Oskar-serien är tillbaka. Den här gången ställer jag frågan: måste verkligen alla barn kunna knyta skor? Ett vardagligt ögonblick blir en påminnelse om hur skolan möter barn med ADHD och autism – och hur viktigt det är att se varje barns styrkor. Det här inlägget skrevs första gången 2012 och är nu uppdaterat. Det är del 2 i en serie om Oskar – en pojke vars möten med skolan väcker viktiga frågor om hur vi ser på olikheter. Serien publiceras på tisdagar varje vecka tills ämnet är färdigt.
Hur viktigt är det egentligen att alla barn kan knyta skor? Och vad händer när skolan försöker forma ett barn efter en mall, istället för att se det som gör barnet unikt? Det här är berättelsen om Oskar – och om varför vi måste våga låta olikheter blomma.
Inledning
Igår kväll skulle jag hjälpa min dotter med en uppgift från skolan. Hon går i tvåan på gymnasiet, och just nu läser de om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – något vi i vår familj har lång erfarenhet av.
Men när jag fick höra vad de lärt sig, och läste hennes anteckningar, blev jag mörkrädd. Inte för ämnet i sig, utan för hur det beskrevs och vad som ansågs viktigt.
Måste alla kunna knyta skor?
I en C-uppgift skulle en pojke vid namn Oskar, 12 år gammal, “hjälpas in i gemenskapen” och dessutom lära sig knyta sina skor. Gympan skulle också vara en aktivitet att utveckla.
Foto/Illustration: Tommy Hagman, kaninkonstnär – publicerad med tillstånd.
Oskars styrkor – och skolans syn på dem
Oskar hade fler saker han “måste” lära sig. Men är det verkligen han som måste förändras? Eller borde vi i stället lära omgivningen att möta Oskar så han får vara den blomma han är?
Måste vi göra om honom till en alldaglig maskros när han i själva verket är en skogsstjärna – eller kanske en ovanlig blomma som inte alla får se?
Om Oskar trivs i bibliotekets hyllor och älskar att läsa om världsrekord, varför får han då inte göra det? Samtidigt skulle skolan kunna använda hans specialkunskaper på ett positivt sätt, låta honom glänsa i klassrummet genom att dela med sig av sina fakta.
När skolan formar i stället för att möta
En annan sak som skrämde mig var när min dotter sa:
”Nej mamma, vi pratar inte om ADHD, Tourettes eller något annat än autism och Asperger!”
Då förstod jag varför skolan ser ut som den gör. Om du är annorlunda får du tydligen passa in i en mall – i det här fallet “autism”.
Var finns mångfalden? Var finns viljan att möta individen på dennes villkor?
Att stöpa alla i samma form gör mig kall. Himlen som var klarblå när vi började prata blev mörk av mina funderingar.
Se barnens tillgångar
Vi får inte beskylla Oskar för att han har Asperger. Han har inte valt det och kan inte rå för det. Men när vi försöker forma honom efter skolans mall gör vi just det.
Alla barn gillar inte gympa – och varför ska alla då ha gympa och få betyg i det? Oskar skulle kunna bidra genom att mäta längder i hopp, föra statistik eller skapa utvecklingskurvor. Han skulle kunna använda sina intressen för att utveckla sig själv och hjälpa andra.
Tillgångar är det vi är bra på – och alla är inte bra på att knyta skor. Vissa har spetskunskaper som borde få blomma. Det här är kärnan i Oskar-serien skolan – att vi behöver se barns styrkor mer än deras svårigheter!
Foto/Illustration: Tommy Hagman, kaninkonstnär – publicerad med tillstånd.
Mellan raderna
Det här inlägget handlar egentligen inte om skosnören. Det handlar om alla de små krav som vuxenvärlden kan lägga på barn – krav som ibland får skymma barnets riktiga styrkor. Oskar är en påminnelse om att vi behöver lyfta fram det som redan blommar, i stället för att försöka forma om.
Mellan raderna om mig Egentligen handlar texten inte bara om Oskar – utan också om mitt eget engagemang. Jag vill stå upp för barn som inte alltid passar i skolans mallar.
Frågor till dig som läser
Ska skolan forma barnen efter en mall, eller forma undervisningen efter barnen?
Tycker du att det är viktigt att alla barn ska kunna knyta skor – eller finns det andra saker som är viktigare att lägga fokus på?
Har du själv mött ett barn som kämpade med något som vuxna såg som ”litet” men som för barnet var ett stort hinder?
Hur tycker du att vi vuxna kan bli bättre på att se och lyfta fram styrkor i stället för svårigheter?
Reflektion
Det här inlägget påminner mig om hur lätt vi kan fastna i krav som inte alltid är nödvändiga. Oskars skor visar att det ibland är viktigare att hitta egna lösningar än att följa normen.
Den här texten publicerades första gången 10 oktober 2012 och är nu uppdaterad och återpublicerad.
Foto/Illustration: Tommy Hagman, kaninkonstnär – publicerad med tillstånd.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. -Carina Ikonen Nilsson
Svenska (för Oskar-serien)
Måste alla barn kunna knyta skor i skolan? Nej, alla barn lär sig i olika takt. Det viktiga är att se barnets styrkor och erbjuda alternativ, till exempel skor med kardborre eller resårsnören.
Hur kan man stötta barn med ADHD i klassrummet? Genom struktur, tydliga ramar och ett lugnt bemötande. Små pauser, bildstöd, tydliga instruktioner och positiv förstärkning gör ofta stor skillnad.
Vad betyder NPF? NPF står för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det innefattar bland annat ADHD, autism, Tourette och språkstörning.
Varför skriver du om Oskar-serien? För att dela erfarenheter och reflektioner från vardagen – om hur vi kan möta barn på ett sätt som stärker deras självkänsla och ger dem möjlighet att lyckas.
The Oskar Series continues. This time I ask the question: do all children really need to know how to tie their shoes? A simple everyday moment becomes a reminder of how school meets children with ADHD and autism – and how important it is to recognize each child’s strengths. This post was first written in 2012 and has now been updated. It is part 2 in the Oskar Series – a story about a boy whose encounters with school raise important questions about how we view differences. The series will be published on Tuesdays each week until the topic feels complete.
Last night, I was helping my daughter with a school assignment. She’s in her second year of high school, and right now they’re studying neurodevelopmental differences – something our family has plenty of experience with.
But when I heard what they had learned, and read through her notes, I was horrified. Not because of the subject itself, but because of how it was described and what was considered important.
Oskar Series School – Must Everyone Be Able to Tie Shoes?
In one of the assignments, a 12-year-old boy named Oskar was supposed to be “helped into social belonging” and, in addition, taught how to tie his shoes. Physical education was also listed as an area to develop.
Photo/Illustration: Tommy Hagman, rabbit artist – published with permission. Alt text:Illustration of Oskar Series school – boy in contemplation. If you want to see the original illustrations, please visit the Swedish version. The images are old, yet they are very dear to me and fit this story so well.
I felt a chill. What if the child prefers being on his own, with books or other interests? Do we really need to change Oskar so that he gets friends he doesn’t even want?
And is it truly life essential to tie shoes? There are Velcro straps. For example, our own son has shoes he doesn’t need to tie, and if he wears sneakers with laces, he simply tucks the laces inside. It works perfectly – and frees up time and energy for things that actually matter to him.
Oskar’s Strengths – and the School’s Perspective
Oskar had several other things he “needed” to learn. But is it really him who must change? Or should we, instead, teach the environment to meet Oskar where he is, so that he can remain the unique flower he was born to be?
Why make him into a common dandelion when he is, in fact, a wood star – or perhaps a rare flower not everyone gets to see?
If Oskar thrives among library shelves and loves reading about world records, why not let him? At the same time, the school could make use of his special interests, letting him shine in the classroom by sharing his knowledge.
When School Shapes Instead of Meeting
Another thing that worried me was when my daughter said:
“No, Mom, we don’t talk about ADHD, Tourette’s, or anything other than autism and Asperger’s.”
That’s when I understood why school looks the way it does. If you’re different, you apparently need to fit into one mold – in this case “autism.”
Where is the diversity? Where is the willingness to meet each individual on their own terms?
Standardizing children makes me shiver. On the other hand, we can choose to see each child for who they are, instead of forcing them into a mold that doesn’t fit. The sky, which was bright blue when we started talking, grew dark with my thoughts.
See the Children’s Assets
We cannot blame Oskar for having Asperger’s. He didn’t choose it and cannot help it. But when we try to reshape him according to the school’s mold, that’s exactly what we do.
Not all children like gym class – and why should they all be graded in it? Oskar could, for example, contribute by measuring distances in jumps, keeping statistics, or creating progress charts. He could use his strengths to grow himself and even help others.
