Små steg som gör skillnad. Ett leende från en granne, Ocean tvättmedel i vardagen eller en hårtvål utan plastflaskor. Här berättar jag om hur just de små valen i vardagen kan göra skillnad – både för miljön och för oss själva.
Hej och välkommen hit! Vad fint att just du har hittat till min blogg i dag. Här delar jag med mig av en stilla morgon, en blomma som lyste upp min dag och mina små steg för en hållbarare vardag.
En stilla morgon
Klockan är lite över fem. Katten är utsläppt, kaffet står bredvid mig och här är mörkt förutom datorskärmen som lyser upp rummet. Jag älskar den här stunden på morgonen när alla andra sover. Då har jag möjligheten att njuta av tystnaden, vara här på bloggen och landa i mina egna tankar.
Idag har jag bara ett planerat möte på schemat. Resten av dagen ligger öppen – och det känns skönt.
Min katt som startar dagen tillsammans med mig – alltid först ut när gryningen kommer.
En blomma som lyste upp dagen
Igår var jag i blomsterbutiken. Min granne mitt emot fyllde år och jag ville överraska henne med en liten blomma. När jag ringde på och räckte över den såg jag hennes leende, och det gjorde något med hela min dag.
Det är märkligt hur små handlingar kan skapa stora ringar på vattnet. En blomma, ett leende – och plötsligt känns dagen ljusare. Vi borde göra fler sådana saker för varandra. Det ger lika mycket till den som ger som till den som får.
Naturen runt omkring oss bjuder alltid på överraskningar – ibland räcker det att bara lyfta blicken. Fotografen är självklart min maken Tommy Nilsson.
Minnen från Svenska mässan
När jag ändå var iväg gick jag förbi vår lilla natur- och djurbutik i byn. Där säljer de tvättmedlet jag och min syster en gång upptäckte på Svenska mässan – jag tror den hette Hushållsmässan – för många år sedan.
Det var nytt då, miljövänligt redan från början och särskilt bra för allergiker. Företaget ligger fortfarande i Kungsbacka vad jag kan se, och deras produkter är fortfarande hållbara och skonsamma. Lite dyrare kanske, men så värt det.
Ocean-produkterna – miljövänligt tvättmedel från Sverige
Ocean är ett svenskt varumärke som tillverkar miljöanpassade produkter för tvätt, städ och hygien. De är biologiskt nedbrytbara, produceras i Sverige och är fria från fosfater, zeoliter och djurtester. Många av deras produkter är dessutom märkta med Bra Miljöval och Svanen samt rekommenderade av Astma- och Allergiförbundet.
Ett exempel är Ocean Dubbeldryg, ett av världens drygaste tvättmedel, som räcker till över 600 tvättar och ger upp till 80 % lägre klimatpåverkan jämfört med vanliga tvättmedel. För mig känns det fint att veta att något så vardagligt som tvätt kan bli ett aktivt miljöval.
Små steg som gör skillnad
Ni som läst mig länge vet att jag ofta bär med mig miljötänket. Jag bidrar kanske inte med så mycket i det stora hela, men jag gör det jag kan.
För länge sedan slutade jag köpa pappersservetter och sydde egna som vi använder här hemma. Vi går – promenerar, inte bilen – regelbundet till återvinningen nere i byn för att lämna vårt skräp, och i somras samlade vi regnvatten i tunnor och hinkar för att kunna vattna växthuset med solcellsdrivet droppsystem.
Tvättmedlet från Ocean är en del av det. Det ger mig ett leende på läpparna – inte bara för miljöns skull, utan också för minnet från den där dagen med min syster på mässan, när vi provsmakade, tittade på nyheter och gjorde små fynd.
Även det som ser vilt och enkelt ut har sin plats i naturens balans. Fotograf Tommy Nilsson.
Hårtvål istället för plastflaskor
Ett annat litet steg är hårtvålarna jag använder. Från början köpte jag dem för att slippa alla plastflaskor. Men det har också visat sig att håret känns renare när jag tvättar det med tvålarna.
Jag kan lova dig att det verkligen blir mindre plastflaskor av att inte köpa hårschampo i flaskor. Dessutom håller en hårschampo-tvål i flera månader – ungefär 90 tvättar. Håret håller sig rent längre, och jag tvättar det kanske två gånger i veckan.
Det är inget stort, men det är något. Och det är just i de små stegen vi kan hitta en känsla av att bidra – i det lilla här hemma. lilla här hemma.
Reflektion
Det är lätt att underskatta de små stegen. Men kanske är det just där vi kan börja – i ett leende, en hemmasydd servett, ett miljövänligt tvättmedel. När vi ser värdet i det lilla kan vi också känna oss som en del av något större.
Mellan raderna – min röst
Mellan raderna finns min längtan efter enkelhet. Jag vill leva nära det som känns äkta – naturen, omtanken och stillheten på morgonen. För mig blir de små valen ett sätt att skapa mening i vardagen, både för mig själv och för de människor jag har omkring mig.
AHA – mellan raderna
AHA! Det som verkar litet – en blomma, ett miljövänligt val – kan i själva verket vara stora steg. Inte bara för miljön, utan också för ditt inre välbefinnande.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – i mina små val för miljön och vardagen – är det här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Small steps that make a difference. A smile from a neighbor, Ocean laundry detergent in everyday life, or a solid shampoo bar instead of plastic bottles. Here I share how small choices in everyday life can matter – for the environment and for ourselves.
Hello and welcome! How lovely that you’ve found your way to my blog today. I want to share a quiet morning, a flower that lit up my day, and my small steps toward a more sustainable lifestyle.
A Quiet Morning
It’s just after five. The cat has been let out, my coffee is beside me, and the only light in the room comes from the computer screen. I love this early morning moment when everyone else is still asleep. It gives me the chance to enjoy the silence, to be here on the blog, and to rest in my own thoughts.
Today I only have one planned meeting on the schedule. The rest of the day is open – and that feels good.
My cat, always the first one out at dawn, starting the day with me.
A Flower That Lit Up the Day
Yesterday I went to the flower shop. My neighbor across the street had a birthday, and I wanted to surprise her with a small flower. When I knocked on her door and handed it over, her smile changed everything about my day.
