Dag: 12 april 2025

Lördag. Solen skiner, himlen är klarblå och luften är fylld av vår. En sån där dag när man inte riktigt kan låta bli att gå ut, fast man först tänkt ta det lugnt. Vi hamnade i trädgården – bland slänt, jord och små projekt. Det blev en dag med lagom mycket fix, tid tillsammans, och små ögonblick av glädje som fastnar kvar längre än man tror.

Sol trädgård och tid tillsammans

Idag har vi varit ute i trädgården och grejat i vår lilla slänt. Maken var noga med att poängtera att det bara skulle bli en kort stund – inte något heldagsprojekt. Och det blev det också. Halva slänten hann vi med, och det kändes alldeles lagom. Solen lös hela tiden från en klarblå himmel, och det där typiska vårpirret satt i kroppen.

Lilltjejen kom ut hon med. Det händer inte varje dag, men just idag ville hon vara med. Hon fick ett uppdrag – att plantera solrosor. Det kändes som att hon blev riktigt stolt över sitt arbete. Hon berättade att hon aldrig hade planterat något förut, och det där lilla ögonblicket av nyfikenhet och stolthet… ja, det värmde.

Vi börjar få mer tid tillsammans. Hon är ju annars ofta på sitt rum, men på sistone känns det som att hon gärna hänger med oss – om än i korta stunder. Det har liksom blivit lite mer umgås-tid, och det tycker jag är så fint. Jag hoppas att solrosorna tar sig ordentligt. Och rosorna också. Hon kan vara stolt över att det är hennes blommor som kommer att blomma i vår trädgård.

Tröja till Hugo och en skvätt Baileys

Just nu när jag sitter här och skriver har jag ett glas Baileys med is bredvid mig. Det är mitt lilla avslut på dagen. Även jag är nöjd med min insats i trädgården – kanske allra mest för att vi höll det kort. Kroppen och ryggen tackar mig för det.

I morse kom Felix med sin familj på besök. Stora Hugo, som han själv vill att man säger, fick sin tröja som jag stickat. Igår fäste jag alla trådar, och idag fick han prova den. Eller ja, prova är nog fel ord – han hade den på sig hela tiden! Den passade perfekt, vilket ju betyder att jag redan nu borde börja på en ny. Barn växer fort!

Men först ska jag faktiskt sticka något till mig själv – en kofta i patentstickning. Det har jag bara gjort en gång tidigare, så det känns både spännande och lite nervkittlande att ge sig på det igen.

Tacos på altanen och vila i hängmattan.

Idag var det maken som lagade maten. Han hade bestämt att det skulle bli tacos – en riktig favorit. Vi satt ute på altanen och åt, hela familjen, och det var så härligt att känna att utesäsongen är igång. Även igår var det maken som stod för maten, eller grillen snarare. Och då satt vi också ute.

Efter maten la jag mig en stund i hängmattan. Precis som igår. Solen värmde skönt, och det där stilla gungandet i takt med fågelkvitter och vind är något alldeles speciellt.

Försmak av sommaren.

Det går egentligen inte att beskriva i ord hur mycket jag älskar just den här tiden på året. När ljuset är tillbaka, när solen värmer kinderna och när man liksom anar att sommaren står där och knackar på dörren. Det vi har nu, det är bara en försmak av det som snart ska bli vår vardag. Och det känns så himla fint.

Avslutning:

Nu sitter jag här, med ett glas Baileys och ett trädgårdstrött leende. Kroppen är nöjd, ryggen mår bra, och hjärtat är fullt av sol, blommor och små stunder av gemenskap. Det är just såna här dagar jag samlar på – dagar som doftar jord, smakar tacos på altanen och känns som början på något fint.

#trädgårdsliv #vårkänslor #solrosor #stickning #hängmatta #baileysochvila #familjetid #tacospåaltanen #solighelg #livetpålandet