Assets are what we are good at – and not everyone is good at tying shoes. Some have unique talents that deserve to bloom.
Photo/Illustration: Tommy Hagman, rabbit artist – published with permission. Alt text:Oskar Series school – illustration of children’s differences If you want to see the original illustrations, please visit the Swedishversion. The images are old, yet they are very dear to me and fit this story so well.
Between the Lines
This post isn’t really about shoelaces. It’s about the small demands that adults sometimes place on children – demands that can easily overshadow their true strengths. Oskar is a reminder that we need to highlight what is already blooming, instead of reshaping it.
Between the Lines About me
This story isn’t only about Oskar – it’s also about me. It shows my wish to stand up for children who don’t always fit into the school’s mold.
Questions for You as a Reader
Should schools shape children to fit a mold, or shape education to fit the child?
Do you think it’s important that all children can tie shoes – or are there other things that matter more?
Have you ever met a child who struggled with something adults considered “small” but which, for the child, was a huge obstacle?
How do you think we adults can get better at highlighting strengths instead of weaknesses?
Reflection
This post reminds me how easily we get stuck in expectations that aren’t always necessary. Oskar’s shoes show that sometimes it’s more important to find your own way than to follow the norm.
Yesterday has already settled into history, tomorrow is waiting somewhere ahead. But right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
FAQ – English (for the Oskar series)
Do all children need to know how to tie shoes in school? No, children learn at their own pace. What matters is recognizing their strengths and offering alternatives, such as Velcro or elastic laces.
How can children with ADHD be supported in the classroom? Through structure, clear routines, and a calm approach. Small breaks, visual aids, clear instructions, and positive reinforcement often make a big difference.
What does NPF mean? NPF stands for neurodevelopmental disorders. This includes ADHD, autism, Tourette’s syndrome, and language disorders.
Why do you write about the Oskar series? To share experiences and reflections from everyday life – about how we can meet children in ways that build their self-esteem and give them a chance to succeed.
Want to get my next post straight to your inbox? Subscribe here!
If you appreciate my writing and want to support my work, you can do so here: Support me on PayPal
Yesterday has already settled into history, tomorrow is still waiting ahead. But right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
This text was first published on October 10, 2012 and has now been updated and republished.
Årets sista inlägg ska skrivas. Det firar jag med den andra koppen kaffe skriver här nere i källaren. Tillsammans med I still have fait in you, i högtalaren. Det är ABBA som sjunger och spelar. Jag har tro på mig själv, jag tror fortfarande att jag är stark och kan och gör. I still have fait in me är också en rad som skulle passa in. Då hade den varit så full av inre kraft. Men nu är det you dom sjunger.
Årets sista dag.
Årets sista dag idag. Jag har för mig nycker den här sista dagen. Det ska vara rent i sängen, blommorna ska vattnas, tvättkorgarna ska vara mera tomma på tvätt, tvätt ska vara in-viken och vara i skåpen. Allt ska vara klart. året ska börjas enkelt. Det gamla året ska göras klart och allt ska börjas på nytt i morgon.
2024
Imorgon ska jag även plocka undan alla julsaker . Det är nu som våren börjar för mig. Trots all snöyra som är på utsidan, vi är snart där. Där i våren, när allt är grönt och vackert igen. Solen som värmer. Vi kan snart sitta ute och njuta av strålarna från solen. Vi är mycket närmare det nu, än vad vi var i september. Om bara ett kort tag, kan jag hänga tvätten på utsidan. Då kan jag njuta av lukten som blir när tvätten torkar i solen. Snart kommer altandörren stå öppen, katten kan springa ut och in som han vill.
Nyårslöften?
Har ni några nyårslöften? Här har jag slutat med det sedan länge. Men jag har en tanke om att jag ska vara mera självsnäll emot mig själv. Att jag ska bejaka mera. Att jag ska ta hand om det som är mitt, inte lyssna på allt som sägs som inte handlar om det som är mitt och mitt jag. Jag är trött på allt skitprat som sker runt omkring på jobb mm. Nu ska det bli en nystart på hela jobbet. Avdelningar byts, chefer byts och schemat är nytt. Jag får helt nya kolleger att arbeta tillsammans med. Viss det känns lite skrämmande men, jag vågar nosa på känslan, känner mig trygg i att jag faktiskt är en helt okej kollega.
En grupp i gruppen.
Det kommer att vara några veckors kämpande, men när jag sitter här nästa nyår. Då är den nya arbetsgruppen trygg i sig själv. Vi känner varandra och litar på att alla, gör sitt bästa i stunden. Det ända orosmolnet som bor på himlen i det här…
Det är att schema fördelningen är lite skev. Det kommer redan från början vara en grupp i gruppen. Vilket gör att gruppen inte från helt rätt förutsättningar. Men just det är inte mitt jobb att sköta om. Jag har mig, mitt och mitt jag att sköta. Göra mitt bästa för att bidra. Jag ska bidra och jag är så väl medveten om att vi är varandras arbetsmiljö. Schema raderna skulle kunna spridas lite. Det hade varit bättre förutsättningar, i att bli en helhet med en gång. Nu kommer det redan från början vara en subgrupp, i gruppen. Det känns bra att det inte bara är mitt jobb utan det är alla ansvar. Jag ska göra mitt bästa för att gruppen ska bli en helhet.
Nystart
Om ni bara visste vad jag gillar nystarter. Jag ser tiden som ligger framför mig som en rejäl nystart. Nu kan allt ske vad det beträffar jobb. Nu är det inte gamla hjulspår längre, utan allt ska göras om och göras rätt. Jag ska ha dom tankarna när jag går in i allt det nya på jobbet. Det kan bara bli bra.
Raggisar
Raggsockorna som jag gör till min svärdotters mamma, blev klara igår kväll. Idag ska trådar fästas, sedan ska strumporna bo hos sin ägare. Igår beställde jag lite garner från Hobbii. Just nu har dom rea och vill få bort årets lager. Där bidrog jag och köpte på mig ganska så många nystan. Tanken är att jag ska sticka en tröja i patentstickning. Om det nu går på rundstickor. Jag har aldrig sticka någon tröja i pantenstickning. Men det kan ju inte vara så svårt. Det ska nog gå att få till. Så här blev strumporna jag stickade igår. Tips om mönster tas gärna emot.
Gott slut på detta år och ett Gott Nytt År till er alla.
Min önskan är att krigen tar slut och att vi människor kan gå sida vid sida och respektera varandra. Att vi ger kärlek istället för hat. Att vi även tar mera ansvar över det så vi kan ta ansvar över. Ha ett härligt fint nyårsfirande. Nu ska jag vika in tvätt och fortsätta med mina exter inför detta slut på året. 2023 kommer nu bli 2024. Om bara några dagar kommer jag vara ett helt år äldre igen. 59 år herre gud, det var igår jag fyllde 40. Tiden går… det gäller att ta hand om all fina stunder som bor i livet. Att verkligen vara medveten om alla magiska små stunder av magi i vardagen.
Summering
Jo, jag känner mig hoppfull in för detta nu snart så nya år. Nu kan det bara bli bättre. Jag kan bli en bättre människa än vad jag var i går. Jag kan välja ja, till och med mina tankar om framtiden. Jag väljer tankar så mycket det bara går.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
Igår var det en Alfreds dag. Eller Alfredo som han vill kalla sig. Alfred är vårt lilla barnbarn. Han kom redan kl 7 på morgonen. Han frågade med en gång hans pappa hade gått, var morfar var. Jag berättade för honom att han sover. Men Alfredo han gick direkt in i sovrummet, berättade för morfar att han var tvungen att gå upp. Detta var viktigt för att han och mormor som är jag, skulle spela Mario kart. Vi skulle spela det på hans Nintendo Switch som han hade fått i julklapp i år. Hans pappa hade packat ner det för att Alfred skulle få med det till oss.
Mormor vann
Nu tyckte nog mormor om att spela det, mera än vad Alfred själv gillade det. Självklart vann mormor. Mormor visar ingen pardon, när det gäller att spela spel. Fast en gång gjorde hon det. Alfred sa, mormor jag vill också vinna någon gång. Ja men hur gör vi då? frågade jag. Du får stanna din bil. Sa Alfred. Jag stannade min bil och Alfred fick vinna. Efter en stund ville Alfred inte spela mera. Han ville ha sin Ipad.
Åka till mamma och pappa.
När det gått två eller tre timmar frågade Alfred när han skulle åka hem till mamma och pappa. Jag fick förklara för honom att det var väldigt många timmar till, han skulle vara med mormor och morfar. När han fick det klart för sig satte han sig igen och kolla in sin Ipad. När klockan närmade sig 12 åkte vi till stan för att handla, få några timmar att gå. Det var så tråkigt väder ute, det gick inte att vara ute och leka. Lillflickan var med oss inne i stan. Hon ville handla kläder.
Dom har en enkel pantstation på en ICA butik i stan, där pantade vi våra pantburkar innan vi åkte till Torp. Man häller hela säcken i maskinen så sköter den allt själv efter det.
Annorlunda
Hittade en ny handväska. I den affären berättade föreståndaren, att man kunde lämna in sin begagnade väskor så fick men några kronor för dom. Hm återbruk, gillar jag. Om det inte är jag som ska återbruka. Jag har en hel garderob med väskor. Tänker mig att jag ska ta mig an min väsksamling och lämna in dom dit. Jag har under några månader känt att jag behöver en ny väska. Att jag behövde en annorlunda. Men när jag kom hem så insåg jag igen att jag kanske köpt en liknade dom jag redan har. Vid närmare eftertanke så är det kanske så att det är en viss stil på väskor som jag gillar. Jag kommer antagligen aldrig köpa en annorlunda väska. Utan mera liknande, dom jag redan har.
Te, Nyåret och Mc
Det handlades lite te i lösvikt i Te butiken. Vi inhandlade även det sista till Nyåret. När vi handlat klart blev det ett besök på Mc Donalds till både lillflickan och Alfreds förtjusning.
Inspektion
Hem igen för att hämta ficklampa, åka iväg till huset som sonen och hans familj ska flytta till. Detta för att kolla hur det såg ut. Ett väldigt stort hus, badrum uppe och även nere i källaren. I källaren fanns även bastu. En stor tvättstuga med möjligheter för att hänga tvätt på linor. En kamin i gillestugan. Gillestugan var väldigt stor. 17 meter långt och 3 meter brett, var rummet. På övervåningen var det tre sovrum ett kök med matsal samt en härligt stor hall. Lille Hugo visade sin farmor som är jag vilket rum han skulle ha.
en stor trädgård.
Uppvärmningen var i dagsläget pellets, vilket vi innan har haft. Något som vi idag är väldigt glada för att slippa. Sonen skull han luft-värme i stället för pellets. Vi här hemma har idag bergvärme, vilket vi är grymt nöjda med. En härligt fin tomt där det var mest gräs. Inte massa rabatter som behövs skötas om utan bara en gräsmatta som ska klippas. Precis vid tomtgränsen var Emilias skola och Hugos dagis. Ett härligt stort hus som hade varit perfekt för den lilla familjen.
sticka strumpor
När Alfred hade blivit hämtad av sin pappa på kvällen. Då blev det att sitta i soffan och sticka strumpor. Skaften till stumporna är klara, nu bara hälen och själva foten kvar. Min svärdotters mamma ville gärna ha ett par raggisar. Tillsammans med strumpstickning brann det en eld i kaminen. Lite film på tv och en stor kopp med Julte i min tekopp. En riktigt härligt skön dag. En dag som jag summerar till en Yes dag.
Dagen idag.
Idag blir det att ta det lugnt, tänker att jag ska sticka klart strumporna idag. Imorgon firar vi nyåret här hemma. Kalvkött och pressad potatis, blir huvudrätten. Något med lax och räkor till förrätt, lite regnbågsfärgad efterrätt. Lite skumpa vid 24 till den som vill ha. Maken och sonen har inhandlat nyårsraketerna. Den här näst sista dagen på året ska jag byta sängkläder och se till att tvättkorgarna är tomma. Efter nyårsafton ska jag plocka bort alla julsaker. Bjuda in våren till mitt kök och sätta upp mina limegröna gardiner. Dom gör mig alltid så glad.
Oj ett långt inlägg. Dags att sluta. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
då vart det morgon igen. Idag vaknade jag tidigt som om någon väckte mig. Det är känslan i kroppen i alla fall. Men ingen är vaken och inte var det någon som väckte mig. Idag kommer lilla Alfred hit. Han har varit helt ensam på dagis de två dagarna som varit. Hans mamma tror att han kommer ha roligare hos mormor och morfar än på dagis där han inte har någon kompis. Frågan är bara om vi är så mycket roligare än personalen på dagis. Idag blir det Alfred som bestämmer middagsmaten här hemma.
Svärsonens mössa
Igår stickade jag klart mössan till svärsonen. Det är han som lämnar Alfred nu på morgonen. Då kommer han få sin mössa. Den kommer värma honom när han är på jobbet. Här är mönstret till mössan.
Igår kväll när jag började sticka på mössan
Den växte till sig
Här är resultatet klart.
Nyårslöften?
Det börjar närma sig nyåret. Har ni några nyårslöften? Jag har inga löften brukar inte ha det. Men jag ska köpa gymkort på gymmet som är i närheten. Det har jag tänkt på sedan i oktober då det visade sig att arbetsgivaren höjer upp vårt friskvårdsbidrag. Åren innan har jag använt friskvårdsbidraget till massage. Men i år blir det mera att använda det mera aktivt. Det är svårt att få till träningen på rehab. Det beror på mina arbetstider gymmet är öppet dygnet runt och då kan jag träna när jag har tid. Men Nyårslöfte nej det är det inte.
Schema
Jag har fått nytt schema från och med 2024. En sorglighistoria om du frågar mig. Dom tar bort jourpassen som jag alltid gillat. Men kanske kan det bli bra. Jag la in schemat i Google kalendern redan igår. Nu vet jag hur jag jobbar hela året. Jag jobbar kort pass under påsken så har vi påsken i husbilen skulle det fungera för då är vi antagligen i Trollhättan. Då får maken vara själv i husbilen och laga till maten så kommer jag till dukat bord. Nej jag planerar inte påsken redan nu. Men möjligheten till att fira påsk i husbilen och slippa ta semester finns.
Åter till schemat, vid första anblicken kändes det fytt i fult ord. Men när jag la in det i kalendern så det humant ut. Förutom att vi börjar jobba redan klockan sju vissa gånger. Sju till halv fyra. Jag får gå upp fem för att hinna till sju. Det tar mig en timma att åka till jobbet. Dagar jag kommer vara dö trött efter jobbet tänker jag. Vissa morgnar börjar jag 8.00 och slutar 21.30 långa pass. Men långa pass gillar jag. Fast även då blir det tidigt för mig.
Nej nu kommer snart Alfred, dags att sluta skriva så han får tiden som blir. Ha en fin dag
Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.
fick ett nytt tangentbord av maken. Då måste jag bara prova att skriva lite. Så det får bli ett inlägg till idag. Ännu ett inlägg om inget alls mera än ord. Ord som ibland är stora och andra mycket mindre. Har gått runt här hemma och bara myst av känslan att allt är klart och inget att göra. Maken fick åka en sväng till jobbet idag. Då passade han på att köpa ny internetsladd som vi ska ha till tv här nere i källaren. Den vi hade fick lilltösen till sin Dator som inte har någon trådlös uppkoppling. På spisen kokar en gryta med kyckling ala gryta med massor av grönsaker. Det behövs nu efter julen. Då det i alla fall för mig blev lite mycket choklad och andra godsaker.
I kväll tänder vi en eld.
Jag kan nästan inte vänta längre nu. Nu vill jag mysa nere i källaren med en eld i spisen och en bra film. Jag håller på att sticka en mössa till Svärsonen som beställde en under julaftonen. Alla barnbarn fick var sin mössa som jag stickat i reflexgarn.
Mössa stickas.
När svärsonen såg, dom frågade han varför inte han hade fått en sådan mössa. Så nu när sonens raggisar är klara, blir det en mössa till svärsonen. Där efter blir det ett par raggisar till stora sonens svärmor. Hon ville ha skrev hon på FB igår. Som det är nu känner jag att jag har att sticka. Innan raggisarna satt jag och stickade för stickandets skull en halsduk var tanken men den repade jag upp så det blev raggisar till sonen. Nu har jag ett syfte med mina stickor det hade jag inte innan.
måste ha en riktigt känsla.
Jag har inte riktigt känslan i kroppen när jag sitter och stickar utan att kolla film. Det blir inte mycket stickat när ingen film är på. Jag har även lite svårt med att sitta och glo på tv så här tidigt på dagen bara för att jag ska kunna sticka så det får bli till kvällen eller i alla fall efter maten.
Hobbii
Jag brukar köpa garn på nätet. Brukar ibland få erbjudande om reor då brukar jag passa på att handla. Fast jag handlar allt fast det inte är rea men jag gillar att ha ett lager med garn här hemma så att jag om andan faller på kan på börja projekt. Jag handlar mitt garn för det mest på Hobbii. Dom har bra med variation och har allt man behöver för att sticka.
Nej nu har jag provat tangentbordet tillräckligt känner jag. Det var ett helt okej tangentbord. Det första inlägget med det nya tangentbordet är nu skrivet. Gör en stund resten av dagen. Vi kör det igen.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
Idag hoppade jag över kaffet i soffan. Gick med ens ner i källaren, för att njuta av hur fint det blev. Nu väntar vi bara på tvn. Sedan är allt klart. Igår satt vi nere i källaren, i den ny städade gillestugan och kollade film. Njöt av hur bra det blev, när vi ställde i ordning möblerna. Det har aldrig varit ett ställe som jag varit riktigt nöjd med, den här gillestugan. Nu är jag det. Min lilla skrivarhörna i det föregående gymrummet, är jag även här nöjd. Nästan lika nöjd som när det var i rummet, nu lillflickan har. Nu är det extra rent här nere i källaren, jag kan bara gå runt och mysa här hemma. Det ska upp lite tavlor i rummet, vi gjorde ordning igår. Igår tände vi en eld och bara njöt.
Kalas
Igår hade vi kalas här hemma, för lillflickan. På kvällen när vi var ensamma, frågade jag om hur hon tyckte dagen hade varit. Hon var jätte nöjd med sin dag. Speldatorn var hon jätte nöjd med, att hon till sist fick två skärmar och det lilla tangentbordet som vi låtsats att vi glömt, var hon även det nöjd med. Maten och och fikat efter maten, även det något hon och i alla fall en av gästerna, var särskilt nöjda med. Att hon är nöjd gör mig nöjd.
Sonen ska flytta närmare
Igår på kvällen fick vi även en glad nyhet, om att sonen och hans familj ska flytta närmare oss. Det ser jag framemot. Dom ska flytta till hus. Så härligt att dom kommer närmare och att dom kommer att bo lite mera fritt. Det gör att barnen kan ha mera frihet. Det ska bli så kul när dom flyttar hit. Jag kan ta med lillflickan och bada. Vi kan tillsammans åka till sjön och bada allihop. Jag satt och gav dom alla utgifter vi har på uppvärmning, sophämtning, och andra kostnader som har med hus att göra. Nu behöver vi leta upp om det finns möbler, som vi kan hjälpa till med så att dom kan möblera hela huset. Så synd att vi slängt så mycket saker nu. Men så är det.
Kaminen
Musiken av Muse, spelas i högtalaren och Roboten gör sin första runda i gillestugan, nu efter ommöbleringen. Jag har just släppt ut katten och tagit ner en spann med vatten, för att förbereda kvällens brasa. Den ska värma oss i kväll. Jag gör rent glaset i kaminen, nästan varje dag. Det blir så fint när elden brinner där. Frågan är om det ens kommer att behövas, en eld här i kväll. Det är så varmt inne just nu. Det är närmare plusgrader på utsidan, då behövs det inte så mycket eld inomhus. Nej nu ska jag in i duschen och börja göra min dag. Ha en fin dag.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller
Här bjöds det på varm choklad och smörgås till födelsebarnet. Till det hennes present vilket är en speldator. Vi försökte skoja till det lite och sa till henne att hon måste skriva in sitt inlog. Men hon hade inte något tangentbord. Jag sa men fan vi glömde tangentbord. Men maken gick och hämtade en present till vilket var ett tangentbord. I går när vi gjorde ordning i källaren hittade vi en stor spegel. Den satt maken upp på hennes rum. Så nu är lilltösen riktigt nöjd som födelsebarn.
Jag är en horder, säger maken. Idag när vi skulle göra henne extra glad och låta hon ha två skärmar till sin nya dator. Upptäckte vi att vi antagligen slängt en kabel till skärmen. En skärm utan sladd är dumt det fungerar inte så hon får vara halvglad och bara ha en skärm tyvärr. Horder nä tror inte att det stämmer på mig, då hade vi haft en sladd till skärmen som står där nere i källaren.
Hör ni musiken till rubriken. Det gjorde jag när jag skrev det. Textraden från en Thåströms text. Explodera mig hette skivan tror jag. En lite annorlunda Lp kände jag då. Nu är den en av alla hans skivor för mig.
Just nu spelar Muse i högtalaren, jag sitter nere i källaren och skriver. Eftersom alla ännu sover, är musiker inte på så hög volym.
