neurodevelopmental differences – something our family has plenty of experience with.
But when I heard what they had learned, and read through her notes, I was horrified. Not because of the subject itself, but because of how it was described and what was considered important.
Oskar Series School – Must Everyone Be Able to Tie Shoes?
In one of the assignments, a 12-year-old boy named Oskar was supposed to be “helped into social belonging” and, in addition, taught how to tie his shoes. Physical education was also listed as an area to develop.
Photo/Illustration: Tommy Hagman, rabbit artist – published with permission. Alt text:Illustration of Oskar Series school – boy in contemplation. If you want to see the original illustrations, please visit the Swedish version. The images are old, yet they are very dear to me and fit this story so well.
I felt a chill. What if the child prefers being on his own, with books or other interests? Do we really need to change Oskar so that he gets friends he doesn’t even want?
And is it truly life essential to tie shoes? There are Velcro straps. For example, our own son has shoes he doesn’t need to tie, and if he wears sneakers with laces, he simply tucks the laces inside. It works perfectly – and frees up time and energy for things that actually matter to him.
Oskar’s Strengths – and the School’s Perspective
Oskar had several other things he “needed” to learn. But is it really him who must change? Or should we, instead, teach the environment to meet Oskar where he is, so that he can remain the unique flower he was born to be?
Why make him into a common dandelion when he is, in fact, a wood star – or perhaps a rare flower not everyone gets to see?
If Oskar thrives among library shelves and loves reading about world records, why not let him? At the same time, the school could make use of his special interests, letting him shine in the classroom by sharing his knowledge.
When School Shapes Instead of Meeting
Another thing that worried me was when my daughter said:
“No, Mom, we don’t talk about ADHD, Tourette’s, or anything other than autism and Asperger’s.”
That’s when I understood why school looks the way it does. If you’re different, you apparently need to fit into one mold – in this case “autism.”
Where is the diversity? Where is the willingness to meet each individual on their own terms?
Standardizing children makes me shiver. On the other hand, we can choose to see each child for who they are, instead of forcing them into a mold that doesn’t fit. The sky, which was bright blue when we started talking, grew dark with my thoughts.
See the Children’s Assets
We cannot blame Oskar for having Asperger’s. He didn’t choose it and cannot help it. But when we try to reshape him according to the school’s mold, that’s exactly what we do.
Not all children like gym class – and why should they all be graded in it? Oskar could, for example, contribute by measuring distances in jumps, keeping statistics, or creating progress charts. He could use his strengths to grow himself and even help others.
Assets are what we are good at – and not everyone is good at tying shoes. Some have unique talents that deserve to bloom.
Photo/Illustration: Tommy Hagman, rabbit artist – published with permission. Alt text:Oskar Series school – illustration of children’s differences If you want to see the original illustrations, please visit the Swedishversion. The images are old, yet they are very dear to me and fit this story so well.
Between the Lines
This post isn’t really about shoelaces. It’s about the small demands that adults sometimes place on children – demands that can easily overshadow their true strengths. Oskar is a reminder that we need to highlight what is already blooming, instead of reshaping it.
Between the Lines About me
This story isn’t only about Oskar – it’s also about me. It shows my wish to stand up for children who don’t always fit into the school’s mold.
Questions for You as a Reader
Should schools shape children to fit a mold, or shape education to fit the child?
Do you think it’s important that all children can tie shoes – or are there other things that matter more?
Have you ever met a child who struggled with something adults considered “small” but which, for the child, was a huge obstacle?
How do you think we adults can get better at highlighting strengths instead of weaknesses?
Reflection
This post reminds me how easily we get stuck in expectations that aren’t always necessary. Oskar’s shoes show that sometimes it’s more important to find your own way than to follow the norm.
Yesterday has already settled into history, tomorrow is waiting somewhere ahead. But right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
FAQ – English (for the Oskar series)
Do all children need to know how to tie shoes in school? No, children learn at their own pace. What matters is recognizing their strengths and offering alternatives, such as Velcro or elastic laces.
