Ibland behöver man en paus – särskilt när man lever med ADHD i vardagen.
🇬🇧 Read this post in English ADHD in everyday life – pause when thoughts won’t stop
Kanske en lång paus.
Inte från sig själv, men från sådant man inte kan rå över.
Och idag har jag tänkt att jag behöver just det.
En paus från det som snurrar och det som jag ändå inte kan göra något åt.
Jag tänker att jag får göra sådant som känns på riktigt i stället.
Sådant som landar i kroppen och inte bara i huvudet.
För det är väl lite det där med ADHD i mig, tänker jag.
Att det kan snurra på rätt bra där inne.
Att jag kan älta och vända och vrida på saker som ändå inte går att lösa.
ADHD i vardagen – paus vid sjö och bad
Igår åkte jag till sjön.
Mina badsystrar kom i sina bilar och jag i min.
Det var soligt, men det blåste lite snålt.
Man märker att vinden blivit kallare igen.
Men vi badade ändå.
Och jag låg faktiskt och flöt en stund.
Och det är något särskilt med det där…
att bara ligga i vattnet och låta det bära.
Inga krav.
Ingen som vill något.
Bara jag där i vattnet.
Och idag ska jag dit om en stund.
Det är kanske just sådana här stunder som behövs när man lever med ADHD i vardagen.
Gardinen, symaskinen och rösterna som lever kvar
Efter badet åkte jag till min dotter.
Jag hade med mig symaskinen.
En gardin skulle sys och ett tyg skulle delas på mitten.
Och direkt tänkte jag – strykjärn.
Men hon hade inget.
Jag försökte lite fint säga att kanske är det dags att köpa ett.
Men nej, hon ville ha en steamer.
Så där stod jag.
Med ett tyg.
Utan strykjärn.
Och utan min vanliga plan.
Och då hände något som jag nästan skrattar åt nu.
Min farmor dök upp i mitt huvud.
Inte så att hon stod där, men hennes röst…
den var där.
“Du kan det där”, sa hon.
Och jag tänkte direkt:
Nej farmor, det kan jag inte alls. Det kommer inte gå.
Men hon gav sig inte.
“Ta tråden i mitten av tyget.”
Så jag gjorde det.
Tråden gick av.
Men jag såg linjen.
Och så tog jag en tråd till.
Och efter ett tag… så var tyget delat.
Och strykjärnet då?
Nej, det fanns ju fortfarande inte.
Då hör jag min mamma:
“Vik in en centimeter, och vik igen. Det blir bra.”
Och då kom det där inom mig:
Men det är ju därför jag inte kan det här ordentligt.
För ni kunde det så bra.
Jag behövde ju aldrig lära mig.
Men ändå…
Efter en förmiddag så hängde det en jättefin gardin i min dotters köksfönster.
ADHD i vardagen – att göra ändå
Och då tänker jag…
Vad har det här med ADHD att göra egentligen?
Ja, jag vet inte om det låter konstigt.
Men för mig är det precis det här som är ADHD.
Att jag gör, även när jag inte kan.
Att jag tvivlar, men fortsätter ändå.
Att jag tänker för mycket, men inte stannar.
För mig är det här ADHD i vardagen – inte som teori, utan som livet känns.
Reflektion – ADHD i vardagen paus
Och kanske är det just det som är min paus.
Inte att sluta tänka.
Utan att göra något annat än det som snurrar.
Att åka och bada.
Att sy en gardin utan att ha allt jag behöver.
Att lyssna på röster som finns kvar i mig.
Vi som har de där små bokstäverna vet hur det kan snurra.
Hur tankarna inte riktigt vill släppa.
Och kanske är det just därför vi också behöver de där stunderna när vi bara gör något annat.
ADHD i vardagen – Mellan raderna
Jag väntar inte tills jag kan.
Jag gör ändå.
Och det är där livet händer.
☕ Stötta mitt skrivande
Om du tycker om det jag skriver och vill stötta mig i mitt fortsatta skrivande får du gärna göra det här:
✉️ Prenumerera på bloggen
Vill du följa mina texter framöver?
🔗 Länkar till mer att läsa
Jag har skrivit vidare om sådant här tidigare, om vardag, kropp och hur tankar kan ta plats:
👉 https://malix.se/04/mandag-reflektion-kropp-vardag/05/15/11/
👉 https://malix.se/03/morgon-ulricehamn-husbil/05/09/11/
👉 https://malix.se/03/adhd-och-kanslor/05/
Gårdagen har lagt sig till ro.
Morgondagen väntar där borta.
Men just nu –
det är här livet händer.
Och ibland räcker det att bara göra.
💛
Lämna ett svar