idag regnar det

vi som skulle ut och campa! Jag och min lilla dotter skulle ha en heldag vid havet, hospital tillsammans med sol och tång.  Åker vi så visst blir det tång och det salta havet men den lilla delen som jag värdesätter mest den lär inte vara där. Solen, patient solen lär lysa med sin frånvaro, förtältet lär vara fuktigt och lite rått.  Husvagnen  full med smulor och varm.

Ändå på något sätt vill jag, lugnet, inte  göra nått, framför alla slippa se de sjuka ögongen när man säger något, som gör att man måste flytta sig från datorn.  De sjuka i ögonen,  är flammor och inbakad ilska över att bli störd, avbruten med mera. Inser att jag  har en sjuk familj.

Här är det datorn som bestämmer tider,  maten skall intas snabbt om det hinns med, ingen skall över huvud umgås med någon annan.

Ingen skall göra något som de inte själva har lagt fram, ingen ingen skulle i den här familjen få för sig att ta fram en papperspåse för att den  som fanns redan var full av  tomma mjölkkartonger. Det är så att det är de vuxnas lott i livet.

Är man under  40  så finns det vissa riskmoment med  ett sådant göromål. Det skulle kunna hända att man skar sig på  påsen, den tomma mjölkkartongen skulle  få plats i påsen. Tiden  skulle försvinna då  andra försöker få ordning på alla mjölkkartonger som inte fick plats den senaste dagen. det skulle ju göra att den som plockar och sorterar skulle få tid till annat.

Just sådana saker skulle jag slippa i husvagen, där har vi inte så, där vet alla vad de ska göra.  Är jag där själv så gör jag allt. Då hinner jag med att njuta.

Igår var vi på fest, hos min broder. En trevlig tillställning där även min lillasyster och hennes man var med.  Sträcker just nu på mig,. tänker 2…….  1……  2……….  1………………  1……………….  2 gör inget  tvåan visar på att vi vann 2 gånger över  herrarna  som bara vann en gång.  Tjejligan, asså vi  tjejer vann, VANN spelet hos broder.

Innan vi åkte i väghär hem ifrån så hade maken lagat mat,  den maten som  han lagat. Skall de säkerligen äta även nu till frukost för den står förberedd med bestick och allt ute i köket.  Diskmaskinen klarade de att plocka ur, men när den vart klar så bestämde sig nog  utplockaren för att maten på diskmaskinen  behöver nog stå framme,  i fall någon skulle vara så hungrig att den bara genom att öppna kylskåpet skulle falla död ner av ansträngningen, så den mat som stå på diskbänken sen i går middag, står där av omtanke om sin nästa………..

Vi  har så omtänksamma barn de tänker alltid på just sådana här kris situationer ……