How can children with ADHD be supported in the classroom? Through structure, clear routines, and a calm approach. Small breaks, visual aids, clear instructions, and positive reinforcement often make a big difference.
What does NPF mean? NPF stands for neurodevelopmental disorders. This includes ADHD, autism, Tourette’s syndrome, and language disorders.
Why do you write about the Oskar series? To share experiences and reflections from everyday life – about how we can meet children in ways that build their self-esteem and give them a chance to succeed.
Want to get my next post straight to your inbox? Subscribe here!
If you appreciate my writing and want to support my work, you can do so here: Support me on PayPal
Yesterday has already settled into history, tomorrow is still waiting ahead. But right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
This text was first published on October 10, 2012 and has now been updated and republished.
Idag blev det äntligen ett efterlängtat vinterbad! På vägen till sjön sprakade himlen som eld bakom träden. Ljuset var så vackert att det nästan tog andan ur mig. När jag kom fram, bytte jag om utomhus. Jag ville inte missa en enda sekund av färgspelet.
Sjön var täckt av is längre ut, men vid vattenlinjen låg bara en tunn iskant. Jag steg försiktigt ner i det tregradiga vattnet. Det kändes nervöst eftersom jag inte hade badat på flera veckor. Men vi var sju badsystrar som vågade! Stunden var magisk och svår att beskriva med ord. Vilket sätt att börja dagen på!
Lite tecknade innan lillgrabben
Jag har kommit in i en period där jag sitter och tecknar medans jag kollar på tv. Igår var det kallt här hemma. Vilket gjorde att jag gick ner i källaren för att elda lite. Satte mig i soffan med ett ritblock i knät satt och tecknade medans elden tog fart. Igår blev det en snögubbe. Har blivit många tecknignar nu med julmotiv eller vad man nu kallar dom.
Kreativ middag med familjen
Igår fick vi besök av vår lillgrabb och hans flickvän. Vi bjöd på vår nyuppfunna maträtt: tortillas av keso och ägg. Vi fyllde dem med tacogryta gjord på överbliven färs. Rivna morötter, vitkål, lök, svamp och majs fick puttra i sojasås och grädde. Till det serverade vi tzatziki och en fräsch sallad.
Det blev en succé! Alla tog om flera gånger och tzatsikin- som enligt mig den var pricken över i-et. Nu kan man enligt mig äta ztatziki till frukost så som man äter flingor och mjölk. Men då hoppar man flingorna. Som efterrätt serverades glass med chockladsås. Även det var gott fast kakaon här hemma var på upphällningen så lite klent med chokladsmak. Fast det dög ändå.
Maken hade vissa åsikter om namnet på chipsen vi åt och lillgrabbens flickvän en annan . Flickvännen hade nog mera rätt än vad maken hade. Men överens var dom inte!
Planer för dagen
Idag står julklappsinslagning och matlagning på schemat. Det blir en lugn och skön dag för att ladda batterierna inför veckans jobb. Kanske hinner vi också hälsa på dottern om hon vill ha besök.
Hur ser din dag ut? Brukar du vinterbada? Och hur går det med julförberedelserna?
Tack för att du läser min blogg! Jag hoppas du får en fantastisk dag!!!
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.
Det är väl det som är Lucia. Lucia som står för de vackra sångerna, glöggen för att vakna till och Lussebullen för att känna smaken av saffran.
Upp tidigt igår för att fixa med glögg, lussebulle och se Lucia på tv. Efter en snabb fika var det dags att göra mig i ordning och åka till Emilia. Hon hade Luciafirande i kyrkan och skulle stå där framme och spela fiol. Det var så vackert att se henne där!
Efteråt blev det lussefika med lilla Hugo och min svärdotter. Svärdottern är verkligen duktig på att baka – hon bjöd på utsökta julgodisar som gjorde fikat extra mysigt.
