När bloggen tystnar – och livet ändå fortsätter

Med FileZilla, misosoppa och en grön badrumsmatta

Read this post in English further down

När bloggen låser ute sin egen ägare

Vilken kväll det blev igår. Och vilken morgon.
Jag satt här med datorn i knät, bloggen vägrade släppa in mig. FileZilla öppen, AI försökte hjälpa (lite trött ibland – det märks när det kommer STORA BOKSTÄVER och instruktioner som: Nu gör vi en sak i taget, Carina!).

Tänk att AI lyckats lista ut att jag bara läser överskriften och sen kör på.

Tillslut kom den där känslan: ”Ska jag kasta allt i sjön?”
Men så tänkte jag om: ensam är inte stark – ensam är ensam. Jag bad om hjälp.

arbete med en blogg som vägrar samarbeta.

Loopia-ängeln och modet att be om hjälp

Klockan 11.00 ringde jag Loopia.
Och där fanns han – en ängel. För andra gången har jag haft tur. Han hittade ett tillägg som bråkade, tog bort det och fixade så bloggen fungerar igen. Men vet du – han berömde mig! Sa att jag gjort ett bra jobb med kataloger och filer.

Och ja, jag blev stolt. Jag har lärt mig massor.
Jag ska inte skryta. Men alltså – vilket tålamod, vilken envishet, vilken vilja att lära! Utan AI hade det aldrig gått. Fast han blev nog lite trött på mig.

Har du också kämpat med teknik någon gång? Vad gjorde du?

En mor-dotter-dag med rosa kofta och misosoppa

Dottern ville shoppa – och ville ha med sin gamla mamma.
Vi åkte till Borås, till outlets. Första stopp: Bubbleroom. Jag hittade en klänning, diskhanddukar och en liten vit teddyoverall med öron till en väns ofödda baby. Så söt att jag ville behålla den själv.

Sedan vidare till Ellos outlet.
Tur att dotterns bil inte är större – annars hade jag nog kommit hem med både soffa och stolar.

På Knalleland hittade jag en rosa kofta och en blus. Exakt min stil.

När modet känns som ett skämt

Alltså – är det bara jag, eller ser allt ut som min farmors 70-tal?
Brandgult, blommigt, hysteriska mönster. Jag gillar jordtoner och naturtyger.
Jag är nog ganska ute just nu. Men vet du – jag bryr mig inte.

Jag klär mig för mig själv. Inte för modet.
Punken bor kvar i mig, även om det bara är i musiken nu.

Hur gör du – klär du dig efter trender eller efter känsla?

Sushi, passion och den där soppan

Vi hade tänkt äta hos Ferdinand i Kungälv – men han hade stängt.
Han ska sälja stället. Och jag vill verkligen hinna dit en sista gång. Han har en passion för mat som inte går att lära ut.

Istället blev det sushi i Borås. Okej mat – men inte magisk.
Men soppan! Miso med tång och purjo – wow. Den kommer jag att minnas.

Det lilla som gör livet stort

På vägen hem stannade vi på Överby – skor, Rusta.
Och jag fick äntligen en grön badrumsmatta. Grönt är min färg.
En lyxshake från Max fick avsluta dagen – men det får bli ett inlägg för sig.

Vad tänker du?

Har du kämpat med teknik som nästan tog musten ur dig?
Vad tycker du om modet just nu?
Vad gör du när livet krånglar – ger du upp eller biter du ihop?

Skriv gärna en kommentar – jag läser allt!

Stötta mitt skrivande

Vill du stötta mitt skrivande? Lämna gärna ett litet bidrag via PayPal. Det betyder mer än du tror.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer med sin skönhet i morgon. Just nu gäller. Just NU!

Read this post in English below

<a id="engelsktext"></a>

When the Blog Shuts You Out – and Life Keeps Rolling

With FileZilla, Miso Soup, and a Green Bath Mat

Läs det här inlägget på svenska längre upp

When Your Blog Locks You Out

What a night. And what a morning.
There I was, laptop on my lap, blog refusing to let me in. FileZilla open, AI by my side – sometimes a little annoyed (you can tell when the BIG LETTERS and ”Let’s take this one step at a time, Carina!” start coming out).

