Månad: december 2022

Det fick jag erfara idag. Ibland kommer det som en käftsmäll när man får klart för sig att åldern har betydelse.

Vet egentligen inte varför, det inte blivit något inlägg idag. Mera än glömska. Bör jag vara rädd nu? Nej det tror jag inte. Har haft sista Jul klapparinslagningar idag. Dessutom ringt doktor och väntat på Rörmokaren. Vi har haft stopp i diskbänken länge, men varit väldigt tåliga med att låta det rinna ner långsamt. Igår vart det helstopp, maken försökte med rensband men insåg att det behövdes mera kraft, än det han kunde göra. Vi har efter bergvärmeinsättningen, lyckats hitta en rörmokare, som vi anser är vår egna rörmokare. Maken skrev ett mail till honom igår, idag kom han förbi lite snabbt och fixade till det som behövdes fixas till.

Maken har bytt telefon, hade glömt lägga till hans nummer. Därför fick han söka på nätet igår, för att hitta uppgifter. Då visade det sig att han fyller år, samtidigt som jag fyller år. Det är samtidigt som Ortodox kristna firar jul just den dagen, vi fyller år. Det var jag lite bara tvungen, att upplysa honom om idag, när han var här. När han kom sa jag även att han får gilla läget, för vi har valt honom till vår rörmokare. Vilket han sa, att han var riktigt nöjd med. Där till berättade han att om vi inte redan innan idag, hade haft kontakt. Hade det tagit längre tid, innan han hade kommit hit. Gamla kunder ska man vara rädd om, berättade han. Nu tror jag inte det var åldern, han syftade till, utan mera att vi anlitat honom några gånger innan.

Rörmokaren trodde det skulle bli en enkelmatch att fixa stoppet. Men han fick ta in storrensaren efter en stund, för det stoppet var ett riktigt stopp. Nu går det att köra diskmaskinen igen. Han gjorde jobbet bra och julen är räddad. Jag slipper att gå ut i husbilen, för att diska juldisken.

Idag var jag i kontakt med doktorn. Han ringde mig under eftermiddagen. Jag frågade om mina tabletter, om hur länge jag måste äta dom. Jag berättade att jag var rädd för tabletterna, för jag vill inte bli beroende. Han berättade då att det är dom tabletter som gett mest effekt, på nervsmärta och att de är bättre tabletter än dom man ger, till äldre äldre.

Han sa, att han skulle skriva ut Alvedon till mig. Han berättade att 1 grammaren, brukar man inte ge till äldre människor. Deras njurar brukar bli påverkade. Jag satt där och funderade på varför, han berättade det för mig. Han berättade även andra saker om äldre människor och tabletter. Jag blev mer och mer fundersam.

När vi lagt på luren, kom jag på det. Det var ju så att han egentligen, menade mig. Han menade, att jag var äldre. En käftsmäll kändes det som när, lampan inom mig började lysa. Jag har alltså blivit så gammal, att läkare tänker ålder och vad som är bra medicin, i min ålder.

Jag fick bara ut 500 ml tabletter och jag fick bara ta en tablett, men jag fick ta dom åtta gånger om dagen. Blir en väldigt massa tabletter, att komma ihåg. Ja det är väl bara att gilla läget, eller acceptera läget. Jag blir annorlunda behandlad nu, för nu är jag äldre. Det har jag givetvis varit varje dag som går. Men nu har jag passerat en gräns, där doktorn tar min ålder, i betraktande innan jag får mediciner. Hmmmm Är bara att inse, jag är äldre. Till och med doktorn tyckte det.

Tänka sig, idag är första dagen på resten av mitt liv, som jag insett att jag nu har kommit upp i en ålder, där åldern tas i beaktning vid medicineringar. Huva, sånt är livet ibland, ibland är man äldre och får höra det av till och med doktorn.

Citat.

”Det är mörkt och kallt i natt, se liten drake.

Oroa dig inte lilla vän, sa stor panda. Solen kommer att gå upp igen. ´´James Norbury

Lev idag just nu, Igår finns inte längre kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu.

eller var en liten Drake som aldrig gav upp. Läster jag i boken.

Sitter som vanligt här nere i källaren. Men det är det enda som är som vanligt i just denna stunden. Elden är inte tänd, inga levande ljus är tända, jag har ätit frukost och jag har sminkat mitt ansikte. För vem skull? Jo, för min egna skull. Jag mår bra av att fixa till mig, jag blir piggare och känner min mera fin. Inte det där glåmiga ansiktet som väcker mig på morgonen. Roboten dammsuger här ner ,inte ens det är som vanligt. För Källman, han brukar jobba efter elva på kvällen här nere. Men vi har ju skaffat katt, jag har vart lite dum och hängt lite garn och en garnsnodd i räcket i trappan. Glömmer jag av att lägga det på första trappsteget. Då fastnar självklart dammsugarens lilla borste i det. När jag sitter här nere brukar jag inte starta dammsugaren fast den är väldigt tyst, eller väldigt hm. Nä, mera tyst än de andra jag har haft. Det är oavsett ett ljud som irriterar. Men idag får jag stå ut med Källmans ljud. Överman jobbar på för fullt, uppe på övervåningen. Dom jobbar och jag tänker sitta här och skriva.

Inget bad idag heller, vaknade lite senare idag och hade ingen lust, men snart måste jag ta tag i det. Annars har jag ingen rätt i att kalla mig vinterbadare. Jag får ta nya tag i morgon. Då gör jag ett nytt försök. Om jag vågar, jag har fortfarande rädslan kvar, sedan då jag inte kom upp själv, utan hjälp från badet. En rädsla som just nu hindrar mig, att göra det jag vill göra. En rädsla som måste övervinnas. Det gör jag inte genom att inte våga prova på. Utan verkligen åker dit som Lille Alfred skulle ha sagt. Fast han säger mera vejkligen.

Jobba på, jo det vill till att försöka mig på att våga bada. Varje morgon har jag en tanke om att bada, men då när det ska till kommer tankarna. Tänk om jag inte kan resa mig upp, tänk om…tänk om…. och tänk om det händer. Så dumt för förra gången gick det bra. Fast det med mina badsystrars hjälp. Nä, det här går verkligen inte, det får bli att göra ett försök innan jag ramlar in i katastroftankarna. Det är så galet att hamna i dessa tankar, dom är verkligen inte hjälpande, inte det minsta. Dessutom brukar dom tendera vara så långt ifrån sanningen som de kan vara. Nä här får jobbas på för att gö.

En Äldre Drake är en Liten Drake som aldrig gav upp. Läser jag i boken som jag fått låna av min vän. Jo, men så är det ju, en äldre vinterbadare är ju en liten vinterbadare som aldrig gav upp. Jo, jag får försöka bli en äldre vinterbadare och då går det inte att vara rädd… James Norbury är författaren till boken som jag lånade. Stor Panda och Liten Drake är titeln på boken.

Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu!

Det blir inga bad för mig, no no. Men jag vill ska se hur det blir i morgon men det ska vara halt ute och frågan är om jag kan byta om i skogen där vi just nu badar. Vi skriver jag hmm, jag har inte ens varit där i vinter utan bara mina badsystrar. Idag var tanken att bada fast den fanns där igår. Idag när jag vaknade vart det inte så att det ville bli bad. Tidigt uppe men gick och la mig igen. Var så frusen och trött.

När klockan närmade sig nio. Då bestämde jag mig, för att åka hem till sonen. Han var hemma med två små sjuka barn. Där gjorde vi ett spel och spelade det. Till lunch bjöd sonen på gryta, som smakade fantastiskt gott. Lilla Emilia fick pasta Alfredo tror jag det hette. Lille Hugo han åt pasta med köttfärssås.

Jag fick en tryckkokare av sonen. Den ska tydligen göra goda grytor, på bara 20 minuter. Vitaminerna i grönsakerna ska vara flera, när man kokar i tryckkokare. Man skulle kunna koka risgrynsgröt i den, på bara en kvart. Vilket jag när jag kom hem provade, efter recept på nätet. Hmm, inte lika god som den jag står och rör i vanlig kastrull. Det är ju själva rörandet som ger smaken tänker jag. Den där tryckkokaren gjorde att gröten brände rejält, fast jag hade stått och rört i den som man skulle. Ett tjockt lager som vart riktigt svårt att få bort. Nä till gröt ska jag inte använda den igen.

Men chili con carne det är lång kok, men det tryckkokare ska det ta 20 minuter. Här tänker jag spara el, i massor. Soppor ska det gå att göra. Köttfärssås som sedan smakar som den stått och kokat i timmar. Då är ju Spagetti Bolognese som bäst. Det här ska bli spännande, jag har bara provat på att koka mat i en crock pot innan. Har man gjort det några gånger så tröttnar man. Med tryckkokare blir det hederlig fin mat på bara 20 minuter. Ska man kalla det snabbmat, fast man lagar mat från grunden? Det här kommer att bli spännande, här kommer att lagas grytor på mindre än en halvtimma.

Nog med ord för idag. En fin morgon och en fin dag önskar jag dig.

Tacksamhet:

1. Tack för att jag vaknade till ännu en dag idag.
2. Tack för den fina dagen igår.
3. Tack för att jag mår tillräckligt bra för att känna lycka.
4. Tack för att jag oftare idag väljer Lycka istället för olycka.

Lev idag just nu för idag är första dagen på resten av ditt liv. Idag är första dagen på resten av mitt liv. Just nu gäller gårdagen kommer inte tillbaka och morgondagen är här först i morgon. Just nu gäller.

Lapskojs det var gårdagens middag. När jag var liten gjorde min mamma det. Då tyckte jag det var så gott. När jag såg croned beef i affären, handlade jag två burkar.

Men jag gjorde bara Lapskojs, på en av burkarna. Snålfia kanske, men när vi åt det tyckte jag det räckte med den enda burken. När jag smakade första tuggan, var det som när jag var liten och vi bodde på Tomtegatan ner i Göteborg.

Här får bli lite retrobilder som jag tagit i en affär jag blev imponerad av.

Jag minns det lilla köket och de röd-brandgula draperierna, som var mellan stora rum och köket. Köket låg två trappsteg upp. Jag minns hur tåget lät, när det åkte förbi lägenheten. Det är konstigt för jag var riktigt liten, när jag bodde där inte ens fyra år. Jag minns dagiset jag gick på, när vi bodde på Tomtegatan i Gårda. Jag minns hur rädd jag var, när jag var den sista som var kvar på dagiset. Hur jag fick vara ute på lekplatsen, innan hämtning och fick vara själv där ute. Jag minns att alla på dagiset ville ha det första ur kaviartuben, det kallade vi stjärnan

Jag tror vi flyttade till Lefflersgatan som ligger ovanför uppe på en höjd, vid Redbergsplatsen när jag var kanske 3 och 1/2 år gammal. Jag minns att det var en affär, där en sådan man handlade över disk på. Jag hade fått en sagobok och mästerkatten med stövlarna. Handlaren trodde jag hade tagit den i affären. Så han tog den ifrån mig. När vi kom hem blev mamma arg på mig, för att jag inte sagt att vi köpt den i en annan affär. Jag kommer ihåg hur tårarna gjorde ont, över att förlorat boken. Men dagen efter gick vi igen till affären och jag fick min bok.

När vi åt den där Lapskojsen igår, så var det som om just dessa minnen vaknade till liv igen. Jag minns mormors kök, hon hade på Linnégatan. Ett långt kök med gasspis, vitt var köket jag tror hon hade blårutiga gardiner men en spetskant på, i köket. Jag minns hur rädd jag var, för balkongen. Jag minns att det ofta var mörkt i lägenheten, som att mormor sparade på elen. Kanske gjorde hon det. Jag kan tyvärr inte fråga henne det, för hon finns inte längre. det känns lite som då just nu, nu när vi sparar på elen, allt har blivit dyrt och vi får tänka lite extra på vart pengarna går.

Jag minns mormors fruktsoppor som hon kokade. Dom var goda, men dom såg inte så goda ut. Alltså det var 53 år sedan jag åt Lapskojs sist, ändå hittade smaken från då, sig fram. Det var lika gott igår, som det var då för så många år sedan.

När lillgrabben kom ut i köket frågade han vad det va för något. Han såg nästan rädd ut, när han såg moset. Men när han väl smakat, tog han två gånger. Jag sa att det är lika bra du lär dig äta det. Jag vet att man serverar sådant i militären. Nu vet jag kanske inte att dom gör det just nu, men då för än 30 år sedan gjorde dom det. En gammal maträtt som är så god. Billig tycker jag den var, det var några vitpepparkorn, lite kryddpeppar och en burk Corned Beef och kanske 12- 13 potatisar. Liten smörklick när jag gjorde själva moset. Några skivor rödbetor bredvid om man ville ha. Enkelt att göra och så gott. Nästa gång jag gör det, tror jag ska ha ett lagerblad i det kommer göra smaken lite rundare. Men oj ett helt inlägg om Lapskojs, hur blev det nu? Men det får duga, för idag. En fin dag ska jag passa på att önska dig. Nu när jag vandrat bland minnen. Vad minns du från din barndom?

Citat från boken Storpanda och liten Drake. av James Norbury. -Tror du på återfödelse? frågade liten drake.

Storpanda gäspade. ”Jag tror att vi varje dag, varenda minut kan släppa tagit och börja om på nytt.´´

Det säger mig, Lev idag just nu. Igår är historia och morgondagen är här först i morgon. Jag har just för en stund sedan då när jag skrev mitt inlägg varit i historian. Just nu ska jag göra annat och börja om på nytt.

Godmorgon, jo det vart en fin morgon fast nu redan Lunchtid. Frukosten är intagen, maken bjöd på vörtbröd och skinkmacka. Legat en stund på spikmattan och endorfinerna simmar i kroppen. Spisen är förberedd för kvällens eld. Det är för varmt för att elda nu. Disken från gårdagens julgodisar är diskade.

När jag var liten, fick jag aldrig göra knäck, det var farligt sa mamma. Dessutom så vart det krångligt att få bort kletet från kastrullen. Jag misstänker att mamma ville göra knäcken själv så att hon slapp, bli griniga på oss och det klet vi skulle ställt till med. Men igår stod jag och lilltösen i köket. Vi gjorde vanlig knäck och vi gjorde saffrans knäck. Vi hade tänkt att vi skulle göra morzat kulor och till en början blev dom riktigt bra. Kanske dom 10 första. Därefter kändes det äckligt att vara så kletig om fingrarna. Så vi gjorde snabbvariationer.

Vi gjorde vattenbad till chokladen, jag hade en teori om grillpinnar. Doppa en för en, i skålen med den smälta chokladen. Oj det gick långsamt, tre kulor tror jag att jag stod ut med. Därefter la vi i alla våra små kreationer i vattenbadet och la dom på tallrikar. På kvällen igår när jag skulle smaka på en lite kula, vart det hela en stor klump. Idag tog jag fram kniven och delade på klumpen. Vi gjorde inte Mozart kulor vi gjorde Mozarts smålimpor. Det får duga.

Eftersom vi hade för lite marsipan, blev det över lite Nougat. Dom la vi i knäckformar och smälte i mikron. Några blev lite brända. Men det såg ut som att vi ansträngt oss, att få till fina nougater. De tallrikar med spilld knäck på, la jag i blöt redan i går. De fat som jag idag plockade ur kylen, för att lägga godisarna i små lådor. Dom la jag i blöt i varmt vatten. Nu är det julstök vi gjorde igår, i små lådor och disken endast som ett trevligt minne. Jag gillar att diska. Idag ska göras nötkola och brända mandlar.

Efter julstöket igår var jag hos en av mina vänner, som även är lite nästgårdsgrannar. Dom bor i ett annat villa område. Kanske är det 300- 400 hundra meter bort. Jag och maken skulle gå dit, för att jag skulle lämna en julklapp. Vi umgås inte så ofta som vi skulle kunna göra, men när vi umgås så är det som att vi sågs igår. Vi är där i stunden och plockar upp tråden eller trådarna, där dom ska plockas upp. Det vi har gemensamt från början är att våra barn lekte ihop. Jag tror henne äldsta son var min sons första vän, när vi flyttade hit. I alla fall var han den första som kom hem och lekte hos oss. Efter barnen, tror jag vi har husvagnsliv och camping som en tråd. Men jag i alla fall om jag pratar för mig själv, är det en vänskap som skulle hålla genom livet. Min vän är någon som jag skulle kunna ringa när det är kaos. Prata med henne och kaoset är mindre kaos.

Det var faktiskt efter en helg, för väldigt många år sedan. Då umgicks vi och var ute på äventyr till Skara sommarland med alla våra barn. Det var där vi fick nosa på, det fantastiska husvagnslivet.

Här var deras husvagn då. Det var så mysigt att sitta under markisen där och äta tillsammans med våra vänner. Lillpojkens rygg ni ser, är vår äldsta hemmavarande son, idag är han 25 år. Herre min skapare vad längesedan det var. Det var en fantastiskt rolig och trevlig helg. Jag och maken hade hyrt en stuga för oss och alla våra barn. Den billigaste möjliga. Jag och dottern låg i samma säng maken och lillgrabben i en och de äldsta barnen i var sin säng. Bilderna är från 2005. Några år innan jag började blogga.

Efter bara 3 veckor efter att vi vart på Skara sommarland, hade vi köpt vår egna husvagn. Då vi blev helt sålda på deras sätt att fira semester. . Just den affären skrev jag om i min bok som gavs ut 2009.

Den såg inte mycket ut för världen men, vi var så glada, vi var ute till långt in på hösten med vår lilla vagn. Här är vi på Kolmårdens camping, förväntansfulla inför morgondagens besök. Året efter köpte vi en Solifer som jag så fort jag ser en idag, längtar tillbaka till. Dom är så fantastiskt mysiga. Ja, det har blivit många husvagnar efter det. Nu har vi bytt bort våran sista husvagn, emot husbilar här är vi inne på tredje husbilen. Nu är vi supernöjda med den vi har. Det var den där gången då, där på Skara sommarland som campingäventyren började. Fast vi då bara bodde i stuga. Tänk så många resor vi gjort under åren. Oftast blir det resor till norr. Men i år har vi sagt, att vi inte åker längre än till Stockholm. Hmmm då är vi ju halvvägs. Men det ska jag inte yppa till maken fråns vi är där i Huvudstaden.

Ojdå här hade jag tänkt att skriva om vänskap som är på-riktig vänskap, det blev ett inlägg om campingliv istället. Det får duga för dagen.

Ett citat från en bok, jag fick låna av min vän, så bra för just det här inlägget.

• Vad är viktigast? frågade stora Panda. Resan eller målet?
• Sällskapet svarade den lilla Draken.

Tacksamhet:

1. Tack för att jag fick vakna upp till ännu en dag.
2. tack för vänskapen som bor i mitt liv
3. tack för alla barn som funnits och finns i våran lilla familj.
4. tack till livet.

Idag är första dagen på resten av våra liv. Lev idag just nu! igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Jag har allt varit vaken en stund men, jag har små exter för mig när jag vaknar. Kaffe ska drickas, det ska drickas i en timma. Kolla mobil och lite spel. När det är klart, är det köket. Som ska torkas rent på diskbänk. Köra diskmaskinen om den är full. Plocka lite bland sakerna i köket. Hälla upp vatten i spannen som ska med ner i källaren, för att göra ordning spisen. Ta bort askan, ur spisen och tvätta rutan i spisen, så att elden gör den inverkan, den ska på mig.

Ett tips om glasrutan är sotig, är det vatten, doppa trasan i askan och i gatan, va fin glaset blir. Jag gör samma procedur varje dag. Det gör spisgörat enkelt. Samtidigt som jag fixar spisen, kör jag igång datorn. Det gör att den är färdig för att skriva, så fort jag är klar med eldandet. Den är säkerligen klar innan jag är klar med elden, men då är den hel klar när jag sätter mig här.

Min miljökamp här hemma, gör kanske inte så mycket för världen. Men den gör saker med mig. Den ger mig en känsla, av att jag bidrar, är en om en liten del i att göra den här världen, lite bättre. Just nu är det elsparande vi ska göra och jag kämpar på för fullt. Jag har slutat använda papper, servetter och nu sedermera plast. Viss plast använder jag, men där har jag inte ännu hittat en lösning. Plasten jag använder idag, är till soppor. Jag tycker det är urbota dumt. Men jag har inte klurat klart, hur jag löser just det.

Plasten på ost och mat som bor i kylskåpet, den har gått hel bort. Nu använder jag Bivaxdukar, jag köpt på nätet. Det små dukarna, överträffade mina förväntningar. Dom är otroligt bra, är perfekta för ost, all mat som blir över.

När jag fick hem dukarna, gjorde jag ett test. Jag delade en lök, la en liten bivax duk omkring den, la den i kylskåpet. Detta för att se om det luktade. NO, no, no, löken spred inga dofter, genom duken. Det säger mig att det blir flera pluspoäng. Jag är till och med imponerad. Innan hade jag köpt silikonhattar som man drar över tallrikar mm. Dom släppte igenom lukten av lök. Dessutom tänker jag, no, visst jag förbrukar inte plast. Men silikon är även det ett konstigt material. Dom går i och för sig att använda igen och igen. Men bivaxdukarna är helt outstanding. Jag är verkligen helnöjd. Så i gatan nöjd att det blivit ett helt inlägg om bivaxdukar, vist lite göromål om eld så klart.

