Stygga pojkar är rädda pojkar. Rädda pojkar slår, det är även så för flickor……….

Jag vill fortsätta på gårdagens ämne då jag missade en viktigt del i det här med kvinnor och män som slår kvinnor. Vill även visa på att ja, sale jag vet att det finns kvinnor som slår sina män. För mig är det lika sjuk som tvärt om. Men nu är det inget som jag har erfarenhet av.  Däremot har jag  egen, drugs även en nära  vän-erfarenhet av kvinnomisshandel.

Alldeles nyligen då jag var ute med vänner  skickades det ett sms till mig, där stod det “HAN Misshandlar mig”  Då blir jag helt kall yr i huvudet och ställer en dum fråga i ett sms tillbaka som : menar du att han gör det nu?. Just vid sådana tillfällen är inte jag så rationell.  Idag är jag tacksam för att jag var med goda vänner som stöttade mig och hjälpte mig tänka klart.  Kille som misshandlade sin  flickvän som var gravid är en kille som jag  tyckt väldigt mycket om. En kille som haft en svår uppväxt där det i hela hans liv  varit missbruk.  Han har  varit mycket medveten om att jag bara är vän till honom då han inte missbrukar.  Han är bara några år äldre än min son.    Idag vet jag att nu räcker det! Vet även om att han vet om att det räcker nu.  Hans lilla fru är den jag står vid nu och hans barn. Är innerligt tacksam över att hon låter mig göra det.

Nu var det inte det jag hade tänkt att skriva om utan om den sviktande självkänslan hos den som inte behandlar andra människor bra.  Vårt spårk har ju  inte utvecklats utan mera invecklats idag.  Idag är tjejer Horor, fittor och mera där till. Vissa  använder sig  av det mera än andra. Själv är det ord som jag aldrig använder, det värsta ordet  för mig är Råtta då med  betoning  på t- na i ordet.

Den man eller kille som benämner sin före detta med  de fula könsorden med mer.  Kommer ganska så snart använda samma uttryck om dig som är hans flickvän just nu.  Det är så han ser på kvinnor. Så fort som vi gör något som inte passar han är vi just  könsorden eller andra fulheter för honom. Tyvärr så finns det flickor  som tror på de omdömen som dessa  pojkar slänger ut om dem.  Detta bara för att ingen av dem  haft möjlighet att bygga upp självkänslan i sig, Pojkarna växer och blir stora av sin styrka som döljer osäkerhet och misstro mot kvinnor. Deras självförtroende växer av flickornas rädsla för dem.

Kvinnomisshandel, misshandel överhuvudtaget är brist på självrespekt,självkänsla.  Det visar på hur illa individen tycker om sig själv, hur rädd och osäker han är där till visar det på att interligens mera sitter i slag och muskler.

Idag  vet jag att den kille, som en gång var någon som jag värnade om, är någon som jag aldrig mera kommer att lita på, tycka om, eller bry mig överhuvudtaget om. Han hör hemma bakom lås och bom. Här är han aldrig mera välkommen. Däremot skall jag göra allt jag kan,  för hans före detta familj, om familjen tillåter mig att göra det.  De barnen som finns där,  skall vara det goda som jag ändå vet finns i killen.  Jag skäms  idag för mina  känslor och tankar, men så är det idag. För i min värld är alla värda en andra chans. Men just denna kille har fått  för många chanser av mig, jag  orkar inte bli ledsen,  besviken ännu en gång,  pga honom.

Min tavla som kallas ilska

Kvinnor är inget som Man slår på!

Kvinnor Måste inse sitt eget värde, sovaldi då Nöjer man sig inte med Bara han inte: SUPER; KNARKA; SLÅSS mm.

Män som Kallar sin kvinna för Fitta, ailment hora  berättar om sin kvinnosyn! Även sin syn på sig själv, och deras värde.

Igår hade jag och min vän ett intressant samtal, om egentligen riktigt allvarliga saker.  Vi pratade familjesituationer. Vi pratade partner, att man kan höra vilket värde vi sätter på oss själva, då vi förklarar vilka  till och otillgångar vi söker hos våra partner.  Bara han inte knarkar, super eller slåss är fraser som både jag  och hon hört.  Hur värderar vi oss själva då? Hur  ser vi på oss själva?  När vi pratar om att välja livskamrater, så borde kraven vara högre än knark,superi, och misshandlare borde inte ens ingå i dialoger,tankar med mera.

Hur många gånger har jag inte hört men han super i alla fall inte.  Har ju själv en gång för långe sen träffat en  kille som söp till det, så att musklerna växte tillsammans med att förståndet flöt ut. Om  förståndet någonsin fanns där.

I början av sådana förhållanden inbillade jag mig att, nej Såååå mycket super han inte, Nej det var mitt fel ellet han menade inte att slå mig.  I Alla fall var det så jag tänkte, De gånger jag fattade att nu är det en helg med alkohol, så hittade jag på annat. Varpå killen  blev svartsjuk och trodde jag hade någon annan.

Under denna tiden  levde min far som då var en  nykter alkoholist.  Han ställde ofta frågor till mig som gjorde ont, som jag inte ville svara på, men som flyttade in och gnagde i mig.  Sista gången jag råkade ut för killens vrede följde min far och min moster med mig upp till vårat hem, för att jag skulle kunna hämta saker till mig och mina barn.  Vreden hamnade då på min far, som åkte ner för en brant trappa.

Jag minns min fars ord, då han svarade på en fråga som var ställd till mig, om varför jag hade med mig den  gubbdjäveln. Min fars svar var: Därför du uppenbarligen inte kan ta hand om min dotter, på rätt sätt.  Det värmde i mig. De orden är ord som inte gnager, utan är ord som ger mig  styrka och visar mig på värdet i mig.

På rätt sätt.

Hur tar man hand om mig på rätt sätt? Jo man låter mig vara mig, älskar mig för den jag är, ser min vackerhet, kallar mig för älskling, kärleken, mm. Kramar och smeker mig när jag vill och behöver det. Lyssnar på det som kanske inte sägs, ser mig, tror på mig.

Tänk er den mannen. han är den mannen. som jag faktiskt är gift med, visst han vet inte  hur dammsugaren funkar och lite sånt men hans muskler är Hjärtmuskler, och (H)järnmusker.  Dessutom är han min tid, min (H)jälpreda i ADHD, inte i att hitta saker och sånt, för där  är jag  faktiskt duktigare än han. Men i att säga till mig vad jag ska packa, när jag skall göra det, han är min kompass då jag inte hittar och min utmanare när han tror jag fixar det själv. Han stödjer mig i alla mina tokiga projekt, får mig att tro på att det jag  gör är det rätta. Det är kärlek det. Tänk Han som jag ibland kan bli så arg på, han står ändå där och älskar mig ser mig och är hos mig. Han är nog min prins på den vita hästen.  Och kan ni  tänka er,  jag är värd honom.

Könsord och andra glåpord är inte ord som handlar om mig utan om den som säger det. Det säger mera om ordsägarens syn på kvinnor, och på vilka partners han tror sig  vara värd att ha. Då någon slår och misshandlar visar det  på svagheter som inte någon är värd inte ens den som slår.

bilden hittade jag här

Vi ALLA Måste inse vårt värde, när vi insett vårt värde, då hittar vi  den kärleken som vi behöver och är värda!!!!

//Malix

Kantarellerna finns här, även Mäbe får en Plats här

Min Far och Jag

Min bror och jag sjunger Pontus och americanarna, ampoule Den låten skulle jag kunna skriva om, pilule till min far och jag. I alla fall idag.

För en och en halv timma sen, satte jag mig i soffan för att dricka kaffe, kolla nyheter.  Tog fram mina stickor och började sticka på en liten tröja, som jag håller på med.

