Barnbarn dom ger mig energi.

Inget bad för mig idag, nej jag ska inte bli hemkörd, för att jag får ont i ryggen. Nu är i och för sig ryggen okej igen, tyvärr inte känslorna och rädslan ännu. Jag får ge det några dagar så att känslorna och rädslan för att få ont, lägger sig.

Igår blev det inget inlägg hade fullt upp med annat. Det var Lucia och här firade vi vid tvn klockan 7. Redan vid 6 tiden började jag fixa med eldning i kaminen, koka glögg och duka fram pepparkakor och lussebullar. Vårt lilla barnbarn Alfred kom hit klockan 7. Han får inte vara på dagis, för han är snuvig. Hans mamma skulle jobba långpass, hans pappa skulle till sitt arbete. Alfred han fick tillbringa dagen, med sin mormor. Den mormodern är jag. Först blev det Lucia firande, inget Alfred uppskattade. Men jag har gjort det sedan jag inte ens kommer ihåg så det fick bli tråkigt för Alfred den där stunden. När Lucia var klart hjälptes vi åt att duka bort jag och lille-mannen.

Vi hade tänkt oss en tur ut i det fina vädret men, tempen visade på 20 minusgrader. Alfred ville inte bli insmörjad runt munnen, av sin mormor. Han ville inte heller gå ut, för vi har massor av lekar att leka. Oftast är det samma lekar alltid. Men igår blev det annorlunda. För Alfred har börjat att gilla att spela spel. Tyvärr har vi inte så många småbarns spel, det är inte roligt att spela finns i sjön. Jag frågade lilleman om vi inte kunde göra ett eget spel, där man slår tärning och går från start till mål. Det var något han verkligen , ville göra. Det blev att gå ner i källaren. Plocka fram färger, pennor, stort pappersark och en himla massa fantasi. Vi röjde bordet från ljus och annat. Laddade upp energi genom att Alfred försåg sig med pepparkakor. Därefter började vi rita ringar på pappret. Massor av ringar som sedan fick nummer och små vägar att gå på.

Färger blev det vatten av olika slag. Gröna vatten, blå vatten och guldvatten. Alfred pratar mycket Engelska, Han är fyra år och har ett stort ordförråd, i det engelska språket. Så under förmiddagen blev det mycket engelska. När jag sa att det röda vattnet has been poisened water. Bytte han ut ordet till toxic water. Where is the buttons, frågade han och jag fick leta inom mig, vad han menade. Han menade våra spelpjäser, som var knappar. Att det hette knappar på svenska, visste han inte.

Vi hann med att göra två spel, ett av spelen blev inte spelat. Det tänker jag utveckla så att vi kan spela det, när han kommer nästa gång. Han hann med en Lunch där han hade bestämt korv med mos. Moset gick väl så där att äta tyckte han, men korvarna blev tre stycken. Till efterrätt ville han ha ett peeled apple, som han sa. Vi blev bara halvklara, med det sista spelet vi gjorde. Hans pappa kom tidigt och hämtade honom tyvärr. Men förhoppningsvis finns det flera dagar, att göra spel på. Ett roligt sätt att tillbringa dagen, med lille Alfred.

En gryta skulle till som vi skulle äta till middag. Kycklinggryta men jag lyckades bara hitta två kycklingfiléer i frysen. Det blev mycket grönsaker att fylla ut med. Ingen klagade, det säger mig att det gick att göra kycklinggryta till fem personer på bara två kycklingfiléer. Snacka om spara pengar.

Efter middagen blev det lite ro och lite vila. Men innan kl 17 var vi iväg på Lussefirande. Emilia skulle vara tomte i lusse-tåget på hennes skola. Om ni viste hur fint det var att sitta där i kyrkan, få vara förväntans full. Där satt jag och fick tårar i ögonen, över hur fint dom sjöng barnen. Minnen från när jag själv gick i skolan, hur vi tränade och tränade, för just den där stunden. Då när man skulle ha lucia för föräldrar och andra klasser. Tyvärr var aldrig min mamma, på sådana tillställningar. Jag kände mig ofta så ensam, vid julfester och sådant. Men på Emilias firande var vi både mormor, morfar, farmor och farfar samt pappa. Hennes mamma var hemma med lillebror, som blivit sjuk. Efter tillställningen var jag noga med att berätta för lilltösen, att jag tyckte hon var modig som stod där framme och sjöng och dansade. Hon blev så glad av mina ord. Jag älskar dessa ungar som jag har förmånen att ha som barnbarn. Dom är så kreativa, roliga och så duktiga på att vara sig själv, precis så som dom är.

Efter tillställningen blev det korttagning. Emilia har lite svårt att posera, det var lite svårt att få henne att se glad ut. Men här är resultatet.

Nåja hon tyckte nog att det räckte med korttagning, det visade hon med hela sitt kroppsspråk.

En härligt fin dag vart det i alla fall. Där i kyrkan hade dom ett ställe, där man kunde skriva lappar för bön och tacksamhet. Jag skrev inget, men tänker att här får bli mina lappar för bön och tacksamhet. Fast det kanske inte duger för kyrksammanhang.

I alla fall önskar jag att alla får vara friska och ha hälsan, att alla människor får leva i fred och kärlek.

Att jag får ha många dagar till där jag bor i stunder, där vi som familj har det bra och mår bra. Att mina fina barn och barnbarn, får allt dom önskar sig.

Min Tacksamhets lista får bli.

Tack för att jag hade en sådan där fin dag som jag hade igår.

Tack för att jag vaknat, till ännu en dag

Tack för att jag kunde gå upp ur sängen, gör sådant som jag ska göra.

Tack för att jag fick tid för att skriva här idag med.

Tack för att jag för så många år sedan, kom mig för att börja blogga. Det är många år som jag nu hållit på med det där med blogg.

Nog för nu.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.