AV och På Effekter

AV- PÅ -PÅ -AV -VA -ÅP –PÅ- AV………..

Så är ADHD för mig. PÅ, sales AV, sovaldi VA, shop ÅP, AV, PÅ.

Alltid hela tiden säger människor till mig att hitta mellanläget, men se Ni det kan jag inte, vet inte ens om jag vill. Fast jag skulle vilja slippa av lägen för det blir så många konstigheter. Jag kan ha en planering där jag ska göra nått på förmiddagen sen ska det göras nått igen någon annanstans på eftermiddagen, eller kanske rent av på samma tid fast någon helt annanstans eller så har jag hela dagen uppbokad. Då behöver inte det vara något jobbigt utan det kan vara att jag tillbringar dagen tillsammans med andra människor. Därefter e det AV. När det e av så e det av på riktigt. Orka knappt av att andas. Bränslet som jag dagen innan hade är slut och ångorna är borta. Jag har funderat mycket på just det med att det blir så i umgås sammanhang. Nu tror jag att jag har hittat en av kanske många anledningar.

Eftersom jag tar in alla saker som händer så blir jag ju tröttare, Fläkten och allt annat ni vet. Där till så vill jag på något sätt passa in i samhörigheten i sammanhanget, vilket gör att jag anstränger mig mera än Människor som inte har tillgångar som jag har. Det ger trötthet. Sen när umgås tiden e slut bor det alltid tankar i mig som Hur funkade det? Varför sa hon så? Gjorde jag nått som man inte skulle? Och tusen tankar till. Ältandet som bor i tankar i ADHD. Människor utan ADHD har säkerligen också dagar då de kanske inte var helt nöjda, men jag tror att de kanske inte lägger sådan efteråtskraft på att sortera och reflektera över sin del, tankar om hur skulle jag gjort i stället. Utanförskapet finns alltid i sammanhanget när jag är i sammanhang där Förståelse och acceptansen saknas. Nu är det inte så att jag heller berättar eller kräver just acceptans för min mera rörighet, där av min trötthet. Alla osynliga gränser och alla konstiga Cooder, som bor i sammanhang med andra människor utan ADHD. Är svårigheter för mig, dessutom vill jag ju i sociala sammanhang passa in, inte känna utanförskapet utan vara en del av just sammanhanget. Det gör att jag anstränger mig till mitt yttersta, för att inte vara annorlunda vilket är dumt för det är ju just det som jag är…

Inte kräver jag att Människor utan adhd ska anstränga sig till det yttersta, för att det ska ha lika många sinnen öppna för att jag har det. Ändå kräver jag just det av mig själv. Hm dumt ser jag, kanske är det så enkelt att jag ska lägga kraften på att jag inte ska anstränga mig så. Men hur gör jag det. För självklart, är det så att även om jag inte vill bli av med mina tillgångar, så vill jag bo i sammanhang av acceptans, förståelse. När jag säger just dessa ord så menar jag inte att andra människor ska slå knut på sig själva, för att förstå mig. Nej så menar jag inte, men jag vill inte heller slå knut på mig själv för att passa in. För alla dessa knutar, kommer ändå innehålla av, på och på, av. Vad jag skulle vilja är att När det är AV, så skulle jag vilja att andra människor som finns i mina områden. Accepterar, INTE tar mina AV-effekter personligt, utan ser det för vad det är. Jag tycker liksom inte mindre om, utan är bara trött, av. Då jag bokade in, så tänkte jag inte på just, – AV OCH PÅ. Eftertänket i AV- effekten fanns liksom inte i planeringen.