En tur till Vänersborg och en oväntad diagnos
När fikat var klart åkte jag vidare till Vänersborg för att hämta varor jag beställt på Willys. Samtidigt hade jag bokat tid hos arbetsterapin för att undersöka en konstig känsla i min arm. Två av mina fingrar har domnat och när jag känner dem surrar det.
Killen på arbetsterapin förklarade att det är en nerv i armbågen som krånglar och behöver behandlas i tid. Annars kan det leda till operation, något jag helst vill undvika. Nu får jag öva upp armen med enkla rörelser och tänka på att ändra sovställning. Trots allt blev jag lättad – det var inget farligt, och det känns skönt att veta vad som orsakat problemen.
Från pizza till vitkålsgryta
Efter besöket åkte jag hem och bad sonen hjälpa mig att bära in varorna. När jag stod och packade upp bestämde jag mig för att beställa pizza till middag, men insåg snart att jag hade råkat köpa vitkål istället för några andra varor.
I kylen fanns lite tacofärs och morötter som behövde ätas upp, så det fick bli en improviserad gryta. Med vitkål, tacofärs, svamp, chili och vitlök som kokades i grädde blev det en riktig höjdare. Till det serverade jag klassiskt Uncle Ben-ris – en smak som väckte minnen från barndomen och mammas kök. Det blev både billigare och godare än pizza!
Full fart med vardagen
Efter middagen hann jag hämta några paket och kolla vad de innehöll innan jag landade i soffan. Tröttheten tog över, och jag tror vi gick och la oss redan före nio. Dagen hade varit intensiv men fylld av små stunder av glädje.
Idag – tvätt och förhoppningar om en Alfred-träff
Idag väntar tvätt, blomvattning och kanske ett besök av lillgrabben. Han har lånat min dammsugare, och jag hoppas få tillbaka den. Jag funderar också på att träffa Alfred, men misstänker att han och hans mamma fortfarande sover.
Det känns ibland som att all tid bara försvinner. Jobb tar upp så mycket, och mellantiden går åt till att handla, laga mat och tvätta kläder. Jag saknar känslan av att ha tid som är helt min egen.
Hur har du det med tiden?
Kanske känns det så här för mig eftersom vi varit sjuka och inte orkat träffa andra. Nu försöker jag hinna ikapp med allt, inklusive alla julklappar som ska slås in. Hur har du det med tiden? Vad har du för förkänslor om jobb och fritid?
Ha en fin dag och glöm inte att ta hand om dig själv.
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.
Kulturen dör sakta här i Färgelanda. Är det endast dansen som är kvar? Kulturen är så mycket mer än en aktivitet – den är en plats där liten och stor kan mötas, känna sig värdefulla och växa i sin identitet. Att kunna säga: Jag är någon som spelar… Jag är någon som skapar…
Men här i Färgelanda handlar det mest om att ”jag är någon som gillar att dansa”. Det väcker frågan: Vad gör vi för alla barn som vill lära sig spela ett instrument, utforska teater eller måla? Ska dessa möjligheter endast finnas för dem som har föräldrar med råd att betala? Är det verkligen så vi vill ha det i vår kommun?
Kulturskolan – En grund för kreativitet och gemenskap
Kulturskolan är mer än en plats där man lär sig spela instrument. Det är en mötesplats som fostrar nya talanger, skapar glädje och ger unga en möjlighet att utveckla sin musikalitet och kreativitet. Här får de prova, våga misslyckas och utvecklas.
En studie från Göteborgs universitet visar att ungdomar som engagerar sig i kulturaktiviteter inte bara utvecklar kreativa färdigheter utan också stärker sitt självförtroende och bygger sociala nätverk. Många av dessa ungdomar fortsätter dessutom att vara aktiva i föreningslivet eller inom kulturen som vuxna.
Utan musik, teater och andra kreativa uttryck förlorar samhället något värdefullt. Det är genom dessa aktiviteter som skönheten och solidariteten i en kommun lever vidare. Modet att våga skapa och tänka fritt föds här.
