igår var den bästa av den bästa här enligt mig det kvinnliga svaret Chuck Norris, health Eftersom jag inte vet om jag får skriva hennes namn så använder jag mig av M. M mmmm är en före detta arbetskamrat som har skinn på näsan, recipe rak och ärlig en vän som man kan lita på i alla lägen. Igår åt vi kräftor, räkor, och lite senare den alltid så goda ostbrickan. Nu menar jag inte att vi åt själva brickan utan det som var på brickan. Kvällen var den bästa augusti kväll man kan tänka sig. Varmt skönt och så trevligt sällskap. M kan man prata med om vad som helst, klokheten i denna kvinnan beundrar jag. Idag är det en ny dag idag ska Flappisen få träffa lille Tussie och min mamma.
Månad: augusti 2010 Sida 2 av 3
avatar maraton Är det min son tänker ha idag. Avatar är en serie sådan där manga serie. Min son är snart 18 år men manga och serier är något som alltid varit fascinerande för min son, site Han gillar att kolla in hur det är tecknat och hur det är uppbyggt. För mig är det bara en stor druffs som ligger i soffan och gäspar hela dagen. Solen visar sig idag, site hela vårt samhälle är fullt av fotbolls-spelande ungdomar. För några år sen spelade dottern fotboll då var vi och tittade på hennes matcher, ed idag när jag gick där med Flap så saknade jag tiden då vi stod där fulla av spänning, känslor som vandrade mellan hopp och förtvivlan. Idag var jag endast en hundägare som gick runt för att rasta hunden.
Jag tycker det är tragiskt, decease att Femåriga Mikael fick leva under sådana förhållanden som aftonbladet skriver om. Här prata man om att mamman är psykisk sjuk och pappan var missbrukare och anmäld barnpornografi. Mikael har självklart inte fått rätt hjälp, malady inte den omvårdnad som han behöver. Självklart borde socialtjänsten varit mera misstänksamma med tanke på Mammans problematik.
Men mina tankar är även hos mamman. Vem hjälpte henne? Depression och mytomani. Var fanns det hjälpt till Henne? Depression behöver tas omhand om, var eller vad för hjälp fick hon av psykiatrin, Mytomani om detta var en allmänt känd sak borde väl utredarna varit mera misstänksamma då de undersökte fallet Mikael.
Vidare i artikeln står det om att barn som hamnar inom socialtjänsten och i LVU sammanhang oftast beror på sociala problem i hemmet. Varför låter man det gå så långt? Lvu är ju inte något som sker med en gång?
Jag har arbetat i svängen med omhändertagna barn, även då var min fråga född om varför gör man inte mera innan LVU. Ett LVU är ett misslyckande, i att hjälpa familjen, LVU är ett innan och då för långt lidande, för de inblandade.
Jag menar att samhället, vilka det nu är som är inblandade, borde gjort mera på hemma plan. Mikaels mamma skulle ju redan som liten kanske fått hjälp med den bakomliggande orsaken till sin mytomani, kanske hade Mikaels mamma då sluppit depression. Vilket gjort att Mikael sluppit en arg, trött, ångest fylld mamma, som lät sitt dåligmående gå ut över sitt barn, vilket i sin tur gör att mamma mår ännu sämre. Nej, för mig är varje LVU ett misslyckande, med en massa Människor i sammanhanget, som lidit För länge, för mycket och helt i onödan. Jag önskar att man nu hjälper Mikael, så att han slipper leva sitt liv i lidande. Men jag hoppas även att mamma och pappa får den hjälp de behöver, för hur det än är så betyder föräldrarna allt för barnen. Även om de inte kan bo tillsammans vilket jag inte ser att de skulle kunna göra just nu, så är det viktigt för barnet att träffa sina föräldrar.
I goda vänners lag, pilule där var jag igår. God mat och trevligt sällskap mera begär jag inte. Ändå var det något som bar emot på dagen igår, stomach på dagen igår såg jag inte fram emot det. Men det blev i alla fall jätte trevligt! Vi skulle varit fyra, men det bidde bara tre. 🙂 Den glada gubben blir till för att det nu blir en tredje gång vi träffas för att vi ska vara alla fyra.
