Månad: januari 2023

  • Ord, ord ska väljas med omsorg och ge välbehag. Ord är mitt ansvar.

    Godmorgon eller är det förmiddag kanske? I alla fall står jag här med morgonrocken eller badkappan på. En timma efter badet, brukar jag frysa lite extra. Därför står jag här och känner hur nöjd. Jag står här med den nya varma härliga Morgonrock alias badrocken på mig. När blogginlägget är klart, ska jag gå upp och ta på riktiga kläder. En liten morgonrocksmorgon men med bad. Det är inte illa pinkat.

    Liten mysig känslan men, med alla må-bra känslor i kroppen. Dom kommer alltid efter det där morgonbadet. Då känns det i kroppen som vad som helst kan komma, jag kan stå emot, jag fixar, jag klarar allt jag vill. Det där andra som jag kanske inte klarar, det vill jag inte. Inget-är-omöjligt-känslor bor i kroppen, energin sprudlar så det känns som nyårsraketer i kroppen. Härligt, riktigt härlig känsla så här efter badet. 2,4 grader var det i vattnet graderna går uppåt igen. En härlig morgon, ett härligt bad tillsammans med mina badsystrar och en liten hund. Naturen förändrad efter bara två dagars uppehåll. Jag får så många naturupplevelser, när jag gör mina bad. Blir så nära naturen. Naturen är så helande. Alla dumma tankar, alla konstiga tankar om framtiden blir som bortblåsta och tänks inte längre.

    I morse vaknade jag med tanken, om att jag inte har en aning om var eller hur saker landar. Nu pratar jag om ord. Dom ord jag säger, är viktigt att det är valda ord. Där jag vet om att dom kan landa på fel sätt. Det gäller att jag väljer ord som inte gör illa. Ibland är det bättre att vara tyst, än att säga saker som inte borde sagt , ord som ingen vill höra. Det kanske låter bra i mitt huvud.

    Men mottagaren har inte mina erfarenheter och inte mina tankebanor. Nu ska det erkännas, att det inte är många som har mina tankebanor. Jag har en vän, lite längre bort här i nästa kvarter. Hon säger ofta att jag har lite konstiga tankar. Att jag är lite mystisk, lite flower-power i mitt tankesätt. Det får hon gärna tycka. Jag gillar att hon tycker så, det är ju tur att vi är olika. Men just dom där meningarna, som jag nu skrivit innan väninnan. Ger mig ett ansvar att vara medveten, om att alla orden jag säger till någon. De orden behöver landa in väl. Jag vet aldrig hur någon annan, tolkar mina ord.

    Jag kan försöka förmedla saker som jag tycker är viktiga, men vilken vikt har dom till den jag lämnar viktigheten till? Ord kan göra ont, skapa saker i den som får ta emot, orden. Bli till sanningar som jag när jag sa orden, inte ens var avsikten. Det kan bli mottagarens sanning. Klokheter blir det här i mig. Jag behöver inte säga allt jag tänker, jag behöver i bland vara tyst i stället. Den tystnad jag ger visar då på omtanken och omvårdnad kanske. Jag ska träna på detta idag. Vara tyst. Tänka ett varv extra, jag ska ha med mig, att jag inte vet var mina eller hur mina ord landar, i den andra människan. Mottagaren ska känna att jag gör av all välmening, verkligen bryr mig om. Mottagaren ska bli trygg, förstå innebörden av mina ord.
    Oj, vilket ansvar jag har. Här gäller det kanske att jag i detta ansvar blir helt tyst. Men oj, det går inte. Fast tystnaden kan vara skön när man delar den med andra.

    Nej vad jag babblar eller vad heter det när det är skriver jag gör. OJ vad jag skriftar.

    Tacksamhet idag.

    1. Tack för att jag vaknade i morse. Att jag fick en till morgon.
    2. Tack för att jag tog mig till badet. Tack för att morgonrocken var så varm.
    3. Tack till livet allt som livet för med sig till mig.
    4. Tack för min tanke i morse när jag vaknade. Den gav mig ansvar.
    5. Tack för all musik som alltid bor i mitt hem. Tack för alla vackra, kloka texter helt okända människor skrivit så att jag kan lyssna på dom.
    6. Tack bloggen, tack till dig som läser min blogg.

    Vad säger Stora Panda och Liten Drake idag?

    Bilden är från boken Stor Panda och Liten Drake av James Norby. En härlig bok att bara begrunda och få ord och tankar för dagen.

    Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Ta hand om dig och tack för att du läser.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Skrivunder.

    Just nu står jag här och skriver igen. Men om en stund kommer öronläkaren att ringa mig. Det är lite väntanstider i stunden även om det bara är ett telefonsamtal som ska till. Snön ligger igen på vägen här utanför, maken sa akta dig det är halt när han gick i morse. Det är kärlek det, det är omtanke, någon som bryr sig om. Idag fick jag även veta att någon läste nu min bok, denna gången för tredje gången. Hmm jag är nog en dålig skrevbent. Om man behöver läsa den för tredjegången. Nej så var det inte utan hon skrev att hon läser den nu för att hon har lärt känna mig lite bättre. Det där det gjorde mig extra varm om hjärtat. Det blev riktigt mjuk och ljust inom mig. Till och med riktigt vackert. Hur blev det så? Ja, jag nöjer mig med att det blev så, det bara blev så. En eld är tänd så att jag får lite värme, Det är alltid så kallt här ner i källaren. Inget bad idag, detta för telefonsamtalet som ska bli till. Dessutom gör ryggen ont det började göra riktigt ont redan igår. Fast jag ätit mina tabletter som jag ska äta dom. Kanske var det för mycket sittandes igår på dagen. Det blir att ta med mig idag så att jag inte sitter utan ligger i stället när jag tröttnar på att stå.

    Tänk att det finns barn i detta samhälle som med oro för barnet måste umgås med förövaren. Nyss dog en pojke på 8 år. Man har häktat pappan. Den rättsliga processen är i gång. Det är skrämmande att man trotts misstankar och blivit av med vårdnaden, ändå får träffa den, samhället anser är förövare. Jag tänker som mamma, hur känns det att vara tvungen att lämna över sitt barn, till någon som misshandlat innan. Vilka rädslor och känslor bor i henne. Vad bor det för rädslor känslor i den lilla pojken? Innan han ska träffa sin far. Jag vågar inte ens tänka tanken på vilka känslor som fanns, då pojken blev mördad. Dom orkar jag inte ens våga tänka, för då går jag sönder. Flyttar jag då tanken om mamman öppnar sig ett mörkt vatten. Hur ska hon någonsin orka andas alla sina andetag igenom sitt liv. Hon som kämpat och försökt, men ändå varit tvungen att lämna över det hon älskar högst i livet, till någon som gjort henne och hennes barn illa? Vart och var befinner sig hon nu. Jag hoppas verkligen att hon har någon bredvid sig som hon kan gråta ut hos, någon som finns där. Hennes tårar tar nog aldrig slut. Hennes tro på samhället har antagligen försvunnit ut till ingenting. Visste hon att det här kunde hända? Nej, det tror jag inte, då hade hon aldrig lämnat över sitt barn. Det hade ingen domstol i världen kunnat göra något åt. Hon litade på att allt skulle gå bra. Hur var timmarna för henne då hon lämnat över sin son. Nej inte ens här vågar jag tänka längre.

    Det måste, måste gå att göra något åt det här. Inte ska barn lämnas över till förövare. Inte ska samhället se på när någon går rätt fram till den som gjort illa. Nej något måste göras. Ingen ska behöva lämna över sitt barn till någon man är rädd för att denna ska skada. Tvångumgänge nej tack.

    Gör en insatts skriv under.

    Tacksamhet

    1. Tack för att jag vaknade upp till en ny dag.
    2. Tack för att samtalet jag väntat på blev ringt.
    3. Tack för svaret jag fick av samtalet.
    4. Tack, till det som finns i mitt liv och allt det som livet för med sig. På gott och på ont. Det goda simmar jag i och det onda lär jag mig av. När det onda är lärt kan jag luta mig tillbaka och se att det var just det här jag skulle lära mig. EN kunskap till. Vi lär oss genom hela livet, inte alltid genom böcker utan av livet själv.

    Vad säger Stor Panda och Liten Drake idag?

    Ingen text idag utan en bild av att vi ibland måste luta oss tillbaka och titta på träden, himlen. Jo, idag ligger katten där uppe i sin kungatron och inspekterar himlen och fåglarna. Nu är han en fegis och vågar inte sig ut. Fåglarna behöver inte vara rädda. Jag ska sätta mig en stund vid elden och njuta av stillheten i lågornas sken.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Flexibel

    Idag får det bli ett kvällsinlägg. Dagen har varit upptagen med annat. Ett stads besök för inhandling och sedan ett möte. Mötet hade jag inte en aning om när jag åkte iväg i morse. Jag borde haft en aning för det var ett viktigt möte. Men inte jag inte. Jag hade missat det totalt. Som tur var så ringde den jag skulle ha möte med. Hon ringde några timmar innan mötet skulle till. Idag kan jag skryta med att jag är flexibel. Jag som behöver framförhållning och förutsägelse. Ställde om på en kvart när jag kom hem. Jag hade lovat mig själv lite kaffe innan samtalet med möte. Jag hade lovat mig själv lite kaffe och koll på aktier efter stads besöket. Det blev ett snabbt möte med soffan och kaffet. Sedan blev det att göra soppa som kan stå och koka några timmar. Jag älskar soppa, jag, tösabiten och äldsta hemmavarande sonen vi älskar soppa. Till de två andra herrarna förtret. Det blev en soppa med vitkål, paprika, och lite annat krafs som är för fult för att göra sallad på med för fint för att slänga. Guda god blev den om du frågar mig. Frågar du maken och den andra mindre soppsmakaren så var det väl en helt vanlig soppa. Lite grönsaker med buljong i. Men dom har inte förstått skönheten med en tallrik med varm smakrik soppa. Kanske kommer dom aldrig att göra det. Jag gör våra soppor för oss som tycker om det. Dom andra för äta om dom vill och vill dom inte så var utan. Ojdå, ett helt stycke om soppa. Hur blev det så?? Men soppa är inte att förakta. Näringsrikt, smakrikt och mättande.

    Flexibilitet är ett vackert ord tycker jag. Flexibel är ett ord som ger mig tankar om att man ser lösningar, istället för hinder. Känns som ett ord som på något sätt är hjälpande, istället för stjälpande. Ett ord som ser till att saker blir till, på något sätt. I stället för att göra utifrån en mall och sätta upp regler. Nu kanske jag spånar mera än jag borde men, har jag en tanke i huvudet så blir det nästan lite nördigt när jag tänker på det. I vårt samhälle behöver vi flexibiliteten för att det ska fungera. När jag tänker på dagen hade det inte gjort något om jag igen återgår till det vinnande konceptet med Google kalendern och skriva in mötet när dom bestäms istället för att göra sedan. Sedan för mig brukar inte bli av pga glömskan. Nej här ska skärpas upp och göras rätt igen. Här blir att ta tillbaka en kunskap som jag glömt av att jag har. Gör nu med en gång, när det finns i minnet. Inte sedan för sedan finns inte i min värld. Nåja pga. av allas Flexibilitet idag, blev mötet av och det blev ett bra möte. Bra möten gillar jag. Vem gör inte det? HM, svårt att komma på någon som inte skulle gilla det.

    Tacksamhet.

    1. Tack för att jag vaknade upp till ännu en dag idag.
    2. Tack för att dagen idag blev så bra, en riktigt trevlig dag.
    3. Tack för samtalet om möte, det gjorde att jag slapp att misslyckas.
    4. Tack för att jag har så många människor som jag bryr mig om i mitt liv.
    5. Tack för att vi kunde hjälpa till med det vi kunde idag. Sådant är viktigt för mig.
    6. Tack för att livet ger så många saker. Tack för det som är bra och det som är mindre bra.

    Vad säger Stora Panda och Liten Drake idag?

    Ja, det är inte att förakta det där med vänskap. Vänskap är att ibland sitta tillsammans och verkligen inte göra något alls, mera än att finnas till i varandras sällskap. Men jag tror även att det är något vi idag i dagens värld, är rädda för. Idag är vi så noga med att göra saker, vara något och visa vår omvärld att vi är och betyder.

    Egentligen handlar det om att vi i oss själva, måste göra oss betydelsefulla för oss själva. Då tror jag att vi har och kan njuta av sällskap, genom att bara sitta där på en sten i tystnaden och njuta av sällskapet.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu, gäller. Just nu.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Hjältar och hjältemod.

    Ett morgon bad är klart. Ett godmorgon till trädet är gjort. Hur många grader det var i vattnet, vet jag inte. Det jag vet är att det var kallt. Men helt underbart när jag satt i badstugan och tog på kläderna igen. Härligt, det var inte alls vad jag tänkte i morse när jag satt i stugvärmen här hemma. Nu står jag här vid mitt skrivbord kläderna är och om kring mig har jag en filt jag fått av arbetsgivaren för några år sedan. I högtalaren är det Sisters of mercy som spelar I want more. Jo I want more, det är lite jag det. Just nu är det värme jag vill ha därför är kaminen tänd för en morgon brasa som får värma upp mig. Jag vill att mina aktier ska rusa i höjden. Men jag nöjer mig med att dom sakta makar sig upp åt. Jag gillar när dom är blå.

    Vill du har rätt, eller är du en hjälte? Hjältar behöver inte ha rätt i varje åsikt. En hjälte är någon som gör något för att situationen ska bli bra. Gör något utan att ha behov av att vinna. Gör något åt saker som blivit fel, gör om och gör rätt. Även om hjälten behöver böja sig i åsikter och åtaganden. En hjälte ber om förlåtelse, när det är den tiden. En hjälte gör det uppriktigt. En hjälte gör det för den goda sakens skull. En hjälte är där, när du behöver hjälten. Ger en hjälpande hand om det behövs, säger nej när det är det som behövs. Men en hjälte kan ändra sig, har inget behov av att ha rätt i allt. Har ingen prestige i att alltid ha rätt. En hjälte är medveten om att han eller hon ibland gör fel. Då backas det och väntar in ber om hjälp om det behövs. Att be om hjälp är inte en svaghet utan styrka i sig. En hjälte ger andra människor utrymme och tar inte plats bara för att ta plats. En hjälte har känslan av att duga utan att klättra på andra. En hjälte behöver inte priser och heder, han eller hon nöjer sig med att vara den som gör, ger och ber om.

    Oj vad många tankar det blev om hjältar, i alla dessa ord. Vem vill jag vara? Hur skulle jag kunna leva upp till alla dessa tankar om hjältar. Vad har jag att jobba med? Varje situation behöver en hjälte. Ja varje situation behöver en hjälte.

    Jag är just nu i en situation, där jag behöver vara en hjälte. Men just nu vet jag inte på vilket sätt jag, eller vad jag behöver göra för att vara en hjälte i situationen. Men en hjälte ska jag vara. Gråter en hjälte, jag tror att en hjälte kan göra det. Dom där tårarna måste ju gråtas även av en hjälte.

    Cad säger Stor Panda och Liten Drake idag?

    Ja, jag har inte heller en aning men, jag tycker inte det är jätte kul.

    Tacksamhet idag.

    1. tack för att jag vaknade i morse till en fin morgon i stillhet.
    2. tack för att jag tog mig till badet. Man ångrar aldrig ett bad.
    3. tack för att dagen igår var så enkel att vara i.
    4. tack för samtalet jag fick igår. Det värmde mitt hjärta.
    5. tack till livet. Tack till allt som livet för med sig.
    6. tack för att jag vågar, vill leva just mitt liv.

    Nej nog för idag, Lev idag just nu, igår är historia och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Badande systrar och jag.

    Idag hände det äntligen, äntligen var jag vid sjön och träffade i alla fall några av mina badsystrar. Vi var ett härligt gäng på 5 personer. Eller är man ett gäng då? Nåja det spelar ingen roll vad vi är, vi är badsystrar och det räcker för mig. 2,4 grader i vattnet var det och det var kallt eftersom jag inte badat på länge. Men nu är det där första lite skrämmande badet gjort igen. Naturupplevelsen lagd bland minnen i kroppen och i mobilen. Ett God morgon till mitt träd, en härligt sprudlande känsla i hela kroppen. Jag gjorde det, så klart jag gjorde det. Det är min grej att bada fast det är lite mindre grader i vattnet. Värken i kroppen borta för en stund och jag mår på riktigt, riktigt bra. Jag fick tips av en av mina badsystrar om en badkappa som hon hade köpt på Jysk. Det tipset tog jag till mig, nu är det en beställning på två sådana. En tänker jag att jag ska ha i husbilen och en när jag badar med mina badsystrar.

    När jag sedan kommer hem och maken ringer säger det rusar, det rusar ser du. Svarar jag nej jag har badat och inte kommit ner till datorn ännu. Vi lägger på, jag tar med attiraljerna som ska bo med mig nere vid dator. Startar datorn, gör rent kaminen för att få en eld i den. Går till datorn och ser hur aktierna bara är blå idag. Har is i magen, sätter ett sälj på en av mina aktier där jag säljer halva innehållet för ett visst pris. Is i magen och sedan hinner jag inte ångra mitt pris innan de är sålda. Blir glad över vinsten och glad över att jag har hälften kvar. Jag har blivit riktigt bra på det här med köp och sälj aktier. Inte tjänar jag hackor men det är i alla fall inte minus. Det gillar jag. Det är många av mina aktier som ibland gått dåligt riktigt dåligt. Men jag är en surmurmel jag säljer inte utan väntar och väntar på att dom ska stiga igen. Väntar och ibland köper jag mera då dom är ilsket röda. Kanske är det dumt för då tjänar dom ju inte några pengar, då står dom still. Men när dom går upp, då blir det gladare miner för då blir pengarna snabbare större.

    Igår stod jag hela dagen vid min dator, skannade in min mammas alla fotografier. Bilder från mormors familj då mormor var liten flicka, bilder på mamma då hon var liten. En massa bilder som jag ska dela med mig av till mina syskon. Det fanns bilder på mig när jag var liten. Då var jag en glad liten flickan som inte ens visste vad sorgsenhet var för något. Jag hade en sol i ögonen en livsglöd som bara brann. Jag älskade att sjunga, måla och leka med min barbie. Just i stunden kanske jag känner av lite av den lilla söta flickan, för musiken är hög och jag sjunger ut tillsammans med musiken. Ingen är hemma så jag stör ingen. Eller hör grannarna kanske? Nåja det bryr jag mig inte om just nu. Så här efter bad och härliga känslor i kroppen så får dom väl höra i så fall.

    Kanske sjöng jag inte så mycket just i den här åldern men söt vart jag. Riktigt söt lite baby. Bilden under här minns jag. Det var när jag bodde på Gånglåten i Frölunda, jag hade precis fått ett ritblock av mamma. Mamma hade sagt att jag skulle akta mig för fula gubbar. Hela tiden killen som tog kortet tänkte jag ojdå är det här det som är en ful gubbe. Under tiden han visade mig hur jag skulle sitta tänkte jag ut en plan. Om det skulle visa sig att han var en ful gubbe. Ful gubbe, jag tror det hade varit bra om man för mig hade förklarat vad en ful gubbe var.

    Jag tycker hon ser så glad ut den lilla flickan, som är jag. Det här kortet minns jag också. Jag hade precis köpt min allra första singel. En singel med Agnetha Fältskog. Så glad som dina ögon var titeln på låten. Så lycklig jag hade en egen skiva. Jag tyckte, tycker fortfarande att Agnetha röst är fantastiskt. Min mamma fick nog hör mig sjunga, många gånger som helst om dagarna efter inköpet.

    Nej, nog för idag. En fin dag är det en fin härlig badad dag. Ta hand om dig.

    Vad säger Stora Panda och Liten Drake om dagen idag?

    Så kan det vara, att göra ingenting kan vara helt nödvändigt ibland. Men idag har jag att göra. Jag ska börja nu.

    Tacksamhet.

    1. Tack livet för att jag ännu en dag vaknade, fick uppleva en fin morgon med mina badsystrar.
    2. Tack till att vissa saker händer, att jag ser vad som är vad och inte.
    3. Tack för att mitt liv är ett liv där allt flyter på även mot och upp gångar. Jag blir starkare av att få motstånd i bland. Tur att jag vet vem jag är, vad jag är och att jag duger så himla bra.
    4. Tack till livet och alla kort jag skannade igår, tack för min envishet och tålmodighet.

    Lev idag just nu, Igår är inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Få in rätta känslan.

    Godmorgon, ibland behövs yttre attiraljer till för att känslan ska flytta in. Har ni sett den nya designade sidan. 2023 jag gillar hur sidan blev med det nya. Känns mera ren mera lay back, ren och tydlig. Eller så är det bara nytt, annorlunda och just den känslan, som gör att jag gillar den här nya looken i bloggen. Kortet högst upp, är det en kollega till mig som tagit. Då vart det en härlig kväll på jobbet. Det kommer en sommar, då är det igen härliga dagar.

    Just nu har jag tänt i kaminen, tänt lite ljus här nere i källaren, för att få fram lite mera stämning i mig själv. De yttre attiraljerna gör känslan inom mig mera mysig, inte så nedstämd och mera stå upp, stå rak och gå framåt. Gå framåt, Just nu vet jag inte vad som är fram och bak. Jag har på något sätt hamnat i en dimma, en tjocka som gör det svårt att se. Känslorna är med mig och rör runt. Men det är det som är livet, allt kan inte vara rosa skimrande alltid. Det gäller att stå ut, försöka se vad som är vad. Försöka ta ett steg i taget.

    Aranda låter i högtalaren, Ett riktigt bra band, tyvärr har dom aldrig varit i Sverige. Flertalet gånger har jag skrivit till dom, önskat att dom kommer hit. En dag vill jag se dom Live. Dom är grymt bra. Det är massvis med år sedan jag hörde dom för första gången, men det verkar som dom fortfarande tragglar på i USA. Bra är dom och deras texter talar till mig på ett härligt sätt.

    Igår hade vi då ett litet Tacos kalas för stora hemmavarande sonen. Stora sonen med familj kom hit. Lilla söta Emilia Lilla Hugo den vildbattingen. Jag och min svärdotter hade igen intressanta samtal om skola, barn och diagnoser. Hon är så klok i sina tankar när hon pratar skola. Jag får berätta mina kunskaper inom ämnet, vi klurar tillsammans vad som är bra, när man gör bra saker för barn med NPF diagnoser. Hon gör så många rätt när hon tänker. Jag hade velat jobba just där hon jobbar, se alla dessa goda saker skolan gör för att det ska fungera.

    Middagen igår vad god, inte något som jag var inblandad i. Inte ens diskandet efteråt. Maken stod för hela kalaset. Just den mannen går inte av för hackor, han är bara bäst. Och tänk, han den mannen, är min make. Hur blev det så? Hur kunde jag få en sådan omtänksam, kärleksfull make.

    Maken bjöd på lite extra till det traditionella tacos tillbehören igår. Rivna morötter, Oliver, bananer, pizzasallad och de starka såserna har blivit ett tillägg på vårt tacosbord. När alla ätit var vi alla mätta. Till och med golvet som Hugo så omsorgsfullt, sett till att ge lite mat till.

    Eftersom vi inte träffades förra veckan, då jag hade födelsedag fick jag tulpaner. Tulpaner för mig är det en början. En början på ett nytt år, en försmak av allt som kommer att hända nu. En längtan till våren. Nu står tulpanerna i vatten på vårt frukostbord. Dom står där och visar mig hopp om värme, sol och min perfekta längtan till att hitta tussilago.

    Jag måste berätta att det där med stå upp när jag skriver, känns så mycket bättre. Ryggen gör mindre ont. Tankarna stannar kvar mycket längre, det är lättare att inte fastna i orden. Riktigt bra det här köpet. Jo visst en del pengar kostade det, men nu är det lätt att stå rakt upp, med axlarna avslappnade i rakheten i ryggen. Låta armarna vila på bordet, bara trycka ner tangenterna.

    Jag ser att det börjar ljusna ute, Dammsugaren där uppe har på börjat sitt arbetspass, dags för mig att göra min dag. Innan det ryggonda, hade jag nu varit vid sjön och badat. Kanske, kanske vågar jag mig dit i morgon. Då blir inlägget skrivet senare. En fin dag önskar jag er. En härlig dag där ni får glänsa i er egen person och vara den ni är skapad att vara.

    Tacksamhet.

    1. Återigen, tack för att jag vaknade i morse, tack för ännu en morgon.
    2. Tack för att gårdagens födelsedag blev så bra. Paketet med tröjan till sonen låg i brevlådan, tack för att den kom på precis rätt dag.
    3. Tack för att jag är den jag är, jag trivs med mig.
    4. Tack för att oron och allt som är nu ger mig vetskap om att livet är livet. Det gäller att känna efter, se vad som sker.
    5. Återigen, tack för att jag har så många fina människor i mina cirklar.
    6. Tack livet för allt, jag menar allt på gott och ont du för med dig. Det gör mig levande. Även det som gör ont.

    Vad säger Stora Panda och Liten Drake idag?

    Oavsett vad som händer, hur besvärligt det än ser ut, så går saker att reda ut. Tillsammans med alla runt mig, kommer jag gå rakryggad ur den här stormen som just nu känns. Jag kommer att gå ur den starkare, modigare och jag kommer att bli hel igen. Jag är redan på de första små staplande stegen.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen, kommer först i morgon. Just nu gäller, just nu i denna stund är det vi lever. Livet ska kännas och levas i just nu. Morgondagens problem går inte att lösa idag. Gårdagens problem är förhoppningsvist redan lösta. Är dom inte det så var tiden inte inne. Just nu gäller.

    Just nu sjunger Aranda Satisfied . Jo just nu Satisfied är ett ord jag ska ta med mig idag.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Tacksamhet, är något viktigt.

    smög mig ner i källaren, ner till mitt skrivbord. Jag trivs här känner jag. Lite musik från Spotify och en kopp med kaffe bredvid. Livet känns enkelt. Maskinerna inlagda med tvätt. Morgonen har börjat. Sovit dåligt i natt, då värken bott i ryggen. Vaknade redan vid fyra i morse, men tvingade mig själv att ligga kvar till klockan var runt fem. Duktigt gjort av mig, då jag har svårt att ligga kvar i sängen.

    Härligt med helg, då är alla hemma. Idag fyller stora hemmavarande sonen år. 26 år blir han. Vi hade bestämt att han skulle få bo hemma, tills han var 25. Ett år har gått, eftersom vi fortfarande har ungdomar boendes här så har han blivit kvar här hemma. Jag tror att han mognat, under detta år, han löser saker på ett mer moget sätt och har förmågan att sätta gränser om sig själv, på ett sätt som är utan frustration. Förutom då hans el cykel blev stulen i somras. Då vart det annat ljud i skällan. Cykeln kom tillbaka efter några timmar. Maken och dottern lillgrabben och stora sonen jagade tjuven. Polis var inkopplad. Situationen löste sig bra.

    Men i början av situationen var det en låsning. Den lyckades maken och dottern lugna ner. Hade jag varit inblandad hade det inte löst sig så bra. När maken följde efter tjuven, som är en missbrukare som är allmänt känd i vår lilla by. Ville tjuven slåss, han kallade maken för pissluffare. Men då han insåg, att dom inte kommer att låta han ha cykeln, att dom var fyra stycken som jagade honom. Så lämnade han cykeln och maken kunde ta hem den.

    Jag är hemma om dagarna, när stora sonen kommer hem från jobbet, brukar han hjälpa till med maten. När vi gjort klart maten, brukar vi sätta oss i soffan och snacka. Det var innan vi fick PS4 av min bror, nu brukar vi efter matgörat, spela tv spel. Han är en god instruktör, för att hjälpa mig med mina spel. Vi har andra spel vi spelat under åren. Stronghold är ett av dom. Han hjälper mig att tänka strategiskt och visar på saker som jag behöver, för att vinna spelen. Sedan han var var tre år, har han suttit och spelat tv, data spel. Gör fortfarande dagligen flera timmar om dagen. Till och med många timmar om dagen. Det har varit hans sett att ha kontroll på världen och alla intryck.

    Igår innan han gick till jobbet, kom skrivborden med stor lastbil hit. Innan jobbet bar han in paketen i hallen. Jag kan inte lyfta tungt, nu då jag har ont i ryggen. När han kom hem efter jobbet, var han mera glad, än annars. Det första han sa var att han skulle skruva ihop lilltösens skrivbord, så att hon blev glad. Lilltösen hade önskat ett likadant skrivbord som han själv köpte, i somras. Ett riktigt gamer bord. Självklart var det ett sådant vi köpte till henne. Det är många saker som han har, som lilltösen önskat sig. Headset, mikrofon kopplad till datorn. Dom två kommer mycket bra överens. Nu har hon gamer bord, headset, mikrofon som hon fick när hon fyllde år. Inte av oss utan av andra, som kom på besök. Vi hade också köpt headset till henne, nu har hon två. När hon kom hem från skolan, var han nästan klar med skruvandet och tösabiten hon gjorde ordning i sitt rum, för att få in det nya skrivbordet. Till och med så att hon hämtade dammsugaren och dammsög.

    Ofta brukar det inte vara så enkelt för henne att komma igång med städandet. Men igår gick det, utan ord. Där ser man vad lite motivation kan göra. Finns den så gör man, om man kan. Kan man inte så spelar det inte någon roll, hur mycket motivation som finns. Men oftast brukar inte motivationen finnas, om man inte kan. När hon sedan satt där inne i sitt rum, hörde vi hur glad hon var. Maken kom på att nej, vi måste nog köpa ny dator till henne nästa gång. Men det får blir senare, när ekonomin tillåter igen. När maken köper datorer så är det lite mera än kostsamt så det får vänta.

    Nej nu får det bli annat för mig. Härligt att stå här vid mitt skrivbord att skriva. Jag är också glad över mitt skrivbord som jag fick av maken i födelsedagspresent. Vad säger nu Stor Panda och Liten Drake idag?

    Men bara älskart, det är bristen som gör det perfekt, till och med Unikt och vackert känner jag. Fast då är det inte längre en brist utan en tillgång.

    Tacksamhet:

    1. Tack för att jag vaknade upp ännu en gång. Det blev en ny morgon idag med.
    2. Tack för alla fina människor som finns i mina cirklar, tack för alla barn som kommit att bo här.
    3. Tack för att stora händelser av tråkigheter, inte gör mig så illa. Jag klarar sådant. Jag blir stark av det.
    4. Tack till dom som alltid finns, där för mig när jag behöver. Jag hoppas och har viljan att finnas där för dom när dom behöver.
    5. Tack till Livet och vad det för med sig.
    6. Tack till mig själv. Att jag är den jag är, att jag går här och duger så himla mycket. Alltid.

    Duger gör vi alla, vi måste bara inse det. Om vi inte skulle duga, hur skulle det bli då. Kämpa på där ute med att duga. För det gör du. Ta hand om dig.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Problem tenderar att vara i bak eller framtiden. Skulle dom vara här nu så gör vi något åt dom. Går dom inte att göra något åt då är dom inte problem just nu.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Ett Kvällsinlägg

    Sitter eller nej inte sitter, jag står upp vid mitt nu ihopsatta skrivbord. Jag la mig på soffan, medans maken och stora sonen skruvade ihop det. Jag somnade och när jag vaknade stod det där det fina skrivbordet där och bara väntade på mig. Lillgrabben har fixat det tekniska med ljud. Nu har han kopplat ihop min Marshall högtalare så den är kopplad, via blåtand i datorn. Oj, oj o, vad jag kan spela sedan. Köpte högtalaren för många år sedan, men använt den föga. Sist stod den oanvänd i torkrummet. Kanske är det så att det är nu, jag hittat ett sätt att använda den. Är jag nöjd eller är jag nöjd?

    Japp helnöjd och det är något helt annat nu, när jag kan stå upp vid datorn istället för att sitta ner. Nu kan jag vara rak i ryggen, då gör det inte ont när jag bloggar här. Kanske blir inläggen lite kortare, då det kanske blir jobbigt att stå upp. Då kanske folk orkar att läsa hela inläggen, istället för att skumma överskrift och första stycket. Jag blev helnöjd, så fint och kanske inte så gott om plats som jag trodde innan. Men gott om plats för datorn är det, skrivaren får även plats. Förut har allt varit så ihop tryckt. Det har funnit en klaustrofobisk känsla. Det har kanske inte berott på skrivbordet utan mera på att jag vill ha många saker på bordet. Nu när jag står här och skriver, spelar Muse i högtalaren och livet känns ganska så enkelt.

    Kartongen som står där ska skannas. Kartongen är full med Fotografier från mamma. Dom ska jag skanna och göra en mapp av till mina syskon. Jo det blir lite att fixa med. Jag har ju en förmåga att gömma saker på ställen, som jag vägrar titta på. Nu såg jag den och nu ska det bli av. Nu snart verkligen gör jag det. Nej det här får räcka för nu. Är bara helnöjd. En fin kväll önskar jag er.

    Carina Ikonen Nilsson
    Carina Ikonen Nilsson
  • Vissa dagar vill jag vara utan.

    Vissa dagar var igår. Men idag är en ny dag. Gårdagen ska inte förstöra mina timmar i denna dag. Jag ska luta mig tillbaka njuta och vara hel. Det var jag inte igår, men igår är historia den kommer inte tillbaka idag. Morgondagen eller framtiden, får visa sig en annan dag. Idag ska jag bara njuta av dagen. Var bland människor som betyder något för mig.

    Uppe i hallen står nu ett skrivbord. Ett höj och sänkbart skrivbord. Detta så att jag kan stå upp, när jag skriver. Hurra! Det gör att ryggen kommer bli bra fortare. Nu ska jag bara plocka bort, allt som bor på skrivbordet jag har nu. Huva….. Mycket saker att plocka bort. Men det blir bra, när jag kommer i ordning. Då har jag även plats för ritsaker, pennor utan att det stör andra saker. Det ska bli härligt när det är klart. Fredag igen, i morgon fyller stora hemmavarande sonen år. Jag har skickat efter en fräck jacka från USA, till honom dom sa den skulle komma till jul. Den är fortfarande inte här. Men kanske, kanske är det som ett paket i morgon. Early bird har skicka sms om att det kommer att bo ett paket i brevlådan i morgon. Annars får han vänta tills det kommer. Det blir dyra affärer när man beställer från USA, Momsen är inte gratis. Köpte en T tröja till lilltösen där slutade räkningen på 1200 kronor. Men den skulle varit på 600 med frakt. Det är just sådant man lär sig av. Men jag måste lära mig flera gånger Tyvärr. I alla fall i dessa köp som jag redan gjort.

    Isen börjar släppa på sjön har jag sett, då mina badsystrar gör uppdateringar varje dag. Snart, snart kan även jag få njuta av, det lite kyliga vattnet. Vi är på rätt sida av året, rätt sida av året är att snart blir det hårtvätt i sjön. Graderna får krypa upp lite innan. Jag saknar mina badsystrar, jag saknar dom kalla baden, jag saknar trädet som jag säger Godmorgon till. Men, med plusgrader i luften, kommer isen att bli mindre och mindre. Jag hoppas bara att graderna inte stiger för mycket.

    För några månader sedan köpte jag en tvål till håret, jag gjorde små halvfärdiga försök med tvålen, tröttnade på att vänta. Nu har jag tagit tag i det igen. Idag blev det rikligt med lödder,. Det blev det inte förra gången, jag använde tvålen. Efter hårtvätten sköljde jag håret med Äppelcidervinäger. Just nu luktar håret vinäger. Den lukten går bort när håret har torkat. Jag ska försöka hålla ut den här gången det kommer att göra att jag behöver tvätta håret mindre ofta. Kvaliteten på håret kommer att bli bättre. Men jag måste vara tålmodig. Tålamod är en dygd som jag så ofta saknar när det gäller att se resultat.

    Nej nu ska jag rensa mitt skrivbord på sådant som jag kan ta bort. De tunga sakerna, får maken ta när han kommer hem. Min rygg klarar inte av tunga saker just nu. Nytt skrivbord där jag kan stå upp och blogga. Vem vet kanske blir inläggen mera noggranna, när jag slipper stå ut med sittkänslan i ryggen.
    Gör en fin dag.

    Ingen kan vara perfekt, men vi ska sträva efter att vara våra bästa jag. Låt inte människor falla, i din närhet. Låt dom glänsa och vara precis så bra dom kan vara. Dina ord kan skada, föra med sig saker som du inte har en aning om. Det gäller att ta hand om dina ord. Var din egna bästa vän, det är den bästa vän du någonsin kan få.

    Tacksamhet:

    1. Tack för att jag vaknade till ännu en dag.
    2. Tack för att jag orka stå upp, faktiskt just nu bara stå ut.
    3. Tack för att igår är, där i historian.
    4. Tack för att jag har så många bra människor omkring mig, dom som lyfter upp mig när jag ramlar ner i hål.
    5. Tack för att mitt liv, är ett liv jag vill ha och känner tacksamhet emot.
    6. Tack för min klokhet idag. Jag är en bra människa som vill andra människor väl
    7. Tack för att jag sjunger, som jag vill. En slemmig torsk i en brödrost. Ibland är det bra att få ha upplevt punktiden som var då…..

    Ja, tänk om det jag gör, förändrar någons liv. Det gör och ger mig ansvar, över att göra bra saker som hjälper.

    Lev idag just nu, igår är historia och går inte att göra något åt. Morgondagen kommer först i morgon. Det vi gör idag, kan förändra morgondagens resultat.

    Carina Ikonen Nilsson
  • Bidrag i miljö…

    Jag gjorde det, jag verkligen gjorde det. Nu pratar jag om att jag åkte till Göteborg, la mig i den där stora maskinen. Magnetröntgen apparaten. Den var stor, den lät hemskt mycket och jag var tvungen att ligga helt still i 8 minuter. Skötaren som gjorde jobbet var grym på att lugna ner mig innan. Jag hade en larmknapp om jag inte skulle stå ut. Jag frågade honom om han inte kan prata med mig genom proceduren. Men han sa vad ska jag prata om i 8 minuter. När det hela var över så berättade jag för maken om situationen. Han hade varit så gullig att köra mig alla dessa mil. Då kom han på att skötaren hade kunnat sjunga bohemian rhapsody för mig. Nu vet jag inte ens om han kunde sjunga, den där röntgenskötaren. Det kanske inte riktigt ingår i hans jobb. Men jag fixade det utan prat och utan att röra mig. Inget jag vill göra igen, men måste jag så är det självklart att jag gör det.

    Snart om två tre veckor får jag vet vad som är med ryggen. Kanske kan dom hjälpa mig på riktigt än att bara gissa när bilderna kommer.

    Idag skulle jag åkt till jobbet för ett möte, med min chef. Men i morse kom jag på att det kan man ju lika gärna göra via datorn. Det är 9 mil som både jag och naturen tjänar på att jag inte åker. Jag i Diesel pengar och naturen i utsläpp av min bil. 9 mil är långt bara för ett möte på kanske en timma. Helt onödiga utsläpp när dom kan göras via datorn. Jag slipper betala 150 kronor i diesel. WIN WIN situation känner jag.

    Känner ni hur våren gör sig påmind? Det gör jag, det luktar vår ute, tänk snart om bara några månader kan vi gå på tussilago-safari och vitsippor-safari. Nu är vi där i väntans tider. Snart kommer solen återigen värma oss, snart kommer fåglarna sjunga för oss och vi kan sitta ute utan att frysa. Snart är kvällarna ljusa och livet igen mera enkelt. Eller hm, jag vet inte hur det är med enkelheten. Men livet känns ljusare när kvällen är ljus.

    Detta får vara nog för dagen, I och med möte via datorn har jag en känsla av att jag idag bidragit lite extra med mitt miljö-jobb. Jag bidrog med några mil och tjänade lite över en hundring på att inte ta bilen.

    Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Idag är första dagen på resten av våra liv. Jag har själv uppgiften att göra mig själv lycklig. Det är mina tankar som gör jobbet de är mitt jobb.

    Carina Ikonen Nilsson