Månad: februari 2022

What are you waiting for?

Nickelback, gör låten. Den förgyllde min resa till badet i morse. Då när jag satt i bilen och högtalaren sa What are you waiting for? Funderade jag på vad är det jag väntar på? Finns det något som jag just i denna stund saknar? Just då i stunden kändes det som om allt var på plats. Ljuset på morgonen, på väg till, och känslan i kroppen av att Livet är så som det ska vara. Jag väntade inte på något, jag satt där och njöt av stunden, resan till och känslan som brukar infinna sig när jag åker till morgonbadet. Tankar om vilka av mina systrar jag får träffa idag, vem kör vem och längtan efter det där smal talk som är i stunden. Det är härligt att vara i stunden med mina badsystrar, Där vi sitter i skogen och krånglar på oss våra badskor och vantar.

Just det satt jag och väntade på tillsammans med strofer från Nickelback. Nu så här när jag sitter och skriver detta inlägg hör jag fortfarande slingan av låten. Just nu väntar jag inte på något, utan är i denna stunden när tangenterna trycks ner. Försöker andas lugnt så att värmen flyttar in i kroppen igen, efter det härliga morgon badet.

What are you waiting for? Det kan ibland tålas att fundera på. Varför vi sitter och väntar på den perfekta stunden, det rätta tillfället? När är det perfekta rätta stunden? Om den inte är här just nu, i den stunden vi är i. När är den då?

När och om brukar vara stoppklossar, i den där perfekta stunden som vi väntar på. What are you waiting for? Varför väntar vi på om, bara eller när? Vad är det som gör att vi behöver vänta? Det räcker egentligen med att fånga tillfället just nu, för att göra det. Vi kan ibland sitta och vänta på i åratal.

Livet är för kort för att vänta känner jag. Livet är inte till, för att vi ska sitta och vänta på, det där perfekta tillfället, då vi ska ta och göra. Utan vi ska, när vi får tanken, ska göra, undersöka och utvärdera. Vad vi kan göra just i denna stund, för att komma närmare det där som vi väntar på. Ibland kan det faktiskt vara så att om vi väntar, på att det eller det där fantastiska ska hända, går tillfällena förbi oss. Har du något du vill uppnå som kanske känns för stort, eller behöver förberedelser för att uppnå. Bryt ner det i små steg, gör något just nu. Undersök hur vägen blir till, undersök vad andra gjort, för att nå dit till det du vill. När du tagit ett steg, utvärdera, var det rätt steg eller behöver något ändras. Resultat kan ta tid. Men, varje steg du tar i riktning mot dina mål är steg som är tagna. Varje litet steg vi tar, går att utvärdera, reflektera över. Behöver jag göra något mera? Var det ett steg i riktningen emot målet? Eller var det ett steg, som ledde till något annat? Behöver jag göra mera, av det som jag just gjort? Behövs det något helt annat i stället?

Steg i riktning emot mitt mål att bli av med kroppskilon, är att faktiskt göra eller inte göra. Utesluta saker för att minska i vikt. Tillföra andra saker. Samt att utvärdera. Steg i riktning emot mitt mål att bli året runt badare, är faktiskt att åka till sjön och bada oavsett väder eller vind. Det är bara att göra. Jag blir inte en året runt badare, om jag ska sitta och vänta in rätta känslan, eller om bara det var sol. Det gör mig inte till vinterbadare, inte heller året runt badare. Det som gör att jag blir en året runt badare, är att jag varje morgon jag inte vill åka, åka ändå. Fast det är 10 minusgrader ute, är det att sätta mig i bilen. Med min badväska och åka den där milen till sjön.

Vill jag gå ner kilon, då är det att utesluta sådant som jag faktiskt egentligen vet om, att jag borde utesluta. Jag behöver inte må bra. för att ta tag i det, det behövs inte att någon annan ska göra, eller om bara det där hände. Om bara inte han eller hon… Nej det som behövs, är att jag gör, oavsett vad eller hur, så är det att jag gör. Låter jag bli att trycka i mig sötsaker, utesluta massa mackor. Lägga till saker som är bättre att äta, samt äta mindre så når jag mina mål. Lägger jag sedan till saker som träning eller annat, är det extra plus. Men för att gå ner i vikt behöver jag utesluta sådant som jag egentligen vet, inte är bra för vikten.

What are you waiting for? Ring det där samtalet du är lite rädd för. Det värsta som kan hända, är att det där samtalet kanske inte blir de resultat du vill det ska vara. Men om så är fallet, vet du. Då gjorde du och fick i alla fall möjligheten. Gå den där extra milen. Gör det där du tänkte och blir det fel, då slipper du fundera på. Ibland när man gör, händer det att det faktiskt blir det där som du satt och väntade på. Då om du väntat i flera år på det där perfekta tillfället, kommer du slå på dig själv att du inte gjorde det, då när du först tänkte på det. För jag tror inte jag är ensam om att, ha haft tankar om varför gjorde jag inte det innan, varför har jag väntat så länge.

Nu väntar jag på frukosten jag ska bara skriva klart just det här inlägget. Ha en fin dag. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

What are you Waiting for, byter vi ut till What are you doing right now?

Carina Ikonen Nilsson.

Det skönt att ge sig själv eftertänk och klokhetstankar. Idag är jag bäst på det.

Det är en ledig dag, en ledig dag med regn och rusk. Sånt är livet ibland men, det är bara att gilla läget. Läget är bra, känns härligt med att ha en ledig helg, där timmarna går åt till allt här hemma. Började självklart dagen med att bada. Fast egentligen var det inte så självklart. Bestämde mig inte från klockan var 5 i åtta. 8.00 var jag tvungen att åka iväg. Men jag hann, kanske var det för att min badväska alltid står redo och klar för bad.

Vaknade senare idag än vanligt, det gjorde inte så mycket. Eftersom dagen är ledighetsdag. Den där extra halvtimman gjorde att oviljan till bad inom mig, fick plats. Vi hade ett riktigt långt samtal under morgonen, där vi båda fick plats. Mjuka sköna tankar, under en halvtimmas tid tillsammans med vår gemensamma kopp med kaffe. När kaffe var urdrucket, trodde jag och min ovilja var helt överens. Överens om att idag, blir det inte något bad. Gick ut i köket, för att trycka igång en kopp kaffe till. Gick in och bäddade sängen.

Det var då hon den där viljan, skickade ut impulser till mig. Hon frågade om jag helt ärligt, kunde säga att jag var stolt över mitt beslut. Frågade mig om jag verkligen valde bort mina badsystrar. Hon frågade mig om jag kommer att gilla mig under dagen, om jag fegar ut som jag just hade bestämt. Jodå tänkte jag i en snabb tanke.

Men sedan var det som om någon bara tog tag i autopiloten som styr mitt skepp. Det blev snabbt in på toa, för att borsta tänder, fixa till håret i en mera bekväm tofs, än den som var efter alla timmar av sömn. Av med nattkläder, på med morgonrock och stövlar. Helt plötsligt satt jag där i bilen och körde den där milen. Ännu ett bad blev till.

Nu sitter jag här och myser för fullt av att det blev av. Har redan duschat av mig både jobb och skogsdamm. Till och med tvättat och kammat ut mitt hår. Vilket är en tråkighets grej. Jag brukar skuta upp, till det inte längre går att skjuta upp. Idag får det bli lite extra fina kläder, bara för att jag vill och kan. En nygammal skjortblus, hittade jag i garderoben. Dom där mindre hg på vågen, som visade sig denna vecka. Gjorde att blusen passade perfekt. Det är en sådan där skjorta som hängt långt in i garderoben, förut har det varit ett favoritplagg. Men med alla extra kg som blivit under en lång tid gjort att den inte har passat. Jag har inte velat göra mig av med den, för då för många år sedan var den så bekväm. Vilket den även nu är. Idag är jag glad att jag hittade den och att den passade så perfekt.

Ger mig själv en bukett tulpaner

Asså denna tiden med WW, Viktväktarna är så full med win- win saker. Den där medlemsavgiften som jag betalar, är en vinst i både pengar och känslor för mig själv.

  1. Alla kläder som jag hittar till, som jag innan älskat.
  2. Alla leenden som jag ger mig själv när jag ser mig i spegeln.
  3. All glädje och all kärlek som jag känner, nästan varje gång jag ställer mig på vågen.
  4. Den nästan uteblivna värken som innan då kilona var på min kropp gjorde så fasligt ont, gör mindre ont idag. Känns gör den men, inte alls i den kaliber som innan viktnedgången.
  5. Alla dessa nygamla kläder som jag gömt undan om i fall att, dom någonsin skulle passa igen. Dom som Idag passar. Det trodde jag inte på för ett år sedan.
  6. All den här kraften som bor i Yes, jag klarde det.
  7. Alla mål som nu faktiskt blir verklighet . Sådant som jag trott vart omöjligt, innan. Ger mig kraft i att men det där fixar jag…
  8. All kärlek till mig själv som flyttar in, ju mindre kg vågen visar.
  9. All den här viljan som hela tiden blir starkare och starkare.

Alltså här bor tacksamheternas tacksamhet, till att jag då i höstas sa. Nej nu räcker det, jag ger mig själv en chans till, fungerar inte det då ger jag upp. Jag gav mig själv chansen, gjorde det möjligt tillsammans med WW. Detta efter alla andra dieter som jag så dumt gått på. Nu är jag nära mitt mål. ynka tio kg till, sedan är jag nöjd.

Tack för mig, Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu. Idag är första dagen på resten av våra liv.

Carina Ikonen Nilsson.

Rädsla, jo men det är där för att övervinna.

Rädsla, jo igår fick jag ett mail. I mailet bodde både rädsla och men ska lilla jag…. Mailet blev men oj, jo men och nja tror inte det. Men jag tror det och jag ska det. Rädslor ska övervinnas och jag kan inte mera än att försöka. Mailet var ett svar på ett mail jag hade sökt till. Det handlar om film, det handlar om statist. Jo, jag ska skicka in en presentation och bilder dom ville veta mera.

Nu gäller det bara att klura ut hur jag får ut filmen ur kameran och alla bilderna. Klura kan jag men om jag lyckas vet jag inte ännu.

Det fick bli ett litet bad i morse. Imorgon jobbar jag tidigt, då hinner jag inte med det där badet. Snö det vart obrukad snö, när jag kom till badet idag. Helt vitt och isen hade igen, tagit sig tillbaka och lagt sig vid sjön. Mitt träd som står där och vakar över sjön hade snö på sig. Jag sa god morgon och nickade till trädet.

Några bilder blev tagna och sedan var det att gå in i den lilla badstugan. På med badtofflorna och ner till sjön för att hacka is. Iskallt vidrigt kallt men så härligt när jag äntligen fick sänka ner kroppen i sjön.

Vår lilla badpöl.

Jag ska snart iväg till jobbet för möte. Sedan en ledig kväll hemma innan jobb tidigt i morgon igen. Nu ska det bli frukost en dusch och fixa ansiktet. Ha en fin dag.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

En simpel vinterbadare

Det låter inte så stort. Tänk vad ord ställer till det ibland. Ord kan göra ont, göra gott, utmana och föra framåt, bakåt. Jag som varit så stolt över att jag titulerar mig som vinterbadare, ramlade pladask ner i att hm. Vinterbadare måste vara ett delmål. Det kan inte vara det som är målet, i det här badandet. Hm, precis i den tanken i morse blev jag bara en simpel vinterbadare. Nästan som en simpel höstbadare. Bara snäppet bättre. Eller snäppet galnare kalla det vad du vill.

Men vinterbadare är inte målet det är bara en del i det större målet. Jag anser mig nu som både en simpel höst och vinterbadare. Men de blir det ingen medalj på. Det måste till något mera, för att skriva diplom tycker jag.

Efter dessa tankar föddes tanke mål. Målet är inte att bli en vinterbadare, utan mera någon som badar året runt. Där har vi målet, åretruntbadare är det jag vill vara. Jag vill inte nöja mig med att vara en simpel höst eller vinterbadare. Utan här är det att sträva efter att bli en Åretruntbadare.

Nu vet jag inte när, det målet kan sägas att det är uppnått. Är det när jag klurat ut när jag badade första gången, förra året? Eller är det när jag bestämde mig, för att inte sluta bada på hösten? Är det de sistnämnda, är det den 15 september, tror jag det var att jag bestämde mig för att inte sluta bada. Då var det fortfarande 16-17 grader i vattnet. Det är inte så svårt att ta ett sådant beslut. Då är sådana där lätta beslut. Det är till och med enkelt när badtempraturen är runt tio grader, känner jag nu. Till och med så är det enkelt, när det kryper under 10 grader. Men efter nio – åtta grader då är det ett beslut som jag nog tackat nej till, om jag inte hade badat i dom där andra temperaturerna.

Idag fick vi återigen bryta is, idag var det spadat, stavar, och yxa som fick hjälpa till så det gick att gå i sjön. Någon cm tjock is, hade lagt sig på sjön. Medans jag gick där i vattnet och skyfflade bort isen, så kom en strof av en psalm. Bered den väg för herran eller är det herren. Det stod en badsyster uppe på land, väntade in rätta känslan, när jag skyfflade bort is så hon kunde gå i.

Isigt och kallt va det där badet men, efter någon halv sekund när kroppen var täckt av vatten infann sig känslan av välbehag. Satt nog några minuter i vattnet innan kroppen sa, nu var det dags att göra slut på badandet. Fötterna tar mest stryk, tycker jag. Dom riktigt bränner och känns som om de är stelfrusna, när jag går upp ur sjön. Det är dom som är kalla, nästan hela dagen.

Ännu ett bad är klart, ännu en morgon ute i naturen. Idag tog jag mig till den lilla skogsjön. Där hämtade min matta, jag har för att få massa skräp på fötterna efter badet. Där porlade vattnet i den lilla bäcken så fint.

Nog för idag Lev idag just nu, igår finns inte mera än i minnen, Just nu skapar du minnen till framtiden. Framtiden är här redan om någon minut och i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

Sida 3 av 3

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén