Dag: 4 juni 2009

Luften gick ur mig. Hela dagen har varit en stor enda spänning.

För inget alls.

Jag var livrädd för inget.

Jag visste inte hur jag skulle få fram eller vad jag kunde vänta mig.

Men så var det bara inget farligt.

Hur eller varför i herrans namn var jag nervös?

Vad va det som gjorde attJag vet inte, treatment historia så det skriker om det, och min historia är nu endast historia.

En ny upplevelse som berikat mig till den mildaste graden av lycka.

Dagens oro byttes ut till trötthet, och harmoni.Min lilla pojke kommer att få det bästa.

Här känner jag nu stolthet av att bo i en liten kommun som verkligen anstränger sig att göra det allra bästa, i våran lilla kommun sätter man barnen i centrum.

Barnen med speciella behov kommer efter sommarlovet få en ärlig chans till att lyckas med sin skolgång.

All heder och ära till dessa underverk till lärare och personal till våran skola.

De tänker nytt, och de tänker stort!

Vill även passa på att tacka de underverk till damer som vet vilka ni är att ni kom hit.

Tack för att ni finns ni är utsända till mig för att ni skall lära mig något om mig själv.

Tanken blir stor och spännande att tänka.

Fast det kändes ju lite som ni åkte i onödan, då skolan verkligen hade gjort sitt bästa redan innan mötet.

Jag hoppas resan gick bra och ni fick något ut av den ändå.

Ni är eldsjälar som inspirerar mig att orka mera.

Framför allt handlar det om Era stora hjärtan.

Min lilla pojke kommer att gå i den bästa tänkbara miljön i skolan.

Nu kan sommarlovet börja för nu har vi möjlighet att vila, ladda batterier för en ny spännande höst termin.

© Malix

Luften gick ur mig. Hela dagen har varit en stor enda spänning.

För inget alls.

Jag var livrädd för inget.

Jag visste inte hur jag skulle få fram eller vad jag kunde vänta mig.

Men så var det bara inget farligt.

Hur eller varför i herrans namn var jag nervös?

Vad va det som gjorde attJag vet inte, and historia så det skriker om det, och min historia är nu endast historia.

En ny upplevelse som berikat mig till den mildaste graden av lycka.

Dagens oro byttes ut till trötthet, och harmoni.Min lilla pojke kommer att få det bästa.

Här känner jag nu stolthet av att bo i en liten kommun som verkligen anstränger sig att göra det allra bästa, i våran lilla kommun sätter man barnen i centrum.

Barnen med speciella behov kommer efter sommarlovet få en ärlig chans till att lyckas med sin skolgång.

All heder och ära till dessa underverk till lärare och personal till våran skola.

De tänker nytt, och de tänker stort!

Vill även passa på att tacka de underverk till damer som vet vilka ni är att ni kom hit.

Tack för att ni finns ni är utsända till mig för att ni skall lära mig något om mig själv.

Tanken blir stor och spännande att tänka.

Fast det kändes ju lite som ni åkte i onödan, då skolan verkligen hade gjort sitt bästa redan innan mötet.

Jag hoppas resan gick bra och ni fick något ut av den ändå.

Ni är eldsjälar som inspirerar mig att orka mera.

Framför allt handlar det om Era stora hjärtan.

Min lilla pojke kommer att gå i den bästa tänkbara miljön i skolan.

Nu kan sommarlovet börja för nu har vi möjlighet att vila, ladda batterier för en ny spännande höst termin.

© Malix

Min mage är i uppror, capsule idag känner jag mig yr och mår lite illa. Det är så det känns för mig när jag är nervös. Förr trodde jag att jag var sjuk då det blev så, no rx idag vet jag och känner mig själv så pass väl att jag vet att detta handlar om att jag skall vara i ett sammanhang där jag egentligen inte vill vara.

Sitter här nu för att skingra mina tankar och slippa hela tiden vara orolig.

Just sådana här tillfällen har jag varit med om så många gånger nu, alla dessa möten med skola och proffsiga människor. Där jag blir en liten människa som är utan kontroll. Här bestämmer andra människor, Jag blir liten, jag har ingen som helst möjlighet att utan andras goda vilja få till det så att det funkar för oss. Min och min lilla killes framtid vilar i skolans goda vilja. Hur de bestämmer blir vad vi ska leva efter.

NU är det inte så att detta är farligt jag vet att skolan gör så gott de kan jag vet att vi alla är där för att göra det bästa vi kan.

 Idag borde jag inte heller vara rädd, orolig och nervös. Men historia gamla saker från för spökar och trycker till mig. Inatt drömde jag om hur min son kommer hem och åter igen berättar för mig hur ouppfostrad och dålig han är.

Denna gång var det inte min stora pojke utan min lilla som var i drömmen.

 Det är för länge sen och så långt tillbaka men spökar ändå.

