september 2014 - Sida 2 av 2

mina tankar så här in för stunden jag ska lägga min röst. Det här hänt mycket under de här åren av de blåa herrarnas styre. Jag har fått mera pengar i plånboken det har jag. Men är det verkligen det jag prioriterar? Lite mera i plånboken för mig, viagra sale har ju även gjort att det finns människor som inte sett något alternativ till att leva. De har tvingats ut till meningslösa jobb som inte funnit. Människor har tjänat pengar på andra människors lidande. Faserna har varit tre, buy och vid trefasen har människors värde suddats ut.

Våra apotek har sålts ut. Skolor har blivit guldgruvor som sedan satts i konkurs. Privata alternativ har funnit men inte för de där svåraste fallen, för då blir du bortvald. I vår familj har vi upplevt det två gånger eller närmare sanningen en och en halv gång. Först va det den privata kortis-verksamheten som läskade pengar genom att förklara för lss handläggaren att just vårt fall var en av de tuffaste. Hallå om nu inte vår son hade haft så stora problem och varit inom lss så hade vi ju inte från början ens sökt hjälp. Vi sökte inte ens hjälp för att vi skulle ha det lättare, utan för att han skulle komma ut och uppleva andra saker. Vi sökte hjälpen för att han behövde träna på det sociala samspelet. Men efter ett tag gav kortis-verksamheten som var privat upp förklarade att de inte kunde ta hand om vår son. Han blev bortvald. Just nu är han avstängd från sin skola, Lite grann känner jag att även de äskar pengar och att detta är en markering. Eller så är det så allvarligt att han om en månad inte ens har möjlighet att gå i skolan.

Skolor har stängts, vissa barn inom barnomsorgen får vatten och knäckebröd, äldre människor får gå med blöjtyngda blöjor. Privata välfärds företag slutar att betala skatt och hamnar hos kronofogden, för uteblivna skatter. Inom sjukvården går personalen på knäna.

Men det värsta av allt vilket jag tycker är vidrigt är våra flykting bostäder, integrations-verksamheten. Här är det under all kritik. Här täljer man inte utan hugger ut verkligen hugger ut stora guldblock. Privata företag tjänar hur mycket pengar som helst på människors utsatthet. Bert Karlsson skulle aldrig bedriva flyktingverksamhet om han inte tjänade pengar.

Nu menar jag inte att det är fult att tjäna pengar det gör jag inte. Men när man tjänar pengar på människors lidande och det är mina skattekronor som betalar då blir jag grinig. Välfärden är inget någon ska tjäna pengar på, mina skattekronor känner jag sak gå till det som det från början är tänkt till. Vinster i välfärden? Hur kan det bli vinster i välfärden? Det går inte att tjäna pengar på vård om vården är bra? man tjänar inte pengar på att behandla vårda det kostar pengar.

Nej idag ska jag och maken gå till valurnorna jag ska lägga min röst, Mitt hjärta ska vara med i själva röstandet. I grunden är jag vänstervriden, så mycket det bara går men med nyanser av grönt jag väger blir det röster på vänster eller blir det Fridolinröster? Egentligen önskar jag de satt i samma parti men så är det ju inte. Jag röstar rött i alla fall. Jag är innerligt trött på de blå herrarnas charm för just charmen den saknas. Och jag är rädd för vad alliansen skulle kunna ställa till med de har ställt till med tillräckligt känner jag.

Rösträtten är något vi ska värna om, du röstar väl?

Valfriheten är inte till för alla

Av Carina Ikonen Nilsson

den 13 september 2014

i Tidiga texter malix 2014 -2017

Det är inte enkelt, hospital men allt ska inte vara enkelt. Önskar bara att det kunde vara mindre svårt. Fast nu ska jag inte klaga för situationen har löst sig till det bästa för stunden. Det strular i skolan, order sonen är hemma för tillfället även det andra dagarna än lördag och söndag. Men jag blir ledsen, prescription det känns tråkigt. Att det liksom inte är så att alla får plats i vårt samhälle. Alla ska med va det i någon valrörelse, idag är det jobben som är det viktigaste.

Men hur är det då om inte alla ens får gå kvar i skolan? Får du inte ens gå i skolan hur ska du då någonsin får ett jobb? Nej, nu tar jag ut tankarna i förväg, den dagen den sorger heter det väl?

I alla fall så blir det en månad hemma med sonen, fast han är 18 år snart så har jag tagit tjänstledigt från mitt jobb, för att få ordning och struktur under denna månad som sonen är hemma. Jag känner att det borde finnas flera alternativ flera val när det strular. Det är ju så modernt det där med valfrihet. Men den valfriheten gäller inte alla.

Den gäller inte om du är en liten ”strul-pelle” i samhällets ögon som har svårt med de där lite mera svårlästa koderna, som finns i det sociala samspelet. Vi tyckte ändå att skolan han valt var ett bra alternativ att välja, men, nu kanske de till och med väljer bort honom. Hur är det då med valfriheten? Vad finns att välja då?

Jag tänker att det är tur för vår son att just den där valfriheten inte gäller över allt, tänk om föräldrar valde bort sina barn? Nej vi väljer att kämpa, kämpa för vår sons rätt att ha ett bra liv. Just nu kanske det bästa alternativet är att han är hemma. Att vi, jag och han denna månaden försöker hitta på andra saker, att fylla dagarna. Det går inte att han hela dagarna sitter här hemma, med sin dator. För det är just det han hade gjort, om jag inte tar tag i det och hittar på saker. Just det där med att hitta på saker är ju något som jag tycker om. Så här ska hittas på. Frågan är bara vad vi ska hittpå.

Konstigt tycker jag att är du annorlunda och har lite svårare med att hantera de där sociala koderna, har annorlunda tänk. Då får du liksom inte plats. Vi kan inte ändra på vår son och hans sätt att vara. Vi kan liksom inte ta bort hans funktionshinder utan det är vi omgivningen som måste se till, underlätta, forma om, lägga ut pusselbitarna så att han ser bilden. Vi kan inte ändra på vår son, men vi kan ändra vårt egna beteende så att sonens funktionstillgångar blir mera synliga och glänsande. Det är de där funktionshindren som vi runt omkring honom ska hjälpa honom med att gå runt, undvika och förhindra.

Lev idag just nu, Igår är historia och imorgon är en helt annan dag som inte går att levas i idag.

Silvervatten kurerar så jag står på benen nästa vecka.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 11 september 2014

i Tidiga texter malix 2014 -2017

Jo morgonen har fått ny uppgift vilket består i att tända lampan över våra små nu nyplanterade frön som ska bli vackra goda chilifrukter. Fyra olika sorter har vi planterat men det resulterade i ett antal av 27 krukor många chilisar kommer det bli. Har förresten starta upp en ny blogg, hospital där kommer jag dokumentera de små livens uppväxt och fostran. Nu är det nog inte så mycket fostran utan mera tror jag att de små liven kommer att fostra mig. Chil in har jag valt att kalla den nya bloggen.

Nästa vecka är det ut på uppdrag igen. Denna gången går färden till Mellerud. Till en daglig verksamhet inom socialpsykiatrin. Det ska bli spännande och roligt att besöka dom. Nu hoppas jag bara att jag hinner bota den här vidriga förkylningen som satt in i kroppen.

Men jag har fått tips av en vän på FB att det finns något som heter Silvergrogg och det ska göra susen. Just den här groggen består av Ionosil Kollodialt Silver 1/2 dl, check och en 1/2 dl rödvin, samt en pressad halv lime eller citron. Igår när maken kom hem med krumilurmeducinen så provade jag med en gång. jag som är mera för de där frikyrliga medicinerna kände med en gång att jag faktiskt blev bättre. Maken han gick och muttrade sa att jag inbillade mig. Men jag oavsett om det är inbillning så är jag glad över att jag kände att nu är jag på rätt väg.
Men se jag tror inte det är inbillning, för jag vaknade inte på natten och behövde nässpray. Vilket jag innan i veckan har gjort så Silvervattnet är underverk om man nu är förkyld.

Ska redan nu kurera mig med det där silvervattnet men så här på morgonen tänker jag utesluta vinet just den smaken vill jag liksom inte ha just nu. Det lär även funka med bara silvervatten och en citron.

Nästa vecka kommer jag vara som vanligt igen. Det ska bli riktigt roligt att åka till Mellerud och visa dom på mitt arbete som ambassadör inom (H)Järnkoll. Tänker allt ta tillfället i akt och lära mig ett och annat också och berätta lite om mig själv med för den delen.

Mitt nya ord som hittat till mig får avsluta det här inlägget.
Chil in chillia lugnt.

Lev idag just nu, igår är historian och morgondagen är i morgon Just nu är här och nu. Här och nu för mig ska bli frukost.

Ha en fin dag.

Chili har blivit vår grej :)

Av Carina Ikonen Nilsson

den 7 september 2014

i Tidiga texter malix 2014 -2017

sakta men säkert har den flyttat in. Vi pratar chilifrukter! För ett år sedan tog jag några frö från en chilifrukt satte i en kruka, thumb några få frukter blev det. Men akta dig för hur goda frukterna va. De till och med sved i ögonen när jag skar i dom. I år avancerade vi, ampoule hade köpt fröer och hade hela köket fullt med små odlingar. Bar in och bar ut våra plantor i våras för att härda dom. Vilket vi hade läst oss till att man måste göra.

Fina ståtliga plantor hade vi men någonstans på hälften blev det något fel, jag tog dom från sina krukor och satte dom i vårt växthus. Aj aj skulle jag inte gjort för något gjorde att de vissnade och dog. Nu hade jag varit lite förutseende och bara satt några få där, några hade jag inne som jag efterhand satte om i krukor. Vilket vi också lärt oss att det är så man gör. Under sommaren nu har vi läst mera och lärt oss mer.

Nu ska vi avancera till en ännu högre nivå, vi ska upp ännu en level. Nu har vi köpt dyr jorden, ska ställa bord i vårt skrivarrum köpa växtlampor och göra ordning redan nu för nästa sommar. Just det där med chili är riktigt spännande och roligt. Jag som lyckas ta dö på de flesta växter, har en helt annan nivå på att sköta om just chiliväxter. De där små plantorna som egentligen blir riktigt stora lyckas. Så här ska odlas i höst och vinter 🙂

Det började med ett litet frö för ett år sedan. Där en planta överlevde hela vintern, slog till och blev grön i våras. Har vuxit sig så stor att den till och med är över en och en halv meter. Frukter gav den i år med. Ett litet frö såddes då förra året vilket blivit en ny hobby. Här ska odlas chili i vinter 🙂 .

Farmor gillade när jag skrev dikter.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 5 september 2014

i Tidiga texter malix 2014 -2017

Idag skrev jag en till henne även om hon inte för se eller höra den.

Du seglar bort till en annan strand, clinic den stranden kan vi inte nå.

Vi står här kvar hand i hand, tillsammans svaga och grå

Sorg, saknaden är idag min bror

Så tråkigt grå och stor.

Tårar i sorgens tecken är av ett antal som måste ut.

Jag vet inom mig när de nått sitt slut.

Jag kommer aldrig får se dina vackra ögon le igen

Men jag vet att vi kommer att ses sen

Den dagen då jag seglar till den där andra stranden.

Du kommer stå där, för att hålla mig i handen.

Du kommer se mig som den jag är.

Du är någon igen som jag kan hålla kär.

Livet går vidare fram, även om jag gråter.

Men snart är det igen, livet som låter.

Snart är det dina kloka ord och din varma hand

Som igen och igen kommer ro mig i land.

Min farmor som ung, och som gammal.

Min älskade farmor.

Söka vårdbidrag är inte enkelt.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 4 september 2014

i ADHD och neurodivergens, Tidiga texter malix 2014 -2017

Igår läste jag på Fb en kvinna som fått vårdbidrag 100 %. Hur hennes känslor va blandade. Jag har själv varit där bland de där blandade känslorna. Det är jobbigt det är tufft att söka vårdbidrag, cialis många frågor och det som man egentligen tycker är helt naturligt blir konstigt och onaturligt. Det känns när försäkringskassans personal frågar ut, order och när de läser upp svaren så blev i alla fall jag mörkrädd. Det som man som förälder strävar med varje dag som man på något sätt alltid gjort och alltid sett som normalt, nurse är inte normalt för andra. Det är inte normalt att man köper gympakläder flera gånger per termin, det är inte normalt att böcker försvinner och att det är krig hemma nästan varje dag för att skolan kallar. Det är inte normalt att se ljuset slockna någon gång i september i ditt barns ögon. Det är inte normalt att ungen inte ens klarar fram till Jullovet.

Här hemma va det skolan som gjorde mest ont, och gör även idag fast vi bara har lillkillen hemma. Men varje dag var enda dag som det är skolan hör vi innan han åker till skolan.

Jag vill inte till skolan, jag hatar skolan. Från 0-1 till nu tvåan på gymnasiet samma fraser varje dag Alltid. Jag vill inte till skolan är egentligen det enkla. Alla bråk som varit i skolan där lillkillen ställt till det. Alla dumheter som han råkat utför är värre, än jag hatar skolan frasen. Men det som sedan några år har gnagt är just den där frasen jag vill inte till skolan jag hatar skolan.

I 11 år har vi hört det i 11 år har vi hela tiden sagt: ja men du måste gå i skolan, det är snart fredag, eller snart är det lov igen. 11 år av att göra något varje dag som man inte vill, som man hatar. Som sonen säger att han gör. Borde det inte finnas bättre alternativ? Hade jag hatat något så mycket i 11 år hade jag gjort allt för att undvika det som vuxen. Som barn har man inte möjligheten, att välja bort i alla fall det hatobjektet. Nu är det två år kvar i skolan för vår son, Förra våren tog vi vårt förnuft till fånga jag och maken vågade prata om det och presenterade det för skolan. Att det faktiskt måste finnas andra alternativ än bara skolan. Ännu är inget klart men de har börjat rota i alternativen och de har börjat röra på sig i alla fall har det blivit en del samtal om att hitta praktikplatser men handledning.

Oj jag ser att jag kom bort från ämnet jag som skulle skriva om vårdbidraget och de känslor som flyttar in i det sambandet. Vet inte helt säkert om jag gjorde det men det får duga.

Lev idag just nu, Igår är historian och morgondagen är inte här just nu finns hela tiden.

livet tickar långsamt känner jag.

Av Carina Ikonen Nilsson

den 2 september 2014

i Tidiga texter malix 2014 -2017

är någon dör känns det som livet tickar långsamt, pharm allt som sker under dagen går långsamt. På något sätt känns det som om varje detalj som är förknippat med den döde är trösklar som man måste ta sig över. Idag är det en sådan där tröskel som vi ska förbi. Jag och mina syskon. Idag ska vi till begravningsbyrån och ordna upp så att farmor kommer i jord, pharmacy ordna med bouppteckning och låta de ta över så vi får tid med vår sorg. Det känns som sorgen har olika steg, cheap ett steg känns det som vi ska ta idag.

Igår ringde min syster mina kusiner frågade om hur de tyckte och ville. Men de ville just ingenting, för mig känns det sorgligt. Det är konstigt att vi hade så olika bilder, minnen och uppfattningar om vår mormor/farmor. För mig var hon riktigt speciell, jag och hon har ju varit bästa kompisar igenom mitt liv. Farmor är den som sagt alla kloka ord till mig, tagit hand om mig när jag varit ledsen. Varit den som vetat allt om hur man sköter ett hem, hur blommor hur man ger dom kärlek. Hon har alltid sett begåvning i alla människor försökt locka fram den hos var och en av oss. Det är hos farmor man kunde fråga om allt, vad man än frågade fick man inga dömande blickar bara svar så som hon såg det.

Jag trodde i min villfarelse att detta med farmor skulle vara en lätt match vet inte varför men det trodde jag. Det är det inte, för hon är med i tanken hela tiden, tåren sitter där inne bakom ögonlocket hela tiden. Att matchen skulle bli lätt tänkte jag för det var ju så länge sedan farmor var farmor som jag minns henne. Men nu så här efter hennes död vill jag ha henne kvar om så bara skalet. Vilket hon va de sista åren. Samtidigt känns det skönt att hon har fått somna in, att hon slipper lida, slipper sitta där i sitt mörker och sina inre bilder då hennes yttre hade tagit slut pga blindheten. Jag kommer att sakna farmor, allt jag och hon gjorde tillsammans, vi va så lika jag och farmor. Vi umgicks i många dagar i sträck. Vi bakade bröd, lagade mat, ordnade med blommor i krukor vilket alltid va behövligt när farmor kom upp. För det där med blommor va inte min grej, De gånger farmor kom på besökt räddade hon var enda blomma från drunkning eller uttorkning. Vi sydde gardiner, satt och pratade långt in på natten, åkte och badade, simmade i simhall,solade fikade vi gjorde allt ihop. Jag och farmor. Fast det va längesedan nu vi gjorde allt det där, så saknar jag det. Skulle ge vad som helst för en sådan speciell dag när det var farmor besök. Sådana besök startade alltid tidigt redan vid 8 9 kunde farmor ringa på dörren, då hon genast började packa upp sina kläder för att hänga på galge, och när väl det va gjort så satte vi igång men alla våra tillsammans göromål.

Ja saknar är ordet, min lilla farmor trodde inte att jag skulle kunna sakna så här mycket. Att det gick att sakna så här mycket, det borde vara förbjudet att sätta in så många känslor i en och samma kropp. Kommer jag någonsin se det vackra igen? Det vet jag att min farmor hade velat att jag ska göra, hon visade på skönhet alltid, Nu har skönheten runt mig försvunnit bort slocknat på något sätt.

Ja så idag är det dags att låta Fonus göra sitt har några timmar att samla ihop mig.

Lev idag just nu, imorgon är inte här och i går ligger i samlingarna.