Månad: november 2022

Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Nja är det verkligen så? Inte just nu kanske, nu är det mera jag föredrar att ha en skev bild av mig själv. Den skeva bilden av mig själv är att men jag har inte ont i ryggen, det är benen som gör ont. Jag behöver inte tänka rygg. Fast det är just det jag behöver har jag fått till mig. Igår var jag hos sjukgymnasten. Där berättade hon att det är dags att jag börjar förstå att jag inte har ont i benen och fötterna utan det är ryggen som ställer till allt det onda i benen. Nu får det vara slut på allt jag gör och bli en ont i ryggen människa. Ont i ryggen människa sitter inte ner, böjer sig inte i ryggen och ligger eller står upp. Hm nytt skrivbord behöver jag. Ett höj och sänkbart så jag kan stå och skriva. Behöver en stol som gör att jag står upp när jag stickar. Behöver en mackapär som plockar in ren disk i skåpen. Ja jag tror jag egentligen behöver ett nytt liv. I alla fall så behöver jag en ny rygg. För så går ju inte att leva. Just nu gör jag det jag inte får. För jag sitter här och skriver. Men jag har ett stöd för ryggen. Fötterna i golvet och är rak i ryggen. Det får duga för nu.

Idag var sjön spegelblank, otroligt vacker där den låg och väntade på oss badsystrar som valde sjön idag. 5,3 5,2 visade tempen på vattnet. Kall men det gick allt att bada i 4 minuter. Efter dom fyra minuterna gick jag i en gång till bara för att doppa mig igen. Härligt det där andra doppet är ur skönt. Då är kroppen van och känslan är mera mjuk mot skinnet. Badet var helt underbart. Omgivningen så vacker där skogen och träden visade sig i sjön, som var helt blank. Jag önskar alla skulle få uppleva dom där känslorna, som bor där i mig när jag är vid sjön. Det är så härligt att vara mig just då.

En av mina badsystrar är även en sjuksyster. För några dagar sedan frågade jag henne om medicinen jag äter. När jag berättade om att jag känner mig arg, trött och ledsen. Tyckte hon att jag skulle prata med doktorn och få bytt medicin. Någon jag tänker mig göra nästa vecka när det ändå är planerat att doktorn ska kontaktas. Det enda som är positivt med medicinen är att jag har inte så ont jag sover så mycket bättre när jag äter medicinen. Det är bara dom där andra sakerna som stör mig.

Igår var jag och handlade mjölk direkt från bonden. 5 liter mjölk för 50 kronor. Ett bra pris på mjölk. En mjölk som är mycket godare än den mjölk vi köper i affären. Jag kokade risgrynsgröt på mjölken. Den blev guda god. När jag hade så mycket mjölk kokade jag dubbel sats med gröt. Jag har smått börjat fundera på det där med att göra ost. Det skulle vara kul att göra en egen ost. Tänk va spännande att tillverka en egen ost vända på den och vänta på att få smaka den. Behöver en stor gryta för min osttillverkning. En form att lägga osten i. Tänk att göra en ost nu som vi sedan kan ha till midsommar. Så spännande.

Se så där, får vara bra för idag ska inte sitta för länge. Fast jag har varit uppe och rört mig under tiden jag skrivit det här inlägget. Vedkaminen behöver lite kärlek emellan varven så det blir varmt och gott här inne. Det blir bra rörelser för någon som inte ska sitta.
En fin dag gör man. Jag ska börja redan nu. Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Idag blev det inte något bad för mig. Idag stannade jag hemma. Vågar inte köra bil idag, tog den riktiga dosen av medicin vilket jag inte gjort innan. Tabletten gör att det känns som jag tagit ett glas vin för mycket. Lite orättvis tycker jag eftersom jag inte fått njuta av den goda smaken. Utan bara har den negativa känslan.

Jag blir trött av medicinen, känner även att det är en kortare väg till reaktion i former av ilska. Inget jag vill ha. Men jag vill inte heller ha ont i benen. En nosning på negativa tankar bor också i medicinen. Fast jag vet att det är en biverkning, så går dom liksom inte att stoppa. Det har flyttat in en mera sorgsen ton i känslorna. Men det är känslor det med. Jag är medveten om var ifrån dom kommer. Blir det värre, ska jag se till att göra något åt dom. Sover bättre på natten jo inte så många uppvaknade. Men klockan visar på uruselt kroppsbatteri.

Har tänt den lilla fina värmande kaminen, elden sprakar där inne och jag sitter här och skriver till dess sprakande. Det flyttar in härliga känslor i kroppen till elden. Härlig värmen bor både på insidan och utsidan av kroppen. Elden som brinner är orsaken. Idag blir det besök hos sjukgymnasten. Får se vad hon säger. Annars är det en helt vanlig dag här hemma. En dag där maten ska tillredas, plocka undan lite och vattna blommorna. Vet inte när jag gjorde det sist. vissa av blommorna skriker vatten andra ser ut att må tillräckligt bra.

