Midsommar kalas….

Då va midsommarafton en midsommardag. En härligt trevlig dag hade vi.

Vi befinner oss hemma hos min äldste son, och huset är fyllt med mat i överflöd. Jag misstänker starkt att de kommer att leva på rester i flera dagar framöver, men ingen verkar klaga på det!

Här vaknade jag upp i vår lilla husbil, som vi kallar LVL^2. Resten av gästerna sover fortfarande inne i sonens källare, djupt försjunkna i sina drömmar.

Gårdagen var en riktig höjdare, full av roliga lekar och aktiviteter. Vi hade tipspromenad, ballonggång, påsspel och ett livat musikquiz. Jag och min lagkamrat hamnade visserligen sist, men vi tog det med en nypa salt och ett stort leende. Vi behöll vår heder och gjorde det med stil! När vi fick höra de rätta svaren insåg vi att vi faktiskt hade haft några av dem rätt, men valt andra svar för att vi trodde det inte kunde vara så enkelt. Och vissa svar var helt åt skogen fel, men det var bara roligt.

Jag träffade också en ny liten kompis, en söt flicka som heter Luna. Hon utsåg mig snabbt till sin favorit. En liten pojke ville inte vara sämre och kämpade också för att bli min bästa vän. Så fort han såg mig sa han mitt namn med en förundran i rösten. Det var en dag och kväll fylld med skratt, glädje och ett litet kvällsbad i sjön.

Just nu hör jag regnet trumma på taket av husbilen. Det är något så rogivande med det ljudet, ett regn som smattrar och ger en känsla av frid i kroppen. Idag hade jag funderingar på att vi skulle åka vidare till någon annan plats, men jag tror att jag har ändrat mig och känner mig lockad att åka hem igen.

Det är verkligen en lyx att ha husbilen med sig när man är på fest. Igår kväll, när grabbarna ville sitta uppe och prata tills gryningen, kunde jag smyga iväg lite tidigare, tacka för allt och krypa in i husbilen för att sova. Nu, när jag sitter här och inser att jag nog är den enda som är vaken, känns det som en liten fristad. Jag stör ingen förutom min make, och kan sitta här och njuta av mina vanliga morgonrutiner: skriva, dricka kaffe och långsamt vakna till liv.

Några få små jordgubbar är kvar i skålen. Vi åt tills vi storknade av de röda små gubbarna.

Jag tror jag ska krypa ner i sängen igen och sova en timme till. Önskar er alla en riktigt härlig midsommardag! För mig är jordgubbarna det allra viktigaste – utan dem är det ingen riktig midsommar.