Efter en kort liten stund la jag ifrån mig stickorna. Drack lite kaffe, kom på tanken att jag lägger mig ner i soffan. Gjorde det tillsammans när sporten, visade sig.

Självklart somnade jag på två röda, precis som min fader gjorde då det begav sig.

Vaknade nu  först efter en och en halv timma,  med låten Min bror och jag i huvudet.  Min far och jag.  Det är nog ett av de starkaste minnen jag har av min far, då jag bodde på deras vind.

Självklart var han sjuk, så det är inte så konstigt att man hittade han så varje morgon.  Han dog av lungcancer 2003.  Jag  har inte lungcancer, är inte  sjuk på det sättet som han var, men tio minuter tråk-sport så gör jag precis som han gjorde,  Somnar. Min far och jag.

Har alltid känt att jag inte liknar mina syskon, mina syskon är nog mest lik  min mamma. Jag däremot har alltid i allt  varit lik min farmor, min far var nog även han lik min farmor. Även om han hade farfars utseende, så var nog själva pappa precis som  farmor och mig. Kanske var det just därför vi kom så bra överens………..

Min far och jag la, la, la, la,

Fast självklart lyssnar jag på MÄBE ännu,  tror inte jag någonsin kommer lyssna mig trött på den skivan.

Efter att ha lyssnat på den ett antal gånger  får hans texter  ett helt annat perspektiv i mig. Texterna pratar till mig, de gör ont och  plåstrar om allt på samma gång . Grymt bra! Synd att inte Bandit  Har kommit  på Vad MÄBE ÄR för nått. Men det är klart  de har bara två tre gamla låtar av Thåström,  han har ju  gjort några till så vad kan man begära….

Kolla in de fina bilderna,   och jo det var inte  helt fel, utan helgott…………….

skogens guld

så där ja; Då var det tråkigaste gjort

att steka kantareller

När man ska steka kantisar, så  skall man först steka dem utan smör,  låta allt vatten koka bort, därefter  när vattnet är borta, tas det en regäl klick smör peppar och salt, steker tills de fått lite fin färg och knapriga. Därefter ska dessa små guldklimpar läggas på en rostad macka, är man flera så gäller det att fördela dem  rättvist, för att undvika  världskrig.  En till dig, Två till mig 🙂

Det gäller att andas, men räcker det?

GULD klimpar som ger kraft.

Jag sitter redan med kaffe och dator. Hade kunnat gjort det redan klockan fyra om jag velat. Men då valde jag att titta på min dotter som sov, treatment lyssna på alla ljud utan för våran husvagn. Jag tror att solen tittar fram idag, medicine rendan nu ser jag tecken på det.