Har man barn som har lite olika former av bokstäver så blir man oftast sedd som dålig förälder, jag kan inte säga att jag känner det idag men de gamla spökena inom mig viskar och skickar små meddelanden om det idag.

Min annars relativt bra bild av mig själv blir nu otydlig och den inre säkerheten känns inte lika tydligt nu jag är liten.

 Jag har blivit lite mindre tydlig, jag är utan kontroll är rädd för att grodorna ska hoppa ut ur munnen på mig. Rädd att det skall blixtra till i huvudet på mig att det ska flyga ut saker ur min mun som jag sen inte kan stå för.

Jag vill inget hellre än att det ska funka. Att min son ska hitta känna sig trygg i skolan, känna att han duger, är bra som han är.

© https://malix.se/

Mitt budskap är viktigt ! I hela mitt liv har jag varit annorlunda, check jag har vetat det, health men inte velat vara det. När jag var liten kunde jag inte läsa och skriva, när jag var liten satt jag i skolan och dagdrömde mig ut ur klassrummet. När jag drömde mig ut var jag normal. Då var det ingen som tyckte att jag sa konstiga saker, eller pratade för högt. Ingen märkte att jag inte kunde läsa, alla märkte att jag var klok, klart i knoppen, inga myror i benen, och min kropp gjorde allt den skulle.

I min dröm var jag duktig på alla prov och stavade rätt i alla ord.. Sa kloka saker och ingen tyckte att det jag sa var dumt.Alla lärare gillade mig och tyckte jag var duktig, jag kunde till och med sitta still i klassrummet utan att somna.I min dröm var jag normal.När jag blev vuxen var jag onormal men jag har lärt mig att passa in i fyrkantigheten.Alla barn och ungdomar ramlade in i mig, om de hade lite svårt att förstå sitt sammanhang. De ungdomar som jag träffade i mitt liv blev speciella så stjärnor i mitt hjärta, där var och en hade sin egen plats.Dessa barn speglade min barndom utan att jag var medveten om det. Jag ville hjälpa dom till fyrkantigheten. Det var mitt lilla jag som ville få dessa ungar normala.

När jag fick barn så fick jag barn som jag kände igen. Mina barn var små kopior av mig innan min fyrkantighet. Jag kämpade och kämpade med att de skulle vara fyrkanter som fattade förstod kunde.

Men jag kämpade ännu mera att kraven på mina barn skulle vara annorlunda, jag ville få de vuxna runt mina barn att se deras tillgångar,förmågor och att de skulle låta mina barn att få uppleva förståelse acceptance.Jag ville inte att de skulle uppleva det jag gjorde i min barndom.När jag var stor vuxen och misslyckad så viskade en fågel i mitt öra om att söka hjälp. Jag gjorde de, och tänka sig jag fick hjälp. Jag fick hjälp som var hjälp för mig som hjälpte mig i mig. Jag blev inte normal, jag blev inte annorlunda från den jag egentligen är. Utan jag blev jag, jag blev mig, min förklaring blev ett tillstånd av några bokstäver, min förklaring, upprättelse och förmåga blev förklarad i form av några bokstäver där jag fick förmånen att söka mig till lika sinnade. Jag fick förmånen att se på mig som unik, förlåta mig själv få min omgivning att förstå att jag är en människa en människa med känselsprö. En kvinna med antenner som inne har oförmågor och en massa förmågor som är unika för mig.Idag är det viktigt för mig att få vara jag med mina förmågor och mina oförmågor. Idag är jag en människa som har en liten del av adhd inom mig, för mig är det viktigt att andra människor som är som mig. Ska slippa leva min historia.Barn som är som jag ska slippa få uppleva samma frustration från vuxna som jag fick. För mig har det blivit viktigt att möta andra människor med respekt för dem själva. För mig är det viktigt att möta människor som är människor. Jag behöverr inte göra om mig, dölja mina förmågor, när jag visar mig som jag är så blir jag stor tydlig och fantastisk. Dessutom växer jag då jag slipper dölja mig.Det har blivit viktigt för mig att hjälpa andra att vara som de är. Det är viktigt för mig att visa att min adhd är något bra en förmåga som jag kan ha nytta av. Om jag tar fram det som är bra och växer i mina speciella förmågor med adhd, så har jag lättare att be om hjälp, det som blir problem om jag inte är  den jag är.

jag har kämpat med att vara som alla andra helt i onödan, för jag kommer aldrig att bli det.  Jag måste få  vara den jag är.  Mr Thåström skriver DET ÄR NI SOM ÄR DOM KONSTIGA DET ÄR JAG SOM ÄR NORMAL……..Adhd är en liten del av mig, jag är så mycket mera än adhd€¦€¦ men det är en liten krydda i mig. Kryddan kan i vissa sammanhang briljera och skina låt mig lysa som jag är

© malix