Månad: juli 2023

För 50 år sedan bodde jag i Hyssna som ligger i Marks kommun. I Hyssna finns det en fin gammal kyrka som jag när jag var liten och gick i småskolan, fick gå till när det var skolavslutning. Jag tyckte det var jättelångt att gå från skolsalen till kyrkan. Idag när vi åkte förbi, insåg jag att det var små barnsben som tyckte det var långt att gå. Det var bara ett stenkast från skolsalen. Jag minns att skolan var kristen, man fick verkligen inte svära och att prata göteborgska som jag gjorde, var inte populärt. Oavsett göteborgska och svordomar, var det en tid i livet som jag glorifierat. Det var en kort tid vi bodde där och vi bodde i ett hus, vi kallade lilla huset. Vi bodde i något som hette Lillaskog. Det gick en skolbuss från stora vägen till skolan. Vi bodde på min mosters gård, där det fanns både ladugård och hundhus. Tanja gårdens kennel bedrevs där. Där födde min moster och hennes man upp Schäferhundar. Vi hade hästar och där fanns en tjur som hette Ferdinan. En get som var vidrig, man vågade inte gå ut när geten var ute. Den stångades och den käkade precis allt den kom över.

Vi cyklade till en bondgård och köpte mjölk, en väldigt snäll tant som hette Anna stod för korna som gav oss mjölk. På tisdagar kom det en bil som sålde dricka och onsdagarna kom det en brödbil, där mamma köpte bröd. På fredagar kom det en köttbil. Fast vi kallade den tjötebilen. På fredagar fick vi barn efter att moster och mamma handlat veckans mat, gå in och handla lördagsgodis. Det var den längsta väntetiden någonsin. Oj va lång tid det tog innan vi barn fick gå in och handla vår lördagspåsen med godis. Vi cyklade till en sjön som låg vid stora vägen, sjön hette Härsjön. Där fanns det simskolan och där tog jag många simmärken. Där lärde jag mig att flyta på riktigt. Att jag och min kusin var små små flickor på en 8,9 år. Var inget man som vuxen, ansåg vara farligt att cykla till sjön helt själva. Vi var fria att hitta på allt vi kom på, att hitta på. Hela dagarna som var lediga, gick åt för att hitta på lekar eller cykla till sjöarna. Mata djuren var nog en syssla vi fick hjälpa till med. Hästarna var roligast att mata. Vi hade ett äppleträd som min kusin sa var ett fantom äppleträd. Där var äpplena sura men det fanns magi i dom. Bakom lilla huset fanns en bänk, där jag ofta gick och satt mig. Där infann sig en känsla som inte ens går att beskriva, mera än magisk solig och underbar. ABBA hade vunnit med Waterloo och jag hade singeln som jag fick spela på skivspelaren i vardagsrummet. En gång på sommaren kom en kamrat till mig från stan och hälsade på. Det var en sådan lycklig tid, jag trodde inte ens att det var sant. Fick nypa mig i armen, för att inse att det var sant. Jag var så lycklig och vi gick på grusvägen och sjön jag och min kompis. Minns bara roliga saker. Minns bara att det var sol och roligt. Nu är det kanske så att det fanns tråkiga minnen med, men dom är bortsuddade.

Varför skriver jag allt det här nu? Jo, för allt kom tillbaka till mig just idag. Idag när vi åkte till Hyssna och vi stannade vid sjön som jag som liten gick i simskolan. Huset ovanför sjön inne i skogen hade blivit utbyggt. Den gamla farbrorn som bodde där är död sedan länge, sjön hade vuxit igen. Men jag badade i den, jag träffade en ung familj där vid sjön. Jag berättade för dom att jag som liten hade gått i simskola och att det hade varit en stor brygga där i sjön. Pappan i familjen berättade att även han hade gått i simskolan där. Men att dom för ett 10 tal år sedan lagt ner att göra i ordning badplatsen. Nu var det naturreservat. Jag badade i alla fall och stunden där vid sjön väckte massa härliga minnen till liv. Minnen och det svalkande badet gav mig en härlig känsla i dagen. Den lilla familjen såg ut att ha det så mysigt där vid sjön.

En fin härlig stund var det där vid sjön som jag minns från barndomen. En fin härlig stund, har det varit nu medans jag skrivit detta inlägg. Just nu när jag badat bland alla minnen från tiden då. Då när jag bodde där i Lillahuset i LIllaskog som ligger i Hyssna som är i Marks kommun.