Apparently, AI knows I only read the headline and skip the rest.

I felt like giving up. But then I reminded myself:
Being alone isn’t strong – it’s just lonely.
So I did something brave: I asked for help.

The Loopia Angel and the Courage to Ask

At 11:00, I called Loopia.
And there he was – an angel. Again.
He removed the plugin causing the issue and got the blog working again. And even more – he told me I’d done a great job with all the files and folders.

And yes – I was proud. I’ve learned a lot.
I don’t mean to brag. But really – what patience, what persistence, what a will to learn! Without AI, I wouldn’t have made it. Even if he got a little fed up with me.

Have you ever battled with tech problems? How did you deal with it?

A Mother-Daughter Day – Teddy Suits and Miso Magic

My daughter invited me to join her shopping in Borås.
First stop: Bubbleroom. I found a dress, some towels, and the cutest white teddy overall with ears for an unborn baby. So soft I wanted to keep it myself.

Next up: Ellos outlet.
Thank goodness the car wasn’t bigger – I would’ve brought half the furniture section home.

At Knalleland, I found a pink cardigan and a blouse – exactly my kind of style.

When Fashion and I Go Separate Ways

Is it just me – or does everything look like the 1970s exploded?

Bright orange florals, weird prints, ruffles.
I love earthy tones and natural fabrics. I’m definitely not on-trend. But you know what? I don’t care.

I dress for me, not for fashion.
The punk may be gone from my wardrobe – but it still lives in my soul.

Do you follow trends – or your own style?

Sushi, Passion, and the Perfect Soup

We wanted to eat at Ferdinand’s in Kungälv – but he was closed.
He’s planning to sell the place. I really hope to eat there one last time.
He has a passion for food that can’t be copied.

So, we went for sushi in Borås instead. Decent, but not special.
But the soup! Miso with seaweed and leek – it was unforgettable.

The Little Things That Make Life Big

We stopped at Överby – shoes, Rusta.
And finally – I got my green bath mat. Of course it’s green.
A luxury shake from Max ended the day – but that deserves its own post.

What About You?

Have you ever had a day when tech nearly broke you?
What’s your take on fashion these days?
What do you do when life gets messy?

Leave me a comment – I’d love to hear from you.

Support My Writing

If you’d like to support my writing, you can leave a small tip via PayPal. Thank you – it really means a lot.

Carina Ikonen Nilsson
Live today, right now – yesterday is gone, and tomorrow will arrive with its beauty when it comes. What matters is this moment. Right NOW! — **Carina Ikonen Nilsson**
*Live today, right now – yesterday is gone, and tomorrow will arrive with its beauty when it comes. What matters is this moment. Right NOW!*

SV
#bloggproblem #loopiasupport #teknikstrul #vardagsliv #mammadotterdag #personligstil #misosoppa #grönahem #skrivandetskraft #carinasblogg #vardagsreflektion #modetänkt #livetpågår #nuetgäller

GB
#blogissues #loopiasupport #techtroubles #everydaylife #motherdaughterday #personalstyle #misosoup #greenhome #writingjourney #bloglife #momentsmatter #fashionthoughts #rightnowmatters

Hemma igen – med blogg, bär och vardag i behåll

Av Carina Ikonen Nilsson

den 4 juli 2025

i Malix – personligt & bloggen, Vardag & familjeliv

Scroll down for the English version of this post.

Så. Nu är bloggen tillbaka.

Det tog sin tid. En hel del tålamod, klickande, rensande – och ja, några svordomar också. Men nu är jag här igen, med ord, tankar och en kopp kaffe i handen.

Min gud, vad jag har lärt mig mycket under den här tiden.
FileZilla är något jag aldrig ens sett förut, men nu? Nu kan jag ta bort skadlig kod och få bloggen att fungera igen. Jag känner mig faktiskt stolt. På riktigt.

När tekniken tystnar

Bloggen låg nere. Skadlig kod, säkerhetsplugins som krockade och en lång kamp med både mig själv och supporten. När jag till slut ringde Loopia – istället för att maila – möttes jag av en kille jag nog inte pratat med förut. En eldsjäl, som snabbt förstod att här satt en noob som behövde hjälp. Och hjälp fick jag. Han fixade det sista, och sidan öppnades igen.

