Kategorier
ADHD Barn Concerta självkänsla

Jag hatar AD/HD filmen tycker jag var bra!

Igår visades programmet Jag hatar ADHD.  Det var en dokumentär från Danmark. Där de hade alternativa sätt att hjälpa barnen att lyckas i skolan.  Nu när jag läser på FB och andra ställen så ser jag att jag inte ska gilla det programmet, pill för de visade på faktafel.

Barn med ADHD behandlas ofta med “Ritalin som innehåller amfetamin”. På 15 år har omsättningen av Ritalin stigit med 2 400 procent. Det är det här som är faktafelet.

De hade skulle ha skrivit Metylfenidat istället. Vilket är ett liknande preparat som amfetamin. I alla fall är det så som jag uppfattat det.  När jag själv åt Concerta så var jag till en början nöjd.  Fick en lugnare takt och orkade bli färdig med tanken på ett konstigt sätt. Det slutade surra i kroppen.  Men efter ett par år verkade det som att medicinen gjorde mera skada än nytta i mig.  Nu var det programmet som jag skulle skriva om. Så nu försöker jag igen.

De hade valt andra metoder  än medicin för att hjälpa barnen i skolan.  De undersökte barnens motorik, check   hade tid att stanna upp och prata om känslor och hjälpte barnen till att hitta andra metoder i sig själv än att slåss.  Det var mycket reflekterande hos lärare och i barngruppen.  Skolteamet såg viktigheten i att få i gång reflektioner i barngruppen, order och det var viktigt att prata om Känslor och tankar.  Arbetsgruppen var helt enormt duktiga på att hitta sätt som gjorde att barnen lärde känna sig själva, och fick upptäcka sin egen duglighet som sedan mynnade ut i det vackra ordet SJÄLVKÄNSLA.

De lärde även barnen att det var mera än sin diagnos, att de inte skulle vara “offer” i sin diagnos.

Under programmets gång fick vi tittare ta del av hur barnen växte och blev bättre och bättre på läsning, skrivning, men även Kamratrelationer, bättre på att uttrycka sig och själva hitta till orsaken i sig själva till att de kanske var irriterade och ledsna.

Jag tyckte skolan gjorde underverk, herre gud det finns ju till och med vuxna som aldrig hittar till frustrationernas ursprung. Här kunde ungen dagen efter en besvikelse  hitta till sorgen som bodde inom honom över att pappa svek.  Han hittade till rädslan över att göra mamma ledsen om han sa att han saknade sin pappa.

Nej, oavsett faktafel och vad andra kunniga säger, så kände jag att programmet och just den skolan var något som jag önskade att mina barn hade fått delta i.

Det måste ju finnas alternativ, val vi måste ju få möjligheten till andra val, än medicin.   Det ena utesluter inte det andra.  Även om det nu enligt många, var sektliknade eller inte så funkade det på de barn som var med i filmen.  OCH sekt ?  Såg inte tillstymmelsen till ordet Scientologi i filmen.

 

Metylfenidat är indicerat som en del i det totala behandlingsprogrammet för ADHD
(Attention Deficit Hyperactivity Disorder) hos barn från 6 år, när
endast stödjande åtgärder visat sig vara otillräckliga. Behandlingen ska
ske under överinseende av specialist på beteendestörningar hos barn.
Kategorier
Malix

Morgonpromenad

Dagen till ära blir att tänka framåt, thumb snart är det omval  valsedlarna ligger hör på skrivbordet. Jag kommer lägga min röst på det som passar mig bäst. Solen värmer inte lika bra idag som den gjorde i lördags, treatment Kände jag på morgonpromenaden. Vart tog sommaren vägen?

hemma valborg 009

lite blommor att i alla fall locka fram lite av känslan.

Steg för steg gör mina tankar till verkligheter tänker bra till mina steg.

Lev nu, view just nu, i morgon är en helt annan dag. Skrattar

Kategorier
Malix självkänsla

ADHD och ältande sorgtankar.

September dimman  ligger tjockt på morgonen. September trötta barn är mötet  tidigt på morgonen, unhealthy sen är de borta hela dagen. Möter dem en stund på kvällen igen.  Vart tar alla år tillsammans med barnen, try vägen?  Allt vi skulle göra, link allt vi inte gjorde, allt känns så långt borta. Rädsla, lite oro in för framtiden.

Vad finns det framför mig?

Känner att den period som snart är historia, är en period som även den klarades ut. Visst hade jag vetat tidigare, så hade jag  gjort annorlunda, då mina barn började skolan.  Men  då viste jag inte  på riktigt, då bara jag anade. Dessutom  trodde jag att det var min dumhet som syntes, inte mitt funktionshinder. Idag är jag kilovis klokare, kilovis med klokheter vilar i mig och mina tankar.

Kanske just allt som varit förr, är till för att klokheten skall visa sig, i  framtiden i mig.

Vissa dagar gör historian ont, idag är en sådan historie- dag. Idag gör mina tankar om förr ont. Ändå trotts nutiden där jag har facit lite  i handen, så gör tankarna ont.  Är det ADHD tankar som gör ont? Är det samvetstankar som kommer fram, så här på morgonen?

Sonen är nästan vuxen, hans stig har ändå trotts slingrigheten visat på att vi ändå, trotts alla krokar, ändå tagit oss ända hit! Ända hit är vi idag, visst han hoppade av i somras bytte inriktning från data nörd till målare. Vilket är det han vill bli nu.  Det är ju bättre att komma på det nu, än när han är som jag var 25, ut-flyttad och på väg till vuxen utan karta.

Vid 27 år fick jag min son, pluggade för fulla muggar för att till sist. Skilja mig, inte orka ännu en gång att nå ända fram, med mina studier. Vara ensamstående mamma, gravid igen, för att ännu en gång vara ensamstående mamma, till sedan två barn.

Vi har varandra, jag vet att mina barn om det skulle gälla, om de verkligen skulle behöva. Så vet jag att jag tryggt kan vila mig, i att de  skulle vända sig till mig. Det är och har aldrig varit något som är för farligt eller för dumt för att mamma inte skall kunna lyssna. Det säger mig att jag är och har varit en bra mamma, en mig som duger.  Även om gympapåsar, matsäckar varit sånt som ibland blivit gjort i panik.  Idag känner jag trygghet, i att det inte handlade om lathet i mamman, i mig utan om min oförmåga att hantera mitt funktionshinder  som fanns i mina tillgångarna. Nej, Nej åter igen är det Nej!  Det är inte en ursäkt men just då, saknade jag strattegierna för att få ordning på just sådana saker. För mig just då, var det andra saker som fanns för mina ögon.

Dessa tankar möter nog vi alla,  mammor om vi vågar möta vår sorg, men skillnaden mellan mig och  andra utan ADHD.  Är att mitt samvete gnager av ältande tankar ibland. Ältande tankar om  gympa-påsar,  missade tider,  glömda mössor och annat som når fram till mig. Här skulle min KBT Terapeut säga: stoppa,  acceptera,  observera och lämna

Varför skriver jag alla dessa ord? Vad är det som gör att orden bor här idag. Mina frågor kommer inte att ha svar idag, kanske finns det inga svar. Allt behöver inte ha svar och just dessa svar är  inte viktiga i viktig-heter.  Viktigheten sitter mera i att se orden framför mig, se och få dem ur mig.  Min vän som  hade Flap innan mig,  förlöste en trumma i helgen, jag förlöser orden från mig.  Ännu ett inlägg har blivit till, ännu ett inlägg med massor av ord, har blivit till. Idag tillsammans med National teatern.

// malix