Det tog lite tid innan jag fick dukarna, kanske var det en och en halv vecka. Tid?? Det är nog jag som bara är så otroligt förväntansfull, som tycker det var lite mycket väntande. Näthandelsbolaget för bivaxdukarna ligger på Gotland. Det var två studenter som startade Företaget. Eftersom efterfrågan blev så stor, har dom fått byta lokaler och anställa flera människor för att tillgodose behovet av bivaxdukar. En affärsidé när den fungerar.

Jag bidrar, det blir en skön känsla i mig av dessa tankar. Jag bidrar. Vad gör du för att bidra till att välden fortfarande är en vacker plats, då våra barnbarns barn växer upp? Jag vet att jag kan göra mera, jag kommer att hitta till nya sätt. Nu är det soppåsarna jag klurar på. Här behöver jag tips! Vad gör andra? Hur blir jag av med plasten i just sopskåpet?

Vad det gäller elsparandet, har vi här hemma blivit riktigt bra på det. Vi släcker lampor, ljusstakarna är släckta när det är ljust och när vi går och lägger oss. Känner jag mig rätt, kommer dom och allt annat julkrafs vara borta innan Nyåret är över. Eller så åker de bort på Nyårsdagen. Det är sådan jag är.

Sparar el. När detta inlägg är klart är det att återigen släcka ner datorn, spara på den elen. Tvätta tvätt, gör vi i fulla maskiner. När elen för övriga samhället är mindre använd. Vi har bytt från pellet till bergvärme. När jag stryker så är jag noga med att göra det snabbt, sedan stänga av strykjärnet fast det inte behövs. Likadant med kaffemaskinen. När jag ska koka potatis och sådant med vatten. Kokar jag först upp det i vattenkokaren, så att spisen inte är på mera än det behövs. Här finns det säkerligen en utvecklingspotential, hos mig. Här går det att göra mera men, ibland måste man vila i det som är, för att sedan ta nya tag och bidra mera. Kom just på att jag inte köper kläder, så ofta som jag gjort innan. Tror inte jag köpt mera än en klänning i år. Den köpte jag i somras, för att den var så vacker. Innan köpte jag kläder, minst en gång i månaden. Även det är ett sätt att bidra.

OJ många tankar idag om miljö. Bra att reflektera över saker ibland. Det här inlägget ger mig en god känsla i kroppen. Ha en fin dag och ta hand om dig.

Tacksamhetstankar i dagen.

1. tack för att jag vaknade i morse.
2. tack för att jag har ett hus att bo i. Det gjorde att jag har det varmt och skönt. Nu när snön yr ute.
3. tack för att livet. Jag gillar mitt liv.
4. tack för att jag har hittat en plats här på jorden, som jag gillar.
5. tack för alla människor som funnit i mitt liv. Jag har lärt och lär mig fortfarande av dom.

Idag är första dagen på resten av ditt liv, Idag är första dagen på resten av mitt liv. Den tanken är stor.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller. Just nu.

Eftersom jag inte badar just nu, blir det tidigare jag kan gå ner i källaren, för att skriva. Jag har hittat till en nygammal vana, eller det har inte ännu blivit en vana igen. Men jag tänker att det ska bli en vana igen. Jag pratar spikmatta, spikmattan som var så populär för väldigt massa år sedan.

Det var på den tiden, jag hade min farmor i livet. När jag köpte en spikmatta och pratade om den till farmor. Då ville självklart Välbefinnande farmor ha den. Farmor hon var nyttigheten själv fast inte fullt ut. Hon rökte. Men hälsokost och må bra saker, det är farmor i ett nötskal. Hennes sådana görande, har då även självklart smittat av sig till mig. Jag gillar inte mediciner men, har jag läst något om hälsokost. Då behöver jag inte nosa så mycket på det, innan jag känner att ja men det här det är grejen. Till exempel Fitline, som jag kör. Jag köper Powercocktail setet… Har hållit på med det i ett år nu. Och jag vågar liksom inte sluta. För det är så bra. Men nu tillbaka till dagens inlägg.

Spikmattan…ja du spikmattan och dess fördelar. Dom är så många. Men man måste träna sig, för att tycka att det är skönt. I alla fall första gången man använder den. Jag trodde att jag behövde träna mig igår, smygstartade med en tunn tröja på. Efter fem minuter insåg jag, nej ta av tröjan och njut. Vilket jag gjorde. Av med tröjan och visp, sov jag. Vaknade några gånger av att jag snarkade. Efter 40 minuter hade jag legat klart på mattan. Då var jag alldeles varm i kroppen. Inte en tillstymmelse av stress eller oro.

Nu hade jag kanske inte ens det när jag började men, jag blev mjukar i själen. När man ligger på spikmatta, frigörs endorfiner. Endorfinerna gör att värk försvinner man blir av med stress, ett lugn infinner sig. Nu försvann inte min nervsmärta, men det var så skönt att ligga på mattan. Man hittar snabbt ett mentalt tillstånd, där tankarna blir bilder. Meditation något som är svårt för vissa. Jag är en av dom, som inte fixar det riktigt. Men när jag ligger på spikmatta, då blir tankarna långsamma och jag kan fokusera på en tanken länge. Eller tills jag somnar. Somnar, gör jag alltid på min spikmatta.

Spikmattan var ett tips, från äldsta hemma varande sonen, när jag fick min nervsmärta. Vi letade genom hela huset, efter min spikmatta, den fanns inte någonstans. I förrgår när dottern var här frågade sonen henne, om jag hade lånat ut den till henne. Vilket jag hade. Igår när hon och lille Alfred kom hit, hade hon med sig spikmattan.

Dottern och Alfred var här hela dagen. Igår gick vi ut för att åka pulka, men efter några åk, ville Alfred hem. Han var törstig och det var rejält kallt ute. Väl hemma spelade vi spelet, dottern hade utvecklat. När vi spelat en stund, var det dags för mig att steka pannkakor. Dom skulle vi ha till Ärtsoppan, jag hade kokat sedan morgonen. När dom åkte hem, åkte vi till affären. Hämtade ett paket som vänner från Stockholm, hade skickat. Där var presenter till Lill-tjejen, och fantastiska julstrumpor till oss alla, små tomte dörrar till barnbarn och Lill-tjejen. Vilka grejer hon gör, den här pysslande tjejen.

Kolla in alla saker vi fick. De små strumporna, kommer att passa perfekt till mina Julservetter.

Nu sitter jag här och har dåligt samvete för att vi inte har något att skicka upp till dom. Varför är inte jag en pysslande person som har fina saker att skicka iväg? Jag får klura ut något som kan komma en annan gång. Synd bara att det tar sådan tid för mig att klura ut saker.

Här hemma just nu brinner det i kamin, varmt och gott här nere i källaren. Aktierna går bra idag, eller i alla fall just nu. Spikmattan ligger i sängen, för att användas en andra gång för idag. Har redan i morse, legat på den en stund. Att jag glömt, hur skönt det är att ligga på den. Den nygamla vanan, kommer att bli en riktigt bra vana igen. Spikmattor används för behandling av spänningshuvudvärk, stress, stelhet, sömnlöshet, trötthet och muskelspänningar. Idag kostar den kanske en 500 hundring men dom kronorna är väl använda pengar. Så mycket välbefinnande i spikmattsträning. Ganska så snabbt blir det en vana och ett gift. Ett gift som bara är bra, hjälper dig att må bättre än du någonsin visste att du kunde må.

Ja, detta får vara nog för idag. Idag ska vi koka mera knäck, göra lite Mozart kulor heter dom väl? Men vi ska göra tärningar. Så klart vi ska, jag gör väl aldrig något så som man ska göra det. Ta hand om dig, du är värd det.

Tacksamheter i dagen.

1. Tack, för att jag fick ännu en dag idag
2. Tack, för att jag har en familj, där vi bryr oss om varandra.
3. Tack, för att sonen kom på spikmattan.
4. Tack, för att dottern hade spikmattan och kom hem med den hit.
5. Tack till livet. Oavsett vad som händer så fixar vi det tillsammans.
6. Tack livet, för allt du ger mig.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen Just den kommer i morgon. Den Ligger där borta i Framtiden.

Kör den gamla raden igen. Den är så viktig.

Idag är första dagen på resten av våra liv.

Det blev ett besök hos sjukgymnasten idag. Ingen träning, utan samtal om att nu blir det röntgen. Nu får det bli ordning på det här, för det här har slutat vara roligt. Eller så var det inte roligt, någon gång faktiskt. Sen gör kanske inte en röntgen mig bättre men, då kanske dom kan gö något som gör det bra igen. Igår var Lille Alfred här igen, denna gång hade han sin mamma med sig. Hans mamma är min dotter. Min dotter som jag är så grymt imponerad av. Hon som klarar allt hon vill. Skola till en början, körkort och sedan jobb, utbildning på riktigt och jobb igen. Dessutom är hon nog den bästa mamman, jag någonsin träffat. Hon är så grymt bra med sin lille Alfred. Långt innan han kunde prata kunde han låta som de flesta olika djuren, som finns. Idag kan han nästan allt som man bör kunna. Igår spelade vi spel. Dottern blev taggad på att göra spel, så under tiden jag lagade mat gjorde hon ett nytt spel. Vi, jag och Alfred vi gjorde prototypen i förrgår, hon blev spelutvecklaren igår. Spelet går ut på att man slår tärning, När man hamnar på en siffra ska man göra olika saker. Räkna till 10 på engelska, kram någon, leka gömma nyckel, Sten sax påse, Arga leken och massor av annat. Ett riktigt bra spel, för barn fem sex åringar. Ett roligt spel som gör att barnen vill spela hela tiden. Därtill tycker Alfred om att göra spelen, vara med och måla, bestämma saker man ska göra och provspela dom.

När vi spelat klart och vår middag var uppäten. Skulle jag och maken åka till VBG för att handla på Willys. Dottern bestämde sig för att åka med. Hon behövde handla lite Jobb mat och lite annat. Sagt och gjort, åkte vi iväg dom 4 milen till stan. När vi skulle betala våra varor, såg jag hur hela varuhuset fick ett skimmer. Ett skimmer av att en kollega till mig kom emot självkassorna, där även vi var. Nu är hon kanske en kollega på en annan avdelning, men innan vi gjorde om vår avdelning. Jobbade vi på samma avdelning. Självklart hälsade vi och tränade på lite social färdighetsträning. Hon är en sådan fantastiskt fin människa, min kollega. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, mera än att hon är en sådan härlig människa. Man känner sig alltid sedd, blir så klok av henne. Genuint ärlig och självklar, på något sätt. Ojdå sicken hyllning. Men jag gillar henne, det är sorgligt att hon inte är kvar på vår avdelning. Men hon ville nog vidare och ville jobba på en annan avdelning.

Nog om det, idag hade jag bestämt att jag skulle göra ordning kaminen, för en eld i kväll. Hmm, gjorde ordning kaminen, gjorde jag. La in ved och gjorde fint. Men ojdå, jag råkade tända den lilla stackaren och provelda lite. Det är så kallt ute, är min bortförklaring då behöver jag en eld till att skriva inlägg. Det gör så ont i mina ben och rygg, så då behöver det brinna en eld i kaminen. Jag skulle nog kunna komma på flera anledningar, men dom får duga. Veden börjar sina igen. Ved får vi spara på lite. Men en liten morgoneld gör ju inget.

Tacksamheter:

1. Tack för att jag även idag fick uppleva en ny morgon och dag.
2. Tack för att gårdagen var en sådan fin dag tillsammans med dotter och barnbarn.
3. Tack för att jag har en sådan fin omtänksam make, som jag älskar och blir älskad av.
4. Tack för att jag har förmågan och kunskapen om att välja lycka oftare idag än innan.
5. Tack för att jag idag väljer lycka och ser mirakel som mirakel. Att vakna på morgonen är ingen självklarhet utan ett mirakel.

Oj jag kom just på det otroligt viktiga som jag snöade in på för något år sedan. En klokhet från Kay Pollak så klart. Här kommer den. Trumvirvel tack, Nu levererar jag den:

Idag är första dagen på resten av ditt och mitt liv. Idag är första dagen på resten av mitt liv som jag fått förmånen att njuta av mitt morgonkaffe. De ni det går inte av för hackor.

Lev idag just nu. Igår finns inte kvar morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Inget bad för mig idag, nej jag ska inte bli hemkörd, för att jag får ont i ryggen. Nu är i och för sig ryggen okej igen, tyvärr inte känslorna och rädslan ännu. Jag får ge det några dagar så att känslorna och rädslan för att få ont, lägger sig.

Igår blev det inget inlägg hade fullt upp med annat. Det var Lucia och här firade vi vid tvn klockan 7. Redan vid 6 tiden började jag fixa med eldning i kaminen, koka glögg och duka fram pepparkakor och lussebullar. Vårt lilla barnbarn Alfred kom hit klockan 7. Han får inte vara på dagis, för han är snuvig. Hans mamma skulle jobba långpass, hans pappa skulle till sitt arbete. Alfred han fick tillbringa dagen, med sin mormor. Den mormodern är jag. Först blev det Lucia firande, inget Alfred uppskattade. Men jag har gjort det sedan jag inte ens kommer ihåg så det fick bli tråkigt för Alfred den där stunden. När Lucia var klart hjälptes vi åt att duka bort jag och lille-mannen.

Vi hade tänkt oss en tur ut i det fina vädret men, tempen visade på 20 minusgrader. Alfred ville inte bli insmörjad runt munnen, av sin mormor. Han ville inte heller gå ut, för vi har massor av lekar att leka. Oftast är det samma lekar alltid. Men igår blev det annorlunda. För Alfred har börjat att gilla att spela spel. Tyvärr har vi inte så många småbarns spel, det är inte roligt att spela finns i sjön. Jag frågade lilleman om vi inte kunde göra ett eget spel, där man slår tärning och går från start till mål. Det var något han verkligen , ville göra. Det blev att gå ner i källaren. Plocka fram färger, pennor, stort pappersark och en himla massa fantasi. Vi röjde bordet från ljus och annat. Laddade upp energi genom att Alfred försåg sig med pepparkakor. Därefter började vi rita ringar på pappret. Massor av ringar som sedan fick nummer och små vägar att gå på.

Färger blev det vatten av olika slag. Gröna vatten, blå vatten och guldvatten. Alfred pratar mycket Engelska, Han är fyra år och har ett stort ordförråd, i det engelska språket. Så under förmiddagen blev det mycket engelska. När jag sa att det röda vattnet has been poisened water. Bytte han ut ordet till toxic water. Where is the buttons, frågade han och jag fick leta inom mig, vad han menade. Han menade våra spelpjäser, som var knappar. Att det hette knappar på svenska, visste han inte.

Vi hann med att göra två spel, ett av spelen blev inte spelat. Det tänker jag utveckla så att vi kan spela det, när han kommer nästa gång. Han hann med en Lunch där han hade bestämt korv med mos. Moset gick väl så där att äta tyckte han, men korvarna blev tre stycken. Till efterrätt ville han ha ett peeled apple, som han sa. Vi blev bara halvklara, med det sista spelet vi gjorde. Hans pappa kom tidigt och hämtade honom tyvärr. Men förhoppningsvis finns det flera dagar, att göra spel på. Ett roligt sätt att tillbringa dagen, med lille Alfred.

En gryta skulle till som vi skulle äta till middag. Kycklinggryta men jag lyckades bara hitta två kycklingfiléer i frysen. Det blev mycket grönsaker att fylla ut med. Ingen klagade, det säger mig att det gick att göra kycklinggryta till fem personer på bara två kycklingfiléer. Snacka om spara pengar.

Efter middagen blev det lite ro och lite vila. Men innan kl 17 var vi iväg på Lussefirande. Emilia skulle vara tomte i lusse-tåget på hennes skola. Om ni viste hur fint det var att sitta där i kyrkan, få vara förväntans full. Där satt jag och fick tårar i ögonen, över hur fint dom sjöng barnen. Minnen från när jag själv gick i skolan, hur vi tränade och tränade, för just den där stunden. Då när man skulle ha lucia för föräldrar och andra klasser. Tyvärr var aldrig min mamma, på sådana tillställningar. Jag kände mig ofta så ensam, vid julfester och sådant. Men på Emilias firande var vi både mormor, morfar, farmor och farfar samt pappa. Hennes mamma var hemma med lillebror, som blivit sjuk. Efter tillställningen var jag noga med att berätta för lilltösen, att jag tyckte hon var modig som stod där framme och sjöng och dansade. Hon blev så glad av mina ord. Jag älskar dessa ungar som jag har förmånen att ha som barnbarn. Dom är så kreativa, roliga och så duktiga på att vara sig själv, precis så som dom är.

Efter tillställningen blev det korttagning. Emilia har lite svårt att posera, det var lite svårt att få henne att se glad ut. Men här är resultatet.

Nåja hon tyckte nog att det räckte med korttagning, det visade hon med hela sitt kroppsspråk.

En härligt fin dag vart det i alla fall. Där i kyrkan hade dom ett ställe, där man kunde skriva lappar för bön och tacksamhet. Jag skrev inget, men tänker att här får bli mina lappar för bön och tacksamhet. Fast det kanske inte duger för kyrksammanhang.

I alla fall önskar jag att alla får vara friska och ha hälsan, att alla människor får leva i fred och kärlek.

Att jag får ha många dagar till där jag bor i stunder, där vi som familj har det bra och mår bra. Att mina fina barn och barnbarn, får allt dom önskar sig.

Min Tacksamhets lista får bli.

Tack för att jag hade en sådan där fin dag som jag hade igår.

Tack för att jag vaknat, till ännu en dag

Tack för att jag kunde gå upp ur sängen, gör sådant som jag ska göra.

Tack för att jag fick tid för att skriva här idag med.

Tack för att jag för så många år sedan, kom mig för att börja blogga. Det är många år som jag nu hållit på med det där med blogg.

Nog för nu.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Idag var det vackert där vid sjön, isen hade lagt sig och snö över det. Svårt att hacka sönder isen och när vi kunde sitta ner valde vi att sluta upp med att bryta is. När jag skulle resa mig från vattnet gick det inte. Fick så ont i ryggen som tur var hade jag Badsystrar och en spade till hjälp. Nu fick jag hjälp med påklädning och hemkörning också. Vilket var bra. Även om jag inte gillar att inte klara själv, var det nödvändigt idag att ta hjälp av mina systrar. Jag tror det onda i ryggen handlade om att jag satt på huk. Det är nog inte så farligt om jag kommer ut i vattnet så att jag slipper sitta. Då tror jag att jag fixar att bada. Fast jag inte vill, kommer jag att hoppa över Lucia badet, vill inte vara tvungen att få hjälp redan dagen efter. Jag får vänta och se hur ryggen blir. Oavsett rygg ont eller inte. Det var ändå värt att åka till sjön idag, det var ändå värt att hacka isen, sitta ner i det kalla vattnet.

Det som inte var värt var att inte kunna resa på mig. Jag är glad att jag fick mitt bad idag men ryggont är jag mindre glad i. När jag kom hem började jag städa min te låda där jag har alla möjliga teer. När den var klar blev det låda mitten i bänken. Där fanns det spännande saker som jag lagt dit för att få undan. Idag behövde jag inte få undan det utan rent av slängde det. Gamla papper om köksmaskiner som jag inte ens har idag bodde i lådan. Knivar som jag glömt av att jag hade. En massa andra bra att ha saker som jag nu slängde knivarna och lite annat sparade jag. Men det blev ordning och reda. När mitt lådan var klar, insåg jag att den sista lådan var det ganska så ordning på. Den fick bara sorteras lite, efter vad som skulle finnas i de olika små lådorna. När lådorna var gjorda drack jag mitt nybryggda jul till tillsammans med vår lilla katt.

Uppdrucket och svårt att gå blev det ändå, en tur ner till källaren. Elda i kaminen bara för myset hade jag velat skriva.

Men jag tänker elräkning. Känns hemskt att skriva till och med. Jag är inte van vid att behöva tänka på elräkningar. Men nu försöker jag hela tiden planera så att vi inte slösar med elen. Kanske gör jag det mera för att vara solidarisk, för vår förra elräkning var inte mera än den brukar vara. Men kanske är det nu den där hemska räkningen ska komma den som politikerna pratade om igår. Förresten på tal om partiledare debatten. Den tycker jag var ett skämt, det var bara tjafs och retoriskt sandlådebråk. Vi har i alla fall makten. vet inte hur många gånger jag hörde det. Det lät som min pappa är starkare än din. Jag tycker dom borde strama upp och skärpa sig alla politiker. Berätta vad dom vill ska hända i stället för att bara säga vad dom andra har gjort dåligt. Magda var i och för sig bra, då hon sa nu är det du som är statsminister, du har ett ansvar. Fast jag vill flytta den ringen utanför statsministern. Nu är det så att ni alla, även ni som sitter i opposition har ett ansvar. Nu gäller det att prestera, i stället för att hitta fel hos den andra. Jag blir inte bättre av att göra min motpart sämre. Jag blir lika dålig. Gör jag istället tvärt om, lyfter den andra växer jag med. Nog för nu, idag ska jag bjuda min familj på Värmande Soppa. Cowboysoppa tänker jag.

Ha en fin dag, ta hand om dig.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.