Björklund uppfattningar är inte mina!

Föräldrar ska tvingas till skolan om barnen är bråkiga och han är rätt övertygad om att kalle kommer att sluta vara cool om  mamma eller pappa är där.  Jo, sickness Kalle kommer att sluta coola sig, han kommer vara utpekad och de dagar Kalles mamma och pappa inte är i skolan kommer hans trygghet bero på vuxna som redan innan erkänt att de inte orkar  inte kan ta hand om Kalle. Kalles identitet och hans känsla för sig sopas undan till inget värde.

Själv tror jag mera på att  Björklund borde lägga kraften på att utbilda alla lärare i bemötande och acceptans.

Bråkiga barn här borde skolan göra mera se bakom det bråkiga barnet.  Varför är Kalle bråkig, vad är det som gör att han har den bråkiga masken på sig, hur vad skulle jag kunna göra för att hjälpa Kalle? Vad är det jag kan göra som kan göra skillnad?

Nej Björklund, jag tror att du  är ute på fel vatten,du har även fel karta, du borde veta att du istället ska ha sjökort.

Lägg kraften istället på att ge lärarna mera tid för varje elev, sätt in en extra resurs för de barn som kanske inte fixar det riktigt.  Lisa som inte har kommit in i kamratskapen  behöver hjälp på sitt sätt, Kalle kanske behöver bli bekräftad mera i sina bra saker och ignorerad i de mindre bra. Förstärk det i Kalle som är bra och titta på  Kalles bra sidor, de dåliga  är han  fullt medveten om och de gör lika ont i honom som det gör i lärarensmisslyckande att fånga upp Kalle.  Ingen! Ingen vill misslyckas, vi vill alla duga och göra bra i från oss, men vissa av oss har en större sträcka att  ta oss fram  och den sträckan är full av gropar, fällningar.

Nej, Björklund borde lägga kraften på att resurserna hamnar i rätt händer. Kalles fröken har  kanske 32 barn och 4 minuter på varje barn om dagen. Det säger mig att fröken inte hinner se Kalles bra sidor, men de dåliga märker hon för de är i de stunder som Kalle med all säkerhet vet att han får  uppmärksamhet.

(H)järnkoll Kan göra SKILLAND

Gör jag någon skillnad, pharmacy är en fråga som vaknade i mig, clinic då jag läste en blog av Kristina Alexanderson.  Om lärarens ansvar att se och bekräfta…. frågan gav mig flera frågor.  Frågor som vi alla borde funderar på som vuxen.  Varje Lärare i skolan som möter elever. Varje behandlingsassistent, socialtjänsteman, polis, arbetsförmedling, vuxna över huvudtaget, borde ställa sig frågan:

Gör jag någon skillnad i mötet med människor?

Kan ju  till och med flytta det vidare till alla vi möter.  Vilken inverkan och vilken skillnad kan jag göra i mötet med en annan människa? Vilken sida av mig tar min mötande medmänniska med sig och gör till sin sanning?

Då jag  jobbade som behandlings assistent skulle jag velat  ta med mig den frågan varje dag.  Nu jobbar jag  inte längre i branschen, men ser viktigtheten i just de orden.  Vilken skillnad gör jag  just i detta möte.  Här skulle jag vilja göra skillnad genom bekräftelse,  att se och att lyssna. Vet om att jag då gjorde det men idag ser jag tyngden i skillnaden om den hade bott hos mig då. Skillnad.  Vilken skillnad gör mitt möte.

Jag får flytta det till  vilken skillnad kommer jag att göra som  Attitydambassadör?  Vilken skillnad skulle jag kunna göra i kampanjen  (H)järnkoll?

Tänk att   kan jag ta med mig  den kloka kvinnans ord, Skillnad,  kan jag göra någon skillnad?  Oj, det gav mig ansvar, det gav mig känslor om hur otroligt viktigt uppdrag vi  ambassadörer har.  Vi gör skillnad. Vi har  möjlighet att göra skillnad  och ge kunskap om psykisk hälsa  genom våra egna berättelser.

Genom ordet skillnad. Har vi  möjlighet att påverka.

Vi…….Måste fråga oss själva, på vilket sätt, vill… Jag…göra skillnad?

Idag skall jag smaka på ordet skillnad!


//©µ malix

Samvete och en bruten rutin.

en vän till mig var här igår, troche skulle bjuda henne på ett glas vitt. Många timmar blev det och vinet blev ny flaska och idag  gick stora sonen ut med hunden. Jag sitter här med dåligt samvete för att jag brutit rutinen som jag och Flap byggt upp dessa dagar.  I morgon lovar jag att ta tillbaka rutinerna igen. Våran lilla Flap har ju lika mycket damp som jag själv har, så jag vet att rutiner skapar trygghet.

Funderar på mitt samvete och känner inte någon sorg för den när jag läste artikeln som en kille skickade via  FB. artikeln handlade om  en kvinna som hade döda  valpar i frysen och andra sjuka saker. min fråga blir varför gör man så ? Varför skaffar man hund då?

I går var vi ute i skogen och vi fick  mera kännedom om hur duktig våran lilla Flap är.  Kommer på inkallning, kollar av så att hans flock är samlad.  Där till är han en lite cirkushund, som rullar runt och sitter fint med mera. Snällare och en gulligare hund  finns inte, har man en gång haft en airedaleterrier så vill man nog ha en likadan igen. Känner att det i alla fall är så för mig. Den andra hunden som jag och Jenny känner till är inte alls  som  vår Flap.

Flap skulle du älska  misstänker jag,  Jenny!  MJUK OCH SPRALLIG MED MASSOR AV  ADHD HELA TIDEN. Så när du har vägarna förbi och så  får du inte glömma av oss. Saknar dig och din glada stämma

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: