Månad: augusti 2022

Timman var tidig idag, när jag vaknade. En snabb koll på mobilen, världen eller i alla fall i min lilla värld, var det lugnt. Inget meddelande som var farligt. Lugnt drack mitt kaffe.

Sonen fick lämna sjukhuset igår, inget hittades. Vilket är skönt. Men han får inte köra bil på ett tag. Det var en sådan fin skön känsla, att träffa sonen på hemmaplan igår. Visst han var trött, det såg man i ansiktet. Armen var illa svullen. Jag var noga med att kolla av hela honom, om jag såg något som var konstigt. Han är igen hemma, men ska ta det lugnt i en månad. Livet börjar återvända till normalt. Rädslan finns där i mig, kommer han att igen ramla ihop? Kommer vi göra denna turen en gång till? Men jag får välja att inte tänka så, utan njuta av lugnet som infinner sig. Njuta av att han är hemma, njuta av att han just nu har lite lugn och ro, inget att stressa iväg till. Han hann komma hem innan mammas begravning. Om det nu är något att hinna hem till.

Jag tror det är viktigt att säga farväl så som man ska göra. Tror den där stunden i kyrkan, är en viktig stund där man samlas. Man säger hejdå och gör det definitiva avslutet. Även om jag känner att det var mera definitiv då, i den stunden hon dog.

Jag väljer att inte tänka på det nu. Det räcker med tråkigheter för flera år framåt. Nu vill jag andas och njuta av stillheten som blivit till i mig.

Idag valde jag att åka milen till badet. Träffa mina fantastiska badsystrar, simma några hundra meter. Hade med mig hårschampo och tvål, upplevelsen skulle bli total frihet. Att tvätta håret i sjön är total frihet, att stå där i sjön och tvåla in hela kroppen, är total frihet. Stillheten som blir till i varje simtag, är så fantastisk. Vattnet som omsluter mig, armarna och benen som mjukt tar mig fram i sjön. Simtag för simtag, att det var ett stilla duggregn och lite vågor gjorde stunden helig. Mina badsystrar gör stunden helig.

Mina fina, underbara badsystrar som bara finns där… Jag känner sådan stor tacksamhet, över att dom finns. Lite vänliga ord, vårt stilla badande det gör min morgon. Just de där stunderna gör mig hel, ger mig styrka och ger mig så mycket glädje. Även om jag kanske är dålig, på att visa det. Men jag uppskattar just dom där morgonstunderna. Alla borde ha förmånen att ha badsystrar.

I morgon vaknar jag på jobbet, badet får bli på fredagen i stället. Igår var vi och tittade på kaminer. Vi gjorde verkligen ett klipp. Om någon vecka kommer dom hit och kollar in om och hur, dom ska göra för att kaminen ska installeras. Det är ett rop på kaminer, i dagsläget. Europa skriker efter kaminer. Det har Putin sett till att det ska bli så. Men vi hittade en fjolårskamin, där vi fick en rabatt på 10 000, Den som stod i butiken och den valde vi. Hade vi alt annat så hade vi fått vänta ett halvår, på att få kaminen. Dom säljs slut innan dom kommer in i butiken.

Tänka sig, nu ska vi beställa lite ved, sedan kommer det bli källarmys hela hösten och vinter. Som jag längtar, jag som älskar att elda. Har åkte hem till dottern, bara för att få elda lite i deras kamin. Nu kommer jag snart ha en egen. Stänger dom av elen i vinter, kommer vi ha varmt och skönt ändå. Jag lovade min kollega, att om det blir kallt och strömlöst i vinter, då är hon välkommen att bo i källaren in till kaminen. Bergvärmen kommer antagligen denna månaden. Våra projekt för i år är snart i hamn. Nytt tak, bergvärme och kamin.

Nog för nu. Lev idag just nu. Just den här stunden skulle jag vilja stanna i njuta av länge. Just nu när badet är gjort håret är rent och min vetskap om att sonen är hemma igen. i Just det här vill jag leva just nu. Gårdagen är där i historian och morgondagen är något vi får se om den blir våran. Ta hand om dig, lev i nuet.

Tillbaka till det som är Jag. En lång väntan är det här. En lång vidrig väntan, där det känns som att tiden, står still men kräver energi i massor. Sonen var sämre igår, sov mycket under dagen. Senare på kvällen ringde han maken. Maken uppfattade det som att han igen kände sig bättre. En lättnad i allt som sker. Bor så många konstiga känslor, i min kropp just nu. Dåligt samvete för att sorgen med mamma, den måste just nu vila. Ovetskapen om vad läkarna kommer att se, tar mest plats och gör ont. Jag är rädd, så förtvivlat rädd att det ska gå helt fel. Tårarna bor bakom ögonlocken bränner men, vill inte trilla fram. Dom bor där i en hopplöshet som är bedövande. Svårt att sova, svårt att göra vettiga saker under dagarna. Svårt att hitta till och känna solen.

En dag till i väntan. Nu ska det till två läkare som ska syna MR röntgen. Kommer dom att hitta något? Vad kommer dom att hitta? Min lilla fina pojk. Nu är han kanske inte så liten längre, en vuxen man, två barns far men ändå, min lilla Felix-en. Jag önskar att jag kunde ta över hans åkommor så han var frisk. Det går ju tyvärr inte.

En ny dag. Natten var mest sömnlös, många tankar och en ambition om att ta mig till badet. Den ambitionen fanns inte nu på morgonen. Det blev att sitta i soffan, stå ut med huvudvärken och bara glo. Vart har allt det fina tagit vägen? Vart finns det där roliga i livet? Jag har försökt lyssna till rösten, av mamma som säger men se dig omkring, det finns så mycket vackert. Just nu, ser inte mina ögon och känslorna är dovt dova. Jag bara andas. Sonen har i alla fall ringt idag. Han lät trött och nedstämd. Idag skulle han till ögonläkaren i Uddevalla, för att göra en koll där. Antagligen blir han körd dit i sjuktransport. Blir han det inte så sa jag att jag kunde köra honom.

Igår var lilla Alfred här. Dottern och hennes sambo skulle till banken. Det blev en timma, av i alla fall glädje. Alfred är en vane människa som gillar att göra samma saker, här hemma. Igår var alla djuren viktigast. Först bondgården skulle lekas med. När jag kom med förslag, om att vi kunde leka ute. Men nej, det där gick inte, för djuren ska man tydligen leka inne med. Efter en stund blev det att plocka ihop bondgårdsdjuren, för att plocka fram Trex . Även de andra dinosaurerna, inte heller dom fick man leka ute med. När jag frågade, la han huvudet lite på sned och sa, men mormor du vet väl. Jag sa , okej jag vet och vi lekte gömme med de små djuren.

Alfred är en rolig liten kille med bestämda åsikter, är noga med hur man gör. När vi lekt klart, ville han visa sin mormor vilket är jag, hur man cyklar. Han hade precis lärt sig, tror jag. Han berättade att man har fötterna på tramporna, därefter trampar man fort. Vi tog en tur ner till samhället, den lilla lekplatsen för att leka affären det mesta i affären kostade 58 9 kronor. Därefter avslutade vi med fika på kafét. Glass, Festis och chokladboll blev det för den lilla mannen. Då var redan hans mamma och pappa klara på banken, dom var med inne på fiket. Det var Alfreds pappa som stod för kalaset.

Kvällen igår gick åt att kolla film. Maken hade köpt någon grej så att man slipper att joxa med Cromecast-en. Den lilla manicken gjorde tv till en smart tv, det blev enkelt. Allt sköt genom en fjärrkontroll.

Lev idag just nu. Fast jag vill inte ha just nu…. Nu är just nu ett faktum. Igår finns i våra minnen. Morgondagen kanske inte ens finns här. Så det är i nuet vi lever. Det är just nu vi tar våra andetag. Ta hand om dig.

Känner mig tom, tom och tung i kroppen. Inget är roligt men, jag gör för det är det man ska göra. Sonen ligger fortfarande på sjukhuset, snart stundar begravningen för mamma. Jag hoppas att sonen är frisk då.

Fast frisk? Jag misstänker att det här, kommer att ta tid. Vi kommer alltid att vara på vår vakt. Frågan är om den rädsla och bild som bor i svärdottern, då hon hittade honom. Om den någonsin kommer att tyna bort och försvinna??? Kommer den automatiska kollen av min mobil så fort jag vaknar, bli en ny vana eller kommer den att avta om sonen blir bra igen?? För jag har lagt till mig med en ny vana nu. Så fort jag vaknar klickar jag på telefonen, för att se om det har hänt något nytt på sjukhusfronten.

Idag berättade sonen att han har fått ont i armen, att det blivit infektion där nålen suttit. Det tänker jag inte är så farligt som fallet han gjorde. Det finns en orsak, kan botas. Värre är det med att dom inte vet varför han föll. Dom misstänker en blodpropp i hjärnan men, dom är inte säkra.

Jag vill ha den minsta diagnosen, den som svärdottern kommit framtill. Att han i fallet, slog huvudet och har en liten hjärnskakning. Visst jag vet enkelt och kanske inte nära sanningen men, för mig känns det skönt att tänka så. Fast jag vet även att då hade han kanske inte legat på sjukhus. Just nu är det okej att lura mig själv, känner jag.

Idag blir det en väntans dag. En dag i vänta på vad läkarna säger och vad dom ser på röntgen. Här hemma ska jag ta det lugnt, sticka, laga mat och vattna mina arma blommor som ser ut att dö torkdöden. Innan dog dom av vattningsdöden men, jag har helt glömt av dom små liven.

Maken ringde hem då han var på väg jobbet. Berättade att han på radion hört om att det kan bli så illa, att elen kan komma att stängas av, vissa stunder under dygnet på vintern. Detta gör dom för att klara av elförsörjningen, för industrin. I gatan hur kommer det då att fungera med bergvärme? Har vi verkligen kommit så illa till, att vi inte ska kunna ha el dygnet runt? Hur kommer det att gå för dom som har elbilar? Hur dyrt kommer det inte att bli för dom att ladda upp, sina bilar? Vart är vi på väg? Jag börjar inse att det där med en liten braskamin kanske inte bara kommer att bli för myset, utan kanske helt nödvändigt.

Vi kommer att ha stormöte här hemma, har jag bestämt. Nu ska vi bidraga mera för att spara ström, så vi slipper stänga ner under årets kalla månader. Visst jag inser att det lilla vi kan spara, inte kommer att hjälpa. Men vi kan göra vår del. Mysduschar får bli korta duschar, diska i maskinen gör vi på natten, även gör vi tvättandet på nätterna. Stänga av våra datorer, då vi inte använder dom ska bli en vana här. Jag är oerhört slarvig med det. Mest beror det på att jag tycker det tar så lång tid att få i gång datorn, när den ska starta upp. Kanske kan vi ha lite svalare, här hemma. Ett måste ska till, vi ska inte låta varmvattnet rinna i onödan. Egentligen tror jag om vi alla tog ansvar över det här med elförbrukning, kanske det hade blivit bra. Jag har varit en väldans slarver med el. Men jag ska skärpa upp mig. Kanske är det dags med det där med solenergi, på huset nu. Dumt att vi inte tänkte det när vi bytte taket.

Lev idag just nu, känns som ett skämt just nu men, det är det enda vi kan leva i. För gårdagen är ett resultat idag. Morgondagen vet vi inte ens om vi kommer att få……Just nu gäller och redan nu, ska jag börja med min nya omställning där jag ska bli mera energisparande. Här ska stängas av datorn när inlägget är klart. Vad ska du göra för att bli mera energimedveten och hjälpsam?