Dag: 8 april 2025

Idag har det varit en sån där dag där varje minut kändes lite för viktig. Vi hade ett möte i Uddevalla, ett bra möte – men oj vad det tar på mig att behöva passa tider. Min hjärna, som lever med ADHD, har ett alldeles eget förhållande till tid.

Jag visste att vi skulle åka senast 9.15, men redan vid åtta var stressen där. Tiden blev som ett eko i huvudet. Istället för att kunna vila eller fokusera på något annat, försökte jag hela tiden vara steget före. Göra saker lite för tidigt, för att hinna. Det slutade med att vi faktiskt kom iväg redan innan nio – kanske lika bra, för parkeringen var inte det enklaste.

Men det där med att passa en tid kostar. Inte bara energi utan också fokus och närvaro. Det är som att allt annat ställs på paus när en tid måste hållas. Det är svårt att förklara för någon som inte upplever det, men för mig är det som om hela systemet går upp i varv.

Hemma igen – med rökelse och reflektion

När vi väl var hemma igen blev det kaffe och en stund i soffan. Jag tände till och med en rökelse för att varva ner och hitta tillbaka till ett lugnare tempo. Jag var helt slut – och då slog det mig: om jag är så här trött, hur trött var inte min resekamrat? För det var ju inte ens mig mötet handlade om.

Jag fick landa med datorn i knät, medan hen fick återgå till sina åtaganden direkt. Och nu sitter jag här med en känsla av ånger. Jag borde ha sagt hur mycket det tog på krafterna. Den insikten ska jag försöka bära med mig till nästa gång.

En liten trädgårdsutflykt och en rygg som sa ifrån

Igår råkade jag hitta ut i trädgården. Jag sådde salladslök, sallad och morötter – kändes så härligt i stunden. Sedan fick jag ett ryck och gick bort till komposthögarna. Tänkte att jag skulle börja vända på komposten och kanske sprida ut lite av det som redan är färdigt.

Det blev en skottkärra full med kompost innan ryggen satte ner foten. Inatt sov jag knappt alls – så idag påminner kroppen mig om att jag kanske inte ska gräva i komposten. I alla fall inte mer än en halvtimma. Eller så ska det få vara just en halvtimma – och inget mer.

Is i magen – och aktier som smälter

Ja, man lär så länge man lever. Dagens kroppsliga lärdom ackompanjeras fint av gårdagens ekonomiska: jag har lärt mig att inte lyssna så mycket på maken när vi köper aktier.

Han säger att man ska ha is i magen. Men hans is smälter för fort. Han borde inse att när isen smälter, blir det vatten. Vatten är faktiskt inte det sämsta. Nedgångar blir uppgångar, så länge man har en liten buffert att köpa med när det är som lägst.

Slutord: små steg, stora lärdomar

Små vardagshändelser kan ge oväntat stora insikter. Det kan vara ett möte, en stund i trädgården, eller en aktie som tappar värde. Jag samlar dem som små frön för framtiden. Precis som i trädgården hoppas jag att de en dag blommar.

Och det här med tid och ADHD – det får fortsätta vara ett område där jag övar på snällhet mot mig själv. Det kostar ibland, men det är också en del av den jag är.

#adhdliv #vardagsreflektioner #stresshantering #kompostliv #trädgårdsliv #egeninsikt #malixblogg

Här kan du läsa mera om ADHD