Jag sitter just nu i min nya skrivar- hörna. Gymmet har nu blivit ett kontor med mina målarsaker i. Golvet målade maken igår. Han bar in alla mina och hans saker som vi har haft i vår datorvrå innan. Här är mysigt vill jag lova. Allt detta blev till för att maken tyckte det nu var dags att köpa ny tv. Vi har inte haft smart tv nere i källaren och den vi har där just nu har några år på nacken. Den 4 januari kommer vår nya tv. 98 tum smart tv den kommer att pryda hela väggen där vi nu ska ha en tv hörna. 98 tum det säger mig att den inte är helt 100.
födelsedag
Idag fyller lillflickan år så idag blir det kalas här hemma. Nu blir det inget stort kalas mera lite mat och glass med lite maränger till efterrätt. En av presenterna är inte inslagna den ska hon får först. Jag tror att det är den hon kommer att bli gladast över. Det ska bli så kul att se hennes min. Jag kan ju inte skriva vad det är för present eftersom hon kan få för sig att läsa här på bloggen. Men jag tror hon kommer att bli jätte glad. I julas fick hon en Gamingstol som stor present. Den hon får idag hör lite ihop med stolen fast på ett annat sätt.
raggsockor.
På julafton fick alla utan sonen raggsockor i julklappar alla utan min äldsta son. Jag trodde inte han ville ha raggisar. Men det talade han tydligt om för mig att han ville ha. Jag har bara lite kvar att sticka på de sockorna. behöver sedan bara fästa lite trådar. Han skulle komma och fira lilltösen idag. Jag hoppas jag hinner klart strumporna innan han kommer hit.
här ska det bli omgjort för att den nya tvn ska få plats.
Vi har ännu inte gjort klart i gillestugan. Det är där den nya tv ska vara. Soffan ska flyttas längre ner i rummet och maken börjar snacka om att det saknar ett biljardbord. Han säger även att platsen finns. Jag som jobbat med ungdomar hela mitt liv har spelat en del biljard. Fast biljardbord nej det blir det inte här. Det ska jag bli kvinna för.
Det är denna väggen som den nya tvn ska stå.
Här kommer det bli plats för ett biljardbord säger maken.
sumrering
Jo det gick allt att sitta här och skriva. Riktigt trevligt till och med den där målarfärgen maken la på golvet igår. Den ger en doft av att det är nymålat. Den lilla skrivbordslampan ger mig rätt ljus och musiken ger stämningen. Muse är alltid stämning. Dom är så värda att lyssna på. Under natten har jag laddat mina kristaller i fullmånens ljus. Den där månen var vacker när jag vaknade.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
God fortsättning på Julen. Här provade vi på att göra en vegetarisk skinka. Alternativt julbord men självklart var jag mindre modig. Det blev mera traditionellt med en vanlig skinka och allt det andra. Men smaker från det Mellanöstern bodde på bordet med. Sumak, citron, spiskummin, och tahini. Så gott om du frågar mig. Men alla vågade inte prova.
äggostberedningäggostformen Vegetariska skinka eller helt vanlig blomkål
Vad har jag gjort för att få så många julklappar? Inte har jag varit så snäll, men klappar fick jag. Jag fick dom där klapparna som är jag. Bor i tacksamhet över de presenterna jag fick. Dom var så mina. Just nu sitter jag och dricker kaffe i koppen som lillflickan har köpt.
En av julklapparna var en loggbok till husbilen. Den här loggboken gör att jag inte behöver Malix Campingblog längre. Nu kan jag docka allt i boken till och med tankningen. Det här ska bli jätte kul att logga allt under våra resor.
Julen blev så bra jag orkade med allt och julafton avslutade vi tillsammans med alla andra som valde att avsluta den i Kyrkan. Så vackert att sitta där höra prästen prata och få förmånen att sitta och lyssna på kören som sjöng så vackert.
En lugn vacker jul. Lilla Emilia sa när hon gick hem att hon hade haft så mysigt och roligt. Tomten kom självklart på besök. Barnen fick hjälpa tomten och dela ut alla paket. Till sist tog nog barnen över julklappsutdelningen. En härlig julafton är summeringen.
Idag blir det vila att göra, är fortfarande förkyld och förkylningen vill inte lämna kroppen. Att vi gick till kyrkan igår kan man tycka var dumt. Men nu har förkylningen suttit i över tre veckor så smittar gör jag inte längre. Besöket i Kyrkan är tradition för oss. Ett fin sätt att avsluta Julafton.
Att avsluta, jo det är dags att avsluta detta inlägg. Ha nu helt fantastiska dagar de här eftersläpande dagarna. GOD FORTSÄTTNING.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det vi kan leva i.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
vardagsglädje, skrivande och personliga berättelser. Utforska hela årets inlägg här.