På promenad genom stan, diagnosis Det är Gessle som promenerar med mig och min lille Flap. Nu bara i Tanken, help slingan fanns liksom med mig när jag var ut med våra hund. Vi vandrade i ett sommar regn. Jag och Flap ett sånt där mysigt regn som bara regnar på sommaren. Idag är det mycket på gång, no rx ska hämta en kompis som ska hit, sen ska jag träffa tjejerna från förr nere i stan. En begynnande huvudvärk är på gång känner mig lite stressad. Herre gud, vad är det som händer? Jag har jobbat i kök som kock haft en djäkla massa luncher och annat, haft eget och jobbat vid sidan om det, arbetat med ungdomar…….
Vem har jag blivit? Nu har jag två saker att göra och huvudvärken kommer innan jag ens börjat pressa tiden? Pressen är mera i mig av tanken om tiden.
Att i 24 år leva sitt liv i missbrukarsvängar säger mig att man borde hjälpa grabben. ADHD var något som kom för sent.
Han valde Heroin istället för hjälp!
Jag känner sorg, order inte för Göteborg men för min vän, health som inte längre är min vän. Han som blev pappa, men ännu en gång valde att knarka bort sitt liv. För den mannen som just bara börjat sitt liv, För honom känner jag sorg.
Om bara en vecka fyller hans son 1 år, Jag känner sorg över att hans son, har en pappa som istället väljer subotex och heroin. Istället för att uppleva sin sons födelsedag. Jag känner sorg för att han valde heroin istället för att göra sin frus graviditet till den bästa tiden för dem tillsammans. Jag känner sorg över att återigen missat, för att jag åter igen varit för naiv. Sorg över att återigen, ännu en djävla gång, stå här med oro över att han kanske redan är död, kanske har hans vän Heroin nu tagit hans liv, Sorg över att nu kanske det inte ens finns en chans till, att han får ett vanligt liv. Kanske är hans liv redan nu förbi.
Sorg över att jag återigen är en kärring som lägger mig i, en hora som inte sköter bara sitt. Men det meningarna säger mig, att jag fortfarande är en vän, någon som bryr sig.
Från och med denna dagen ska jag inte längre vara rädd. Nej inte rädd, Heroin gör min vän till död. Heroin mannen är inte min vän, utan människa utan känslor. Idag, från och med idag, har min vän försvunnit. Nu finns återigen bara en kall okänslig dödblicksvåldnad av min vän,det är inte min vän. Men jag skall göra allt för att hans barn inte ska behöva gå igenom samma lidande, som han själv fått genom sitt liv. Jag skall göra allt för att hans son, skall känna att han duger precis som han är. Jag skall göra allt som står i min makt, för att hans fru skall orka med sina barn. ORKA Vara lycklig utan sin livskamrat, som var min vän som idag är en Våldnad full av kemiska preparat som gör honom till död.
En morgon promenad är bra för mina tankar som liksom flyttar in och ger mig kraft för att ta tag i dagen. Flappen och jag har trevligt när vi är ute och går.
Tanken hänger fortfarande kvar i ordet skillnad, seek från inlägget igår. Hur kan vi alla göra skillnad. I dag blev det hur ska jag idag göra skillnad för att: Må lite bättre, thumb ta hand om mig och min kropp bättre, Visa mina nära att de betyder mycket för mig. Svaren kom till mig i stegen på promenaden. Där ute tillsammans med min nya kompis, blev det även en tanke av tacksamhet i mig. Tacksamhet över våran lilla vovve, han har fört familjen närmare och vi har något som vi alla gärna samlas runt. Kvälls promenaden eller någon gång om dagen är vi alla ute med lilla vovsingen. Det ser lite roligt ut när våran stora familj på 6 personer är ute och går med hunden. Men trevligt är det.
våran lille flapp
Föräldrar ska tvingas till skolan om barnen är bråkiga och han är rätt övertygad om att kalle kommer att sluta vara cool om mamma eller pappa är där. Jo, sickness Kalle kommer att sluta coola sig, han kommer vara utpekad och de dagar Kalles mamma och pappa inte är i skolan kommer hans trygghet bero på vuxna som redan innan erkänt att de inte orkar inte kan ta hand om Kalle. Kalles identitet och hans känsla för sig sopas undan till inget värde.
Bråkiga barn här borde skolan göra mera se bakom det bråkiga barnet. Varför är Kalle bråkig, vad är det som gör att han har den bråkiga masken på sig, hur vad skulle jag kunna göra för att hjälpa Kalle? Vad är det jag kan göra som kan göra skillnad?
Nej Björklund, jag tror att du är ute på fel vatten,du har även fel karta, du borde veta att du istället ska ha sjökort.
Lägg kraften istället på att ge lärarna mera tid för varje elev, sätt in en extra resurs för de barn som kanske inte fixar det riktigt. Lisa som inte har kommit in i kamratskapen behöver hjälp på sitt sätt, Kalle kanske behöver bli bekräftad mera i sina bra saker och ignorerad i de mindre bra. Förstärk det i Kalle som är bra och titta på Kalles bra sidor, de dåliga är han fullt medveten om och de gör lika ont i honom som det gör i lärarensmisslyckande att fånga upp Kalle. Ingen! Ingen vill misslyckas, vi vill alla duga och göra bra i från oss, men vissa av oss har en större sträcka att ta oss fram och den sträckan är full av gropar, fällningar.
Nej, Björklund borde lägga kraften på att resurserna hamnar i rätt händer. Kalles fröken har kanske 32 barn och 4 minuter på varje barn om dagen. Det säger mig att fröken inte hinner se Kalles bra sidor, men de dåliga märker hon för de är i de stunder som Kalle med all säkerhet vet att han får uppmärksamhet.
Gör jag någon skillnad, pharmacy är en fråga som vaknade i mig, clinic då jag läste en blog av Kristina Alexanderson. Om lärarens ansvar att se och bekräfta…. frågan gav mig flera frågor. Frågor som vi alla borde funderar på som vuxen. Varje Lärare i skolan som möter elever. Varje behandlingsassistent, socialtjänsteman, polis, arbetsförmedling, vuxna över huvudtaget, borde ställa sig frågan:
Gör jag någon skillnad i mötet med människor?
Kan ju till och med flytta det vidare till alla vi möter. Vilken inverkan och vilken skillnad kan jag göra i mötet med en annan människa? Vilken sida av mig tar min mötande medmänniska med sig och gör till sin sanning?
Då jag jobbade som behandlings assistent skulle jag velat ta med mig den frågan varje dag. Nu jobbar jag inte längre i branschen, men ser viktigtheten i just de orden. Vilken skillnad gör jag just i detta möte. Här skulle jag vilja göra skillnad genom bekräftelse, att se och att lyssna. Vet om att jag då gjorde det men idag ser jag tyngden i skillnaden om den hade bott hos mig då. Skillnad. Vilken skillnad gör mitt möte.
Jag får flytta det till vilken skillnad kommer jag att göra som Attitydambassadör? Vilken skillnad skulle jag kunna göra i kampanjen (H)järnkoll?
Tänk att kan jag ta med mig den kloka kvinnans ord, Skillnad, kan jag göra någon skillnad? Oj, det gav mig ansvar, det gav mig känslor om hur otroligt viktigt uppdrag vi ambassadörer har. Vi gör skillnad. Vi har möjlighet att göra skillnad och ge kunskap om psykisk hälsa genom våra egna berättelser.
Genom ordet skillnad. Har vi möjlighet att påverka.
Vi…….Måste fråga oss själva, på vilket sätt, vill… Jag…göra skillnad?
Idag skall jag smaka på ordet skillnad!
//©µ malix