🌿 Trött mamma oro skola
Det finns dagar när energin tar slut och oron ligger som en tunn hinna över allt.
Den här texten fångar en sådan dag – en mamma, ett barn och en liten lättnad i två dagars paus.
✍️Trött mamma oro skola
En sådan dag.
Idag var en sådan dag.
Hela dagen har varit seg.
Min energi har flytt fältet – helt borta är den.
Varje steg jag tar känns tröttsamt.
En paus från skolan både för mig och sonen
Idag fick även min lille kille åka hem lite tidigare från skolan.
Vi bestämde att han har en lektion på torsdag och skolavslutningen på fredag kvar.
Nu får det inte bli fler misslyckanden den här terminen.
Det känns skönt att veta att jag kan koppla av i två dagar nu när han är hemma.
Det känns gott att slippa oron över telefonsamtal.
Hela den här terminen har varit som att gå på glas.
Hur jag än trampar eller ser mig för verkar verkligheten vilja bli konstig.
Hur länge orkar vi
Min lilla kille är i alla fall hel.
Ännu finns det hopp.
Frågan är hur länge jag själv orkar.
Ett samtal och jag blir helt slut.
Tankarna mal:
hur ska det bli, hur ska det gå?
Ibland önskar jag att jag kunde läsa i en bok om hur dagen skulle bli.
Kanske är det tur att den boken inte finns, för då hade jag nog inte ens gått upp ur sängen vissa dagar.
Två dagar ledigt – utan skola och utan telefonsamtal hem.
Det känns ändå härligt.
Lev idag.
I morgon är en ny dag.
© Malix
🌱 Reflektion
När jag läser denna text idag hör jag inte bara tröttheten – utan också lättnaden över två små dagar av vila.
Det är något i att få släppa beredskapen, att inte vänta på nästa telefonsamtal, som gör att kroppen får andas igen.
Den här texten hör hemma bland mina bibliotekstexter om föräldraskap, oro och det tysta modet i vardagen.
För ibland handlar styrka inte om att orka allt – utan om att vila när det går.
👉 Jag har skrivit mer om vardag och ADHD här:
Vardag ADHD och närvaro
👉 Fler äldre texter hittar du i:
Onsdagens bibliotek
Gårdagen har lagt sig i historien, morgondagen väntar längre fram.
Men just nu – det är här livet händer.
🇬🇧
A day like this – when everything feels fragile but hope remains
✍️Just That Day
Today was one of those days.
The whole day has felt slow and heavy.
My energy has disappeared – completely gone.
Every step I take feels exhausting.
Today my little boy also came home a bit earlier from school.
We decided he only has one lesson left on Thursday and the school closing on Friday.
There can’t be any more setbacks this term.
It feels comforting to know I can relax for two days now that he is home.
It feels good not to carry the worry of phone calls from school.
This whole term has felt like walking on glass.
No matter how carefully I step or look around, reality still seems to turn strange.
My little boy is safe, at least.
There is still hope.
The question is how long I myself can keep going.
One phone call and I am completely drained.
Thoughts keep circling:
how will it be, how will this end?
Sometimes I wish I could read in a book how the day would turn out.
Maybe it is a good thing that book doesn’t exist, because some days I might not even get out of bed.
Two days off – without school and without phone calls home.
That feels quietly wonderful.
Live today.
Tomorrow will be tomorrow.
© Malix
🌱 Reflection
When I read this text today, I hear not only exhaustion but also the relief of two small days of rest.
Sometimes strength is simply the space to breathe without waiting for the next call.
This text belongs in my library of parenting, worry, and quiet everyday courage.
Yesterday has settled into history, tomorrow waits ahead.
But right now – this is where life happens.
💛 Stöd & prenumeration
🌿 Stötta mitt skrivande:
👉 PayPal Me
📬 Prenumerera på bloggen:
👉 Prenumerea /subcribe
Lämna ett svar