Idag har det funnits så många tankar  om livet. Livet går ut på mera  än att andas, men om vi inte andas försvinner livet.  Vi har 1 liv, en gång lever vi  och då i  bra räknat ca 75 år  kanske några år mer, kanske några mindre.  20 år av dessa 75 går  ut på att på något sätt hitta till den  vi är, här formas vi av människor vi möter.  Både bra och dåliga influenser hittar till oss, här blir vi den vi tror oss vara.  Vi inbillar oss även på något sätt att vi är odödliga och har  minst  800 år kvar att leva.  Därför behöver vi inte ta hand om oss så bra.  20 år till går ut på att bilda våran familj, här blir vi mammor och pappor älskarinnor och älskare,  här är vi våra karriärer.  Vi är behandlingsassistenter, vi är lärare med mera. även här tror vi oss  leva i flera hundra år. Det gör inte så mycket om vi  mår dåligt i förhållanden eller vantrivs med livet på något sätt,  det ska vi ta hand om sen  de andra 700 åren.    Nu kan jag inte säga så många klokheter mer om de näst kommande 20 åren, För jag har bara lev i fem av dem.  Men de första fem åren har gett mig  så många kunskaper om mig själv.  De kunskaper som jag hade om mig själv  de första 20 åren är som bortsopade, den lilla flickan bara skymtas. Istället bor det hos mig en vacker kvinna som oftast glöms bort. När hon glömts bort för länge gråter hennes själ. Slösar med tankar om nätterna, och visar på  sömnlösheten på dagarna.   Dessutom har denna kvinna som är jag kommit till insikt och klokheter om att jag inte lever i  500 år till utan på sin höjd 40 år till. Misstänker att jag inte ens vill leva de 500 åren som är efter det. Men devalveringen av alla år hundraden gör att jag måste ta hand om det som är mitt. Du får ta hand om dina saker.  Ungdomar som kommit på glid är saker som jag ägnat mitt liv åt tills nu. Knarkande ungar som mår dåligt, dessa ungar blir stora kommer upp till åren då de är eller borde vara i åldern  Är sin karriär. Tyvärr så har deras knarkande skyndat på processen att hålla den i utanförskapet som vissa av oss lever i.  Vissa av dessa ungdomar blir utslagna får inte den ärliga chansen skulle jag skrivit för några år sen, idag med nyhetskunskaper ser jag att vissa av dem får sin ärliga chans. Men de kastar bort den till flugorna. Den blid de skapat sig i de första  20 åren är den de lever i. Då ger de inte sig själva den chansen som de får. Utan hänger sig tröstlöst fast i den fasad som  deras omgivning  från tidig gett dem.  De är barn till missbrukare  redan dömda att misslyckas.  Livet är mera än att andas. Det är jag som format mitt liv, nu så här på morgonen har jag insett att de där 800 åren har krympt dramatiskt till  ev på sin höjd 40 år. Vad tänker jag göra de sista 40 åren. Här gäller det att jag gör mera än andas. Här gäller det att leva, vara den underbarhet  jag är.

Finns det flera som insett att livet inte levs i 800 år????

idag regnar det

vi som skulle ut och campa! Jag och min lilla dotter skulle ha en heldag vid havet, hospital tillsammans med sol och tång.  Åker vi så visst blir det tång och det salta havet men den lilla delen som jag värdesätter mest den lär inte vara där. Solen, patient solen lär lysa med sin frånvaro, förtältet lär vara fuktigt och lite rått.  Husvagnen  full med smulor och varm.


Ändå på något sätt vill jag, lugnet, inte  göra nått, framför alla slippa se de sjuka ögongen när man säger något, som gör att man måste flytta sig från datorn.  De sjuka i ögonen,  är flammor och inbakad ilska över att bli störd, avbruten med mera. Inser att jag  har en sjuk familj.

Här är det datorn som bestämmer tider,  maten skall intas snabbt om det hinns med, ingen skall över huvud umgås med någon annan.

Ingen skall göra något som de inte själva har lagt fram, ingen ingen skulle i den här familjen få för sig att ta fram en papperspåse för att den  som fanns redan var full av  tomma mjölkkartonger. Det är så att det är de vuxnas lott i livet.

Är man under  40  så finns det vissa riskmoment med  ett sådant göromål. Det skulle kunna hända att man skar sig på  påsen, den tomma mjölkkartongen skulle  få plats i påsen. Tiden  skulle försvinna då  andra försöker få ordning på alla mjölkkartonger som inte fick plats den senaste dagen. det skulle ju göra att den som plockar och sorterar skulle få tid till annat.

Just sådana saker skulle jag slippa i husvagen, där har vi inte så, där vet alla vad de ska göra.  Är jag där själv så gör jag allt. Då hinner jag med att njuta.

Igår var vi på fest, hos min broder. En trevlig tillställning där även min lillasyster och hennes man var med.  Sträcker just nu på mig,. tänker 2…….  1……  2……….  1………………  1……………….  2 gör inget  tvåan visar på att vi vann 2 gånger över  herrarna  som bara vann en gång.  Tjejligan, asså vi  tjejer vann, VANN spelet hos broder.