Jag har varit kund hos Loopia sedan starten, men ärligt – jag har ibland undrat varför. Men efter det samtalet känner jag: jag stannar kvar. För det är tryggt när det finns människor med hjärta på andra sidan supporten.

Att bloggen varit nere har känts som att min röst försvann.
Mitt skrivande är min röst.
Mitt andetag. Min spegel. Min plats.

Men nu är allt igång igen.
Jag andas igen.

Hemma i växthuset

Vi kom hem igår från vår resa till Norr. Sista natten sov vi i Mora, regnet smattrade hela natten. Nu står husbilen åter på gårdsplanen och jag har tagit min sedvanliga runda – öppnat växthusdörren, inspekterat tomaterna, andats in den tunga, varma luften.

Plantorna hade överlevt. Lite övervattnade, visserligen – sonen trodde bevattningen inte funkade, så han tog till slangen. Men vad gör det? Det växer, och det är det viktiga.

Det är något särskilt med att komma hem till jord.
Till sånt som växer – oavsett om jag är där eller inte.

Svartavinbär och saft

Buskarna dignar av svartavinbär. Tunga, mörka bär som nästan ropar på mig.
Det är dags. Att plocka. Att koka. Att fylla frysen med smaken av sommar.

Förr kokade jag massor av saft. Nu ska jag börja igen.
En nygammal vana – svartavinbärssaft och tystnad i köket.

Och bloggen då?

Den är tillbaka. Tack och lov för det.
Mina ord har bubblat inombords, och det här – min stund med bloggen – är så saknad.
Tänk vad vanor gör med oss. Det här är min stillhet. Min vila.

Med nya ord. Nya bilder. Nytt syre i tanken.

Tack för att du väntat. Tack för att du läser.
Vi hörs snart igen.

Carina Ikonen NIlsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

malix/Carina

bloggåterkomst #växthusliv #svartavinbär #saftkokning #livetpålandet #skrivandetskraft #loopia #teknikstrul #bloggpaus #tillbakamedorden #malixblogg #egenodlat #husbilsliv #sommarskörd #tacksamhet

English Version

And just like that – the blog is back.

It took time. A whole lot of patience, clicking, cleaning – and yes, a few curse words.
But here I am again, with thoughts, words, and a coffee in hand.

Oh my, I’ve learned so much during this time.
FileZilla was a mystery to me – but now? I can remove malicious code and make things work again. I’m honestly proud of myself.

When the silence took over

The blog went down. Malware, conflicting plugins, and a long talk – with myself and with tech support. Eventually, I called Loopia instead of emailing. And on the other end was a soul on fire – someone who knew just how to help a noob like me.

He fixed the final issue, and the site came back online. I’ve been a Loopia customer since the beginning, and now I feel like I’ll stay. There’s something comforting about people who truly care.

When the blog was down, it felt like my voice disappeared.
My writing is my voice.
My breath. My mirror. My place.

Now it’s working again.
Now I can breathe again.

Back home – in the greenhouse

We returned home yesterday after our trip up north. We spent the final night in Mora, where the rain poured down endlessly. Now the motorhome is parked in our yard again. I took my usual walk – opened the greenhouse door, checked on the tomatoes, breathed in the heavy, humid air.

The plants survived. A bit overwatered – my son thought the irrigation failed, so he used the hose. But that’s okay. They grow – and that’s what matters.

There’s something special about coming home to soil.
To things that grow – whether I’m there or not.

Blackcurrants & summer syrup

The blackcurrants are ready.
Dark, heavy berries calling out to be picked.
Time to make syrup. Time to fill the freezer with the taste of summer.

I used to make a lot of juice and syrup. Time to start again.
A familiar rhythm, rediscovered – with silence in the kitchen and summer in the air.

And the blog?

It’s back. Finally.
My words have been bubbling inside me, and I missed this. This space.
It’s strange how habits shape us. But this – this is my calm.

New words. New images. New breath.