It’s strange how small gestures can create big ripples. A flower, a smile – and suddenly the day feels brighter. We should all do more of those little things for each other. They give as much to the giver as to the receiver.
Nature around us always brings surprises – sometimes all it takes is to look up. Photo by my husband Tommy Nilsson.
Memories from the Swedish Fair
On the same trip, I stopped by our small local pet and nature shop in the village. They sell the laundry detergent my sister and I once discovered at the Swedish Household Fair many years ago.
Back then it was new – environmentally friendly from the start and especially good for people with allergies. As far as I know, the company is still based in Kungsbacka, and their products remain sustainable and safe. Perhaps a little more expensive, but so worth it.
Ocean Products – Eco-Friendly Laundry Detergent from Sweden
Ocean is a Swedish brand producing environmentally friendly products for laundry, cleaning, and hygiene. They are biodegradable, made in Sweden, and free from phosphates, zeolites, and animal testing. Many of their products are labeled Bra Miljöval (Good Environmental Choice) and Svanen (the Nordic Swan), and recommended by the Asthma and Allergy Association.
One example is Ocean Dubbeldryg, one of the most concentrated detergents in the world. It lasts for over 600 washes and reduces climate impact by up to 80% compared to regular detergents. For me, it feels good to know that something as ordinary as laundry can also be an active environmental choice.
Small Steps That Make a Difference
Those of you who have followed me for a while know that I often carry an environmental mindset with me. I may not contribute much in the bigger picture, but I do what I can.
A long time ago, I stopped buying disposable napkins and sewed our own cloth napkins to use at home. We walk – we don’t drive – regularly down to the recycling station in our village to drop off our waste. And this summer, we collected rainwater in barrels and buckets to water the greenhouse through a solar-powered drip system.
Ocean laundry detergent is part of that. It gives me a smile – not only because it’s good for the environment, but also because it reminds me of that day with my sister at the fair, when we tasted samples, discovered new products, and enjoyed ourselves.
Even what looks wild and simple has its place in nature’s balance. Photo by Tommy Nilsson.
Solid Shampoo Bars Instead of Plastic Bottles
Another small step I’ve taken is using solid shampoo bars. At first, I bought them simply to avoid all the plastic bottles. But I’ve discovered that my hair actually feels cleaner when I wash it with these bars.
And I can promise you – there are truly fewer plastic bottles when you stop buying liquid shampoo. A shampoo bar lasts for several months, around 90 washes. My hair also stays clean longer, so I only wash it twice a week.
It’s not a huge thing, but it’s something. And it’s exactly in these small steps that I find a way to contribute – right here at home.
Reflection
It’s easy to underestimate small steps. But perhaps that’s exactly where we can begin – with a smile, a cloth napkin, or an eco-friendly laundry detergent. When we see the value in the small, we also feel part of something bigger.
Between the Lines – My Voice
Between the lines is my longing for simplicity. I want to live close to what feels genuine – nature, care, and the stillness of early mornings. For me, these small choices are a way to create meaning in daily life, both for myself and for the people around me.
AHA – Between the Lines
AHA! What seems small – a flower, an eco-friendly choice – can actually be big steps. Not only for the environment, but also for your own inner well-being.
Yesterday has already settled into history, tomorrow is waiting ahead. But right now – in my small choices for the environment and everyday life – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
Samlingen och de oskrivna reglerna kan för många barn vara en mjuk start på dagen. För Oskar blir den något helt annat – en plats full av oskrivna regler, starka intryck och oro för det oväntade. Men det är också här vi vuxna kan lägga grunden för trygghet, med enkla anpassningar och framförhållning.
I de tidigare delarna har vi sett hur Oskar finner trygghet i rutinerna hemma (Del 4), hur små krav kan bli hinder (Del 2) och hur dagsformen avgör hans ork (Del 3). Samlingen i skolan samlar allt detta på en gång.
Alla ska sitta i en ring. Ingen får prata rakt ut. Någon sjunger, andra väntar. Det är som om alla barn redan fått en manual – utom Oskar.
För honom blir samlingen en hinderbana redan innan dagen hunnit börja. När han rör sig för mycket, frågar rakt ut eller suckar hör han snart: ”Sitt still, Oskar” eller ”Vänta på din tur.”
Och ibland blir det ännu svårare. Någon kanske råkar nudda honom i ringen, men för Oskar känns det som ett slag. Kroppen reagerar direkt – ljuden, sången och rörelserna runtomkring förstärker kaoset.
Bestämd plats – När Oskar alltid vet var han ska sitta i samlingen, matsalen eller aulan kan han lägga sin energi på att delta istället för att oroa sig.
Förberedelse i förväg – Att få besöka en ny plats innan den används skapar trygghet. Då vet han hur rummet ser ut och var hans stol står.
Klocka eller turordning – En enkel klocka kan visa: ”När visaren står på fem över är det din tur.”
En tydlig roll – Ibland räcker det att Oskar får säga ”god morgon” eller tala om vilken dag det är.
Bildschema eller stolpar– Som liten kan han behöva bilder, som äldre kan han själv vara med och bestämma stolpar för ordningen.
Precis som hemma (Del 4) där rutinerna gav trygghet, kan dessa små lösningar göra samlingen till en plats där Oskar vågar delta.
För vissa vuxna är Oskar den som stör. Men den som stannar upp ser ett barn som kämpar med osynliga regler och starka intryck.
Att sitta bredvid, viska små förklaringar eller ge honom en förberedd roll tar inte lång tid – men det kan göra hela skillnaden.
Frågor till dig som läser
Har du sett barn som blir oroliga när reglerna inte är tydliga?
Hur kan du skapa trygghet i samlingen – i skolan eller hemma?
Kan bilder, stolpar eller en bestämd plats bli nyckeln för fler än Oskar?
Mellan raderna
Det här handlar inte om att tvinga alla barn att sitta likadant. Det handlar om att ge varje barn en plats där de kan lyckas.
Reflektion
För Oskar kan samlingen kännas som en hinderbana. Men med tydlighet, framförhållning och små anpassningar blir den istället en bro till gemenskap. När vi vuxna visar vägen kan barnet slappna av och växa.
Vad är ett bildschema? Ett bildschema är en rad med bilder som visar vad som ska hända. Det hjälper barn att förbereda sig och känna trygghet.
Varför fungerar bilder bättre än ord för vissa barn? Bilder är konkreta och finns kvar även när orden är borta. För många barn med NPF blir bilder därför ett enklare stöd.
Vad är stolpar i samlingen? Stolpar är tydliga punkter, till exempel: Först hälsar vi, sedan väljer vi en sång, sedan pratar vi om helgen.
Varför är en bestämd plats viktig? När barnet vet var det ska sitta minskar oron. För Oskar kan det vara avgörande att få se platsen redan innan den används.
Callouts
Vill du följa serien om Oskar och få nästa del direkt i din inkorg? Prenumerera här
Circle time and the unwritten rules can be a soft start to the day for many children. For Oskar, it becomes something completely different – a place full of hidden expectations, strong impressions, and anxiety about the unexpected. But it’s also here that adults can create safety, through clear preparation and small adjustments.
In earlier parts of the series, we saw how Oskar finds safety in routines at home (Part 4), how small demands can become barriers (Part 2), and how his daily form determines his energy (Part 3). Circle time brings all of this together.
Everyone is expected to sit in a circle. No one should speak out of turn. Someone sings, others wait. It’s as if every child already received a manual – except Oskar.
For him, circle time becomes an obstacle course before the day has even begun. If he moves too much, asks out loud, or sighs, he quickly hears: “Sit still, Oskar” or “Wait for your turn.”
And sometimes it gets even harder. If another child accidentally brushes against him, Oskar experiences it as a hit. His body reacts immediately – sounds, singing, and movements around him amplify the chaos.
Safety in circle time and the unwritten rules
Small adjustments can change everything.
Assigned seat – When Oskar always knows where to sit in circle time, the cafeteria, or the auditorium, he doesn’t need to waste energy worrying.
Preparation in advance – Visiting a new place before it’s used gives him security. Seeing the room, the chair, and knowing “this is my spot” makes a difference.
Clock or turn-taking support – A simple clock can show: “When the hand points to five past, it’s your turn.”
A clear role – Sometimes it’s enough for Oskar to say “Good morning” or announce the day.
Picture schedules or checkpoints – As a younger child, he might need picture symbols. As he grows older, he can help decide the checkpoints together with adults.
Just as routines gave him safety at home (Part 4), these small solutions can make circle time a place where Oskar dares to participate.
The adults’ perspective
For some adults, Oskar seems like “the child who disturbs.” But those who pause see a child struggling with invisible rules and overwhelming impressions.
Sitting next to him, whispering quiet explanations, or giving him a prepared role doesn’t take long – but it can make all the difference.
More about adaptations can be found at Autism Sweden.
Questions for you as a reader
Have you seen children become anxious when rules aren’t clear?
How can you create safety in circle time – at school or at home?
Could pictures, checkpoints, or an assigned seat be the key for more children like Oskar?
Between the lines
This isn’t about forcing every child to sit the same way. It’s about giving each child a place where they can succeed.
Reflection
For Oskar, circle time can feel like an obstacle course. But with clarity, preparation, and small adjustments, it can become a bridge to belonging. When adults show the way, children can relax and grow.
What is a picture schedule? A picture schedule is a row of images that shows the order of activities. It helps children prepare and feel safe.
Why do pictures work better than words for some children? Pictures are concrete and remain even when words fade. For many children with NPF, pictures are therefore an easier support.
What are checkpoints in circle time? Checkpoints are simple steps, for example: First we greet, then we choose a song, then we talk about the weekend.
Why is an assigned seat important? When a child knows where to sit, their anxiety decreases. For Oskar, seeing the place in advance can be crucial.
Tidigt i morse väckte katten mig. Febern höll sig kvar, men tankarna vandrade till månen och förmörkelsen 2025 som igår kastade sin skugga över himlen. Jag blev väckt av katten. Han hoppade upp och påminde mig både om sin existens och om sin hunger. När jag gav honom mat rynkade han bara på nosen och meddelade att han kunde fixa något bättre ute. Själv satt jag kvar och smuttade på kaffet.
Samtidigt bar kroppen fortfarande på feber. Natten hade varit fylld av oroliga drömmar, och kanske var det inte bara febern som talade. Igår skuggades månen i en förmörkelse. Kanske var det därför både drömmar och känslor blev så starka.
Katten och den tidiga morgonen
Katten visade tydligt vad han ville. Mat fick han, men det passade honom inte. Han valde friheten istället, och jag satt kvar med kaffet. Det slog mig att det ofta är så i livet – vi möter vardagen på vårt sätt, men universum rör sig ändå där ute, helt oberoende av vår lilla värld.
Febern och drömmarna
Jag är fortfarande sjuk. Igår låg jag i soffan större delen av dagen, kollade film mellan varven och tog mig bara upp när det var mat. Febern gav mig märkliga drömmar under natten. Det var som om kroppen brann medan tankarna försökte förstå.
Kanske var det också månen. Den delvisa månförmörkelsen svepte sin skugga över himlen och förde med sig en känsla av oro, men också något nytt.
Jakten på Månen och förmörkelsen 2025
Maken, som älskar att fotografera, hade väntat hela kvällen på månen. När han insåg att den snart skulle gå förlorad i skuggorna bestämde vi oss för att ge oss ut. Till en början såg vi ingenting. Himlen var stilla och mörk. Men precis när vi nästan var hemma igen, där bröt den fram – blek men tydlig. Vi vände om för att han skulle hinna fånga den på bild.
Månen och förmörkelsen 2025. Månen som blev magi
När jag såg månen och förmörkelsen 2025 igår kväll kände jag något större. Jag satt i bilen och såg hur månen förändrades minut för minut. Ljuset blev till en tunn strimma, som ett lysrör på himlen. Maken fotograferade, men för mig var det stunden som grep tag.
Det var något mer än bara en måne i skugga. Något hände inom mig. En känsla av att stunden bar på något viktigt. Jag kan inte beskriva det, bara säga att det stannade kvar. Det sägs att månen och förmörkelsen 2025 kan symbolisera förändring och avslut. Än idag, här med kaffekoppen, finns känslan kvar – som om månen lämnat ett spår i mig.
