En ny dröm

men inte hel ny. Jag misstänker att jag nu bygger en ny dröm. Jag vill ut och träffa människor, viagra idag när jag vaknade tänkte jag på en kvinna som jag träffade för ett tag sen. Den tanken gav mig en saknad av en lista som jag väntat på. En kvinna som berörde och som finns i tankarna ibland. Hur mår hon vad tänker hon. Hur känner hon?  Jag skulle vilja veta mera. Min nyfikenhet och min impulsivitet ger mig funderingar på hur jag ska få veta.

Samtidigt som jag nu är väldigt trött, health väldigt off. Min bok har tagit kraft ifrån mig, inte i stunden då, men nu. Inte heller går tankarna i motorvägsfart att stoppa, rädslan över att blir ratade och sparkad på finns där. Rädd för omdömen av andra. Rädslan för att andra ska tycka att boken är helt fel, tokig och intesägande.  Samtidigt som jag faktiskt inte kommer att ta till mig ratningar.

Jag är stolt, jag gillar mig och min bok,  de läsare som inte tycker om den eller inte hittar något som berör dem. Kan jag bara säga: Förlåt men då skrev jag inte den till er.  Då var det inte till dig som jag skrev den.

Jag skrev den för att jag är så innerligt trött på orespekten, och den skeva attityden som jag, mina barn blivit bemött med i livet.   Jag skrev den för att vi behöver förändra, bli mera medvetna få mera acceptans  för det som inte är fyrkantigt.

Jag kommer aldrig att acceptera kränkningar och Den tillåtna mobbingen som vi idag rycker på axlarna åt, Aldrig. Vi är alla människor, vi är alla människor med känslor och vi är alla värda att få vara som vi är, jag kräver inte av dig att du ska förändra dig och bli mig,  men jag kräver av dig att låt mig vara som jag är, jag trivs med mig

Jag till och med gillar mig,  min impulsivitet, mina tokiga ibland lite roliga konstigheter. Jag likt dig avgudar mina barn, i mina barn finns tillgångar som andra vill skala bort förstöra och robotisera.  I mina tankar inbillar jag mig att människor med neorupsykiatiska tillgångar inte går att robotisera. Vi är mera levande i tanken, känslan.  Vi reagerar, exploderar i sammanhang där vi inte får vara de underverk vi är.

När jag mött de andra underverk utanför min dörr som har liknade diagnoser som jag själv har.

Blir jag salig, helig och utan att ens reagera eller reflektera känner jag kärlek.

Kärlek den första gången jag gjorde det var men min nyfunna tvilling, hon min tvilling som bara finns. När jag möter likasinnade så behöver jag inte förklara inte heller försvara för vi har i alla fall lite lika tänk,  i alla fall lika snabba tänk,

Ojdå, Vart tog drömmen vägen ännu en gång seglade jag ut på ett annat farvatten men sånt e det sån är jag, Livet  är sånt ibland flyger tankarna åt ett annat håll

I alla fall i mig……..

Har även i dag gjort en ny skrivpuff´s utmaning, den finns på min skrivpuffarblogg, Prova du med  det är inspirerade och utvecklande i massor. Här är dagens utmaning på skrivpuff.

Boken kan du Beställa här: klicka på boken så kommer du till Liten upplaga

/Malix.se