Reflektionstankar om kortis och inte kortis.

Idag på förmiddagen satt jag och kände lättnad, sale physician Det skulle ju varit en kortis helg. Men kortis helgen uteblev ju då kortis kapitulerade redan efter tre timmar. Idag blev jag medveten om att klumpen i magen saknades, inte för att jag vetat om att jag haft den innan med idag blev jag klar över att jag haft det de helger som varit kortis helger.  För idag kändes det så mjukt och gott i magen när jag satt och funderade. Kom på att idag behöver jag inte vara orolig över vad som hänt eller vad personalen skulle meddela om.

Mina känslor säger mig att Kortis misslyckats, misslyckats med att göra det bra för vår son, göra det avkopplande för oss. Vi gör antagligen ett mycket bättre jobb utan deras hjälp. För vi slipper oroa oss för hur han har det, vilket humör han är på och vad som hänt.

Nu ska det letas andra alternativ, för det vi har haft är inte bra. Dom har definitiv inte den kunskap dom behöver att ha.

Fast samtidigt så tänker jag kanske ska vi låta bli. Kanske blir det bäst att inte ha något kortis. Men jag tror att det är viktigt för vår son att ha det, han behöver komma hemifrån, prova på saker.

Det bor så många tankar i mig, så många känslor som kommer att ta tid att reda ut.

Det viktigaste är att det blir bra för honom. 

Tror att den bästa avkopplingen är när vi är i vår lilla husvagn.