Här är en av makens bilder från kvällen:
Månen och förmörkelsen 2025
Månens förmörkelse den 7 september 2025 – fångad i ögonblicket.
Fakta och magi kring Månen och förmörkelsen 2025
En månförmörkelse uppstår när jorden hamnar mellan solen och månen, och skuggan sveper över månens yta. Ibland blir månen blodröd, ibland delvis dold. Gårdagens händelse var en delvis förmörkelse, där ljuset bara delvis släcktes.
Men för människor förr var det mer än astronomi. Det var magi.
I olika kulturer slog man i grytor för att skrämma bort demoner som “åt upp” månen.
I Norden trodde man att vargarna Skoll och Hati jagade solen och månen. När de hann ikapp blev det förmörkelse.
För andra var det en tid för ritualer, avslut och nystart – en chans att lämna något bakom sig.
Kanske är det därför jag kände det jag kände. Att månen fortfarande bär på något större, något som berör oss människor på djupet.
Reflektion
Ibland händer saker som inte går att förklara. En katt som väcker mig. En feber som drömmer vidare i natten. En måne som täcks av skuggor men ändå sprider ljus.För mig blev månen och förmörkelsen 2025 en stund som satte spår.
Kanske är det så här livet vill tala: genom det vardagliga och det kosmiska, tillsammans.
Mellan raderna – min röst
Den här texten handlar inte bara om katt, feber och måne. Den handlar om min förmåga att fortfarande låta mig beröras. Trots sjukdom, trots oro, så finns där något som når in. Jag vill bära med mig den känslan – som en påminnelse om att jag fortfarande är mottaglig för magi.
AHA – mellan raderna
Månen igår visade mig att ljuset alltid finns, även när det nästan försvinner. Febern kommer att klinga av, oron likaså. Det som består är förmågan att bli berörd, att låta något större än oss själva tala till hjärtat.
Frågor till dig som läser
Minns du senaste gången månen grep tag i dig? Har du någonsin sett en förmörkelse och känt att den påverkade dig på ett särskilt sätt? Tror du att vi fortfarande bär på rester av de gamla ritualerna och tron på månen?
I morgon kommer ett nytt inlägg från Oskar serien. Förra veckans inlägg om Oskar hittar du här.
Early this morning, the cat woke me up. The fever still lingered, but my thoughts drifted to the Moon and the Eclipse 2025, which yesterday cast its shadow across the sky. The cat reminded me of both his presence and his hunger. When I gave him food, he wrinkled his nose and made it clear he could find something better outside. I stayed inside, sipping my coffee slowly.
The cat knew exactly what he wanted. He got food, but it didn’t please him. He chose freedom instead, while I stayed behind with my coffee. In that moment, I thought about how life often works this way – we face everyday moments in our own way, but the universe keeps moving out there, entirely beyond our control.
Fever and Dreams
I am still sick. Yesterday I spent most of the day on the couch, watching movies and only getting up for food. The fever haunted the night with strange dreams. It felt like my body was burning while my mind struggled to understand.
Maybe it wasn’t just the fever. Perhaps it was also the moon, which was partially hidden in the eclipse. The Moon and the Eclipse 2025 brought with it both unease and something new.
Chasing the Moon and the Eclipse 2025
My husband, who loves photography, had waited all evening for the moon. When he realized it would soon be lost to the shadows, we decided to go out. At first, we saw nothing. The sky was quiet and dark. But just as we were almost home again, there it appeared – pale yet clear. We turned around so he could capture it properly.
The Moon and the Eclipse 2025 – When the Moon Became Magic
When I saw the Moon and the Eclipse 2025 last night, I felt something greater. I sat in the car and watched the moon change from minute to minute. The light became a thin line, like a glowing tube across the sky. My husband photographed it, but for me, it was the moment itself that mattered.
It was more than a moon in shadow. Something happened inside me, a sense that the moment carried importance. I cannot explain it, only say that it stayed with me. They say that the Moon and the Eclipse 2025 can symbolize endings and transformation. Even today, sitting here with my coffee, the feeling remains – as if the moon left its mark on me.
Here is one of my husband’s photos from that night:
Partial lunar eclipse 2025 – the moon glowing red in the night sky
Facts and Magic Around the Moon and the Eclipse 2025
A lunar eclipse happens when Earth passes between the sun and the moon, and Earth’s shadow moves across the moon’s surface. Sometimes the moon turns blood red, sometimes it is only partly hidden. Yesterday’s event was a partial eclipse, where the light was only partly dimmed.
But for people in the past, it was more than astronomy. It was magic.
In some cultures, people banged pots and pans to scare away demons believed to be “eating” the moon.
In Norse mythology, the wolves Skoll and Hati chased the sun and the moon. When they caught them, an eclipse occurred.
In many traditions, an eclipse marked a time of ritual, closure, and new beginnings.
Perhaps that is why I felt what I felt. The moon still carries something larger, something that touches us deeply.
Sometimes things happen that cannot be explained. A cat waking me. A fever that dreams on through the night. A moon covered in shadow but still glowing with light. For me, the Moon and the Eclipse 2025 became a moment that left its trace.
Maybe this is how life speaks to us – through the everyday and the cosmic, woven together.
Between the Lines – My Voice
This is not just a story about a cat, fever, and the moon. It is about my ability to still be moved. Despite illness, despite worry, something greater reached me. I want to carry that feeling with me – as a reminder that I am still open to magic.
AHA – Between the Lines
The moon last night showed me that light always exists, even when it almost disappears. Fever will fade, worry will pass. What remains is the ability to be touched, to let something greater than ourselves speak to the heart.
Questions for You
Do you remember the last time the moon truly moved you? Have you ever seen an eclipse and felt that it affected you in a special way? Do you believe we still carry traces of the old rituals and beliefs about the moon?
Jag har blivit sjuk – väldigt ont i halsen och feber. Även Lillkillen hade det förra veckan, och därför blev det min tur nu. Samtidigt började min lilla kamp om kaffemaskin som gav upp och vägen till morgonkaffe: när maskinen gav upp smakade första koppen mest vatten, men doften av kaffe fanns ändå där och drev mig vidare.
Morgonkaffet som smakade… ingenting (jakten på krämigt morgonkaffe)
Igår hade vi bestämt oss för att fixa till i källaren, men innan – när bara jag var vaken – satt jag här med mitt kaffe. Första koppen smakade inte så mycket kaffe, tyckte jag. När jag tittade i koppen var mjölkskummet vitt, men det blev inte brunt när jag vippade på koppen. Jag trodde att kaffesmaken uteblev eftersom jag blivit sjuk och drack upp det som var i koppen, men det var helt smaklöst. När koppen var slut tog jag den där andra koppen som jag brukar. Plötsligt kände jag kaffesmaken, och det var då jag insåg mitt misstag – eller maskinens misstag.
Kaffemaskinen som gav upp – vägen tillbaka till morgonkaffe
Den har krånglat en del det sista halvåret. Ibland blir det vatten i koppen, ibland kaffe. De där tömningsskålarna som är inuti maskinen har ständigt varit fulla med vatten. Jag har fått tömma skålarna efter bara två–tre koppar iordninggjort kaffe. Kaffesumpen i sumpbehållaren har varit vattnig, inte alls som tidigare.
Röjet i källaren & farväl till kaffemaskinen
Iordninggörandet i källaren var att fixa bort allt vi samlat på oss där. Lillkillen som flyttade i höstas flyttade sina saker, men som alltid blir det skräp – och en del av det stod fortfarande kvar. Under året hade vi dessutom samlat på oss själva. Lillgrabben har flyttat in, och även hans trasiga ”kan-vara-bra-att-ha-saker” stod där: en sönder skärm med mera.
Kaffemaskin Ajöss
Min gamla stereo – ni vet sådana där kassettdäck – bodde också nere i källaren. Två högtalare fanns där med, och ett par mindre klossar till husbilen som vi inte använt de senaste åren. Det fanns till och med en gammal plastgran med kulor och glitter. Allt det åkte igår till tippen. Även min kaffemaskin som krånglat ett tag. Jag tänkte: jag har perkulator och jag har skummare – jag får fixa kaffe som alla andra gör. Källaren blev tömd och jag utan kaffemaskin.
Kaffemaskin som gav upp, ska vi till stan eller?
Maken frågade om vi skulle till stan och köpa nu, men jag förklarade min plan. Dessutom orkade jag inte just då – trött efter röjet i källaren och av feber. När man har feber är man inte så pigg på att åka till stan, i alla fall inte jag.
Kaffemaskin som gav upp blev Första försöket med perkulatorn (dofterna!)
Jag tänkte att jag skulle provkoka kaffe i perkulatorn och gick ut i husbilen för att hämta mjölkskummaren. Började mala kaffebönor och njöt av den behagliga kaffedoften som spred sig i köket medan bönorna maldes. Kaffe luktar definitiv bättre än det smakar tycker jag ändå gillar jag kaffe-smaken. Jag fyllde på vatten i perkulatorn, la i de nymalda bönorna och ordnade till locket för att sedan slå på strömmen. Lampan lyste och en ännu härligare doft av kaffe bodde i köket. Den doften är jag inte bortskämd med eftersom den uteblir när man, som jag, dricker maskinkaffe. Då blir det inte den där aromatiska kaffedoften när kaffet görs.
På 15 minuter: från bönor till morgonkaffe
Hela processen tog kanske 15 minuter. Då handlar det om allt från att mala bönor till att ha kaffe i koppen. Det doftade ljuvligt när jag hällde upp. Mjölkskummet la sig som ett lock över kaffet och jag tänkte att det här minsann är lika gott som mitt maskinkaffe.
Nybryggt kaffe höll det måttet?
Jag tog min kopp med det nybryggda kaffet och gick till soffan i vardagsrummet för att njuta och prova på så att det verkligen höll måttet och för att känna in hur framtidens morgonstund med kaffe. Hur det verkligen kommer att smaka. Här såg jag fram emot den där första smutten. Läpparna mot koppen och den första smaken av kaffe mötte min mun.
Krämkänslan som försvann
Tanken kom direkt: så tomt, så tunt – det här är inte något krämkaffe. Jag tog en klunk till men den där krämkänslan uteblev även då. Här jag jobbade med tankarna och sa till mig själv: det är så här kaffe ska smaka, jag är bara ovan. Halva koppen drack jag, peppade mig själv hela tiden, därefter gav sedan upp.
Hällde ut kaffet.
Jag gick ut i köket, hällde ut resten och sa till maken: det kanske tar några dagar, sedan är jag van. Maken har inte blivit så vuxen att han dricker kaffe, så han förstår inte riktigt grejen med mina två koppar morgonkaffe som är så viktiga för mig.
”Vi åker” – beslutet om ny maskin
Min nya Siemens – efter ett halvårs strul fick jag tillbaka mitt krämkaffe.
Jag la mig i soffan för att vila och jobbade inne i huvudet med att morgonkaffet inte kommer att bli samma fröjd, förutom de aromatiska dofterna som jag hittade tillbaka till med perkulatorn. Jag tog två Alvedon för att få ner febern. Sedan kom maken och sa att han hade mer i stan att göra än att bara köpa min kaffemaskin. Jag sa: jag orkar inte, du får åka själv. Dessutom är det dyrt att köpa en sådan maskin om den ska krångla som den senaste gjort.
15 år av kaffemaskiner
Jag har förbrukat två kaffemaskiner innan, under en femtonårsperiod. Den senaste var inte så gammal. Jag har varit lite grinig på den det senaste halvåret för den har krånglat. Ännu grinigare blev jag av tankarna på att den kostade en del och höll bara några år. Måndagsexemplar mellan varven.
Kommer aldrig att lära mig
Jag försökte ändå tänka att jag skulle vänja mig och få uppleva dofterna varje morgon. En halvtimme gick och Alvedonen började verka. Jag gick ut i köket där maken lagade mat och sa: Jag kommer aldrig att lära mig att inte dricka kaffe utan kaffemaskin. Vi åker. Jag hade redan googlat och kollat vad kalaset skulle gå på, med väg- för och nackdelar. 6 500 kronor – ett pris jag inte gillade.
Siemens – alltid Siemens, även nu
Men jag är lite nördig också. Jag har bara provat kaffemaskiner av märket Siemens. Vilket gör att jag inte skulle få för mig att prova ett annat märke. Väl på plats bestämde vi att maken släpper av mig på Elgiganten för att sedan åka själv till glasögonbutiken. Jag gör det jag ska och han det han ska.
Bland alla vackra maskiner
Där inne gick jag och tittade på alla de vackra maskinerna för kaffe. Jag insåg att min är en av de medelmåttiga – inte billigast men absolut inte dyrast. Den snäppet bättre än den jag spanat in var tre tusenlappar dyrare, fortfarande Siemens.
Härlighetskänslor och en kartong under armen
Jag tänkte skynda mig så att maken inte skulle behöva vänta. Efter en stund av härlighetskänslor – som alltid infinner sig när jag går bland alla köksapparater – tog jag kartongen med den maskin jag ville ha, betalade och gick ut.
Njöt av känslan
Maken var inte på plats, så jag satte mig på en bänk och njöt av känslan: en fin ny kaffemaskin, även av vissheten om att jag redan nästa morgon skulle få njuta av mitt krämiga macchiato-kaffe igen.
Stopp på Apoteket (på vägen till morgonkaffe)
Vi stannade också på Apoteket – min blodtrycksmedicin hade tagit slut. Där inne möttes jag av en trött apotekare som berättade att han var trött. Det hade varit segt med patienter och livet var nog mest pest för denna man. Så bemöter man inte mig som är rädd för tabletter och vill känna mig trygg med att personalen är pigg och fräsch och vet vad de gör. I bilen tittade jag flera gånger så att apotekaren verkligen hade gett mig rätt medicin. Det hade han.
Hemma med nya kaffemaskinen
Hemma packade jag upp maskinen och försökte lära mig tekniken. Inte lätt insåg jag det kommer inte ens vara lägg dagen efter igår vilket det heller inte var. Här behöver jag nog en kurs, för jag kommer att lära mig. Eftersom jag ska be sonen läsa instruktionsboken, därefter får han förklara hur man gör på riktigt.
Kunskapen om morgondagens kaffe
Just då var det bara att göra kaffe för morgonstunden. Men maskinen har finesser: där finns favoritprogram och olika rengöringsprogram. men just det får jag lära mig efter hand.
Viljan med det här inlägget?
Vad ville jag med det här inlägget? Inte en aning. Men jag kan berätta att kaffet i morse smakade underbart. Dagens kopp var ännu krämigare och skummet lenare än alla andra koppar kaffe som jag tidigare druckit.
Koppen som räddar morgonen – krämigt, lent och exakt som jag vill ha det.
PPA
6 500 kronor är fortfarande dyrt. Men om jag räknar PPA (pris per användning) och maskinen håller i fem år, två koppar om dagen (ibland fler när vi har besök) blir det ungefär 1,80 kr per kopp ( lägre när vi är fler). Det får jag eller måste jag lära mig att stå ut med. Jo snålfia som jag är! Så får jag ändå stå ut med att smakar så kostar det. Vilket gör att jag står ut.
Reflektion
Två koppar kaffe kan bli en hel berättelse. Kanske handlar det inte bara om maskinen, doften eller skummet, utan om de små sakerna som gör vardagen uthärdlig när man inte mår bra. Jag insåg att kaffet inte bara är en vana, det är ett sällskap. Ett sätt att hålla fast vid något som är mitt, oavsett feber eller krånglande maskiner.
AHA – mellan raderna
Mellan orden om Siemens, tippen och Apoteket finns ett annat lager. Det här är inte bara en historia om kaffe. Det är en påminnelse om att jag är värd att unna mig det som ger mig glädje – även om det kostar lite mer. Kaffemaskinen blev en symbol för att ta hand om mig själv, trots sjukdom, trots trötthet. Att välja krämigt morgonkaffe blev samma sak som att välja mig.
Slutord
Oj, det här blev ett väldigt långt inlägg om bara två koppar morgonkaffe. Önskar dig en fin dag och lev efter mitt motto:
Carina Ikonen Nilsson
Idag, just nu – igår är historia och morgondagen kommer först i morgon. Det är här och nu jag kan njuta av mitt kaffe, mitt krämiga morgonkaffe. / Carina Ikonen Nilsson
Frågor till dig som läser
Har din kaffemaskin krånglat? Vad gjorde du då?
Är du perkulator-person eller maskin-person – och varför?
Hur viktigt är mjölkskum/krämkänsla för din perfekta kopp?
Eller dricker du bara helt vanligt svart kaffe?
Har du något tips för att få ut mer smak hemma?
FAQ – Kaffemaskiner, bryggning och morgonkaffe (kort & konkret)
1) Varför smakar kaffet ibland ”tunt”? Ofta bönkvalitet, malningsgrad eller för låg bryggtemperatur. Testa finare malning, rätt dos (ca 6–7 g/100 ml) och fräscha bönor.
2) Hur får jag mer ”krämkänsla”? Spelar på tre saker: bönor (gärna mörkare eller espresso), malningsgrad (något finare) och mjölkskum (ca 60–65 °C, mikroskum).
3) Maskin vs. perkulator – vad är skillnaden i smak? Perkulator cirkulerar vattnet och kan ge arom men ibland tunnare kropp. Helautomat pressar vatten genom komprimerad puck – ofta fylligare.
4) Hur ofta ska jag rengöra maskinen? Dagligen: skölj bryggenhet & skummare. Veckovis: diska lösa delar. Regelbundet: avkalka enligt manual.
5) Hur länge håller öppnade bönor? Bäst smak första 2–3 veckorna. Förvara svalt, mörkt, lufttätt.
6) Vad är rimlig livslängd och ”pris per användning”? Helautomat 4–7 år är vanligt. 6 500 kr / (5 år × 365 × 2 koppar) ≈ 1,80 kr/kopp – sjunker när fler koppar bryggs.
The Coffee Machine That Gave Up – and the Coffee That Tasted Like Water. I’ve fallen ill – a very sore throat and fever. Even the Little Guy had it last week, and so now it was my turn. At the same time, my small battle with the coffee machine and morning coffee began: when the machine gave up, the first cup tasted mostly like water, but the aroma of coffee was still there and kept me going.
Morning Coffee That Tasted… Like Nothing (the search for creamy coffee)
Yesterday we had decided to sort out the basement, but before that – when only I was awake – I sat down with my coffee. The first cup didn’t taste much like coffee, I thought. When I looked into the cup, the milk foam was white, but it never turned brown when I tilted it.
I assumed the coffee flavor was gone because I was sick and drank what was in the cup anyway, but it was completely tasteless. When the cup was finished, I took that second cup I usually have. Suddenly, the coffee flavor appeared, and that’s when I realized my mistake – or the machine’s mistake.
The Coffee Machine That Gave Up – and the Road Back to Morning Coffee
The machine has been acting up for the past half year. Sometimes only water ends up in the cup, sometimes coffee. Those drainage trays inside the machine have constantly been full of water. I’ve had to empty them after just two or three cups. The coffee grounds in the container have been watery, not at all like before.
Clearing Out the Basement & Saying Goodbye to the Machine
Tidying up the basement meant removing everything we’d stored there. The Little Guy who moved last autumn had left some things, and as always, some junk remained. Over the year, we had also collected our own bits and pieces. The younger one has moved in, and his broken “might-be-useful” things were standing there too: a broken screen and more.
My old stereo – you know, those cassette decks – also lived down there. Two speakers and a couple of leveling blocks for the motorhome we hadn’t used in years were there too. There was even an old plastic Christmas tree with baubles and tinsel.
All of it went to the dump yesterday. Even my coffee machine, which had been giving me trouble. I thought: I have a percolator and a milk frother – I’ll make coffee the way everyone else does. The basement was cleared, and I was left without a coffee machine.
Should We Go to Town or Not?
My husband asked if we should go to town and buy one right away, but I explained my plan. Besides, I was too tired – exhausted from the basement clear-out and feverish. When you have a fever, you’re not exactly eager to go to town. At least I’m not.
The First Attempt With the Percolator (the aromas!)
I thought I’d brew some coffee in the percolator and went out to the motorhome to get the milk frother. I started grinding the beans and enjoyed the pleasant aroma filling the kitchen as they were ground. Coffee smells better than it tastes, I think – though I still love the taste.
I filled the percolator with water, added the freshly ground beans, put the lid on, and turned on the power. The light came on, and an even more wonderful coffee aroma spread through the kitchen. That smell I’m not spoiled with, because it disappears when you drink machine coffee. With a coffee machine, you don’t get that aromatic scent as the coffee brews.
In 15 Minutes: From Beans to Morning Coffee
The whole process took about 15 minutes – from grinding beans to having coffee in the cup. The aroma was heavenly when I poured it. The milk foam lay like a lid over the coffee, and I thought to myself: this is surely just as good as my machine coffee.
Freshly Brewed Coffee – Did It Deliver?
I took my cup of freshly brewed coffee and went to the living room sofa to enjoy and test if it really measured up, to feel what future mornings would taste like. I looked forward to that first sip. Lips to the cup, and the first taste of coffee touched my mouth.
The Missing Creaminess
The thought came instantly: so empty, so thin – this is not creamy coffee. I took another sip, but the creaminess was still missing. I kept working with my thoughts, telling myself: this is how coffee should taste, I’m just not used to it. I drank half the cup, encouraging myself all the way, then gave up.
I Poured It Out
I went out to the kitchen, poured out the rest, and told my husband: maybe in a few days I’ll get used to it. He hasn’t grown up enough to drink coffee, so he doesn’t really understand my two cups of morning coffee that are so important to me.
“Let’s Go” – The Decision About a New Machine
My new Siemens – after half a year of trouble, I finally got my creamy coffee back.
I lay down on the sofa to rest, working inside my head with the thought that morning coffee wouldn’t be the same joy anymore – apart from those aromatic scents I rediscovered with the percolator. I took two painkillers to bring down the fever. Then my husband said he had more errands in town than just buying my coffee machine. I told him: I can’t, you go yourself. Besides, it’s expensive to buy such a machine if it’s just going to break down like the last one.
My new Siemens coffee machine in the kitchen – back to creamy morning coffee.
15 Years of Coffee Machines
I’ve gone through two coffee machines before, over a 15-year period. The most recent one wasn’t that old. I’d already been a bit grumpy about it this past half year when it started acting up. Even grumpier because it had cost quite a lot and only lasted a few years. A Monday model, on and off.
I’ll Never Learn
I still tried to convince myself that I’d get used to it, and that I’d enjoy the aromas every morning. Half an hour passed, the painkillers kicked in, and I went out to the kitchen where my husband was cooking. I said: I’ll never learn to drink coffee without a machine. Let’s go. I had already googled and checked what the whole thing would cost, weighing pros and cons. 6,500 SEK – a price I didn’t like.
Siemens – Always Siemens
But I’m a bit of a nerd too. I’ve only ever tried Siemens coffee machines. I wouldn’t dream of testing another brand. Once we got there, we decided that my husband would drop me off at Elgiganten while he went to the optician. I’d do what I needed, and he’d do his errands.
Among All the Beautiful Machines
Inside, I walked around looking at all the beautiful coffee machines. I realized mine was one of the middle-class ones – not the cheapest but not the most expensive either. The one slightly better than the one I’d looked at was three thousand SEK more, still Siemens.
Joyful Feelings and a Box in My Arms
I hurried so my husband wouldn’t have to wait. After a moment of joyful feelings – which always comes when I walk among kitchen appliances – I grabbed the box with the machine I wanted, paid, and went out.
Enjoyed the Feeling
My husband wasn’t there yet, so I sat on a bench and enjoyed the feeling: a brand-new coffee machine, and the knowledge that the very next morning I’d be able to drink my creamy macchiato again.
A Stop at the Pharmacy (on the way to morning coffee)
We also stopped at the pharmacy – my blood pressure medicine had run out. Inside, I met a tired pharmacist who told me he was tired. It had been slow with customers, and life seemed mostly gloomy for this man. That’s not how you treat someone like me, who’s nervous about medication and wants to feel reassured that the staff are alert and know what they’re doing. In the car, I checked several times to make sure he had really given me the right medicine. He had.
