Bemötande och förhållningsätt? Hur är det i skolan?

Ibland blir jag förundrad när min dotter kommer hem från skolan. När hon berättar att en av lärarna får elever att gråta. Har man inte hittat till fel arbete, om det är så att man har ett arbetssätt och det flertalet gånger går leder till att elever gråter, på grund av mitt förhållningsätt som lärare?

Kommentarer som att men det har ska ni kunna, men kan du inte ens det? Så blir jag förundrad, över förhållningsätt läraren har. Eller är det så att man som lärare är utan förhållningsätt? Är det så att jag som lärare får bemöta elever som jag vill?

Min dotter ligger efter i engelska, hon måste läsa in. Hennes tankar nu in för valet av kurs, har blivit: men får jag den läraren, så vill jag inte. Läget känns lite ohållbart. Känns lite som att min dotters möjlighet till utbildning lär falla pga. av en lärare.

Jag tänker att lärare på gymnasienivå är väldigt viktiga! Det bör vara så att lärare i den nivå, borde ha andra synsätt, än lärare på lägre nivåer. Det är deras jobb att lära ut, motivera och hitta lösningar på svårigheter, inom de ämnen de utbildar i. Lärare i engelska språket på den nivån, borde vara entusiastiska och motiverande, stärkande. Inte kränkande och löjlig göra eleverna. Min dotter berättar att läraren, har fått en av hennes klasskompisar att gråta flera gånger. Själv är hon mest förbannad på läraren, som inte förklarar så att hon förstår. Utan bara rabblar upp samma sak hon så innan.

Nu är jag inte lärare, har inte den kompetensen. Men jag förstår inte. Hur svårt det kan vara? Om jag i det vanliga livet så här utanför skolan ska förklara en sak , och den jag förklarar till inte förstår. Så tänker jag inte att människan är dum i huvudet och inte riktigt klok.

Utan mera så att jag tänker att jag har inte förklarat tydligt nog, att det liksom ligger hos mig som faktiskt förstår och det är mitt ansvar att förklara så att den andra ska förstå. Jag måste då försöka vinkla det jag vill säga eller lära ut på ett annat sätt, så att den andra som jag förklarar till förstår det jag vill säga.

Så får jag göra i mitt jobb, ibland kan det faktiskt vara så att jag får förklara både två och tre gånger till och med fem sex gånger och bland i flera veckor. Skulle jag fem, sex gånger i flera veckor i rad då stå och förklara med samma ord och samma ramsor, så blir det ju inte någon utveckling vare sig för mig eller den jag förklarar till.

Utan det måste till andra stigar, nya stigar som ska till för att det ska bli tydligt. Jag tänker till och med att till målet kan det ju även bli så att jag själv får insyn i mig, ser att det jag vill få fram är helt fel. Då måste jag våga vara så mycket i mig själv, att jag inte förlöjligar den jag vill handleda utan vara helt ärlig och berätta att det är helt och hållet mitt ansvar. Jag har visat fel, lärt fel och så här kan vi göra istället.

När jag hör min dotter berätta så gör det mig ont, vuxna människor som ska leda nästan vuxna människor måste motivera, stärka och gör om göra om tills det blir rätt. Inte göra sig löjlig för att eleven inte förstår. Eller säga men det här ska du kunna. Hade det varit så, att det var något som man skulle kunna, kanske man inte hade gått i den skolan för att lära sig. Dom är ju där för att lära sig.

Inte för att dom kan…..

 

Som lärare ska du väl sprida ljus och hitta till glädje så att elever vågar tro på att dom kan lära sig?