Thank you for waiting. Thank you for reading.
See you again soon.

malix/Carina

blog is back, WordPress malware, FileZilla, Loopia support, greenhouse at home, blackcurrants, homemade syrup, summer feeling, motorhome trip, blog writing, return to blogging, WordPress safe again

English Version: Alfred, Laundry and the Conversations That Matter

Av Carina Ikonen Nilsson

den 27 juni 2025

i Malix – personligt & bloggen, Vardag & familjeliv

L äs detta inlägg på svenska – klicka här

Foreword

This is a post about what happens after a trip – but also what lingers in the heart. About Alfred’s wise words, clinking treasure hunts, Grandma’s magic water bottle and Pepsi Max. About missing what’s lost, but also moving forward – with laughter, conversations, and a coffee in hand.

This is one of those posts where the words just have to come. I’m sitting here with my coffee in hand, trying to settle after the days we’ve had. The trip is over, but I still feel like I’m on the road somehow. Those little moments with Alfred – the conversations, the games, the questions – they’re still moving around inside me.

This is life while it’s happening. When you’re right in the middle of it. And I want to capture it.

Morning Coffee, Washing Machines and a Child’s Wisdom

We’re back home again. My husband has edited all the photos from our trip, and I’m sitting on the couch with my morning coffee. Not just awake, but still on my first cup – in that in-between state between sleep and fully awake.

The laptop rests on my knees. I’m trying to gather my thoughts, to land in the everyday. Yesterday we unpacked the car. The laundry got washed and hung outside – thank goodness for our two washing machines. It really makes a difference, especially after a camper trip with kids. You get everything done in a day, even with the long programs. I’m always so grateful for that.

”The best part was that we did it together”

My daughter came to pick up Alfred yesterday. He’s back with his mom now. It feels a bit empty at home – like it always does after he leaves. I asked him what he thought was the best part of the trip. He answered without hesitation:

– That we did it together.

There’s something deeply touching in those words. Not the cowboys, not the ice cream – but being together. It warmed my heart completely.

”Grandma, you must never die”

Later in the afternoon, while we were sitting on the couch, he suddenly said:

– Grandma, I want you to live forever. You must never die.

It came so honestly and straight from the heart. I took the moment and tried to explain that we probably don’t live forever – but that’s exactly why it’s so important to do things together while we can. That we’re kind to each other. That we play, laugh, and say what we want to say.

Treasure Hunts and English Remarks

Alfred is always ready to play. Often the same games, over and over again. Yesterday he rediscovered one of our old favorites – the treasure hunt. Either he hides the treasure chest or I do, and then it must be found.

He’s bilingual, but speaks mostly Swedish. When I hid the treasure, he said:

– Grandma, you so obvious. You got no skills for hiding!

I laughed but also got a bit more clever. I started rattling cutlery, slamming doors, banging pot lids – all just to confuse him. And I managed to fool him. Eventually. A little, at least.

News, Trump and Pepsi Max

After Alfred had gone home, I stayed on the couch watching the news. I wanted to see if Trump had done anything more ridiculous. I’ve told Alfred about him – about the lies, the drama, how one man can make the whole world wobble.

Alfred knows what’s up. Yesterday he said:

– I don’t understand how to make Mom stop drinking Pepsi Max.

I smiled and told him that we can’t control others. We can only choose for ourselves. What we buy. What we say yes to. That’s where we take a stand – in our own actions.

– Good thing I like water best, he said. And your water tastes the best.

All the grandkids have always wanted Grandma’s water. It’s just regular tap water, poured into my water bottle. But if I offer the same water in a glass? Nope, not the same. It has to be from Grandma’s bottle – otherwise it’s not as good. There’s some magic in that.

Trumpanners at the Campground

When we were at High Chaparral, we saw several caravans with American flags. Alfred looked at them and said:

– Grandma, we have Trumpanners here!

I laughed. Yes, I said. They probably haven’t understood what’s best for themselves. Later he asked what that meant – what’s best for yourself. I tried to explain that it’s about not always saying yes just to be kind – sometimes you have to think about yourself too. But it kind of backfired.

A bit later, when I asked him to put down his phone, he replied:

– That’s not what’s best for me!

The Gifts for Hugo and Emilia

Alfred was going to deliver the gifts we had bought – small toy guns and some ammo. One for Hugo and one for Emilia. It stung a little in my heart. Because even if we can buy them things, I can’t be with them. I don’t get to see them.

I miss out on so much with those two little ones. But I’m deeply thankful that I get to have Alfred with me. If things were like they used to be, Emilia would’ve come with us on the trip too. But life looks different now. And I’m trying to accept that – day by day.

The Next Trip – But Where?

Today we’re going to get the camper ready. A new trip is ahead. The plan was to go to Norrland – maybe through Norway on the way back. But the weather up there looks dull. The east coast, on the other hand, promises sunshine. Maybe we’ll explore Västervik and then make our way through Skåne instead. Almost the same trip – just the other way around.

Anyway, we had three fantastic days at High Chaparral. It was just as much fun as last year – and this time we even managed to see things we missed before. But what stays with me the most aren’t the attractions. It’s the conversations and the closeness we had. The little girl, the little boy and little Alfred – we had so much fun together.

Closing Words

It’s in conversations between people that we grow. In those small moments where questions are allowed to remain questions, and answers can take their time. Alfred – that wise little soul – he teaches me more than he knows.

Thank you for reading. Please feel free to leave a comment. Tell me where you’re reading from – north, south, or maybe from a completely different country? Yesterday I saw I had a visitor from the Philippines.

Isn’t it beautiful how small the world becomes when we share it with one another?

#SwedishLifestyle #CamperLife #EverydayJoy #Balance #BloggerLife

9 feb i Borås kommer jag att prata om alla tillgångar som bor inom oss alla :)

Av Carina Ikonen Nilsson

den 30 januari 2012

i ADHD & neurodivergens, I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser, Malix, Malix – personligt & bloggen

idag har förmiddagen gått åt till att förbereda, prescription Den 9 februari kommer jag att prata om tillgångar i Borås. Har suttit och spånat om hur jag ska lägga upp det. Nu tänker jag att jag har grunden klar. Tillgångar är det vi måste vara i.

Det ska bli spännande och roligt att åka dit igen. För två år sedan var jag där under psykiatrins dag tror jag det var. Denna gång är det chefer som ska lyssna, efter mig kommer Pelle Sandstrak kommer därefter att ta över.

Känns skönt att jag förberett det jag kan och att jag är ute i god tid. Nu gäller det bara att låta det vara som det är. Så jag inte hamnar i att förbättra och förbättra i absurdum är ju lite jag i ett nötskal. Men jag ska hålla mig i kragen som jag inte har och låta tankarna vila i några dagar.

Känns mest bra att jag är ute i god tid det är ju en ovanlig förekommande bra vana som jag håller på att skaffa mig. Redan klockan nio ska jag börja prata i Borås den 9 feb. Funderar på boende så jag slipper gå upp mitt i natten. Det är något som jag ska tänka på en dag eller två Ler

Lev idag just nu

Talboks-och punktskriftsbiblioteket gjorde dagen gyllenfärgad.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 25 januari 2012

i ADHD & neurodivergens, I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser, Malix, Malix – personligt & bloggen

talbok och punktskriftsbiblioteket. Idag fick jag ett spännande mail ifrån just det företag. Där stod det att någon har talat in min bok som talbok. Gissa om det skuttade till inom mig när jag läste. Blev yr i skallen av att tänka tanken, buy cialis att någon där ute i vårt avlånga land har tagit sig tid att få talboksbiblioteket att göra en tal bok av min bok.

Hela dagen har jag vilat mig i tacksamhetstankar och blir alldeles varm i kroppen av tanken på denna vänliga själ.

Kanske är det en händelse som andra tänker att ja och varför så glad. Eller kanske tänker någon ja men va då spelar roll.

Men för mig är händelsen stor. Varför? Jo, seek för att jag själv är handikappad i just läs och skrivsituationer. I och för sig så har jag ju sedan länge haft förmånen, att ha olika program så gör mig o-handikappad. Men en talbok, då är det minsann på riktigt! Inte en så att jag bett någon göra det, och inte är det så att jag tjänar en massa pengar på det.

Men hela grejen. Är stor någon har tyckt att min bok är så viktig, att denna någon sett eller hört sig för. Om den kan bli inläst av tal-bok och punktskriftsbiblioteket. För mig är det stort till och med vackert. Nu kan även människor som är som jag själv, läsa eller i alla fall lyssna till boken. Någon kan ha den i bilen och lyssna eller på datorn. Jag blir tårögd av tanken.

Vill någon läsa eller lyssna på min bok så går det att göra genom att kontakta www.tpb.se Men jag tror det är så att du måste ha någon form av handling som visar på din funktionsnedsättning. Tänk att människor som är som mig, vi som ibland inte orkar eller har ro i kroppen, vi kan ha den i lurar i öronen och istället lyssna på min bok som heter “Jag föredrar att kalla mig impulsiv”. köper du den från denna sida så får du ett signerat ex. Men självklart finns den även på liten upplaga som vanligt.

Snart kommer det

Av Carina Ikonen Nilsson

den 21 januari 2012

i ADHD & neurodivergens, I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser, Malix, Malix – personligt & bloggen

Inom kort kommer jag starta upp en webbutik. Där det kommer att vara särskilt utvalda böcker kommer att säljas. Böckerna som jag kommer att sälja är böcker som jag läst och känner att jag själv kan rekommendera. Självklart kommer du kunna köpa min egna bok i butiken. Det kommer självklart handla om ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. NPF och närliggande områden.

Visst blev det en fin layout på min blogg, ed Den som jag ska tacka är min Äldsta son.

Tack för allt arbete du lagt ner tack!

Oskrivna lagar och regler kan vara svårt för många…….

Av Carina Ikonen Nilsson

den 21 januari 2012

i ADHD & neurodivergens, I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser, Malix, Malix – personligt & bloggen

Har hittat 10 oskrivna regler i en bok som är skriven av Nancy J Patrick. Boken heter Leva med asperger, decease det är en praktisk Guide för tonåringar och vuxna.

De tio oskrivna reglerna ger mig en större förståelse för människor med asperger. Ger mig insikter om hur vissa stunder kan undvikas. Reglerna visar på storheterna i att undvika bråk. Efter som boken är skriven till människor som har olika till och O-tillgångar inom autismspektrat så är det regler de kan ta till sig, stuff i olika sociala sammanhang.

Enkla levnads regler.

1. Regler är inte absoluta. Utan de är beroende på situation och av individen.
2. I det stora perspektivet är allt inte lika viktigt.
3. Alla människor gör fel. Det behöver inte förstöra din dag.
4. Att vara ärlig är en helt annan sak än att vara diplomatisk
5. Att vara artig är lämpligt i alla situationer.
6. Alla som är trevliga mot en är nödvändigtvis inte ens kompisar.
7. Människor beter sig annorlunda privat än de gör offentligt.
8. Lär dig att förstå när du får människor att tappa intresset.
9. “Att passa in” handlar ofta om att se ut och låta som att man passar in.
10. Människor har ansvar för sitt eget beteende.

Vissa av reglerna är svårigheter jag själv ibland brottas med. Regel nummer 6 är en regel som jag borde träna på allt som oftast. Skrivas med stora bokstäver och den borde glimma förbi mig när jag är i sådana situationer. Till och med så att kanske den borde omskrivas i regel nummer ett, men då borde regel nummer 1 skrivas så att det blir mera absolut. Ändå har jag inte asperger utan ADHD. Regel nummer 4 även den en regel som jag enligt vissa borde träna mig i allt som ofta. till viss del kan jag hålla med. Men jag tänker även att diplomatiska människor utan ärlighetsnormen borde träna lite mera på att vara mera ärliga så att jag mindre ofta slipper gissa mig till.

Man säger ofta att människor med ADHD uppfinner hjulet igen. Min son frångår denna företeelse, för han uppfinner inte hjulet en gång till. Han ser till att använda det hjul som finns, men, på många olika sätt. Som vanliga människor, utan våra tillgångar, inte ens hade haft tanken på att använda det till.

