Måndag reflektion vardag och kropp

Då är det måndag igen – en måndag reflektion om vardag och kropp.

Då är det måndag igen.
Klockor ringer – det är dags att vakna.

🇬🇧 Read this post in English Monday reflection body – everyday life and a body that protests

Men inte för mig.
För jag är redan vaken.

Måndag reflektion – vardag och kropp som protesterar

En tuff helg?
Nej… en helg i husbilen blev det för oss.

Men kroppen är tuff mot mig just nu.

Min artros har börjat krångla igen.
Höften pratar ett eget språk – ett språk jag inte gillar.

Det är ett språk som säger:
du har rört dig för mycket, du borde ta det lugnt.

Men jag håller inte med.
Jag tycker att jag redan tar det lugnt.

Så vi pratar inte riktigt samma språk, jag och kroppen.

Det är en måndag reflektion där både vardag och kropp får ta plats.

Tankar efter partiledardebatten

Såg ni partiledardebatten igår?

Jag såg den.
Och jag såg en sida som kändes självgod och nöjd.

Och jag förstår inte riktigt vad de är stolta över.

Är det:

att barnfattigdomen ökar?
att människor lever från lön till lön?
att beslut får konsekvenser för de mest sårbara?

För mig känns det ibland som att någon slagit hål i botten på båten.
Och att den nu tar in vatten.

Och de som inte kan simma…
de riskerar att drunkna först.

Jag tänker mycket på barnen.
Barn som redan nu tar ansvar för sådant de inte borde behöva bära.

Det är också en slags klassresa.
Men inte åt det håll man önskar.

En söndag med samtal och dörrar

När vi kom hem igår blev det att packa ur bilen.
Sedan en stund i soffan. Lite mat.

Och sen gick jag ut och knackade dörr.

Många dörrar.
Många samtal.

Om livet.
Om oro.
Om valet som kommer.

Efter det landade vi i soffan igen och såg debatten.

Igår fick maken sin present i förväg via sms, så att han inte skulle bli överraskad.
Det var flera av barnen som gått ihop kring den – och de kommer också vara med när det är dags att fira.

En konsert med middag.
Redan på fredag.

Sånt är fint.
Att ha något att se fram emot.

Måndagens uppgift – att hjälpa till

Nej, det får bli ett lite kortare inlägg idag.

Dottern har flyttat.
Och idag ska jag sy gardiner.

Jag tar med symaskinen och hjälper henne få det på plats.
Så att det blir lite hennes.

En sån dag.

En fin dag.

Och min…
den har redan börjat.

💭 Reflektion

Vi går inte alltid i takt med våra kroppar.

Ibland säger de stopp
när vi själva känner att vi knappt har börjat.

Vi bär på värk.
På tankar som skaver.
På en värld som inte alltid känns rimlig.

Men ändå fortsätter vi.

Vi packar ur bilar.
Vi knackar dörrar.
Vi syr gardiner hos våra barn.

Vi lever.

Inte för att allt är lätt.
Utan för att vi inte riktigt vet något annat sätt.

Och kanske är det just där –
mitt i det som skaver och det som håller –
som vi fortfarande hör ihop.

❓ Fråga till dig som läser

Hur ser din måndag ut idag?
Är det kroppen, tankarna eller livet som pratar högst just nu?

🌿 AHA – mellan raderna

Det jag egentligen skriver om är inte bara en måndag.

Det är hur det känns när kroppen säger en sak
och livet kräver något annat.

När världen utanför skaver
och det lilla, nära blir det som håller.

Det här inlägget säger:

Att vi kan vara arga, trötta och ifrågasättande –
och ändå fortsätta ta hand om det som är vårt.

Att vi kan känna oss oense med både kroppen och samhället,
men ändå välja att gå ut, prata med människor,
sy gardiner och finnas där.

Det är inte motsägelser.
Det är liv.

Och kanske är det just där vår styrka finns –
att vi inte slutar, även när det gör ont.

🔗 Länkar till mer att läsa

💛 Stötta mitt skrivande

Vill du stötta det jag gör här på bloggen får du gärna bidra 💛
Det hjälper mig att fortsätta skriva, dela och skapa.

👉 PayPal Me

📬 Prenumerera på bloggen

Vill du följa mina inlägg framöver?

👉 Prenumerera här

Carina Ikonen Nilsson

Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien.
Morgondagen väntar där borta i fjärran.

Men just nu –
det är här livet händer.

Måndag igen – när kroppen säger sitt och livet rullar vidare