december 2010 - Sida 2 av 2

En kvinna som jag beundrar…..

den 14 december 2010

Soltankar ger en mjukare insida. Solen visar sig och sinnet blir lite ljusare dessutom så pratade jag med vitamin och klokhetsmamman till två små underbart gulliga små barn. Hennes klokhet bor inom henne redan vid 27 års ålder. Henne närhet till känslor och hennes sätt till att beskriva och reflektera gör mig förundrad. Nu har ju klokhet inte så mycket med ålder och sånt att göra. Men vad jag lär mig av denna underkvinna. Hon är så genuin och så sårbart stark.

Hon vågar vara i känslor och vågar ställa rätt och riktiga frågor. Dessutom delar hon med sig av sin energi utan att man ber om det. Dessutom så får jag förmånen att vara en ställföreträdande plast farmor till hennes barn. Det gör mig mjuk att jag får axla ett sådant förtroende. Känner att jag Känner sådan tacksamhet inför detta vackra uppdrag. Så jag har tänkt mig en dag till henne och de små solglimtarna. Skall bara ner till källaren och leta fram Jul-gran-saker.

Wendt är det lättas att hitta historik om

Av Carina Ikonen Nilsson

den 11 december 2010

i Malix

Har börjat släkt forska igen, salve riktigt spännande. Det är intressant att läsa om de olika formerna av status längre tillbaka i tiden. Intressant att läsa om de olika ställena alla förfäder kommer ifrån. Vilka avstånd det ändå va om de flyttade. Orust, Göteborg, och Örebro är ställen jag har att utforska.

Finns det någon som har tips och sådant så tar jag tacksamt emot.

Socialdemokraten Mikael Damberg, har visioner, tro på skolan, ungdomar

Av Carina Ikonen Nilsson

den 8 december 2010

i Malix, Skola

Aj vilken klokhet som bor i Mikael Dambergs artikel i Expressen idag.

Hur och när ska vi börja? När ska Magdalena, order Rikard, och Rodrigo kunna känna tillit till att deras drömmar och och förutsättningar för att nå dessa bli verklighet. Inser att det inte kan ske idag men det borde vara målet för oss alla. Damberg pratar om en jämlik skola där alla har möjligheter att växa och få till sig kunskaper som möjliggör mål, drömmar som våra barn idag inte ens vågar drömma för dessa ligger så långt ifrån verkligheten. Korvstoppningsmetoder skall enligt Damberg bytas ut till en mera anpassad och kreativ miljö där skolan inte är en isolerad ö från övriga verkligheten. Jo, Hans drömmar och visioner ligger nära mina egna.

Jag tror att barn ungdomar då de möts där de befinner sig växer känner trygghet och får självkänsla. Det ser jag mera att ungarna skulle kunna göra i Mikael Dambergs skola än Björklunds skola. Jag skulle vilja att Björklund hade ett mera liknade synsätt som jag tror att Damberg har. Han verkar ligga mera nära mina egna uppfattningar om hur individer växer och blir sina egna. Jag tror och inbillar mig att de öronmärkta pengarna som Damberg vill ge till skolan även skulle kunna räcka till de barn som behöver lite extra resurser.

Citat (Expressen, Damberg. 2010)

“Därför vill vi att skolpolitiken sätter fokus på framgångsfaktorer som ger resultat. Det handlar om tydliga mål, systematisk uppföljning, höga förväntningar, en benhård övertygelse om att alla vill och kan lära och inte minst ett tydligt och professionellt ledarskap både i skolan och i klassrummet.”

En benhård övertygelse om att alla vill och kan lära

För mig borde dessa ord förgyllas och ramas in, för jag inbillar mig att: framför allt eleverna vill och kan. 9 År i skolan är för en del av eleverna en sträcka av tid, där de lär sig att de duger inte, de är inte värda att lägga ner tid, på så att de får förmågor som att läsa och skriva.