Facebook lär ju även de ha en massa oskrivna osynlighetslagar, som vi bara förväntas att kunna. Lisa har en del tips där

Istället för den som någon stal

Av Carina Ikonen Nilsson

den 20 januari 2012

i ADHD & neurodivergens, I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser, Malix, Malix – personligt & bloggen

Små samtal gör vardagsljust vackert skimmer.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 4 januari 2012

i ADHD & neurodivergens, I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser, Malix, Malix – personligt & bloggen

I förrgår så ringde det en kvinna, patient just då var det olägligt eller jag hade inte kunnat gett några svar. Då var jag på Ullared, view samtal människor affär mm är inte min grej.

Idag ringde hon igen, vi pratade om diagnos, hjälpmedel och hur man får 80 sidor till att bli 40 sidor skrift. Ja det är en konst, en stor konst rensa sortera och ta bort nästan Hallelulia moment. Det är ju en av de saker som är så svårt. Röda trådar som ska bli en röd tråd. Måste det det? Ja det måste vi i alla fall i de större sammanhangen. Det går ju liksom inte att ha 100 röda trådar i en uppsatts då blir det som ett myrbo. det blir halv och oavslutat. Som adhd till ex. Det är ju lite det som är en konst det där med att avsluta, fullfölja och hålla tråden.

Mer om detta en annan dag för nu ska jag till jobbet:)

Lev idag, just nu så är det som redan skrivits jobbtidssaker.

Ojdå överskrifter säger mig att jag tappade tråden, men sånt är livet ibland glömmer man tråden. Eller inte man ibland glömmer jag tråden. Men skrimrigt va det

Från misstänkt tjuv till bestulen……

Av Carina Ikonen Nilsson

den 3 januari 2012

i ADHD & neurodivergens, I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser, Malix, Malix – personligt & bloggen

Idag har jag varit med broder och hans fru till Ullared. Villigt erkänna att broder är så mycket bättre på att pricka in braighetsdagar när det gäller just Ullared. Jag behövde en dag bortanför sjukhusbesök där farmor visar på flykter 30 år tillbaka i tiden. Att besöka farmor är tydligen utan mening, store online besöka henne gör man för sin egna del. Och den egna delen hos mig gör så ont att tårarna rinner ner för kinderna. Gamla farmor som är i Morfin dimmor som gör att farmor är helt utan minne, unhealthy gjorde att jag behövde bort.

På Ullared hittade jag lite allt möjligt, men i kassan blev jag misstrodd. Expediten trodde att jag skulle stjäla jackan och schalen som hängde över handtaget. Fick förklara för henne att det var min jacka som jag haft när jag kom. Fick även två gånger berätta att schalen som hängde över jackan var något som jag virkat. Hur tänker man? När jag står där och betalar, att jag där till ska stjäla en jacka och en vit virkad schal? Hon till och med sa att nej du den schalen är en butiksschal. Maken sa att jag skulle blivit arg jag blev bara lite chockad över dumheten.

Vi skulle efter shoppingen inta lite mat. Mitt emot lite bortanför parkeringen fanns i ett annat hur. En restaurang som serverade asiatisk buffe. Tänkte att det är ett bra sätt att få sonen att äta lite pommes med brunsås eller nått. De hade pommes och jag förklarade för expediten att min son inte äter något av maten på deras restaurang men skulle vilja ha en talrik med pommes och lite brunsås. Sa något om att jag tyckte det var lite väl dyrt med nästan 80 kronor för lite pommes. Men även denna expedit misstrodde mig och sa att hon inte kan kontrollera om sonen springer runt och tar annan mat. De kunde inte gå mig till mötes. Så sonen fick vara utan mat just fick en cola så länge. Och lite pommes från min tallrik. Senare blev det Mac Donalds så att han också fick mat.

När vi kom ut från restaurangen så fick jag uppleva nått märkligt. Jag som två gånger denna dag blivit misstrodd, att vara tjuvaktig. Fick nu uppleva att jag blivit bestulen. Min bildörrsmagnet hade fått en ny ägare…. eller i alla fall flyttat från min bil dörr.

Vem tar nått sånt? Vem behöver nått sånt? Vad gör man med en sådan? Ja ja, spelar inte så stor roll får beställa en ny! Men om någon sätt den så är ju det bra då är det ju någon som åker runt med den Ler