Nu är vintern här, jag lovade mina syskon att skanna in mammas alla foton under vintern. Det kommer att bli ett projekt för mig under några dagar. Ska bli roligt att skanna in och titta på fotona. Komma fram till minnen från då när jag var liten. Då innan mobiler och datorer tog över våra liv. Några av fotona ska min kusin få. Alla hennes saker brann inne får några år sedan. Hon har inget kvar efter sin mamma och sitt liv som barn ung vuxen och på sina barn. Jag ska göra en liten mapp med det som finns bland mammas foton. Om hon sedan har någon nytta av det, vet jag inte. Lär inte få veta det heller. Vi har inte den relationen, så att vi delar tid i livet. Vissa saker har hänt under livets gång, hon väljer att avsäga sig bekantskap. Då är jag inte någon som trugar, det är upp till var och en. Vill man inte så får det vara så det är. Men foton ska hon få. Hon har ju mera nytta av dom än vad vi syskon har.

Igår kom julgranen upp. Den har fått en ny plats här i huset. Julgranens plats har intagits av kattens tron.

Här ligger lilla Findus som han heter och kollar in alla fåglar på utsidan allt som oftast.

Julgranen den får stå intryckt i ett hörn. Ser lite trångt ut och den borde säkerligen göras lite i ordning. Men just nu får den stå där den står. Julklapparna ligger redan under men flera lär det bli. Fast det lär bli en del mjuka klappar till.

Lite raggsockar och annat ska till. Jag stickar raggisar för glatta livet framför tvn. Två kvällar så är ett par klart. Jag stickar på rundstickor och stickar och stickar båda samtidigt. Då blir det klart. Det är mycket roligare att sticka på rundstickor och sticka båda samtidigt.

Det har blivit en del tröjor under året. Jag tror jag stickat 9 tröjor. 1 till mig, 1 till svärdottern och resten till mina barnbarn. Nu vet jag inte om de använder dom men det känns så roligt att ge dom tröjor som jag stickat. Ofta när dom kommer hit så frågar dom om jag stickar något till dom.

Vi pimpade upp vår husbygge igår med en ljusslinga. Nu är det ljus både inne och ute i huset. Lite skevt och vint är det, men det är väl så pepparkakshus ska vara. I alla fall tycker jag att det ska vara så. Det behöver inte vara mästerverk som tar flera dagar att göra. Vårt tog kanske en timma och göra. Det var så länge som ungdomarna orkade hålla på.

Får vara bra för idag. Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

Det brinner en eld i vårt hus. En vild eld som värmen min arma kropp. Det fick bli ett bad idag. Är ni överraskade? Nej trodde inte det. Det är ju som vanligt för mig det där med bad och kallbad. Nu börjar det likna kallbad eller om ni vill vinterbad på riktigt. Nu infinner sig den härliga känslan med en gång man doppat sig. Då flyttar endorfinerna in i kroppen och simmar runt med en väldig fart. Idag stod jag ut i 6 minuter i det 5,4 gradiga vattnet. Piggheten blev till, med ens jag gick i vattnet. Den där stickande känslan som infinner sig, kommer efter bara några sekunder. När den blivit ett faktum, då infinner sig ett lugn som inte går att beskriva i ord. Tankarna hinner liksom tänkas en och en. En tanke som sedan blir en ny tanke, vilket är en fortsättning på tanke nummer ett. Sådant där är inte jag van vid. Mina tankar hoppar oftast från tuva till tuva. Men där i badet när allt är kallt, blir tanke nummer ett sedan en efterföljande tvåa.

När kroppen sedan säger, nu är det dags att gå upp, då svider det i skinnet, det svider nästan på insidan av kroppen. Det är då jag vet att nu är det dags, ta stegen upp ur vattnet. Då kroppen är uppe ur vattnet, sprider det sig en härlig värmebölja och livet känns fantastiskt. Det är då min kropp och jag är redo, för dagens och dess göromål. Hela bilfärden hem mår jag förträffligt. Arga tankar finns inte, härlighetskänslorna sprudlar och inget är omöjligt. Tänk vad ett kallbad kan göra. Det är så lite som ska till, för att dagen ska bli bra. Några få minuter där i sjön, livets härligheter infinner sig i former av känslor. De negativa tankarna är mera rosa och mjuka. Det onda i kroppen borta för en stund. Jag mår så bra. Den där segerkänslan som bor i mig, när jag verkligen gör den är lika hissnade idag, som den var då när jag gjorde det första gången. Yes, jag gjorde det känslan infinner sig varje gång, varje dag då badet blir till. Yes, jag gjorde det idag med.

Igår bakade ungdomarna pepparkakor och pepparkakshus. Riktigt noga och inne i arbetet var dom.

Lilla tösabiten tyckte det var skönt att man fick göra som man ville när man dekorerade vårt pepparkakshus, sa hon. Hon gillade att det inte fanns några regler.

Min uppgift var att passa ugnen så att kakorna inte brändes. Hmm det gick så där, vill jag lova. Nu vet vi att brandlarmet fungerar. AV tre plåtar pepparkakor så blev det tre plåtar med brända pepparkakor. Jag hade ett jobb och det jobbet misslyckades jag med rätt i genom. Någon pepparkaksugns passare, är jag inte bra på att vara. Nu är det inte så illa som det låter, för jag gillar när det är lite bränt. Det är bara det att inte övriga familjen gör det, där till så behöver inte min kropp så många pepparkakor. Ska övriga familjen äta pepparkakor så lär det bli att köpa pepparkakor i affären. Passa ugnen är inte min grej, har jag efter gårdagens bakning, lärt mig.

Nog för nu. Lev idag just nu, igår finns inte kvar. Morgondagen är där borta i framtiden. Det vi gör idag kan vara små frön som slår ut i morgon eller bara om en stund. Just nu gäller.

God Morgon i stugan. Här blev det bad en halvtimma senare än vanligt. 8.30 i stället för 8.00. Jag har svårt för ändringar men den gjordes idag och nu är det bestämt att vi badar halv nio i stället. Då blir det svårt att hänga på öppningen på aktierna på morgonen. Jag gillar bad kl 8.00 men jag får vänja mig. Idag hade några av mina badsystrar med sig fika. Adventsfika, med kakor och glögg. Någon hade med sig en egengjord glögg och där fanns hjortron och blodapelsin glögg. En av badsystrarna hade med sig små tomteluvor i diadem. Den fick jag låna för att ha vid badet. Tyvärr glömde jag av att lämna tillbaka den. Men det kommer flera dagar så jag får lämna den nästa gång jag badar. Idag var det en i alla fall för mig ny badsyster som var med. Jag tror hennes ursprung var norskt. Hon bor här i vår lilla by och kanske kan det bli så att vi samåker. Blir ju trevligt. Men jag tror hon bara tänker bada en gång i veckan.

Även idag blev morgonen magiskt, dimman som låg över sjön och skogen gjorde stunden så vacker. Det kalla vattnet mot kroppen, blev även idag Sockerdrickskänsla. Värken i benen och ryggen försvann, livet känns just nu mera än härligt. När jag kom hem efter badet hade maken fixat frukost till mig.

Igår smygstartade vi med Vörtbröd och julskinka.

Igår när vi var i stan och handlade, hade dom färdigkokt skinka på Maxi 59 kronor kg. En riktigt bra sort av dom färdig kokta skinkorna, inte alls som dom där som känns som disksvamp. Riktigt gott att äta kvällsmackan framför TV. Igår handlade vi klart våra julklappar. Skönt när sådant är gjort.

Nu ska julgranen fram och här ska bakas pepparkakor idag. Vi ska även iväg och köpa mjölk och ägg. Äggen köper vi i hönseriet här i byn. Mjölken ska vi köpa direkt från en bonde. Riktig mjölk som jag ska koka risgrynsgröt på. Men även om det är riktigt processad mjölk, lär jag behöva den där viktiga klicken smör som farmor alltid hade i. Den är viktig enligt farmor. Dumt att chansa med annat än att göra efter farmors regler.

Tabletterna som jag äter gör en viktuppgång, inget som jag är intresserad av. Jag tänker dra åt snöret och strikt följa ww igen. Har ju appen men vart lite dålig på att följa den ett tag nu. Men nu blir det att ta tag i den pinnen igen. Jag har inte gett upp har jag intalat mig. Jag har bara vilat mig från ww ett tag. Ställde mig på vägen och redan nu gått upp några kg. Det får bli omtag och nytag.

Elden sprakar i kaminen och en ny dag ska till. Den skall till här, jag ska vara en del av dagen. Göra den till min och se till att må bra.

Ha en fin dag… Gör en fin dag.

Lev idag just nu. Historian går inte och ändra på, den är borta och förbi. Igår är historia. Morgondagen är där borta i framtiden. Det du gör idag är frön som kan blomma i din morgondag.

idag vaknade jag av att maken sprang i sömnen i sängen. Frågade sömndrucket vad han höll på med. Men jag fick inget svar. Kollade klockan och insåg att det var tid att gå upp. Gjorde kaffe samtidigt som jag gav katten lite mjuk-mat. Drack min vitamindrink som jag gör varje morgon. Därefter tog jag kaffet till soffan i rummet. Den vanliga morgonrutinen av att kolla av klockan, Sömnen var bra, men kroppsbatteriet hade behövts vara något mera. Jag inbillar mig att det är medicinen som gör att kroppsbatteriet är sisådär.

När kaffet var uppdrucket blev det att packa ner badskor och handduken i badväskan. Fixa tänderna och sedan gå ut för att vänta på min badsyster som skulle komma och hämta upp mig. När hon kom och jag skulle lägga el-ciggen i fickan. Insåg jag att jackan hade jag tagit på mig, ut och in. En bra början på en morgon.

Det blev bad idag 5,6 grader i vattnet. Idag kändes det kallt. Vågorna som sköljde över mig var mera än svala. Men själva badet var härligt och känslan efteråt enorm. Vinden blåste kallt allt var grått. Men oavsett grått eller inte, så var stunden magiskt vacker. Små snattret av mina badsystrar härligt. Jag är en lyssnare, jag tycker om när dom har sina small talks. Ibland är jag med i samtalen, ibland inte. Idag vet jag inte om jag deltog, kommer just nu bara ihåg känslan av det där pratat och vad det gör i mig.

Jag älskar träd, speciellt trädet som är vid badplatsen. Det är så otroligt vackert med alla sina grenar.

Hemma var det att packa ur badsaker, plocka ur diskmaskinen och göra en ny kopp med kaffe. Fixa till spisen i källaren. Lägga in ved, tända och sedan starta upp datorn. Jag sitter helst vid min stationära dator. Här är det enklare att skriva och lägga in länkar.

Igår pratade jag med min amerikanska vän. Förr var vi arbetskamrater, varit med om mycket tillsammans. Många incidenter och massor av bra saker. Hon har flyttat från Sverige, bor nu i Portugal. Det är inte så ofta vi pratar med varandra, men när vi pratar tar vi upp tråden där vi var sist.

En själsfrände, en spirituell magisk vän, hon lever efter universums lagar. Hon ser sig själv komma till saker. När tiden är inne, möter hon det hon innan sett sig vara redo för. Jag önskar att vi hade närmare väg, till varandra. Just denna vän, är någon som jag hade kunnat hänga med.

Man kan vara tyst med henne, man kan vara ensam i hennes sällskap, fast då är ensamheten i sig själv något som är behagligt. Tvåsamheten med henne, är något man kan vara i. Jag har aldrig behövt förställa mig i hennes sällskap. Jag duger som jag är, när jag är i hennes svär. En fantastiskt fin kvinna, är min vän. När Jag pratar med henne och hon berättar saker. Känns det som om man är i en sådan där amerikansk Hollywood film. Där filmen börjar i en situation, den förvärras och blir dramatisk men sedan får ett fantastiskt vackert slut. Hon löser saker, hon ser till att få det hon vill. Hon är en kvinna jag beundrar.

När jag berättade om hur det var här hemma om mina onda ben. Då sa hon, att jag måste se till att universum, ger mig friska ben igen. Man kan tycka det är konstigt. Men när det gäller henne, så är det inte konstigt. Då känns allt så självklart. Rent av helt sant. Efter samtalet så har jag sett mig själv dansa fram, på helt vanliga ben, efter vårt samtal. I morse när jag stod och väntade på min badsyster passade jag på att tänka flera tankar från universum. Jag såg mig själv plocka fram mina färger igen. Jag såg mig själv sitta vid datorn och skriva magiska verk. Men ännu så länge, får det duga med ett helt vanligt blogg inlägg.

I morse när jag vaknade så gjorde inte benen ont, kan bero på värkmedicinen men med lite magi så kan det vara Universum. Jag tror att jag blivit bättre, tror att värken har krupit upp till ryggen. Där värken egentligen kommer ifrån. Nu gör ryggen ont. Det är 100 gånger bättre känsla, än den som suttit i benen och fötterna. Nu känns det som vanligt ryggont, den värken tar jag hundra gånger mer, än den som varit i benen och fötterna. Om det är mina önskningar till universum eller bara värkmediciner spelar ingen roll. Det känns ändå bättre med ont i ryggen, än det som innan varit. Känner till och med tacksamhet över det som varit. Konstigt men det gör jag, det fick mig att vakna upp sträcka på mig, göra bra saker för min kropp. Det fick mig att leta fram saker i mitt inre, idag blivit mera tydligt i mig.

Nu är det inte så att jag vill ha tillbaka den olustiga känningarna i ben och fötter. No, no men lite tacksamhet, bor det i att nu kan jag, vet jag saker, förstår och har förståelse om ont i kroppen. Har förståelse på ett helt annat sätt, än innan. Jag tror till och med att jag blivit en bättre människa. Någon som inte kommer att döma, någon som har ont. Det har jag gjort innan. Då har jag mera tyckt att men det är väl bara till att sluta känna efter. Vilket jag innan gjort även mot mig själv. Nu kanske jag blir mera klok och mera tillåtande, till och med mot mig själv. Kanske har jag nu lärt mig att lyssna på kroppens signaler?

Oj vad många ord det blev idag. Detta bara för ett samtal från min amerikanska vän. Min fina spirituella fantastiska vän. My god, how I love her. Oooh skall det nog vara när man ska beskriva känslan om min vän. Det får bli ett nytt försök. Oooh My god how I love her! Tack för att du finns.

Nog för nu. Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller!

God morgon, Idag blev det en härlig morgon med ett litet morgonbad i sjön. 5,6 grader i vattnet och regn. Kroppen är rejält nerkyld. 4 minuter badade jag. Min fina badsyster kom och hämtade mig i morse. Har fått öka min medicin, det gör att jag inte vill köra bil. Nu hänger badskor på tork och badet är över för denna gången. Elden brinner i spisen, knastrar gott i takt med tangenterna som trycks ner. Det börjar kännas som att den ger lite värme.

En grå regnig morgon, men med ett bad blir även det en härlig dag.

Idag ska det bli kalas. Inte något vi ska ordna till, utan vi ska åka till kalas. Vår svärdotter fyller år och hon ska få en liten present. Vi tänker även lämna julkalendrar till barnen. Det ska slås in lite julklappar idag. Dom kommer att göra sig fina under granen. Den står ännu i källaren, men den behöver bara lyftas upp. Den är redan klädd har varit det hela tiden sedan vi köpte den. När julen är slut bär maken ner den till källaren så som den är. Där får den stå och vila sig under året.

Tänk att vid 57 års ålder börja fundera på, var ifrån saker kommer. Borde jag inte funderat på det för länge sedan? Det kan man tycka kanske. Men jag har just nu sådana undringar. Tillsammans med mina kära och nära från förr. Börjar jag förstå, varför jag gör som jag gör. Varför vissa känslor sitter i kroppen.

Det där med ordning och reda är farmor. Samtidigt som jag inte ens kommer i närheten, av min farmors ordning och reda. Hon har satt sina spår i mig. Ofta, oftare nu än innan, kan jag höra henne säga till mig. Men så där kan du inte ha det, gör så här i stället. Disktrasor säger hon till mig att slänga i tvätten oftare än oftast, torka av diskbänken, städa toa och allt sådant där smått som hon gjorde varje dag. Hör jag henne säga till mig. Nu när mamma bor så nära i mina tankar, kan jag höra henne med. Men inte behöver du göra det. Sy det där. Det är klart att du kan. Men jag kan verkligen inte. Då mamma sagt gör så, blir det att jag gör. Av någon konstig anledning så blir det till och med bra. Kanske kan jag sy, fast jag alltid trott att jag inte kan. Jag kommer i och för sig aldrig bli så bra, som min mamma var på det där med syning. Men jag kan. Jag blir bättre och bättre på det.

Snålheten i mig är ett rakt nedåtstigande led från min farmor och min pappa. Farmor var snål, men så på ett smart sätt. Hon var aldrig snål på andra, men hon var noga med att inte slänga, använda och lägga pengar på sådant som hon tyckte var nödvändigt. Min pappa var snål på vissa saker och givmild på andra. Kvalitet var viktigt för pappa, även för farmor. Kvalitet är viktigt, även för mig.

När jag ibland köper saker som är av mindre kvalitet, så visar det sig ofta rätt fort att no, no det där var dumt. Ska jag köpa hushållsprodukter så är det bara vissa märken, jag nöjer mig med. Dammsugare är jag grym på att handla. Då är det Miele och inget annat som duger. För några år sedan köpte jag en Dyson. Då tyckte jag den var grym, helbra. Men så här i efterhand så inser jag att no inget för mig. Den duger bra i husbilen, men här hemma är det robotarna och Miele som är grejen.

Mormors sylta och hennes förmåga att tillvara ta mat. Är även det något jag tagit till mig. Jag är riktigt duktig på att göra andra saker, av det som blivit över. Kokt potatis blir potatissoppa. Blir det över så kokar jag mera potatis som sedan blir potatismos. Förr om åren när pengarna var mera nogräknade, kunde jag göra sylta av kycklingen som var över om vi ätit kyckling. Det är bara lite att koka ihop med gelatin och lite extra kryddor, då blir det en fantastiskt god sylta. Om man nu gillar sylta.

Att koka gröt, där bor farmor i mig den sista tiden. Innan var det mamma som bodde där. Mamma gillade inte att koka risgrynsgröt, gjorde efter konstens alla regler gröt över natten. Hon packade in kastrullen med uppkokt gröt i handdukar över natten. Sedan var det färdigkokt gröt på morgonen. Men nu, nu är det farmor. Jag känner hur hon står där bredvid mig, när jag kokar risgrynen. Hon små pratar om att den där klicken smör, är så viktig. Att röra i grytan är viktigt för gröten, men även för sinnet. Tankarna blir mjukare och rörelsen gör att kroppen mår bra. Nu är det inte bara kroppen, sinnet och tankarna som är en viktighet i grötkokandet. Utan familjen. Familjen som äter gröten. Vet inte hur många kg gröt jag kokat under hösten men jag tror det börjar närma sig ett 20 kanske till och med et 30 tal kg gröt som kokats. Ungdomarna äter det till frukost och kvällsmat.

Oj idag blev det utsvävningar. Surrar mest hela tiden. Men nu ska jag slå in julklappar. Nu är kroppen uppvärmd och jag ska återgå till vardagen. Inte sitta här och vakta aktier och skriva blogg. Ha en fin dag. Ta hand om dig och de dina.

Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Borde ta en nu slutbild för så där bekvämt kan jag inte sitta längre. Nu sitter jag med benen i golvet och en kudde i svanken så att benen inte gör så ont. Hmm.

Vägen till sjön har varit dålig, det har mina badsystrar berättat. Just därför blev det inte något bad idag heller. Dumt att åka av vägen för 4 minuters bad. Det blev att stanna hemma istället. Morgonen har förflutit ändå. Kaffe, göra rent kattlådorna, plocka ur diskmaskinen, göra rent kaminen och tömma askan. Ladda ved-stället med ved och slutligen tända i spisen. Nu är det riktigt gott här ner i källaren. Gjorde två knäckemackor med stekt ägg tog ner till källaren med en kopp kaffe. Det fick bli min frukost. Ibland får man hoppa gröten. Bara det inte blir en vana.

Har fått till mig av maken att jag är precis i rätt tid. Årets julklappar är stickat berättade han. Nu stickar ju jag oavsett om det är inne eller ute. Men en julklapp är klar tre ligger och blir klara. Tänker att jag kommer hinna med ett flertalet strumpor med. Nu blir det självklart andra julklappar med men just det där med stickningen är mina egna julklappar från mig. Det är jag som stickar ögla för ögla.

Idag på morgonen funderade jag på vad som gör, att jag just nu lever bland minnen. Just nu gör jag det. Minnen från viktiga människor, som funnits i mitt liv. Dom bor här i vissa situationer och stunder, under mina dagar. Igår var mamma väldigt påtaglig. Det beror på att jag plockade bland julsaker. Hittade en papperspåse i gymrummet. Där fanns det en ljusstake och en väggbonad, som jag förknippar med mina barndoms jular. Min mamma gillade att jul-pynta. Hon hade hur mycket julsaker som helst, två eller tre stora skåp i huset hade hon fulla med julsaker. För ett 20 tal år sedan fick jag en tomte, som min mamma gjort i lera. Han ligger och sover på julsäcken. Den där jultomten bor alltid, under våran gran. Han vaktar julklapparna. Min mamma gillade att jobba med lera, Hon var riktigt duktig. Hon hade många figurer i sitt hem. Tyvärr så tänkte jag inte då, att det var saker som jag ville ha som minnen. Nu i morse när jag satt och tänkte på henne, kom jag på att jag skulle tagit hand om vissa av sakerna. Men när vi höll på att rensa, då hade jag rensat här hemma och ville inte plocka hem mera saker.

Nåja, jag har den lilla sovande tomten i alla fall. I påsen som jag tog från mammas boende, fanns det en ljusstake som alltid funnits i vårt hem runt jul. Den tog jag hem. När jag ställde den på bordet igår, kunde jag nästan känna mammas närvaro. Fast hon sedan i somras bor i himlen. Minnen från jular när jag var liten, symboliserar ljusstaken.

När jag var liten fanns det flera små ljusstakar som tillhörde, men dom fanns inte då när vi gick igenom mammas saker. En väldigt ful julbonad som man hänger på väggen, fanns också i påsen. Även den har alltid funnit i mina barndomsjular. Den hänger nu på väggen i köket. Fin är den inte men, det ger mig julkänsla.

Julklappar har börjat invadera vårt hem. Idag ska jag slå in julklappar, som maken inhandlade till lillpöjken igår. Lillpöjken är snart 19 år. Dessutom ska jag slå in julklappar, jag stickat. Flera lär det bli. Jag är nog lite som mamma, för jag gillar julen. Jag gillar det där med julpynt och förberedelser. I alla fall i år för i år har jag tid.

Igår bodde många, av mina nära och kära här hemma. Pappa han satt bredvid mig i morse, när jag tänt elden i spisen. Jag kunde nästan höra honom sitta där sörpla på sitt kaffe och njuta av eldens sprakande. Kunde höra hans ord om att jag nu , nu hade jag fått till en riktigt fin eld.

Farmor hon är bredvid mig när jag kokar gröt. Hon står där bredvid mig och pratar om att det är kärlek i grynen som kokas. Hon är noga med att berätta om konsten att koka gröt och viktigheten med att röra i grytan. Att bränna gröt går inte om man hela tiden rör i grytan. Farmor hon är även med i det där med bad och simmande. Det är hennes hörnsten.

Farfar och pappa är med mig, när jag ibland försöker laga saker, ibland ger dom mig råd och ibland säger dom att det där där ska inte du röra. Igår var det en lampa som inte funkade i en tomte som min mamma haft. Då jag försökte lada lampan så farfar att strunta idag. Elen är dyr och lampan är sönder den kan du inte laga utan får köpa ny. Farfar han dog långt innan led och energisnålhetens lampor. Snål? Nej det var han inte han, hade alltid en peng över när man var liten. Jag tänker att snålheten är min och då i stunden gav jag den till farfar.

Min mormor bor i stunder när jag är ledsen hon stryker mig över håret, masserar min hårbotten och mina fötter. Hon har alltid en förståelse för människor, när det blir fel så ger hon mig förklaringar så att jag inte blir arg.

Jag vet att dom är döda. Jag tror att vissa pusselbitar i mig, är deras liv. Sådant som jag gör, tycker om och står för, kommer från de äldre generationerna i mitt liv. Jag lägger ett pussel, ser vad som är vad. Var ifrån saker jag gör, kommer ifrån. För jag rör i gröten, jag målar mina tavlor, myser vid elden och försöker mig på att laga saker så som farfar, farmor, pappa, mamma och mormor gjort i mitt liv.

