Månad: februari 2023

En härligt härlig morgon blev det idag. Jag trodde i och för sig att jag bara skulle få stå och titta på, när mina badsystrar badade. Men när jag kom till sjön, så vart det öppet vatten. 1.8 grader i vattnet, tror jag att det var. Eftersom det legat is på vattnet har jag avstått från att bada. Jag är rädd för att stätta mig ner i vattnet och vill stå upp. Min rygg låser sig, om jag sätter mig ner eller åtminstone tror jag det. Den gjorde det en gång, det vill jag inte vara med om igen. Men idag vart det öppet vatten, morgonen var helt magiskt vacker. En fågel höll mig sällskap, innan mina badsystrar kom till sjön. Lite kort hann jag med att ta, på denna vackra morgon. Så vackert, så härligt att äntligen igen få bada.

Snart kan jag igen simma i sjön. I helgen jobbar jag, jag har fått en utmaning av de som bor på jobbet. Dom vill bada i sjön. Jag backar inte för ett bad, så badkläder och bad skor läggs i jobb sakerna i kväll. Här ska badas och utmanas. En enkel utmaning för mig och jag misstänker att jag vinner den. Nu är det kanske inte en tävling i sig, men varför inte. Jag gillar att vinna. Jag har varit ärlig och berättat att jag brukar bada på vintern.

Min sista lediga dag för denna gången, vilan har behövts. Kroppen värken i rygg och ben tar ut sin rätt. Det är jobbigt att stå ut med värk, men jag börjar vänja mig vid att det inte är som vanligt. Det har tagit mig tre månader, att lära mig stå ut. Lång tid jag brukar tröttna på bara några timmar, Röntgenplåtarna har visat artros i ryggraden, två diskbråck och nerver som ligger i kläm. Träning är det som rekommenderas. Kiropraktorn är inte så bra, sa sjukgymnasten inte böja eller knäcka för mycket i alla fall. Tyvärr tycker jag inte att träningen hjälper, nästa att det i stället gör mera ont. Nej, nog klagat av mig.

Såg att många läst mitt inlägg om ADHD, det gjorde mig glad. Det behövs skrivas om även om jag allt som oftast, när jag skriver om det, skriver samma saker. Men det är viktigt att vi syns och hörs. Det finns då en möjlighet att påverka, att saker blir mera förstådda. Det kan aldrig bli för mycket skrivet om ämnet. Jag tycker diskussionerna har tystnat lite för mycket. Eller så är det jag som inte läser, skriver och diskuterar det så mycket i just denna tid.

Nog för nu.

Tacksamhet.

1. Tack för att jag vaknade upp till ännu en ny morgon.
2. Tack till mig själv att jag tog mig till sjön, det gjorde morgonen magiskt vacker.
3. Tack för att just denna dag är en ledig dag till. Jag och kroppen behöver vilan.
4. Tack för allt vackert i min värld.
5. Tack för att jag tog fram pennan igår och satt och ritade, när jag kom ner till skrivbordet idag och såg teckningen, blev jag smått överraskad över vad jag åstadkommit. Igår tyckte jag varför försöker jag ens.
6. Tack till livet, tack för mitt liv, tack för att jag får andas och leva här och nu.

Lev idag, idag just nu. Det är här och just i denna stund vi lever och andas i. Igår är inte här längre och är bara ett minne. Morgondagen kommer först i morgon. Just nu har vi möjlighet att skapa vackra minnen i framtiden.

Idag får min ADHD tavla vara en bild för dagen. ADHD tavlan är tavlan som är första sidan på min bok jag en gång i tiden skrev.

God morgon, i morse när jag vaknade fanns det ett mail till mig. Det var någon som undrade om vi kunde fika, prata diagnos och sjukvård. Eftersom jag själv har ADHD och vet lite om ämnet, sa jag självklart ja. Jag erbjöd mig att vi istället för att fika på stan, kunde sitta här hemma och fika. Man kan prata mera ostört. Ibland när ADHD bor i kroppen, kan det göra nytta att prata med någon som förstår på ett annat plan, än den som inte har. Jag kommer så väl ihåg, hur det var när jag träffade andra människor igenom Compassen, där alla hade någon form av knutpunkt till ADHD. Jag kommer ihåg känslan… ja ha tänker du samma sak. Ja ha har du haft liknade när du ska….. men va bra är det så man fixar till det…… Ni vet alla dom där oskrivna regler, titta i ögonen, komma ihåg saker, vet när man ska prata eller nej, inte veta när… Utan ha möjligheten att prata och slippa känna att nej nu sa jag för mycket. Nu sa jag….. i sådana sammanhang säger man inte för mycket. Där pratas det och det är okej.

Hur får man i ordning på sitt liv? Det har jag inte ett enda rätt på men, jag har rätt på hur jag får ordning på mitt liv. Jag har fått ordning på hur jag får ordning på min energi, eller så är det det att jag nu äntligen accepterat, att ibland har jag riktiga Dampryck och gå all in. Där perioderna sedan, blir vila, för att orka med mera vila. Dom där riktiga damprycken, när dagarna går åt till att göra fixa och få saker gjort, är dagar jag älskar.

De där dagarna när inget alls blir gjort, mera än segern över att få på sig kläderna. De där nätterna, när jag ligger i sängen och inte kan sova. Då när hela huvudet mal på med tankar som inte ens är värda en tanke. Det är dagar och nätter när jag mår skit. Dagar jag skulle vilja vara utan.

Fast egentligen är det ju just de där dagarna tillsammans med alla dom där andra dagarna, det är ju det som är ADHD. ADHD vill inte jag vara utan, för jag har äntligen blivit tillfreds med alla mina o till och tillgångar. Jag gillar mina egenheter, gillar att jag kan ha hyperfokus på saker. Gillar när jag kan sitta i timmar och bara rita, sticka, skriva och allt som jag gör. Visst jag har svårigheter med koncentrationen vissa eller ganska så ofta om dagarna. Men det är ett givande och tagande. Det ena är Yes, japp nu flyter allt på och jag är! Det gör att jag då, får jag ta att det finns andra mindre bra saker. Jag behöver inte gilla läget men jag får acceptera och ta hand om mig själv, när det är mera down läge. Nu har jag levt i ganska så många år, kanske borde jag lärt mig att hushålla och ha ett mera slentrian läge. Men no, no det är inte jag. Slentrian läge är inte för mig. Här är det kullar, berg och fjäll. Det gör att jag får uppleva och vara i mera känslor. När du träffar mig är det svårt att missa, vilken dag som är. När du känner mig, är du fullt medveten om att jag kan behöva lite hjälp med tider, vad jag ska ha med mig och när jag behöver göra saker för att tiden ska hållas.

När du känner mig vet du när jag är glad och har energi, när jag är mera nere och ledsen. När jag gråter är det gråt från urberget och när jag är glad skrattar jag. När jag är arg vilket jag just nu för tiden, inte är så ofta. Men när jag är det, då syns och hörs det. Oftast är jag arg när jag inte fått bilden helt klar, när jag känner att det här är en orättvisa som är mera än orättvist.

Jag brukar berätta för pojkarna på jobbet, att det är bara att acceptera att livet är fan inte rättvist. Men ibland är livet mera orättvist, än det behöver vara. Riktigt så orättvist behöver det inte vara, hur reder vi då i saker. Vad kan man göra själv och vad kan man faktiskt be om hjälp med.

Kullar, berg och fjäll gör att jag ser bortanför träden. Men kanske glömmer jag av att innan träden, finns det en karta som jag behöver ha. Oftast så har jag inte kartan. Lite som Pippi Långström som säger. Det där har jag aldrig gjort, det klarar jag säkert. Sedan är det saker som jag aldrig klarar. Då är det oftast för att jag inte ser syftet med det. Jag vet inte hur man gör, när folk förklarar så förklarar dom så som dom tänker, det är definitivt inte så som jag tänker. Vissa saker tycker jag är helt onödiga och struntar blankt i medans vissa saker är mera än viktigt för mig. Viktigt för mig är att människor runt omkring mig mår bra, får känna känslan av att duga precis så som dom är. Att oavsett vem du är, vad du gör så är du en helt unik härlig människa. Kanske är det viktigt för mig, för att jag själv har så svårt att nå upp till den känslan själv. För det finns dalar, berg och fjäll att ta sig upp till ibland, för att få känslan. För vissa av oss är det svårt och det är nog min största svårighet som jag allt som oftast trilskas med.

Det här inlägget började med ett mail. Självklart om jag kan hjälpa till så gör jag. Jag skulle själv behöva en sådan som bara lyssnar. Någon som jag kan prata med utan att känna dömande….

Nog för idag.

Tacksamhet:

1. tack för att jag vaknade idag.
2. tack för mailet, det gjorde mig varm
3. tack för att jag är jag och äntligen kommit till en punkt att det duger precis
4. tack till livet och allt som mitt liv innehåller upp och nergångar ner och uppgångar.
5. tack för allt vackert i mitt liv. Jag gillar vackert.
6. Tack för att ovackert ibland blir vackert.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Ett litet kvälls inlägg. Har jobbat några dagar nu, det känns i kroppen men massor i huvudet. Trött på riktigt, men ändå en skön trötthet av att ha jobbat. Nu har jag två dagar ledigt. Det ska bli skönt och välbehövligt. Inte bara för vilan i kroppen och huvudet, utan även för ordningen här hemma. När jag kom hem idag, hade maken gjort mat. Den var klar när jag kom hem. Lilla tösabit väntade på att jag skulle komma hem, innan hon åt. Vår lilla härliga fina tösabit. Det blev kärlek i mig när jag insåg, att hon hade väntat med att äta för att vi skulle äta tillsammans.

Något av de rutiner som vi gjort under den här ledigheten, har gjort verkan. Nu tror jag det har varit mera än så, vi infört och bjudit in till, för att komma in i vår familj. Men just den här gesten värmde i mitt hjärta. Kanske är det något man ska ta som självklarhet. Men för mig vilar jag mig i tacksamhet, över just detta. Även tacksamhet över att jag fast jag var trött, uppmärksammande gesten. Nu är det så att vi under halvåret jag varit ledig ätit tillsammans hela familjen. Maten har varit klar då maken kommer hem från jobbet. Nu när jag jobbar blir det lite annorlunda, då jag inte alltid är hemma när vi äter mat. Jag jobbar hästpass, 9- 22 om ett kort tag blir det även jour pass och det vanliga gamla schemat. Fast ett nytt då det igen gjorts ett schema.

Det är riktigt härligt att ha börjat jobba igen. Så kul att träffa alla i arbetsgruppen och de boende. Lite ringrostig är jag och jag får tänka ett extra varv mellan varven. Men det är kul, känslan av att yes, en bra dag på jobbet, flyter i tiden jag lämnar in nyckeln i skåpet igen. Jag inbillar mig att jag sår frön i samtalen vi har. När man varit ledig så länge som jag har varit, känner jag mig lite som ny i gruppen. Kanske inte så konstigt eftersom nya saker tillkommer och rollerna i gruppen ändrats. Några har slutat och några är nya är anställda. I sammanhanget jobbet, finns det både intressant, spännande men även tråkigt. Tråkigt att kolleger är borta eller slutat. Men roligt och intressant att lära känna nya kolleger och boende.

Nej nog för nu.

Tacksamhet.

1. Tack för att jag fick vakna till ännu en dag.
2. Tack för att jag uppmärksammande gesten i sambandet middag idag.
3. Tack för att jag har så fina kolleger på jobbet
4. Tack för att jag har ett jobb. Ett jobb som jag verkligen älskar.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar. Morgondagen kommer först i morgon Just nu gäller.

Söndag, vanligtvis brukar söndagar vara mjuka dagar här hemma. Nu är den mera hård. Jag vill hinna med saker som gör att veckan blir bra. Jag har skrivit inlägg som ska publiceras när jag jobbar. Igår var vi i stan och handlade grönsaker i orientaffären. Jag verkligen älskar den affären. Dom har allt. Grönsakerna är billiga och fräscha. Maken köpte bananer i fredags som kostade 50 kronor kg, igår köpte vi bananer för 29. Likadant med vindruvorna dom har blivit fasligt dyra men, för att minska gapet från fredagens dyrgripar, köpte vi billigare igår när vi var där. Från 50 kronor kg till 19 kr kg. Goda fräschare, än dom man köper på Ica och Citygross.

Helgen har gått åt till att tvätta för min del, tvätta städa köket och göra ny laddning med mysli. Igår i Orientstoren hittade jag honung med nötter i. Den blandade jag i myslin idag. Nu hade jag mera än honungen och nötterna i. Lite mandel, pumpakärnor, solrosfrön, havregryn och russin. Fast lite mera av sådant där nyttigt, som jag hittade i skafferiet. Nu finns det en ny laddning att ha till frukost.

Rensat ut i kylskåpet blev gjort idag. Vi lagar speciell mat till Äldsta sonen, sådan mat som han kan äta, när vi äter sådant som han inte gillar. Tydligen var det vi gjort denna gången inte ätbart, då är det bara att slänga. 25 år gammal är han och nu börjar i alla fall jag fundera på om det inte är dags för honom, att själv göra sin mat som han gillar. Dumt att jag står i timmar och gör mat som vi sedan slänger, för att det är något med smaken han inte gillar. Nä idag känner jag mig grinig, sur och förbannat trött. Ska gömma mig under täcket och inte vara anträffbar till övriga i familjen. Dom får klara sig utan mig. Jag ska ta hand om mina tankar och försöka hitta till mera mjuka snälla tankar. Ta hand om min sista lediga dag, innan jobb-dagar igen.

Ha en finare dag än mig idag. Det måste egentligen vara enkelt. Fast det känns ouppnåeligt för mig idag.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu ska jag gömma mig och sura för mig själv.

God förmiddag. Blev inget bad idag, 16 minus visade tempen idag när jag tittade i morse. Tänker att det var is på sjön och att jag antagligen skulle få sitta ner för att doppa kroppen. Det vill jag inte då jag sist fick svårt att resa mig upp. Så det fick bli att hoppa över badet. Det får bli bad igen när isen är ett minne och jag kan stå upp i badet. får bli en badbild från förra veckan. Denna veckan har det inte blivit något bad.

Idag har jag jobbat lite, med framförhållningen här med bloggen. Jag kör tema, det dagar jag jobbar. Temat just nu är Kärleken. Kärleken till sig själv och andra. Medans tvättmaskinerna går med tvätt, har jag jobbat med inlägg för nästa vecka. Jag har kommit igång med bloggen så bra nu. Vill få in inlägg som jag ändå hade tänkt skriva. Därför skriver jag flera inlägg, lägger dom under tema. Då blir det inlägg, de dagar jag jobbar fulldagar. Fulldagar för mig är tider så som 900 till 2200 just nu. Det finns inte utrymme, för att skriva inlägg de dagarna. Då får det bli lite extra inlägg, dagar jag är ledig. Jag gillar ju att skriva. Så här skrivs för fullt. Samt här tvättas för fullt.

Igår var det en, dagen-efter jobb dag. En jobbig dag, där jag var som i ett töcken av dimma. Ungdomarna här hemma, har jag inte träffat och pratat med under två dagar då jag gått iväg, innan dom vaknat, kommit hem när de sov. Igår var alla tre ungdomarna snacksugna. Det var inte jag. Men jag ansträngde mig, i att lyssna. Idag vet jag inte ens vad vi pratade om. Igår när vi snackade var det som om allt bara ekade, när vi hade våra samtal. Till sist var jag tvungen att lägga mig i källaren och kolla tv. En timmas sömn och jag var mera mig själv, i alla fall en stund på kvällen. En jobbig dag blir det när man jobbar 26 timmar på två dagar. Men nu är jag återställd, nu är kraften där för att göra saker. Ska snart in i duschen, få på kläder och göra dagen ville först få in inläggen.

Igår fick jag även till mig att mina röntgenbilder har kommit till läkaren. Fick en tid på måndag för att lära mig mera om mina rygg och ben problem. Igår fick jag till mig att det var positivt för nervens rot inte visade på några skador. Jag gillar när det känns som jag kan övervinna det som är. Så jag tänker att det kanske tar några månader sedan är jag fit for fight igen. Men ännu så länge är det mediciner och stå ut med värk. Det lär komma en dag när detta som är just nu bara är ett minne. Ett minne som jag ska lära mig av.

Tacksamhet idag,

1. tack för att jag fick vakna idag.
2. tack för att jag orkade med att jobba de två passen i veckan.
3. tack för att röntgen visade lite positivt
4. tack för att jag nu har två lediga dagar till innan jag jobbar igen.
5. tack för att jag fick tillräckligt med sömn i natt. Det gör att jag känner mig utvilad.
6. tack till livet och att jag har det så bra.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.