Ett besök hos vårdcentralen jag hade kunnat vara utan.
Jaha, då sitter jag här igen och knackar ner några rader. Vad har hänt idag då? Inte mycket egentligen. Förutom att jag varit på vårdcentralen – igen – med min envisa fot.
Den har varit svullen länge, men nu har den också blivit röd och varm. Så pass att jag igår ringde Kry, som tyckte jag borde gå till en vårdcentral där de faktiskt kan se foten. De nämnde ordet rosfeber, vilket ju låter ganska allvarligt.
Ett märkligt möte med läkaren
Så idag var jag där. Det blev ett väldigt konstigt besök. Jag fick komma in på ett kontor, inte ett vanligt undersökningsrum. Läkaren tittade snabbt på min fot – men inte på den andra för jämförelsens skull. Han kände lite, men sa inte mycket.
Sedan satt han där. Tyst. Tittade i sin dator.
Efter ett tag fick han upp ett brev – på svenska – som han tydligen behövde hjälp att förstå. Han fotograferade brevet. I en kvart satt jag tyst medan han läste på skärmen. Som om han googlade symtomer eller översatte sitt brev han fick mitt under mitt besök.
Vi sa knappt ett ord till varandra. Det kändes väldigt märkligt och inte särskilt tryggt.
Till slut fick jag ta en snabbsänka. När provet kom tillbaka fick jag rådet:
Ät Ipren. Vila foten.
Jag frågade hur många dagar det gällde. Han svarade svävande:
”En, två, tre… en vecka… fjorton dagar…”
Det var alltså fritt att välja hur länge man skulle vila.
Inga svar, inga frågor
Jag gick därifrån med fler frågor än svar.
Inte ett ord om varför foten är röd och varm. Ingen kommentar om eventuell infektion eller rosfeber.
Han frågade inte ens om jag har diabetes – vilket läkaren på Kry tyckte var viktigt att kolla. Jag berättade att jag äter blodtrycksmedicin, men eftersom jag inte kom ihåg namnet på den så var det tydligen oviktigt.
Det kändes… otryggt. Faktiskt så otryggt att jag på allvar funderar på att byta vårdcentral.
Förlåt, men när en läkare sitter och stirrar på sin datorskärm i en kvart– då känner jag större förtroende för en veterinär.
Jag gick därifrån helt tilt i huvudet.
En gnutta sol och långkok
När jag kom hem gjorde jag något mer jordnära – jag lagade mat. En klassisk köttfärssås fick stå och puttra i flera timmar. Under tiden lade jag mig i hammocken för att sola lite.
Eller… ja, jag skulle sola. Men jag somnade och vaknade först när maken kom smygande hem från jobbet.
Så, nej – det har inte hänt så mycket mer än så idag. Det här blev kanske ett lite gnälligt inlägg, men ibland behöver man bara skriva av sig.
Har du också varit med om ett märkligt läkarbesök?
Dela gärna – det är alltid skönt att veta att man inte är ensam.
Ha en fin kväll där ute
Jag lutar mig tillbaka en stund till. Vilar foten. Vilar huvudet. Och kanske tar paus från vårdcentraler ett tag framöver. Håller mig till min struktur om att besöka dessa centraler så lite som möjligt. Jag kan googla själv och sålla bort det som känns för farligt som sjukdom. Nu ska jag vila foten i högläge. Herr dr sa inte detta. Det är något som jag läst mig till via Google.
#rosfeber #vårdcentralen #märkligtläkarbesök #egenvård #köttfärssås #vardagsliv #malixblogg #hälsa
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.