Det där med att skriva och blogga,…. hm det vet jag inte vart ifrån det kommer. Det bara jag gör. Fast jag är dyslektiker och egentligen har svårt för det där med att skriva och läsa. Skrivandet har inget med miljö påverkan. Det är nog min egna grej.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

God morgon, Idag blev jag hemma från badet. Vaknade redan vid 4 i morse. Då vaknade jag av att jag behövde ta tabletter för min värk. Jag hade varit smart och lagt dom vid nattbordet men det hjälpte inte. För när jag letade tabletterna så vaknade katten. Han var definitivt inte trött. Han var mera hungrig och leksugen. Jag och katten gick upp, han fick mat och jag fick mitt kaffe. När jag druckit mitt kaffe och suttit och gäspat en stund provade jag igen att gå och lägga mig. Gick så där, när makens klocka ringde så gav jag upp. Lika bra att vara vaken än att ligga och snurra i sängen. Blev att fixa till kaminen, tända en eld och sedan blev det en varm dusch i stället för ett kallbad.

Kolla in den lilla fläkten maken kom hem med. Den är helt grym och sprider värmen i rummet.

När jag jobbar då brukar jag komma på kluriga frågor, till pojkarna som dom har svårt att svara på. Hur fungerar det för dig tycker du? Vem vinner på det? Kan du beskriva en kompis, vad gör kompisen till en bra kompis? Om det handlade om din kompis, skulle du då göra likadant som du gör emot dig själv? Om om inte fanns vad skulle du göra då?

Har just kommit på att det är frågor jag borde fråga mig själv. I alla fall den där sista frågan. För inte hade jag tyckt att kompisen skulle vara högt och lågt, då hon var utan värk mellan värktabletterna. Jag hade kanske erbjudit mig att hjälpa kompisen med måsten i stället. Men det är något jag kräver av mig själv. Då ska det fixas och donas. Hur fungerar det för dig tycker du? Hmm klurigt jo jag får saker gjorda men, på kvällarna när jag ska mysa framför tv och göra sådant som jag tycker om. Dvs sticka, då har jag så ont att det bara går att sticka korta stunder, för att sedan försöka sitta så att det gör mindre ont. En kamrat…. En kamrat är någon som bryr sig om, hjälper till om det behövs, lyssnar, är någon som man bara tycker om, för att den är så som den är. En kompis är någon man kan ringa och prata strunt med, när som helst. En kamrat är någon som säger det man behöver höra, inte det man vill höra alltid. En kamrat är någon som går att lita på, någon som gillar att hänga med en utan någon som helst anledning.

Just nu är jag en ganska så dålig kompis med mig själv. Jag lyssnar inte på kroppen, jag hjälper inte kroppen tillräckligt med att inte ha ont. Prata strunt gör jag i och för sig, men inte positivt strunt utan endast strunt sådan som inte har betydelse som inte ens är sant. Jag säger definitivt inte det jag behöver höra på utan mera säger jag …. Men du nu har du inte ont…. Nu har du bara lite ont, gör det och det där och gör du inte det. Då är du minsann helt värdelös. Sicken kompis. Just den kompisen hade jag bytt ut fortare än kvickt. En sådan kompis vill jag inte ens vara i närheten av.

Nej det är dags att byta ut henne, sparka henne i baken och säga dags att flytta. Idag ska jag se till att vara en bra vän med mig själv. Hon ska bli den bästa kompisen man kan ha. Just nu ska hon gå upp ur källaren, ta sina värktabletter i tid. Sedan äta frukost och ta det lugnt. Inte tvätta och hänga tvätt, inte stryka utan idag ska det bli en rolighets eller en lugnhetsdag. Ta det lugnt, göra min sjukgymnastik och vara den bästa kompisen, man kan ha. Om om inte fanns vad skulle jag göra då, Jo jag skulle fixa till så att vi kunde åka ut med husbilen, ta med stickning och ritpapper o bara njuta av att finnas till. Nu är det så att om finns, Husbilen no, no. isigt på vägen. Men jag kan plocka fram ritpapper och sitta och sticka, mellan varven av sjukgymnastiken. Det skulle vara en helbra dag. Det ska bli en helbra dag. Lite eld i kaminen gör myset ännu bättre.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Har fått ändra stil när, jag sitter här och skriver. En handduk bak i svanken, för att ryggen ska vara mera upprätt. Det går inte att sitta här och hänga, som jag vanligtvis brukar göra. För bara några veckor sedan satt jag här med tangentbordet i knät, fötterna på skrivbordet, kopplade av med att skriva. NU är det sitt ordentligt på stolen Carina, fötterna i golvet och se till att vara rak i ryggen. Sent ska syndaren vakna. Jo men det är ju tur då, att hon vaknade. Vaknade gjorde jag redan vid halv fyra i morse. Gick upp tog tabletterna som behövs för värken i benen, trodde att jag skulle kunna gå och lägga mig igen. No, no inte jag inte. Utan det blev att jag och katten gick upp för morgonkaffe och katten för sin tidiga frukost.

När morgonkaffet var uppdrucket, blev det en tur ner till källaren och tända i kaminen. Nu sitter jag här efter ett morgonbad i sjön och njuter av värmen som är här. Elden sprakar och livet känns till trotts allt härligt. Trotts att jag inte har tangentbordet i knät, trotts att benen gör ont, får jag vara tacksam. Tacksam över att jag tog mig till badet. Kom hem utan incidenter och att det varmt och gått här vid min dator, fast jag sitter med fötterna i golvet.

7,1 grader var det i vattnet idag. -2 grader på land. Vinterlandskap ala magiskt vackert var det. Det blev kallt att gå ner till sjön, snön nådde till nedre delen av mina ben och var kylig, innan jag ens gått i vattnet. En av mina badsystrar hade varit klok nog att ta med sig en skyffel, för att skotta av trappan. Hon är så klok och har alltid ett förutseende. Hon tänker alltid på sådant där som andra glömmer. 3 minuter och 25 sekunder gick det att vara i vattnet. All värk försvann och har inte ännu återkommit. Kanske behöver jag bada flera gånger om dagen så kanske värken försvinner för alltid. Det är bara så svårt att bada flera gånger, när kroppen är så nerkyld.

När jag skulle åka hem från badet fick jag backa och köra fram flera gånger för bilen ville inte riktigt ta sig från badplatsen. Mycket snö vart det. Men idag har jag förstått vad en knapp betyder i bilen. Den heter Offroad och tryckte man in den så gick bilen som en klocka. 4 hjulsdrift är riktigt bra, känner jag.

Just nu känns livet så bra, får sitta här och känna värmen så återkommer till kroppen. Vakenheten som bor i inom mig och tankarna som är mera tydliga och klara, än vad dom vanligtvis är. Idag ska jag fortsätta med att pynta upp huset för Julen. Njuta av elden i kaminen och kanske till och med ska baka en kaka, som jag ska bjuda familjen på. Vi får se hur länge jag är smärtfri det är då kraften finns och då kan det hända små mirakel även för mig.

Nä, för lägga in en pinne till i kaminen. Dagens inlägg får vara det. Det får duga. Ta hand om dig och leta mirakel. Dom finns där när vi tittar efter just mirakel.

För mig som är ledig kan jag sitta här hemma och njuta av skådespelet som är utanför fönstret. Det blev ett beslut tidigt i morse, om att jag inte vågar åka till badet. Snön ställer till det där med bad. Eller inte själva badet utan mera, vägen till badet. Tänker att vägarna får bli plogade innan jag ger mig ut.

Istället har jag tänt i spisen. Tänt lite ljus för att lysa upp, bara för att jag inte ska använder mera el än jag behöver. Dessutom är det mysigt, med lite levande ljus. Det gör att jag får till mera julkänsla. Uppe på övervåningen kör roboten golven. Då är det bäst att vara nere i källaren. Inte för ljudet, utan mera för att man snubblar på den och är irriterande.

Idag när jag vaknade hörde jag lillflickan, hon hade vaknat. Hon är så glad över all snö som kommit. Flera gånger under helgen, har hon gått ut och inspekterat snötäcket. Jag berättade för henne att här i Färgelanda, finns det en backe med lift om man vill åka pulka eller skidor. Nu har vi inga skidor men, det går att ordna till.

Snökaos i Vänersborg och Trollhättan berättade maken, jag tackar min stjärna att jag inte jobbar, utan lugnt kan begrunda vackerheten i detta snötäcke. Njuta av det från insidan, där elden sprakar i kaminen. Då går det att uppskatta och njuta av all yrsnö. Ett litet orosmoment bara, Maken är ute och jobbar kör runt med dåliga däck. Han ska byta i morgon, på sin jobb bil. Vill inte att något händer honom. Det är en stor tung bil och börjar den glida, lär den glida.

Jul, jul strålande jul det börjar närma sig. Jag tänker leta fram julsakerna idag. ska börja smyga fram julen, här i vårt hus.

Ni vet jag skrev om att våra spel var borta, för några dagar sedan. Jag trodde vi slängt alla spel, när vi gjorde oss av med bokhyllan. Men maken skulle ta fram vinterskor i sin garderob, längst där inne vid hans skor där hade jag placerat alla våra spel. Det kan man nästa kalla återbruk, det var tur att vi hittade dom, innan jag köpt in nya likadana spel. Så här går det fortfarande att spela rita gissa, monopol, rappakalja mm. Lär bli en del spel under julhelgen. Lillgrabben såg framemot det. En ny dag har tagit form, morgonen ska börja. Idag tänker jag bjuda familjen på rotmos och fläsklägg igen. Sa till ungdomarna att om dom inte gillar maten, är det bra att äta rejält i skolan så får dom äta något lättare här hemma. Jag älskar rotmos och fläsklägg, guda gott är det. Nu ska jag göra sjukgymnastik i lagom dos. Får se hur det går.

Lev idag just nu. Igår finns inte längre här mera än i minnen. Morgondagen den kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu kan du göra något som påverkar din morgondag.