Tack till dig som orkade läsa hela detta inlägg. Jag inser att det är långt men jag skriver som jag vill, precis som KSMB sjunger som dom vill.

Just nu gäller, just nu.

I alla fall i Varberg. Men det fanns dom som badade i bajsbakterier.

Idag vaknar jag upp i Kärradal Varberg. Vi hade tänkt stanna i Ulricehamn, men var tvungna att flytta bilen. Maken som vet att jag älskar havet bestämde på vägen, efter samtal med mig att vi åker till Varberg. Vi hade tänkt att ta en avstickare till Hyssna, där jag bodde ett kort tag som liten flicka. Där i Hyssna som ligger i Marks kommun, finns det en sjö som jag tog många simmärken i som barn. Men vi råkade köra en annan väg och Hyssna kom aldrig förbi. En timmes körning ner till Varberg, med ett stopp vid Biltema för att inhandla en cykelhjälm till mig. En lite vägning i Borås av bilen hann vi också med. Vi har fortfarande 300 kg att packa till om vi vill.

Cykelhjälmen är bra att ha, då jag inte allt är en bra cyklist. Jag får vara rädd om de få hjärnceller som är kvar, då är cykelhjälmen ett bra tillägg i det där med cykel. Nu tänker jag att det inte bara är till för mig, utan alla borde nog ha cykelhjälm. Men det får alla dom där utan cykelhjälm, själva inse.

Väl framme i Kärradal fick vi till oss att havet, var otjänligt att bada i. Det var för mycket bajsbakterier i. Ecoli Höga halter e.coli och/eller intestinala enterokocker. Vilket gjorde att jag avstod det där med bad. Det fanns självklart dom som badade men, jag är en fegis och badar inte i bajs.

Vi hängde i stället vid husbilen, käkade grill och tittade på Bouletävling. Eller maken kollade bouletävling, jag låg och solade. Eller solade, jag låg och sov. Maken hade koll på tiden och sa till mig att vända på mig mellan varven av sömn. På kvällen gick vi till puben och var med i en Musikquis. Man kunde få 19 poäng men någon fick 18 tror jag. Vid det bordet satt säkerligen 15 personer, Vi var två personer och fick 16 poäng. Vilket säger mig att vi kunde mera. Jag gjorde en miss på hur många städer som fanns med i låten, Man ska ha husvagn. Jag hade räknat till 14 men insåg att jag gjorde fel på Koster. Där sa dom i stället sa kloster. Hade jag tänkt ett varv till, hade jag förstått att dom inte sjunger Koster, då det är en ö, eller flera öar? Dit åker man inte med husvagn. Efter musikquizet gick vi till husbilen, käkade upp resten av kräftorna och räkorna. Myggen bet illa fast vi har vår myggjagare. Det fick bli att gå in stänga dörren till husbilen när kräftorna var slut.

Jag har äntligen börjat läsa bok på riktigt igen. Många år sedan jag lästen en riktig bok men nu hittade jag en på Citygross när vi var där. HalvblodsBlues heter boken och Esi Edugyan är författaren. En lite seg men bra bok. Riktigt mysigt att ha en riktig bok i handen istället för att ha boken i öronen. Nu läser jag långsamt eftersom jag har dyslexi och är en långsamläsare. Jag uppskattar verkligen att bryta den fula ovanan att ha öronbok. Det är en helt annan känsla när man förlorar sig i orden som är skrivna och går att hålla i.

Nu är det igen Söndag och bilen ska åka alla milen hem. Jag som inte ville åka husbil, känner att jag inte vill åka hem. Jag vill vara här långt bort från alla måsten och krav. Ta dagen som den kommer och njuta av stillheten, vila och bara göra sådant som inte är viktigt. Men det är inte så livet är. Måsten finns kanske inte…. Men jag har två veckor kvar tills det är semester, det är jobb i veckan. Även jobbhelg vilket gör att det bara är en ynka liten ledig dag. Massor av jobbdagar där det inte finns tid, till att åka husbil. Jag måste försöka komma ihåg den här känslan, när maken sedan säger nu åker vi husbilen igen. Då ska jag inte ha ett sådant motstånd.

Även idag säger jag tack till livet. Tack för att jag fick möjligheten att vakna till ännu en dag. Tack för att jag fick möjligheten att fly vardagens alla göromål i helgen och bara vara.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen den kommer först i morgon. Just nu gäller alltid. Vi har inget annat än just nu.

Husbilen Lvl^2 och maken, han sitter bakom ratten och jag sitter bredvid och skriver. I högtalaren låter Muse, han sjunger Survival. Den spelas högt, den ska spelas högt för att få in känslan som byggs upp i låten. Muse, Muse gör något med själen. Gör något med känslorna alltid.

Husbilen jo det är mysigt, avkopplande. När man har abonnemang på glasögon kan man ha både glasögon, läsglas och solglas. Är jätte nöjd med mina nya glasögon.

Vi har precis varit och lämnat en sköld, till lilla Emilia. Hon har gått i simskolan, denna veckan och tagit simmärken. Vi ville vara dem som köpte skölden, där man sätter alla sina simmärken. Jag minns själv hur roligt det var att ta simmärken. Tävla om vem som hade tagit mest märken under sommaren. Hon har äntligen lärt sig att simma, kan simma till och med 50 meter. Kan man simma 50 meter så kan man simma hur långt som helst.

I natt har jag haft en skit natt. Mellan 22.00 till 04.00 har jag försökt sova. Tankarna har inte låtit mig vara och sömnen har uteblivit. Vid fyra i morse gick jag ner till källaren, startade en film på tv och tog täcket på mig. Sov till halv sju. Bästa sättet att få sömn, även om sömnen bara är halvsömn så är det i alla fall sömn. Hos terapeuten i torsdags sa hon att jag var utmattad, fanns alla symtom på det, Hon skulle prata med läkaren om att sjukskriva mig helt. Jag sa nej, sa nej jag kommer att må sämre om jag tappar kontrollen i jobbet. Hon sa okej. Nu inser jag att hon hade rätt. Har haft sömnmedicin i en veckas tid och sover ändå dåligt, i natt uruselt. Men det är bara två veckor till sedan har jag semester.

Nu börjar jag inse att nej det är inte värt det, det är inte värt att må som jag just nu gör. Sömnen är viktig, ska det bli som då 2011 det vill jag inte vara med om igen. Kanske är det dags att glömma måsten, ta hand om mig. Det är det samtalsterapeuten säger i alla fall. Hennes råd är se till att ha roligt. Jag vet inte ens vad roligt är längre. Roligt är att vara på jobbet, ha samtal med mina klienter. Även om jag i stunderna känner mig som ett skämt, för att jag själv just nu mår som jag gör. Våren och försommarens händelser, min envishet och min fake it … är nog det som gjort att jag är där jag är just nu.

Det är tur att jag är gift med världens bästa man, Han som ser till att jag inte ramlar helt ner. Han som säger vi ska åka husbil. Jag brukar tycka det är roligt, när jag sitter här känns livet lite lättare än innan. Men hur länge ska han stå ut med mig, hur länge ska han stå ut med att komma hem laga mat och jag sitter i soffan. Hur länga ska han orka med att jag gömmer mig bakom tv program och gör, bara gör det som är måsten. Nej jag ska sluta tänka i dessa banor och njuta av färden. Njuta av att sitta här i bilen och bara åka med. Slå bort alla negativa tankar, verkligen försöka att orka njuta. Det måste gå, Kräftor ska inhandlas. Kräftor gillar jag. Oavsett så kommer det bli en fin helg, goda kräftor till lunch och egentid med maken i husbilen. Det kommer att bli en härlig helg, där jag kanske har möjligheten att ladda upp mitt kroppsbatteri, så att jag orkar jobba dessa två veckor.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen den kommer först i morgon. Just nu gäller.

Då vart det en till tidigt morgon. En morgon som fortfarande är stilla och lugn. Jag och katten har vaknat. Idag är sista arbetsdagen inför helgen. Herre min skapare vad jag behöver denna helg just nu. En helg med lugn och ro. En helg utan jobbtankar. En helg där jag och maken umgås. Där vi är helt för oss själva och bara gör sådant som vi gillar. Maken fixade till kylskåpet igår. Nu är det fullt med mat. Själv städade jag skafferiet här hemma när vi kommit hem med all mat vi handlat. Det finns en grundstruktur i skåpet och jag tror jag fick till den igen. Hur kan det bli stökigt i ett skafferi. Där finns alla små lådor där sakerna har var sin plats ändå var det att plocka ut lägga i ordning igen.

Nu är det gjort, nu är det klart. Längtar till morgondagen då jag bor i husbilen igen. Jag och min dator och allt som är där ute. Jag vill vara i känslan som bor där ute. Känslan av lugn och ro, friheten att åka vart vi vill. Sitta där ute och äta nybakta scones. Njuta och litenheten och samvaron.

Nog för nu, jag ska fixa till mig inför jobb.

Ha en fin dag och lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

Tack för denna fina morgon med mitt kaffe och dator.

En tidig morgon igen och igen, Har i alla fall fått sova hela natten. Ett plus i kanten på sömnen. Idag lyser solen på himlen, Maken fixade taket på altanen igår och vi la ut dynorna Nu ser det inbjudande ut igen. Det nya batteriet är i husbilen och det laddas. Maken han börjat packa husbilen inför helgens tur. Själv har jag bara lagt saker i tvättkorgen som jag ska ha med till helgen. Inte så svårt för tvättkorgen står som vanligt i vardagsrummet.

I går pratade jag med min psykoterapeut, jag fick till mig det fantastiska uttrycket en kränkt 90-list. Det fick mig att le hela dagen igår. När jag pratade med min son, som vet allt och lite till. Så förklarade han att det finns en skillnad. Skillnaden ligger i brytpunkten. 60 – 70 tal. De ungar som är födda på 90 och har föräldrar som är födda 70 tal där är de genuina kränkta 90 talisterna. Ju närmare och ju mera i 70 talet föräldrarna föddes ju mera kränkta är de som är födda på 90 talet.

När jag pratade med maken om det. Så han att det är en skillnad på kränkt heter, för tänk en kränkt vit medelålders man, dom är kränkta dom fortsatte han. Fortsatte sedan med det finns ju dom som är Gubb-födda med. Men det menade han de lillgamla barnen. Så nu när jag tänker på det så blir det nja sonen är kanske inte en kränkt 90 Talist. Fast han är Gubb-född. Nu är jag ju född 65 alltså lite mera i mitten lika nära 50 tal till 70 talet. Kanske är han en av de få okränkta 90 talarna. Gubb-födda ?? Vad gör det med kränkt-heterna? Det får jag klura på. Det är oss 60 Talister man skyller på och jag är precis i mitten, har jag fostrat en kränkt 90 Talist? Fast jag upplever honom inte som kränkt inte min dotter heller. Upplever dom mera som en doer. Någon som gör det är bara att gö…..

Frågade google om; Vad är typiskt för 90-talister?

Det är en krävande och kräsen generation men också ambitiös och kreativ. 90-talisterna, är en generation som nyligen har påbörjat sitt intåg på arbetsmarknaden och som redan har hunnit skapa huvudbry för många chefer. Denna generation litar, endast, på sig själva och gillar inte att bli tillsagda vad de ska göra.

Tränade igår gjorde jag. La på mera tyngder och jag vart riktigt svettig när jag vart klar. Det känns i axlarna i dag att tyngderna var lite tyngre. En bra känsla för då har jag kämpat lite. Jag hoppas solen bor på himlen hela dagen idag. Behöver den när jag kommer hem. Då vill jag sitta i vår oas här utanför och njuta av livet. Vill ligga i soffan och filura. Nej nu ska jag fixa mig i ordning för att göra jobbtimmar, träffa på lite kränkta 90-talister. Jag ler fortfarande över yttrycket. 80 talet? Det ljuva 80 tal. Där gjordes bäst musik och det var dom som föddes då som är noga med att självförverkligande, egoism? Hmm det tror jag inte utan mera att dom satsade på sig själv. Nej jag vet inte, men jag gillade uttrycket en kränkt 90 -talist.

Lev idag just nu, lev dag just nu, nu är precis nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Här öser regnet ner, morgonen är tidig. Jag sitter inomhus och dricker mitt kaffe. Väntar på tiden som ska bli sjukgymnastik. Dynorna som var i soffan på utsidan, är intagna redan igår. Min lilla oas på utsidan. Är nu något som är fullt av regn. En dag ledig, en ynka dag som jag ska förvalta som ett guldkorn. I helgen blir det äntligen en ledig helg i husbilen. Maken har laddat upp med Smala Sussie, Idiocracy om det skulle bli dåligt väder när vi är ute.

Jag längtar, längtar tills vi är där ute i vår lilla bil och bara har just det och är just där. Men idag är en ledig dag, där jag ska ta hand om kroppen och försöka få till lite grönare tid inombords. Den gråa tunga färgen som bor på utsidan ska inte få nå in till min insida inom mig idag. Nej här ska motas genom att göra saker som ger lugn och ro. En kycklinggryta ska till idag en varm god kycklinggryta. Ett paket ska anlända idag, Det nya batteriet till husbilen. Nu är det dags att börja fricampa på riktigt. Stanna precis där som vi vill stanna och bo där just på det där stället som man annars bara åker förbi för att få ström i bilen. Nu hade det säkert gått att fricampa redan innan det nya batteriet men maken vill vara mera säker.

I söndags fyllde lille Katt 1 år. En stor dag för en innan, liten katt. Inte riktigt lika stor dag för maken. För nu är katten stor, även om inte maken vill att hans lilla Lillekatt ska vara stor. Igår var stygg-katten ute på gatan vilket är en Katt som ofta bråkade med vår gamla katt, Pölsa. När maken såg stygg-katten fick inte vår lille-katt gå ut för maken. Lille katt fick egentligen namnet Findus, jag tror maken gjort om namnet till lille katt. Vår lilla katt kommer nog aldrig heta Findus för maken, utan det är alltid Lille Katt. Säger maken namnet Lillekatt, kommer Findus springande så fort han hör orden. Men bara om ett stor OM, om han vill. Annars går han runt och väntar på att maken ska ta fram godiset till honom.

Lille katt, är makens lilla baby. Katten, har maken till favorit. Jag är mest någon som gör ordning i kattlådan, ger honom mat och får klappa honom när maken inte har tid. Klappar jag honom när han inte vill, visar han mig att han inte vill genom att rivas. Katten är själaglad när jag inte ligger i min säng och han får hela min säng, för sig själv. Ligger han där när jag ska sova, ligger han kvar till sista stunden av strävan av att ha täcket för själv. Just nu ligger han på makens plats i soffan, en och en halv meter ifrån mig och bara väntar på att maken ska vakna.

Nej nu ska jag göra mig i ordning för sjukgymnastiken. Idag ska jag ge järnet och cykla mig trött, lägga på mera vikt när jag lyfter, har jag bestämt. Här ska tränas och göra nyttigt för rygg och höft. I går innan jag åkte hem efter jobbet sprang jag in på solariet för att stjäla lite fake sol. Behövde lite lugn och ro innan jag kom hem. Oftast så är dom där 15 minuterna en stund i sömn. jag somnar så fort lamporna tänds. Så avkopplande och så härliga minuter. Kanske är det ljusterapi jag skulle behöva. Fast där sover man kanske inte.

Nej nog för nu.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Ha en härligt fin dag.

Det blir ett tidigt inlägg idag, morgonen var tidig när jag vaknade är redan inne på min andra kopp kaffe och har fixat altanens tak från regn, målat mina naglar och suttit här och funderat på livet. Tankar som är det värt det? Varför springer vi runt i ett ekorre-hjul? Energin är inte vad den borde vara, Sover inte utan sömnmedicin. Har ont i rygg och höft, är hela tiden sur och grinig. Känner mig just nu som en soptipp. Finns det något slut på allt det här?

Jag vill kunna vakna utvilad, vill vakna med ett leende på munnen. Vill hoppa upp ur sängen och känna inget är omöjligt igen. Vill ha tiden till min vän, just nu är tiden vara något jag sover mig igenom för jag inte orkar hålla mig vaken. Vill ha tiden till att njuta, utforska och umgås. Känna att tiden är min vän. Nu är tiden bara något som går åt till att sova, jobba och vara trött. Igår ville maken att vi skulle gå till affären efter vi ätit mat. En härlig promenad brukar det vara men jag var för trött och somnade på altanen. Vaknade på fel sida, satt och surade. Gick ner för att titta på tv, sa redan halv åtta till maken att jag var trött och behövde sova. Då maken sa stopp du kommer att vakna klockan 3 i natt. Det kändes som att klockan var mera än halv åtta på kvällen. Har bara två dagar kvar att jobba innan en dag ledig, två dagar ska jag klara. Därefter jobbar jag två pass och har en ledig helg. Hur kan jag vara så trött? Just nu jobbar jag 50 %, det är ju löjligt lite. Ändå orkar jag inte. Ändå är jag helt utan energi när jag kommer hem.

Nej jag måste ta mig i kragen, måste hitta ett sätt till att få tillbaka min energi. Hitta tillbaka till det som är jag. Det här känns lite skrämmande, jag börjar bli rädd för mig själv.

Nej bort med tankarna och gå framåt, gör saker fast du är trött. Jo så får det bli fast nu får det bli dusch och iväg till jobbet. Ha en härligt fin dag.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. just nu.

Dyra handdukar jag inte ens valde damp ner i brevlådan idag. Jag har sedan länge varit en sådan där dumstrut som köper lotter från postkodlotteriet. Jo, jag vet det är dumt. Jätte dumt men den ligger där i varje månad. Nu hade jag vunnit, på två lotter och jag valde gråa servetter två gånger om till och med. Första gången skrev dom att dom skulle skicka servetterna, efter ett tag skrev dom ett sms att jag inte gjort något val. Då gick jag in och valde igen. Denna gången valde jag samma. Grå servetter, fick igen en bekräftelse på. Nu när jag öppnar paketet ligger det gråa handdukar istället. För några år sedan vann jag med då hade jag fyra lotter och hade valt fyra olika saker. Då fick jag handdukar grå och vita av något som han Ernst vad han heter hade sitt namn på. Väldigt dyra handdukar och något som jag egentligen inte valt. Har dom andra vinster eller är det ett lager dom får och skickar till alla fast man tror att man väljer. Tog servetterna slut innan dom hann packa till mig.
Nej nu tänker jag säga upp det där lotteriet, jag vill inte vara delaktig i det längre. Dom pratar om solidaritet och att man bidrar. Jag tror nog det finns någon som tjänar storkovan på det och köper in skit saker och delar ut.

Jag kan skänka pengar till annat än att ge de företaget pengar. Säger dom att man ska välja så får man annat de få gånger man valt. Det är något restlager dom köper billigt och skickar ut som vinster. Nej tack det där lotteriet vill jag inte delta i längre. Jag vill inte delta i den solidariteten för det är inget solidariskt att köpa lotter. Sur tanten i mig är här känner jag.

Igår var det en trevlig eftermiddagen med ADHD snack. ADHD snack och skola, vilken hjälp man kan få i samhället och vad som kan göras. Det är synd tycker jag att all den där hjälpen som finns att få, den är inget som serveras till den som behöver hjälpen. Den får man leta efter själv. Jag tipsade om Habiliteringen. Där finns hjälp att få, även om det är man själv som gör jobbet så har dom många lösningar på saker som kan behövas. Jag tipsade om att man behöver stå på sig, när det är hjälp i skolan man behöver. Berättade om att energi kan vara slut redan på torsdag och då kan det vara så att ungdomen faktiskt behöver fredagen ibland redan på onsdagen kan energin vara slut. Jag berättade om att betyg är skolans mätning på hur bra dom skött sitt jobb. Jag berättade om familjestödsenheten och intresseföreningar. Att det kan vara bra att träffa andra som är i samma situation. Jag berättade om lägerverksamhet och att det är så viktigt att ta hand om sig själv för att orka med alla möten med skola. Att möten i skolan inte ska kännas som krigszoner utan är möten där man hittar lösningar, där skolan hittar till lösningar för att jag som förälder har fullt upp med att vara just förälder. Skolans jobb får vara skolans jobb. Jag berättade om kamratskap och utanförskap, att det är så ofta som de som inte har rätta knycken på att hitta kamrater. Det blir att dom söker sig till skapet utanför, där är kamraterna inte alltid snälla. Dessutom är det där man gör saker, för att vara tuff. Tuff på ett mindre bra sätt. Där bor så mycket tråkigheter som en liten kille eller tjej med diagnos kan ramla in i. Helt i onödan bara för att få tillhöra något sammanhang.

Ja nu känner jag att jag brinner igen. Brinner upp i huvudet, Har haft ett jobbpass idag och mera ADHD finns att läsa i gårdagens inlägg. Jag skrev det men glömde helt av att dela det där jag brukar dela mina saker.

Lev idag just nu, igår finns inte och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.