Farmor gillade när jag skrev dikter.

Idag  skrev jag en till henne även om hon inte för se eller höra den.

 

Du seglar bort till en annan strand, clinic den stranden  kan vi inte nå.

Vi står här kvar hand i hand, tillsammans svaga och grå

Sorg, saknaden är idag min bror

Så tråkigt grå och stor.

 

Tårar i sorgens tecken är av ett antal som måste ut.

Jag vet inom mig när de nått sitt slut.

Jag kommer aldrig får se dina vackra ögon le igen

Men jag vet att vi kommer att ses sen

 

Den dagen då jag seglar till den där andra stranden.

Du kommer stå där, för att hålla mig i handen.

Du kommer se mig som den jag är.

Du är någon igen som jag kan hålla kär.

 

Livet går vidare fram, även om jag gråter.

Men snart är det igen, livet som låter.

Snart är det dina kloka ord och din varma hand

Som igen och igen  kommer ro mig i land.

 

Min farmor som ung, och som gammal.