Nej, det som dessa barn lär sig mest är att de är odågor som inte duger till mera än att misslyckas.

Även skolan och Björklund, vill och kan, men frågan är vad han tror på. Var bor hans övertygelse, visioner? Är det så att bara vissa Vill och Kan?

Skola godkänd eller är det ogodkänd?

Av Carina Ikonen Nilsson

den 7 december 2010

i I F R Malix Impulsiva Framtids Resurser, Malix, Skola

Har just varit på möte i skolan och klumpen i magen bara växer. Klumpen i magen om att det blir godkända betyg, medical för att slippa ta ansvar. Jag kan inte med säkerhet säga att det är så, stuff inte heller att det finns något som indikerar på att mina farhågor är rätt.

Men inom mig mal just dessa tankar. Det är bara fantasier, pilule säger mig kunskapen och verkligheten. Det är bara inbillade strofer av en verklighet, som inte finns. Intuition kan det också kallas och en del av mig säger att det är värt att lita på.

En annan del av mig säger vänta och se.

Men Vänta och Se, vad är det jag ska se?

Vad är det som skall bevisa för mig att jag antingen har rätt eller fel.

Facit om ett år då det är gymnasium, och misslyckandet kanske redan bor i situationen. Det är ju ett av mina barn det handlar om, historiska erfarenheter ger mig grund i mina farhågor.

Är det så verkligheten idag ser ut om du är en krävande förälder, som säger att det är skolans ansvar? Är det så att det barnet får godkända betyg för att skolan ska slippa ta ansvar? För att de ska slippa ta till sig kunskaper om Neuropsykiatriska funktioner.

Jag säger inte att mina farhågor är sanna eller helt rätt. Men en gnagande oro finns i att det skulle kunna vara så att godkänna är lättare än att komma till rätta med svårigheten. Den som då återigen är den som betalar priset är inte skolan och skolpersonalen, utan återigen är det en liten flicka eller en liten pojke som får bära ansvar över att skolan saknade kunskaper.

Skulle jag bli överraskad?

Nej inte alls, det skulle vara just i den verklighet som jag befinner mig i. Jag tror att många med mig befinner sig i.

Så synd bara att det handlar om människor, som du och jag. Människor, unga människor med samma känslor som du och jag, fast med en nyare och mindre erfarenhet. Av att stå ut med dessa känslor och misslyckanden. Gör det ont i dig och mig så har vi liksom tränat, lärt oss mera hur vi ska ta hand om dessa känslor. Det har inte våra barn lärt sig ännu, det är just det som de ska tränas i. Då menar jag att det är för stora känslor att träna i, det är för stora känslor i Misslyckanden att träna sig i att stå ut med. Men vad vet jag?

Just nu vet jag bara, att jag har en klump i magen som visar på framtidsoro….

Compass till kartan i alla fall påfyllning och påtår……

Av Carina Ikonen Nilsson

den 5 december 2010

i Malix

Föräldra HELG i Compassen. HÄR finns och bor tacksamhetstankar i mig över att det finns eld Själar. Människor som liksom orkar hela vägen fram. Alltså inte som jag, sales som bara orkar halvvägs ibland. Min lilla av och på knapp. Den där lilla på knappen som kör i 240 utan att blinka. som sedan när den ska blinka inte orkar lyfta blinkmuskeln utan dör DÖR, search Dör i den mildaste graden så att andningen är på sparlåga tills energipåfyllningen orkar samla på energi. Mitt liv i motorvägshastighetsorientering.

Så är livet för mig och många med med mig. Nu var det inte ADHD i känslor och funktioner som jag skulle skriva om. Utan om eldsjälarna som orkar och organiserar rolighets- avkopplings samt möta-andra –i-samma-situation, order därtill de kunskapshöjande föreläsningar som jag fått ta del av just på de föräldra helger som jag varit på, i Compassens regi. För just i dessa sammanhang får jag kraft, kunskapstankar, och inspiration. Inspirateringar infilteringar och reflektions avkopplingar i att vara jag. Sådan som jag är. Det är dynamik när man träffar andra som vet vad det handlar om. Det är semesterkänslor i skärpning och fokuseringskoncentrat i just de sammanhangen. Där finns inte kraven som annars jag försöker blunda eller lära mig. Tack till er alla som var med denna helg i Compassandan. Det ger mig energi, kraft och att jag orkar andas ett tag till. Det ger mig kraft och ännu mera kunskap om att vi måste, rent av MÅSTE för våra alla barns skull, nu skapa ett mera humant och respekterande samhälle…..

Här i ser jag viktigheten i (H)järnkoll och attitydförändringsarbetet.

Min av-knapp är just påslagen och nu skall det tittas i mina ny in köpta Konstnärsböcker……..

Tack till er alla för alla möten jag fick ta del av igår och idag…..

Tack till eldsjälarna i Compassen som orkar och gör …….

Föräldrahelg

Av Carina Ikonen Nilsson

den 4 december 2010

i Malix

på väg en timmas försovning Compassen har ordnat den årliga föräldrahelgen, medical detta år bär det av till Varberg. äta god mat träffa andra jo det är betydelsefullt, thumb se och uppleva o-ensamheten som vi så ofta annars upplever. Hotellet heter Fregatten om jag inte minns fel.

Ledsenheten som byts ut till hopp igen

Av Carina Ikonen Nilsson

den 3 december 2010

i Malix

Ledsenheten var att sommarens-bravader gjorde sig påminda igår, pills en speciell människa som jag tycker så mycket om som ligger mig så varmt om hjärtat var någon jag träffade igår.

Men vi satt på olika ställen.

I samma rum men min vän hos sin advokat och jag på samma sida som åklagaren. Bredvid mig satt min vän som just råkat ut för min andra vän. Sorgen fanns i att ännu en chans var förbi.

En ny föddes i rummet igår vill jag se det som. Behandling, nya tag och en massa hopp till att det än gång verkligen skall bli.

Min väns riktiga chans att han denna gång äntligen skall få den vård och behandling som han så väl behöver. Att klokheter och mod skall flytta in i honom nu, så att han vågar möta sin värsta fiende och sig själv. Det är nämligen så vännen att jag vill dig väl, jag vill inget hellre än att det ska gå bra för dig. Du ligger mig varmt om hjärtat, jag tror att du vet det. Dina barn och din fru ligger mig oxå varmt om hjärtat därför just därför träffades vi vid, mindre bra omständigheter igår.

Det gjorde mig ont, mina tankar känslor och tårar bodde hos mig igår. Känner även idag att de ligger i närheten, när jag tänker på dig och den konstiga situationen igår. Men som du vet, du är värd alla chanser du kan få.

Jag vill det, jag vill och önskar inget hellre än Lycka till dig, lycka och att du denna gång ska våga möta dig, sudda ut den falska sanningen du har om dig själv. För det är så gubben lilla, den sanning som du har om dig själv är inte den rätta sanningen, utan en skev verklighetsuppfattning av att du inte skulle duga.

När du till sist i din drogfrihet inbillar dig och tror på sjukheten att du inte duger, det är då du faller tillbaka och sen bara fly. Snälla, snälla för dina barn skull, visa nu att det går.

Visa att det är möjligt att sträcka ut handen, våga ta klivet över till den drogfria verkligheten. Denna verklighet är trots allt mera harmonisk, i sina färger. Ta till alla knep och all hjälp du kan. För din egen skull.

Säkerligen kommer det dröja innan vi träffas igen, om vi någonsin gör det…. Men jag vill att du ska veta, att Jag vill dig, din själ och dig allt gott, sänder dig i tanken lite energi, för att du skall orka våga och tro …

Du fixar det jag vet ,men du måste själv inse fatta och förstå……..

//Malix