Minns den enkla blockflöjten… För många var den en första stapplande början mot något större. Men i vår kommun finns inte ens den möjligheten längre. Här är dansen det enda alternativet – och det bara för en termin till. Är det rättvist att bara vissa får chansen att säga: Jag är någon som kan…
Ett personligt exempel: Stolthet och glädje
Mitt lilla barnbarn är ett exempel på vad kulturskolan kan skapa. Den här hösten fick hon möjlighet att prova på att spela fiol. En dag spelade hon för mig, stolt och glad, med glittrande ögon. Hennes fiol glänste i takt med melodierna, och hon stampade takten med foten.
Det var en sådan dag som skapar minnen – inte bara för henne utan också för mig. Den stolthet hon visade när hon spelade var ovärderlig.
Men nu har jag fått veta att möjligheten att spela fiol eller något annat instrument är borta i vår kommun. Det gör mig mörkrädd. Vad händer med alla barn som kanske ser sin fiol eller gitarr som bästa vän? Vart ska de vända sig nu?
Lärdomar från andra kommuner
Färgelanda är inte ensam om att kämpa med kulturskolans finansiering, men det finns lösningar:
Ansök om statligt stöd
Kommuner som Borås och Malmö har lyckats rädda delar av sina kulturskolor genom stöd från Kulturrådets projekt ”Kreativa platser”. Dessa medel syftar till att stärka kulturens roll i lokalsamhället.
Samarbete med företag och föreningar
I Växjö kommun har samarbete med lokala företag lett till sponsring av kulturskolans verksamheter, vilket breddat utbudet av aktiviteter.
Crowdfunding och lokala initiativ
Ett framgångsrikt exempel är Östersunds Kulturskola, där föräldrar och engagerade invånare skapade en crowdfunding-kampanj för att rädda verksamheten. Det resulterade i finansiering för ytterligare ett års verksamhet.
Fritidens avgörande betydelse
I mitt arbete möter jag ungdomar som aldrig haft en meningsfull fritid. De har fått skapa sina egna gemenskaper, ofta i destruktiva miljöer. Jag tänker på en specifik ungdom som hade en fantastisk teaterförmåga men aldrig fick chansen att utveckla den.
Forskning från Rädda Barnen visar att barn och ungdomar med tillgång till organiserade fritidsaktiviteter löper mindre risk att hamna i socialt utanförskap eller destruktiva beteenden. Dessa aktiviteter ger en känsla av sammanhang och stärker deras möjlighet att lyckas i skolan och i livet.
Vad kan vi göra tillsammans?
Färgelanda har en chans att visa solidaritet och skapa möjligheter för alla barn, oavsett bakgrund. Här är några förslag:
Utforska nya finansieringskällor: Ansök om medel från statliga kulturprojekt.
Starta lokala initiativ: Föreningar kan arrangera prova-på-dagar för att engagera fler.
Engagera invånarna: Skapa en plattform där invånare kan bidra ekonomiskt eller med tid för att stötta kulturskolan.
Barn och ungdomar förtjänar att kunna säga: Jag är någon som skapar. Jag är någon som vågar drömma. Jag är någon som kan…
Knyter ihop säcken.
Ja här blev det många ord, men ord som är viktiga. Idag när jag såg mitt barnbarn ha uppvisning på en stor scen om vad hon lärt sig under hösten. Hon har deltagit i dansskola och var en av dom som stod längsfram och dansade. Hennes mod stod att se i hennes steg och rörelser. Henne stolhet gick att ta på när dansen var slut och jag fick krama om henne. Jag vill ge alla barn och ungdomar den möjligheten att få känna på hennes känslor i det som skapades idag men det gör vi inte här i Färgelanda kommun. Nej här har vi tagit bort den möjligheten för den som inte har råd. Det är med sorg, ledesenhet och vanmakt jag skriver dessa ord. Vi måste våga sattsa på våra ungdomar för det är småpengar i mot vad det sedan kostar när jag i mitt jobb möter dessa ungdomar som haft en allt för stor känsla av utanförskap och skapat gemenskap med andra i utanförskapet.
Låt oss välja en annan väg…
Låt oss välja en annan väg! Låt oss ge varje barn och ungdom i denna kommun möjligheten att kunna säga jag är någon som kan, jag är någon som skapar och är en del i…..
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu. igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
#kultur för alla #Färgelanda #BarnsRättigheter #KreativitetOchGemenskap #Utanförskap #Dansskola #Kulturskola #StödUngdomar #investeraIFramtiden #Solidaritet
Igår satt jag i soffan och tecknade – det blev jultomtar som dök upp på papperet. Idag tänker jag fortsätta i samma anda, men den här gången kanske det blir tomtemor och några nissar. Det känns mysigt att hitta tillbaka till skaparlusten.
Små julklappar till kollegorna
Imorgon är det dags att jobba igen, och jag har suttit och klurat på julklappar till mina närmaste kollegor. Det är inga stora presenter, utan mer små, roliga saker som passar var och en. Jag tänker skriva ett kort till varje klapp och förklara tanken bakom, vilket känns som ett personligt och roligt inslag. Jag ser verkligen fram emot att ge dem!
Vardagsfix och oväntade blomster
Förutom att jag tecknat och planerat klappar har dagen gått åt till lite vardagssysslor. Tvätten från i lördags låg fortfarande kvar i maskinen i morse, och jag kan lova att den inte luktade särskilt gott. Nu är den tvättad på nytt och upphängd, så det känns skönt att det är ordnat.
En rolig sak hände igår när min son kom förbi. Jag hade ställt kartonger i vardagsrummet som var fulla med blomsterlökar. När jag skulle visa lökarna så visade det sig att de var fullt utslagna Hyacinter och välvuxna Amaryllisar. Det gjorde att jag fick skunda mig iväg med en av Amaryllisar till en vän som jag brukar ge en present till. Jag fick förklara att vi har haft sjukdom av hell här hemma så jag kunde inte stanna. Vi får träffas när det är bättre tider.
Julkänslor och tankar
Trots allt som hänt på sistone börjar julkänslorna infinna sig här hemma. Hur är det hos dig? Är du klar med allt, eller har du fortfarande fullt upp med julförberedelserna?
I fredags gick jag ner i källaren för att elda i vår kamin på dagen. Jag frös långt inne i kroppen. Jag drog fram en fåtölj till kaminen och satte igång en eld. Där satt jag i två, kanske tre timmar och försökte få värme i kroppen. Jag satt helt stilla och njöt av elden. Somnade från och till, la in ett vedträd och fortsatte njuta och sova mellan varven.
Den här stunden gav mig så många tankar och känslor i kroppen. Det blev så stilla i stunden, och just där och då lovade jag mig själv flera sådana stunder. Tänk att eld kan göra så mycket med oss. Det måste vara något från urminnes tider som gör att känslan av att sitta vid en eld känns så naturlig. Då samlades man vid elden och delade sina upplevelser.
Nu fick kanske inte jag dela mina upplevelser, men det blev ändå en stund av vila, ro och värme. Det blev ett lugn och en stillhet som var ganska njutbar. Jag var sjuk, men det blev ändå en stund vid elden. Där satt jag med en filt omkring mig och lät elden arbeta på sitt magiska sätt.
Det var så längesedan jag var och badade. Den här veckan har jag kanske inte saknat känslan av kylan, men jag har verkligen saknat gemenskapen. Jag har saknat stunden där vid sjön innan mina badsystrar kommer dit. Jag har saknat att stå där i vattnet och känna allt det där andra som bara sjöbaden ger.
Förhoppningsvis blir jag nu bara bättre och bättre från den här förkylningen, så jag snart kan åka tillbaka till sjön. Det är något speciellt med de stunderna, både före och efter badet, som jag verkligen längtar efter.
Teknik som underlättar
Det har varit tur att jag haft den nya dammsugaren som sköter marktjänsten här hemma. Den har jobbat på både med att dammsuga och tvätta golven. Så enkelt att sköta om! När den åker tillbaka till sin station gör den rent sig själv, tömmer dammet och tvättar golvmopparna.
Jag behöver bara tömma vattenbehållaren med det smutsiga vattnet och fylla på med rent vatten och lite såpa. Här är det rena golv hela tiden, och jag är verkligen helnöjd med min lilla dammsugarrobot. Den är tyst också – inte alls som de andra jag haft tidigare.
Jag har också upptäckt hur smidigt det är att handla mat på nätet. Bara att sitta hemma, beställa och sedan åka och hämta upp varorna. Det är så bekvämt, och jag märker att det sparar pengar också. Jag handlar bara det jag behöver och låter inte onödiga saker slinka ner i vagnen. Nästa vecka blir det nog Willys igen efter jobbet.
Julförberedelser i lugn takt
Julklapparna är klara här hemma. Många av dem har jag också beställt på nätet. Vissa är redan inslagna, medan andra ligger och väntar på fint inslagspapper. Det står minst två kartonger med julsaker i källaren som ska packas upp och ställas ut, men det får vänta lite till.
Jag hade tänkt baka lussekatter och annat gott, men i år får det duga med köpta från affären. Det är helt okej. Det viktiga är att julen kommer i sin egen takt och utan stress.
Blick framåt
Nu kan dagarna bara bli bättre än de senaste som varit. Jag har verkligen fått min beskärda del av förkylningar och hoppas att nästa gång jag blir sjuk ligger långt fram i tiden – kanske nästa vinter eller ännu längre bort. Förhoppningsvis har min kropp lärt sig något av den här omgången och håller virus borta ett tag.
En fin andra advent vill jag passa på att önska er alla. Hur gör du – handlar du online eller är du den som går och handlar i butik? Hur långt har du kommit med dina förberedelser inför julhelgen? Har du bakat lussekatter, eller gör du som jag och tänker köpa dem i affären?
Min första kanna Chai-te och tankar om återhämtning
Idag har jag kokat min allra första kanna Chai-te! För några år sedan brukade en kollega göra detta underbart goda te på jobbet, både varmt och kallt. Det smakade fantastiskt, och nu när jag äntligen provat själv känns det som en liten seger i vardagen.
Maken börjar också må lite bättre. Efter över två veckor i sängen har han till slut insett att han kan bli sjuk. Förra veckan sov han nästan konstant, med avbrott för hostattacker som lät förskräckliga och skrämde mig rejält. Han har provat på att jobba under två dagar då han var riktigt sjuk och jag och barnen har försökt få han förstå att han behöver vila till och med gå till doktorn igen.
En trött helg med små framsteg
Helgen försvann musten ur mig. Jag sov till tolv en dag och behövde flera små vilopauser. Huvudet värkte, febern kom och gick, och hostan gjorde ont. Jag orkar vara uppe en stund för att sedan landa i sängen igen. Det känns som om energin bara sipprar ur mig.
Trots detta har jag försökt hålla fast vid små rutiner. Jag har kokat färsk ingefära, pressat citron i det svalnade vattnet och tillsatt en skvätt honung. Den här drycken har blivit min räddning och gett mig kraft att duscha, äta och till och med sticka lite. Igår tog jag mig ner i källaren en stund för att njuta av värmen från elden – ett välbehövligt avbrott. Men redan efter två timmar blev det igen sängen för att ligga under täcket och frysa. Febernedsättande flera gånger om dagen.
Tacksam för små framsteg
En annan liten triumf var att få undan lite tvätt. Vi har två tvättmaskiner, och det underlättar verkligen när orken tryter. Mina jobbkläder fick komma upp i garderoben idag. Dom tvättade jag i lördags innan jag förstod att den trötthet jag känner inte bara är trötthet. jag tvättade även servetter och underkläder. Även om det var dagens största prestation känns det bra att något blev gjort. Efter att bara legat i sängen får jag känna att det i alla fall blev rena kläder att ta på när pyjamasen inte längre behövs. Har inte brytt mig om att ens ta på vanliga kläder, utan här är det pyjamas som gäller. Mina besök till sjukgymnast och hårfixartiden fick avbokas. Det får bli när jag är frisk igen.
Dotterns födelsedag
Idag fyller min dotter 29 år – min lilla Mallon. Jag känner mig ledsen över att jag inte orkar åka och fira henne. Jag köpte presenter för flera veckor sedan och har längtat efter att ge dem till henne.
Jag är så stolt över henne. Hon är en kämpe som aldrig ger upp. Även när det är svårt tar hon ett steg till och ser till att saker blir som hon vill. Hennes mod och uthållighet inspirerar mig. Även om hon kan ha ett temperament som märks, vet jag att de där utbrotten snabbt går över.
Avslutning
Nu får det vara nog för idag. Sängen kallar igen. Ta hand om dig själv och ha en fin dag!
Katten stryker omkring utomhus, och här sitter jag i fåtöljen och skriver medan huset sover. Bara jag och äldsta sonen är vakna. Han sitter vid datorn och pratar med sina spelvänner, och jag försöker återigen hitta orden efter några dagar av tystnad. Tiden har funnits, men energin har saknats. Jobbet har krävt sitt, och vardagen likaså med matlagning och omsorg om maken, som fortfarande är sjuk.
Tekniska framsteg – min nya hjälpreda
Under Black Week beställde jag en robotdammsugare – The Ultimate Duster. Den är en riktig juvel! Tyst, självtömmande och moppar till och med golven. Det känns som en välförtjänt 60-årspresent till mig själv. Vår gamla dammsugare har nu flyttat hemifrån – bokstavligen, den bor numera hos vår dotter. Ett problem mindre i vardagen, vilket känns som en positiv energi.
Beställde även en ny mjölkskummare som ska bo i Husbilen till våren. Den gamla gick sönder och det är så gott med varm skummad mjölk till kaffet. Just nu har jag sådana där små vispar som jag skummar mjölken med men den blir inte varm av vispen.
Här hemma har jag en riktig kaffe maskin där blir mjölken både varm och skummad.
Jo det är ju så att jag på riktigt gillar tekniska prylar. Ett arv i nedstigande led från min pappa. Fast han gillade mest verktyg och sådana tekniska prylar. Min passion är mera hushållsmaskiner och sådant.
Advent, trötthet och att lyssna på andetag
Helgen har varit kort och jag har känt mig tröttare än vanligt. Igår vaknade jag ovanligt sent, vid halv tolv, och orkade bara med det nödvändigaste inför advent. Några ljusstakar och stjärnor fick komma fram, men inte mer än så. Kanske är det oro över maken som har påverkat sömnen – att ligga vaken och lyssna på hans andetag har blivit en vana nu när han varit sjuk.
Mammas ljusstake har hittat till köksbordet. Den har funnit i hela mitt liv.
Stanna hemma för hälsans skull
Adventsfika hos sonen står på schemat idag, men med en hostig make och min värkande hals känns det klokare att stanna hemma. Det är bättre att prioritera hälsan och hoppas på en frisk jul istället. Under dagen ska jag försöka slå in julklapparna och kanske fixa till fram vår praktiska gran som maken tog fram igår. Den har allt pynt på sig redan, så det blir ett enkelt projekt. Det enda problemet är att katten haft lite roligt med den under tiden den stått i källaren, så lite kulor och fixa till lite grenar så är granen redo för lite jul den med.
Besök och blomsterprakt Igår tittade min syster förbi med julblommor som jag köpt av min systerson. Dom samlar ihop till skolresa. Hyacinterna och Amaryllisarna får vila i källaren tills det är dags att ställa fram dem om någon vecka. Även små detaljer som dessa kan skapa stämning inför julen. Jag har inte riktigt koll på det där med amaryllisar och sådana blommor. Vet inte riktigt när det är dags. Kanske ska googla lite innan jag ställer ner dom i bastun.
Lite är kvar att göra en så där tre fyra kartonger med julpynt men jag tänker solla lite och inte plocka fram allt. Kanske kommer det att göra att jag inte tröttnar så fort på alla tomtar och saker. Men först ska bordet bli tomt på saker.
Slutord
Den här helgen har varit en påminnelse om vikten av att lyssna på kroppen och ta det lugnt när energin tryter. Med några veckor kvar till jul finns det gott om tid att förbereda och njuta. Hur har din adventshelg sett ut?
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.
Idag blev det inget bad för mig, något som annars är en viktig del av min dag. Anledningen? Jag hade en tid att passa – nämligen ett besök på en skönhetssalong här i vår lilla by. Det var dags att färga ögonbrynen, vilket sparar mig tid på morgonen. När jag ändå var där passade jag på att fixa fransarna också, men resultatet blev inte som jag hoppats. Mina fransar behöver ändå mascara för att synas ordentligt.
Snart är det dags för den goda glöggen igen.
Ikea-besök och julklappsletande
Efter salongsbesöket styrde jag bilen mot Ikea i Uddevalla. Målet var att köpa laddningsbara batterier, men som alltid kom jag hem med lite mer än planerat. Några julklappar och ljus fick också följa med hem – ljusen för att skapa en mysig stämning här hemma.
Trots att jag varit ledig i två dagar känns det som jag inte hunnit med ens hälften av vad jag planerat. Nu väntar tre arbetsdagar innan helgen. Det blir en kort helg för min del, med bara lördag och söndag ledigt, och just nu känns det som tiden bara rusar förbi.
Jag som skulle pyntat lite för advent dessa lediga dagar har haft fullt upp med annat. Julen får vänta på sig känner jag. Men snart är vi där när allt är upppackat och klart.
Oro för maken
En anledning till att jag inte riktigt hunnit vila upp mig är oron för min make. Han är fortfarande sjuk, och det verkar inte bli bättre. Febern håller i sig och hostan låter förfärlig. När han kommer hem från jobbet går han direkt till sängen – något som inte är likt honom alls.
Han har haft feber i elva dagar nu, och jag börjar bli på riktigt orolig. Doktorn han träffade hade konstiga förklaringar och pratade om astma och arbetsbyte, vilket inte känns relevant alls. Feber får man inte av astma, och han har inte bytt jobb – han har jobbat utomhus på samma plats i många år.
På nätterna ligger jag vaken och lyssnar på hans andning, rädd att hostan ska bli ännu värre. Jag önskar att jag kunde få honom att gå till en annan doktor, men det verkar svårt.
Middag med hemlagad currysås
Trots allt fick vi i oss en god middag idag. Jag lagade kyckling med ris och en glutenfri currysås som jag gjorde från grunden. Bottenredning är lite krångligare, men det är så värt det – smaken blir så mycket bättre än med toppredning.
Julklappsinslagning på paus
På matsalsbordet ligger högar av julklappar och väntar på att bli inslagna. Orken finns inte just nu, men förhoppningsvis kan jag ta tag i det innan helgen. Jag hoppas bara att ingen av mottagarna dyker upp här hemma innan dess!
Arbetsdag i sikte
Imorgon ringer väckarklockan redan innan fem, eftersom jag börjar jobbet vid sju. Det innebär att jag inte hinner med något bad imorgon heller. Men till helgen och i början av nästa vecka hoppas jag kunna ta ett efterlängtat dopp igen.
Tack för att du läser
Tack för att du tar dig tid att läsa här på min blogg. Det betyder mycket för mig att få dela mina tankar och vardagsäventyr med dig. Ha en riktigt fin kväll!
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
Välkommen till arkivet för 2024!