Se hela bilden

Innan vi åkte i väghär hem ifrån så hade maken lagat mat,  den maten som  han lagat. Skall de säkerligen äta även nu till frukost för den står förberedd med bestick och allt ute i köket.  Diskmaskinen klarade de att plocka ur, men när den vart klar så bestämde sig nog  utplockaren för att maten på diskmaskinen  behöver nog stå framme,  i fall någon skulle vara så hungrig att den bara genom att öppna kylskåpet skulle falla död ner av ansträngningen, så den mat som stå på diskbänken sen i går middag, står där av omtanke om sin nästa………..

Se hela bilden

Vi  har så omtänksamma barn de tänker alltid på just sådana här kris situationer ……

En solig dag även i dag.

Fast de lovade helt annat än det idag. Vi här uppe behöver solen, healing och efter den vinter som  vi har närmast att minnas behöver vi solen ännu mera. En vän till mig sa att våra årstider gör att vi har en mera rund tid. Att de ställen i världen som saknar våra årstider och våra omväxlingar är mera platta ställen.

Hennes ord har hjälpt mig att gilla de olika skiftningarna, physician eller inte gilla men att i alla fall stå ut med de olika skiftningar som vårt land bjuder oss på.  Det lär mig i alla fall att gilla solen :).

Idag skall det besökas broder, purchase där kommer även syster att vara. Jag tänker nämligen slå den i vissa grenar av spel. Rita spelet som jag och min make legat i hårdträning i, kortspelt med tärningarna skall i dag få en ny vinnare dvs tjej ligan. Sen finns det säkerligen  andra spel där jag skall sätt broder och syster på plats. Har jag någongång nämnt att min syster ännu i dag drömmer mardrömmar om mig för att jag varit så stygg emot henne då vi var små….

Den styggheten har jag inget minne av……

Hur fin tror jag att jag är?

jag inte är så fin som jag tror. Har jag fått till mig. Nu är det inte så att jag tror att jag är så fin. Ibland kan till och med min dåliga självkänsla ge mig krampaktiga tankar om att jag inte duger alls, look inte  överhuvudtaget.

Nu kommer inte dessa tankar så ofta, som de gjorde innan. Då var jag nog en sådan som inte dög alls till och med. Idag vet jag att jag är lika mycket värd som alla andra.  Jag har lika stor rätt att ta plats i denna världen som alla andra. Det har jag  rätt till för att jag är den jag är, inte för det jag

Gör

utan

Är.

Det är just det som är skillnaden  emellan  självkänsla och självförtroende.  Det är här just emellan dessa två ord, som  mina depressioner ställer till det för mig. Det är just här som jag glömmer av  värdet i att vara jag. Inte  visa vad jag kan. När jag visar  hela världen vad jag kan och orkar med,  det är då jag ramlar ner.

Idag ser jag det tydligt.  Brevet jag fick om att jag inte är så fin som jag tror …… handlar inte om mig, utan om den som skrev det. Han eller hon  har inte sett till sina tillgångar, inte sett det gudomliga i sig, ser bara alla fulheter i sig själv som är tillverkade av den mask som han eller hon har för att visa världen, det skal som han tror skyddar honom och hans mindre bra tillgångar.

Men trotts allt har jag faktiskt sett denna brev skrivares, finaste sidor  ofta. Jag är uppriktigt ledsen, över att  brevskrivaren själv inte fått se sina tillgångar och sina  egna underbarheter.

För det är just de  vackra sidorna  i  denna människa  som jag i dag inte får se, det är just de sidorna som jag idag saknar hos denne. Mina tårar idag är att han eller hon  just inte visar alla sina vackra sidor.

Sårbarheten som  jag vet finns där,  kommer sakta att bytas ut till ett hårt skal.

Se hela bilden


duschat hemma. Skulle inte ens säga att det var underbart utan helt underbart fantastiskt otroligt obeskrivtbart skönt. Sovit i min egen säng. Även det är allt det som jag skrev om innan. Den vackra solen är idag  någonstans där jag inte är, prescription även det känns skönt.

Lev idag just nu

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: