Betyder mitt ord. Får man verkligen hitta på ett eget ord? jorå, find det får man och det vackra i mitt ord är att det kan stavas lite hur som helst och användas när man vill. Dessutom är det ju ett ord som jag hittat på och uppfinnaren får i detta fall som är jag, decease ibland byta betydelse på ordet. Så fantastiskt är det.

Mitt tåg har slutat att gå till den stationen, eller så är det så att jag hoppat av och står och väntar på ett tåg som inte ännu fått räls. För idag sitter jag vid en Järnvägsräls, där skyltarna inte finns. Jag har liksom inte en aning om vart jag är på väg. Eller när tåget ska gå. He he Det måste vara Sj jag pratar om. Fast här är det inte tåget som är försenat, utan jag, som hoppade av försent. Genom att nöta, slita och göra revolution på mig själv. Idag, när tankarna och jag är ett igen, så är den vardagliga sysselsättningen någon annanstans. Idag är det som att stå vid en Järnvägsknutpunkt,  och inte veta vart jag är på väg. Jag kan alltså snart ställa mig till den sidan av vägrenen, där arbete är något man söker, inte har. Det är här idéerna ploppar upp, det är här kvalitéerna av konstnärssjäl inte är ett plus. Samtidigt som jag ser framåt och ser en ny bok ligga framför mig, även en diktsamling med mera ocktakulära verk. Det är synd, att man inte kan betala banklån med dikter och formuleringar. För då hade jag varit skuldfri för länge sedan.

Smidighets betraktelser.

Stormar, vindar som blåser bort skammen, självätande självförakt av mig själv. Vindarna helar känslor av trasigheter, vindarna helar mitt själv. Mitt jag som bor i smulor, av trasighet och dramaturgiska håligheter. Dramatik, erotik etnologiska etiker. Är ord som bor flyttat bort från magen i mig. Till ett annat land där kärleken bor i orden av hat. Hat som i alla fall står för sin känsla av förakt.

Här bland alla satar av smidigheter är smidigheten så förbannat smidig, här bor tron på erotikens avhållsamhet, som att det är orgasmens egentliga universum.

Här Kysser du din fiendes fötter och slår din käraste vän, bara för att passa in i mönstret av de mänskliga formerna av ironi.

Ironiska härdar av kärleksgudar bor i olika Communitys där den farligaste slås ut för sin klokhet.

Att vinna i verklighets operetternas sopraner är att bli kvar i sin egen idioti, i sina okunskaper. Här hedras falskheternas herrar, här hedras de fulaste spel. Djävulska solidariteter och kärleksfulla korruption bubblar fram och ger oss ännu en Stureplans – broder.

Nej tack ser hellre till vindarna som blåser bort skammen, ser hellre bort. Blundar och sväljer klumpen av fegheter, smidigheten gör mig vilse så ofta, smidigheten vet inte vilket som är sant eller falskt.

Är jag orolig? Jo, jag är en orolig själ med en sårbarhet, av förväntan av det värsta. Här är det tur att jag är gift med en make som är så klok att klokhet är i överflöd.  Lugn, klok, tänker ett varv till och lägger till Eftertänksamheter är med stora bokstäver i honom.  Jo, det är tur att jag har honom, för utan denna man så hade jag haft oro, känt ångest mm. Gör  det nu med, men, han har en förmåga att få mig att inte se det som orolighetsmoln.

Utan här är din, möjlighet och tid till att utvecklas.

Men hallå, det gör jag väl ändå?

Jo, svarar han, men nu i din takt och i din tid.

I mina tankar föds tankar om att allt har en mening,  just nu ser jag inte vad meningen är.  Men om ett tag, kommer meningen att finnas och jag kan andas ut och se klokheter i det som sker just nu.
Jo, jag tjuvkikade i facit ibland, så synd att jag inte har facit just nu, Eller så kanske det är tur.

Tacksamhet bor i mig trotts alla oroligheter in för framtiden.

Tack! för att jag lever andas och finns.  Tack för alla klokhetsjärnvägar som jag redan åkt det är ju dem som gjort att jag är här idag. Tack för alla mina begåvningar som Gör Balsameringar i min själ.  Varje dikt och varje penseldrag jag gjort har en beröring i mig. Ger mig näring kraft och kärlek…….

Lev idag, just nu ska jag måla lite……