Dag: 15 juli 2022

120 mil blir det att åka idag.

Mammas sista timmar eller dagar är nu här. Då vill jag vara där mamma är.

Vid Nio i morse lämnade vi Kolgårdens camping. Vi tog alla mil till fjällen. Vildmarksvägen som den kallas. 38 mil Stalon där den där tappen är, som varit där i urminnestider. Frågan är hur länge den kommer vara öppen. Därefter Trappstegsforsen, Saxnäs, Fatmomakke (Samebyn) Klimpfjäll och sedan då det vackra Stekenjokk. Trampa i lite snö kolla in forsen och sedan ner mot Blåsjön, Jormvattnet och till sist Geddede. Fjällen är besökta. Nu är vi på väg hem igen. 45 ner mot vår lilla by. Vi hade tänkt stanna i Strömsund på campingen där med den stora poolen. Men bron var stängd, vi fick åka en annan helt obegripligt väg som var livsfarlig. Strax utan för Strömsund visade Brandgula pilar hur vi skulle åka, om vi sökte 45. Helt galen väg som var hal och lerig, gropig och lösvägkant. Självklart blev det inte olycka där, en lastbil fick be om bärgnings hjälp. Släpet stod rätt över vägen. Fy skäms Strömsund lite bättre planering borde göras vid vägarbeten. Minst en 1mil kanske mera lång grusväg som var både hal och dålig vägkant. Men Fjällen är gjord igen för denna gång. Vi pratade om det för en stundsedan att vi nu kanske gjort Norr en gång för alla. Men jag misstänker att vi igen kommer vilja åka dit. Till allt det där magiskt vackra. Jag är särskilt glad över att vi fick bo på kolgården igen. Sist vi var där så var campingen fullbelagd, så vi fick bara åka förbi. Är du i Vilhelmina så är Kolgårdens stugby och camping ett måste. Det får man bara inte missa.

Idag ringde min syster, om att mamma inte kommer att få mera dropp nu. Nu är det lugnande och smärtstillande, det mamma får. Min syster ska sova där i natt. Jag och maken bestämde att vi inte stannar och sover någonstans, utan vi kör ända hem. Om vi orkar, eller rättare sagt om maken orkar. Jag och lilltjejen har ju möjlighet att slumra lite om det vill sig illa. Imorgon när jag kommer hem tänker jag duscha, byta om, sova någon timma för att sedan åka och hämta min bror. Så åker vi ner till vår mamma om hon fortfarande är vid liv då. Jag hoppas och önskar av hela mitt hjärta, att så kommer att vara fallet. Jag vill vara där mamma är nu, så hon om hon ser /förstår att vi är där. Även om hon inte gör det känns det bättre i minna tankar och känslor att jag är där, när hon väljer att sluta andas. Nu har jag varit förkyld i fem dagar, nu smittar jag inte längre. Har ingen feber utan bara vanliga förkylningssymtom. Det kan man ha i flera månader så det måste räcka med att känna mig bättre. Mamma håll ut om du orkar, låt mig säga hejdå. Eller nej, mamma du behöver inget alls. Jag ska göra vad jag kan för att hinna. Jag känner att förra Söndagen inte räckte för ett hejdå.

Nog för nu, lev idag just nu. I morgon är inte säkert att vi får. Just nu gäller, just har jag bestämt mig för att skynda mig alla milen hem. Orkar vi så blir det 120 mil vi kör i ett sträck.

Carina Ikonen Nilsson

Bodens first Camp ur dålig till skillnad mot Kolgården i Vilhelmina!

Igår vart vi i Boden. Igår natt sov vi på en riktigt dålig camping. First Camp i Boden. Smutsigt dåligt planerad och igen smutsigt. Vi skulle vara där två nätter tänkte vi men, vi lämnade en dag innan. När jag gick in och sa att vi inte ville bo där, sista natten. Då blev det inte oj vad tråkigt att du känner så… utan istället blev det, okej Åk men du får inte tillbaka dina pengar. Campingen i Boden var en stor Camping, hur många människor som helst bodde där. Det kostade över 500 kronor natten, dom hade pool. Men den var du tvungen att betala 70 kronor för som vuxen och 35 kronor för som barn. Toa städades kl 9.00. Det stod att läsa på ett städschema. Mycket folk, gör att det är smutsigt. Det gör även att det saknas toapapper, handdukspapper när du ska torka händerna efter toabesök. Duschen var smutsig fullt med hår i avloppet. Massor av glömda hårsnoddar som låg i hörnen. När vi gick till Köket för att diska, var det i och för sig en diskmaskin där. Men annars var köken de simplaste av kök. Under all kritik var Campingen i Boden. När dom har så många gäster borde det springa folk som städade, minst var fjärde timma. Det var riktigt grisigt på toaletter, duschar och kök. Kanske borde det inte behövas, om folk som bodde där hade varit mera noga med att plocka upp efter sig. Men eftersom det inte var så, hade det inte gjort ont om dom la mera krut på att städa upp efter gäster som varit där. Om inte annat så hade dom behövt fylla på med toapapper och sådant. Inte ens tvål fanns det i vissa behållare. Nej aldrig mera first Camp i Boden! Hutlöst dyrt och skränigt, smutsigt. Inte värt en krona om du frågar mig.

När vi gick runt på campingen såg vi två svenska bilar på hela campingen, resten var norrmän. Dom tog plats, körde fort och festade långt in på natten. Dom körde bilar inne på campingen långt efter klockan ett på natten. Många Norrmän som besöker våra campingar beter sig illa. Gapiga, vet inte vad ett kösystem är, och dom tar för sig. När vi parkerat vår bil vid receptionen för att logga in. Då ställde sig en Norsk bil framför oss så att vi inte kunder köra ut innan dom kommit tillbaka. Hans tid var mycket viktigare än våran. Han tog lång tid på sig att handla och skyndade inte på, då han såg vad han ställt till med. Nä många Norrmän som kommer hit och campar, är inte alls trevliga. Dessutom kör dom som galningar på vägarna.

Klockan fyra igår eftermiddag, lämnade vi Boden. Då var vi klara med det vi skulle göra där. Hade tänkt åka till Arvidsjaur sova där. Men under färden bestämde vi att, vi åker hela vägen till Vilhelmina. Då är det närmare hem. Mamma slutar med dropp i dag. Nu är det bara palliativ vård för min lilla mamma. Där av vill jag hem fortare. Stannade på Kolgårdens camping, för att sova för natten. Robban som är campingens ägare, var lika trevlig som alltid. Här är skillnad på skötsel, omgivning och pris. 360 kronor per natt. Vacker utsikt, fina riktigt städade servicehus. När vi loggat in här i går, klockan var runt 22, då gick Robban den sista rundan för att städa, plocka bort soppåsar och gör ordning för morgondagen. Det här är campingen som är väl värda sina pengar. Alltid lika trevligt att vara här.

Idag blir det igen vårt älskade fjäll. Vi måste ju visa lilltösen allt det här vackra.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu.

Carina Ikonen Nilsson

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén