Månad: augusti 2022

Jag börjar återhämta mig, säger jag med en len röst som låter som: Älskling, jag är hemma. Simson tror jag att det vart, där jag hörde just den där rösten som just i skrivandets stund, låter i mitt huvud. Hurra Coviden är på tillbakagång känner jag. Febern är borta äntligen och jag känner att energin börjar smyga sig tillbaka i kroppen. Äntligen börjar jag känna att jag är på väg tillbaka från denna vidriga vecka som varit full av Covid. Önskar inte min värsta ovän just det här. Ingen borde bli drabbad. Nu vet jag inte om jag har så många ovänner, kan inte komma på en enda tror jag. Skulle jag ha någon, så hör av er så kan jag ha någon att reta mig på. 🙂

Äntligen, äntligen nu ska här igen börjas rensas, när covid är ett minne blott. Men jag ska börja försiktigt. Bastun ska bli en bättre förvaring än vad den är idag. Just nu går det knappt att gå in där. Källaren ska bli en källare, som jag kan vara stolt över.

Om någon eller några veckor kommer det byggjobbare, dom ska greja med kaminen. Sedan får det vara klart här, för denna gången. Eller nej, taket i duschen ska fixas, en ny dusch kabin ska in. Men sen, sedan är det klart. Jag har i och med bergvärmen, fått ett tork och strykrum. Nu kommer strykbrädan alltid stå redo för att användas. Torkställningen, är flyttad från under trappan till pannrummet. Tänker att kaminen kommer att göra två jobb i ett. Nummer 1 är att värma upp Gillestugan, 2 är värmen från skorstenen som blir i torkrummet, kommer att värma upp tvätten så att den blir torr. Kommer att vara en fröjd att styrka i vinter. Jag stryker bara under vintern. Lite lat är jag allt, men på sommaren hänger jag tvätten ute. Då orkar inte gå ner i källaren med tvätten, för att stryka. Utan det blir månader med ostrukna skjortor. Fast dom är nästan släta av vinden som torkar tvätten. Jag är på G, äntligen har återtåget av makten över mina snart friska kropp igen blivit här. Nästa vecka får det bestämt bli att börja dagen med bad igen. Men får vänta till dess så jag inte blir sjuk igen.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

I fake it till I make it. Dagen ger mig hopp. Hopp om att jag mår lite, lite bättre än igår. För att få in det i dagen och för att ge hoppet mera tro. Har jag idag valt att ta på kläder och inte mys-kläder, utan kläder att vara som vanligt i. Visst lite matthet finns kvar men jag ska ge mig en chans till att i alla fall låtsas, att jag mår lite lite bättre. Igår hade jag inte ens orkat låtsas. Värken i ryggen är kvar, men jag har ringt sjukvårdsupplysningen och dom tyckte att om feber fortfarande är kvar, så blir det läkarbesök. Men jag hade inte någon feber nu på morgonen. Fast jag tog Alvedon någon timma innan, för då hade jag huvudvärk. Som nu är borta. Snart en hel vecka, som legat still i sängen. Eller närmare bestämt 5 dagar. Nu får det bli att vara uppe. Maken ligger till sängs har feber, lilltösen även hon. Nu är det tre av fem som fått Covid. Bara pojkarna kvar nu hoppas dom klarar sig. Minst grabben har redan haft Covid 2 gånger, hoppas att han klarar sig.

Verkligenheten gör sig påmind, det finns annat som måste göras. Det ska till att åka till kyrkogården och lämna mamma i jorden. Vi ska hämta urnan, sedan lägga urnan i jorden. Min syster vill att vi bestämmer en tid för det. Det är skönt när det är gjort, det är bra om det sker så fort som möjligt. Men några dagar till får jag nog ge mig själv, i att vila. Men en dag nästa vecka, ska det säkert gå att få till för urna sättning.

Ännu en verklighet finns har ett paket att hämta ut men ännu vågar jag inte göra det om i fall att jag smittar. Man ska ju kanske inte vara helt fri från symtom men i dag är första dagen som jag är på benen en längre stund så det får vänta till slutet av veckan. Då är det nog utan risk.

Bad ska till men, där är jag ännu inte. Har missat alla de fina dagarna, för bad de här sjukdagarna. Även här gör jag en ansatts att få till bad men, det får bli nästa vecka. Får vara säker på att inte smitta, mina badsystrar. Idag var det 3 plusgrader klockan 7.00… kan bara tänka mig hur härligt det skulle vara att gå ner i 19 gradigt vatten, när det är 3 grader på land. Hoppas graderna är i alla fall är över 15 i sjön nästa vecka.

Jo känner fortfarande efter alla dessa ord skrivna att det finns lite energi kvar. det ger mig hopp om en dag där jag i alla fall är på bättringsvägen.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Ge mig morgondagen snart så är jag ännu ett steg närmare friskheten igen.

Maken testade sig för covid, jo då jag har allt lyckats med olycka där med. NU är han i början av covidfasen, fast lite piggare än vad jag var. Nu hoppas jag att jag är på sluttampen. Men helt säker är jag inte, för jag lyckades inte med min förutsatts idag. Duschen och hår tvätt, duschen gick bra det var med det där att tvätta håret som var svårare. Gjorde ett halvhjärtat försök att gnugga in schampot i håret men, jag orkade inte hålla armarna över huvudet. det gick så där. Nu får jag vila lite innan jag vågar mig på att trassla ut spektaklet till hår. Har sådan matthet i kroppen så att varje lite ansträngning är svårt. Här gäller det fortfarande att lyssna på kroppen, inte göra massa saker som jag inte orkar. Nåja lite bättre känner jag mig, är inte sov-trött utan mera matt. Har orkat göra och äta frukost, tror att dagen efter detta inlägg kommer att mynna ut i netflix only.

Om det blir en hel film eller bara filmsnuttar mellan varven jag är vaken, är inte riktigt klart för mig ännu. Sonen har ringt här på morgonen, hans lille son har blivit sjuk i vattenkoppor eller något som kallas höstblåsor. Vilket jag aldrig hört talas om innan. Men den lille pojkstackaren är fylld av blåsor med vatten som spricker och torkar ut. För mig låter det som vattenkoppor men jag kan ha fel. Det har jag ofta, det kan säkerligen vara det andra med. Det känns lite konstigt att den lille pojkvaskern sitter still när vi facetimar. Han brukar vara så rörlig och vild, men nu sitter han och gosar i pappas knä, under hela samtalet.

Sonen fyller 30 år om några dagar. Jag hade tänkt mig köpa present och åka för att fira honom. Men det får bli när vi i familjen är utan covid. Tänka sig för 30 årsedan just nu, gick jag i skolan, var höggravid och Pluggade till ett matteprov. Det gjorde jag även då sonen föddes. Det hade inte barnmorskan varit med om innan, att någon pluggade matten under tiden man väntade på att föda barn. Tror till och med att jag pluggade engelska glosor under förlossningen.

Nej, nog för nu. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller just nu.

Är man sjuk ska man vila, jodå vila har jag gjort och gör. Men vilar man två dygn runt och sover allt som oftast, då blir det svårt att sova på natten, när febern blivit lägre. Då slumrar man bara, vaknar för att gå upp redan innan fem. Fixar sitt kaffe, sitter i soffan stirrar på väggen, stickar och blippar på telefonen. Dricker den smaklösa koppen kaffe, kommer på att jag kan vara utan det där kaffet, det smakar inte något ändå.

Kommer på där i soffan, att Muse hade släppt fasligt bra låtar i fredags. Nu är hela samlingen komplett. Låtarna är det bästa om jag inte nämner Queen, som någonsin gjort. We are funking fucked, Jo det är titeln på låten. We Are Fucking Fucked Där sjunger han om krig, virus, bränder och allt som är aktuellt i dagsläget. Muse, det går inte att inte tycka om, deras musik. Det går inte att inte älska musiken.

Texterna så djävla grymt bra sanna, klara och tilltänkta med budskap om så mycket. Jag har skrivit om Compliance innan. Även det en låt som har budskap som vi bör tänka till på. Lydnad vi kräver lydnad. Kanske är det likt deras texter något som de noga synat innan och vänt sig emot. Men Lydnad det är väl så livet är, vi svär och fasar utan att visa vår avsky. Vi klagar till varandra men, ingen av oss går framåt och försöker göra något mera, än att klaga. Kanske behöver vi vara olydiga och ropa högre så att det händer något. Will of the people…. Låtarna är många och alla har ett budskap.

Takterna är takter som min kropp, mår bra av. Lite av den där punkkänslan fast musiken inte alls är punk, flyttar in i mig. Det är texterna så gör känslan. Texter är för mig viktigt. De ska få mig att tänka vidare, känna känslor, tala till mig, flytta in i mig så att dom blir i min verkligenhet. Som jag väntat på detta album, varje ny låt dom släppt , har jag lyssnat på gång på gång sedan en natt i våras. Dagen efter på morgonen lyssnade jag på det, på väg till badet i sjön. Då ingav de mig mod, känslor av att allt går om man inte ger upp. Vilken låt det var, vet jag inte. Men jag minns stunden då jag satt där på natten, efter ett arbetspass och lät låtarna stråla ut i bilens högtalare.

Muse ja äntligen vilket konstverk! helt fantasiska texter och toner. Till trotts covid och skit så är jag tacksam över att jag nu har möjligheten att lyssna på alla de nya låtarna. Tack för det Muse!

Lev idag, jo med Muse i högtalaren går det allt att vara lite i just nu. Fast jag just nu inte har något smaksinne, har en dovhet och matt sjukdomskänsla i kroppen. Då är Muse som medicin för själ och kropp. Just nu gäller även för mig just nu.

Försöker välja tankar, jo här väljs men, dom orkar bara till att tänkas. Offret är jag just nu. Covid offret, en vanlig förkylning…. No, no där har du fel, om du inbillar dig en vanlig förkylning. Fast den började som en vanlig förkylning, lite ont i halsen. Lite så där som när man har svårt att svälja. Lite huvudvärk med för den delen.

Det började redan på onsdagen men jag valde tankar, om att jag sovit dåligt där av huvudvärken och lite halsont har ingen dött av. Efter mötet på jobbet, åkte jag hem. Åt mat sedan åkte vi, jag och maken till vår lilla Emilia som hade fyllt sex år.

Under bilturen snackade vi om hur allt blivit.. Covid, Putin, inflation mm. Då säger jag den Ödeshöga meningen, om att nej, jag tror att vi är immuna mot Covid. Vi har varit i kontakt med det, så många gånger och klarat oss. Besöket hos lilla Emilia gick bra, sedan hem för att sova. Vaknade till en ledig torsdag där jag tänkte ta mig ann tvätt högen som bodde i tvättstugan. Började redan klockan 7 på morgonen. Bytte sängkläder, tvättade och sprang upp och ner i trappan. La mig i hängmattan för att vila i solen. Det var nog då jag märkte att allt inte var helt okej. Jag frös där i den strålande solen. Gick in i huset, gick ner för att hämta tvätten. På väg upp för trappan, blev jag så trött att jag inte orkade gå upp. Satt i trappan en stund. Hängde upp tvätten och började laga mat. Soppan stod och puttrade på spisen, jag la mig för att vila. Sonen stängde till dörren för att inte störa min sömn. När jag skulle smaka av soppan så kände jag inte om det saknades något. Tänkte förkylningen spelar spratt. När vi åt kände jag hettan från chilin och var nöjd med det. Sov middagen en gång till, vaknade av att jag frös. Maken åkte iväg och köpte covid test, jag gjorde testet….. Jag var inte immun. Nops det var ett väldigt tydligt test, där det sa att jo du det var allt positivt.

Vaknade igår efter att natten har varit sömn med Alvedon. Var uppe någon timma, för att sedan lägga mig igen. Hostade så jag fick sätta mig upp, för att sova. Svettades, frös om vart annat. Hade Netflix igång men vet inte om jag såg en enda hel film. Låg i sängen hela dagen, vaknade i morse och kände mig lite bättre till en början. Gick och la mig och samma visa. Men det var då jag kom på det jag måste ändra tanken. Gjorde det en stund tills jag tog feber, insåg att feber tar inte tankar bort. En Alvedon och vara uppe, så länge jag orkar. Orken börjar redan tryta, då är det detta inlägg jag gjort. Nops dum tanke det där att jag inte kunde få covid. För igatan va den seglade in i kroppen. Idag när jag åt min yoghurt och mina knäckemackor så skulle det kunnat vara precis vad som helst. jag hade kunnat äta en sur disktrasa och inte känt vare sig smak eller lukt. Covid no no jag var inte immun.

Ont i varenda muskel, ont i hals, skuldror och huvudvärk från hell. Jag kunde få det. Jag fick den enkla varianten eftersom jag vaccinerat mig. Hmm… tror inte att den covid som hittat hit, vet om att jag vaccinerat mig. För jag tycker inte symtomen är speciellt enkla. Orkar inte något alls. Gör jag något så får jag lägga mig mellan varven, av att göra. No no enklare varianten då tycker jag riktigt synd om dom som fått den svårare varianten. För det känns just nu som jag aldrig kommer att bli pigg och kry igen. Fult ord vilken vidrig sjukdom det här är.
Lev idag nej inte idag, just nu vill jag vakna upp om några dagar när detta är över. Ta hand om dig.

skulle badat idag, men när jag vaknade kändes det som taggtråd i halsen. Snuva och lite hosta, det får bli bad när jag känner mig bättre från taggtråden i halsen.

Det stundar val, jag funderar och funderar. Har inte kommit framtill vad jag ska rösta på. Jag har alltid röstat rött, men nu är jag inte säker att jag gör det i år. Jag tycker att Vår statsminister är bra, rak och tydlig. Men kan hon vara det efter valet. Vem pratar hon med då? Jag tycker att energifrågorna är viktiga, pensionen och att folk ska kunna ha tak över huvudet. Skolan är viktig, sjukvården lika så. Hårdare straff? Där känner jag mig kluven jag tror på vård och behandling. Inflationen måste göras något åt men, där är ju Putin en del i detta haveri. Jobben? Jo, men det är viktigt, det ska löna sig att arbeta så klart. Du ska ha mera kvar i fickan, när du jobbar, än när du inte jobbar. Ungdomarna är viktiga, här måste vi hjälpa dom att få en bra vuxenstart. Fast det börjar ju redan när dom är små. Min svärdotter berättade igår att lagen i skolan har ändrats nu får lärare ta tag i ungarna och lyfta dom bort från situationen. Det fick dom tydligen inte innan. Tror det är ett steg i rätt riktning. Ja till trotts att jag sitter här och funderar så blir jag inte klokare, jag vet verkligen inte vad jag ska rösta på. Blir det att blunda och ta en Valsedel? Nä för mig är valet viktigt jag vill vara med och påverka i det lilla. Men just nu vet jag inte på åt vilket håll jag tänker välja. Svårt i år. Jag tycker att många politiker gjort sitt och gjort bort sig. Vi behöver in nya tankar nya röster. Det ska vara folk som lev sitt liv i samhället inte fötts in i regeringen. Vilket jag nästan tycker att det är. Nej nog om detta det får bli på valdagen att jag bestämmer mig.

Nu ska jag snyta mig och vila för dagen ska gå åt till att kurera, för jag vill vara pigg och alert i morgon.

Lev idag just nu, Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu kan vi göra något åt.

Jag skulle åkt och badat i dag var tanken men jag kom hem så sent och vaknade självklart lite senare så det fick bli duschen. Två långa pass på jobbet och nu bara ett litet mötes pass. Ett litet mötespass som alltid känns långt. Men sedan en dag ledig. I morgon får det bli sjön och bad.

Igår träffade jag en av mina kolleger, jag inte sett på länge. När hon berättade om sin sommar, ändrade jag uppfattningen om min sommar. Jag som kände att detta år har varit vidrigt tungt och jobbigt fick ett nytt perspektiv. Visst det har vart tungt men jag lever och jag börjar komma tillbaka, efter alla tråkigheter som varit.

Igår fyllde vårt lilla barnbarn 6 år men farmor hon var på jobbet. Fick facetima henne och sjunga en sång fast hon inte ville höra sången. Finaste klänningen hade hon på och hon berättade tydligt att det var en så fin klänning bara för att hon fyllde år. Man behövde ha fina kläder på när man fyller 6 år. Det var bra att få reda på det. När jag fyllde 50 så gick jag i pyjamasen ville inte bli uppvaktad mera än den uppvaktning jag gav mig själv. Men nu har jag lärt mig 57 år skulle jag bli för att förstå att finkläderna ska på när man fyller år. Så i januari då min stora dag är ska det bli finkläder så får vi se vad lilltösen säger. Tur att det är länge tills dess.

Dagarna rullar på som vanligt här hemma. Efter nästa vecka blir det lite tjänstledigt igen. Inte utan att jag känner lite vemod, men även att en lättnad börjar flytta in. Vemodet är av att jag kommer sakna mina fina klienter på jobbet. Jag kommer att sakna deras resa. Mina kolleger kommer jag även att sakna. Men just nu i skrivandets stund är det pojkarna, som känns som det kommer att vara den största saknaden. Tjänstledigheten är nödvändig, det är bara att acceptera att det inte blir alla möten med klienterna. Jag har viktiga saker för mig här hemma och just nu är det de som är viktigast.

Blir ett kortare inlägg idag. Ska äta frukost och sedan iväg till jobbet.
Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen vet vi inget om. Just nu kan du välja tankar som ger balsam för själen.

Idag kom vi hem tidigt. Det vart att städa kylen ala på riktigt riktigt. Räkor som vi hade ställt fram för att tinas och sedan ställt in i kylen. Gjorde en väldigt dålig doft. Så illa så vi inte ens vågade smaka på dom. Kylen verkligen stank av doften. Det vart bara att plocka bort allt och diska. Men så fin den blev av lite vatten och diskmedel. Packat upp allt och haft ledig tid. Vart och slängt våra sopor på återvinningen så klart gick vi dit. Ett sätt att bidra till miljön. Igår skulle vi spela minigolf med Alfred och hans familj. Men när Maken gick för att hämta ut klubbor så hade dom stängt en minut innan. Han försökte visa genom fönstret vad han ville men nej det skulle inte bli någon golf.

Dottern och jag skulle göra ett försök att få tag på golfklubbor. Då det låg golfklubbor på utsidan, lånade vi dom. Dom bara låg där och vi var ganska så griniga på att en minut efter åtta, inte fick den hjälp vi ville ha. Ännu en minuspoäng hos mig som redan innan inte riktigt tycker att just den campingen är bra. Det enda som är bra med den är närheten till hemma. Närheten till hemma är ändå en fem mil.

Imorgon kommer dom som ska sätta igång bergvärmen här hemma. Om en månad blir det även kamin installation. Det ska bli skönt när allt sådant är klart och vi igen bara kan bo.

Ett kort inlägg, jag är trött och har börjat på en ny tröja att sticka och jag är nyfiken på hur färgerna ska bli som stickat. Nu ligger den första tröjan klar och väntar på sin lilla ägare. Det är Emilia som ska få tröjan. Nästa tänker jag ska bli till Alfred, sedan blir det en till Lille Hugo. Fast den jag stickar nu känner jag mera som Emilia färger så jag har varit inne och beställt annat garn på internet. Kanske får hon två tröjor det får vi se.

Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

Nu ångrar jag inte att jag lyssnade på min kloka son. Igår på morgonen ringde sonen. Alla hade gått iväg till sitt och jag satt helt själv i soffan. När han ringde pratade vi om dagen innan, då det vart begravning för mamma. När vi pratade så frågade sonen vad vi skulle göra under dagen. Jag sa att Tommy vill ut med husbilen, men jag vill nog bara sitta här och inte göra något. Men mamma, sa sonen, du måste göra något. Du måste göra saker. Jo jag vet, sa jag. Men jag vill sitta här. Det är klart du är ledsen sa sonen, men du kan vara ledsen i husbilen med. Men jag behöver städa, sa jag. Jo vissa städar istället för att gråta, sa sonen. Jag tror det är viktigare att tårarna rinner ut, fortsatte han. Tror inte någon städar åt dig, så det kommer finnas kvar efter helgen. Efter en stund sa vi hejdå.

Jag gick ner i källaren och duschade. Efter det tog jag på mig kläder och satte mig åter i soffan. Men efter en stund bestämde jag mig för att jag lika gärna kan sitta ute på altanen och vara ledsen. Hämtade högtalaren i sovrummet. Tog med mig mina stickor, satte mig i en stol. Olivia Newton Jonh sjöng round and round. Det kändes som gråten gick runt och runt. Stickade på tröjan jag håller på med. Funderade på om mamma fortfarande var en hel kropp eller bara aska. Bestämde mig för att sluta tänka sådana tankar. Tittade på himlen och bestämde mig för att låta mamma vara i fred en stund.

När maken kom hem åt vi mat, han packade bilen med sådant vi skulle ha med oss. Vi åkte iväg, sorgen lämnade mig i fred en stund. Nu har den dykt upp här på morgonen. Känner mig tom, ledsen. Klankar på mig själv, säger till mig själv att mamma har varit borta i flera år. Demensen hade tagit över, förändrat henne till någon som inte var min mamma. Någon jag hade svårt för, precis som jag hade svårt för mormor och farmor, när demenssjukdomen slog till. Det finns dom som förlorar sin mamma i tidig ålder. Jag är hela 57 år och haft min mamma länge. Det är livets gång. Man föds och man dör. Förhoppningsvis så fyller man däremellan livet med saker man vill och mår bra av. Jag får hoppas att mamma fyllde sitt med sådan som hon ville ha.

Det var en fin begravning, vi var inte så många som kom, men några av mina kusiner, min gamla morbror och hans fru, vi närmaste i familjen vi var där. Lilla Hugo och Emilia. Hugo han var mest glad. Hans leende behövdes i allt det mörka. Min före detta man var med under begravningsakten. Det var fint av honom att vara med.

Nu gäller att börja leva igen, gäller att simma lugnt och inte drunkna i mina känslor som svärmar över i tårar. Minnas det som var fint i sambandet mamma. Glömma allt annat som var tråkigt. Göra bilden av mammas begravning till något fint. Minnas samtalet med min morbrors fru. Hon berättade så intressanta saker när vi fikade efter begravningen. Minnas promenaden i kyrkogården, dit vi gick till mormors och morfars grav där mamma nu också kommer att ligga. Där planterade min syster liljekonvaljer, hon hade köpt från Holland. Nu ska vi träffas den där sista gång i denna följetång av sorg, jag och mina syskon. Då för att få askan i graven. Därefter kan vi lämna allt det här tråkiga, leva våra liv igen så som det var innan vi hamnade här.

Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu ska jag öppna upp lvl^ bilens dörr och få in lite luft. Andas och välja att njuta av morgonen.