Home With the New Coffee Machine
At home, I unpacked the machine and tried to learn the technique. Not easy – I realized it wouldn’t be simple even the next day. I probably need a course, but I’ll learn. I’ll ask my son to read the manual, then he can explain how to really do it.
For now, it was just about making coffee for the morning. But the machine has features: favorite programs and different cleaning settings. Those I’ll learn over time.
The Purpose of This Post?
What was the purpose of this post? I have no idea. But I can tell you that this morning’s coffee tasted wonderful. Today’s cup was even creamier, the foam softer, than any cup I’ve had before.
The cup that saves the morning – creamy, smooth, and exactly the way I want it.
PPU – Price Per Use
A creamy cup of morning coffee with smooth milk foam – exactly how I love it.
6,500 SEK is still expensive. But if I calculate PPA (price per use) and the machine lasts five years, two cups a day (sometimes more when we have guests), it comes to about 1.80 SEK per cup – lower when more cups are brewed. That’s something I’ll have to learn to live with. Yes, stingy as I am, I still have to accept that good taste comes with a price. Which means I’ll endure it.
Reflection
Two cups of coffee can become a whole story. Maybe it’s not just about the machine, the aroma, or the foam, but about the small things that make everyday life bearable when you don’t feel well. I realized coffee isn’t just a habit; it’s company. A way to hold on to something that’s mine, regardless of fever or a failing machine.
AHA – Between the Lines
Between the words about Siemens, the dump, and the pharmacy, there’s another layer. This isn’t just a story about coffee. It’s a reminder that I deserve to treat myself to what brings me joy – even if it costs a little more. The coffee machine became a symbol of taking care of myself, despite illness, despite fatigue. Choosing creamy morning coffee became the same as choosing me.
Closing Words
Oh my, this turned into a very long post about just two cups of morning coffee. I wish you a good day, and live by my motto:
Today, right now – yesterday is history, and tomorrow hasn’t come yet. It is here and now that I can enjoy my coffee, my creamy morning coffee. / Carina Ikonen Nilsson
Questions for You, the Reader
Has your coffee machine ever broken down? What did you do then?
Are you a percolator person or a coffee machine person – and why?
How important is milk foam/creaminess for your perfect cup?
Or do you simply drink plain black coffee?
Do you have any tips for getting more flavor at home?
FAQ – Coffee Machines, Brewing and Morning Coffee
1) Why does coffee sometimes taste “thin”? Often it’s the bean quality, grind size, or brewing temperature. Try finer grind, correct dose (about 6–7 g/100 ml), and fresh beans.
2) How do I get more “creaminess”? Three things matter: beans (darker or espresso roast), grind (slightly finer), and milk foam (around 60–65 °C, microfoam).
3) Coffee machine vs. percolator – what’s the difference in taste? A percolator circulates water and can give aroma but sometimes a thinner body. A fully automatic machine pushes water through compressed grounds – usually fuller.
4) How often should I clean the machine? Daily: rinse brewing unit & frother. Weekly: wash removable parts. Regularly: descale according to manual.
5) How long do opened beans stay fresh? Best flavor in the first 2–3 weeks. Store cool, dark, and airtight.
6) What’s a reasonable lifespan and “price per use”? Fully automatic: 4–7 years is common. 6,500 SEK / (5 years × 365 × 2 cups) ≈ 1.80 SEK per cup – drops when more cups are brewed.
Ibland blir det vardagen som överraskar. Ett telefonsamtal från dottern inför resan till Grekland blev startskottet för timmar i köket, mängder av mat – och en påminnelse om ADHD i vardagen, familj, matlagning och känslor.
Här sitter jag nu, med datorn i knät och en kopp kaffe bredvid mig. Orden får komma medan morgonen långsamt vaknar. Jag vill börja med att säga tack – tack till dig som just nu valt att stanna upp här och läsa. Att du finns här betyder mer än du anar.
När dottern ringde
Igår satt jag hemma när dottern ringde. De skulle åka till Grekland dagen därpå och undrade om de kunde komma förbi på middag innan resan. Självklart, tänkte jag, och sa ja på en gång. Jag och dottern är båda ganska spontana, så det blev snabbt bestämt: vi gör det.
Matlagningen drar igång
När maken påpekade att vi nog behövde mer mat åkte jag iväg till affären. Som vanligt blev det mycket – jag ville vara säker på att allt skulle räcka.
Tillbaka i köket satte jag igång:
Tzatziki under beredning.
På en plåt låg rotfrukter och potatis, kryddade med timjan, chili och annat gott. Samtidigt fick kycklingfiléerna marinera i bränd chili, olivolja, vitlök och salt. Till det gjorde jag en klassisk tzatziki och en röra på bränd chili, vitlök och turkisk yoghurt. Under tiden stod en soppa och puttrade på spisen.
Soppan var mest för äldsta sonens skull. Eftersom han äter ganska selektivt fungerar inte helt kött – det måste ligga i en sås för att han ska smaka. Att servera hel kyckling går helt bort. Däremot fungerar soppa, och därför får det alltid finnas med som ett alternativ till honom.
Plastlådor i kylskåpet med soppor och rätter anpassade för selektivt ätande
Selektivt ätande och ADHD i vardagen
Vi har ofta lagat mycket mat utifrån just de rätter som han äter. Därför är kylskåpet nästan alltid fyllt med plastlådor: köttfärssås, tacoköttfärs och kycklinggryta – de tryggaste smakerna för honom. Nu är han vuxen, men det selektiva ätandet består.
Det här med selektivt ätande är inget ovanligt, särskilt inte hos barn och unga med NPF. För en del följer det också med upp i vuxen ålder. Det kan handla om konsistens, doft eller känslan i munnen. För min son blir soppa en trygg väg – där smakerna blandas men konsistensen är jämn. Att förstå det, och anpassa maten därefter, gör vardagen lite enklare och måltiderna mindre laddade.
Köket fylldes av dofter, grytor och rörelse. Det var mycket som hände på samma gång.
ADHD i vardagen – när känslan går före logiken
Mitt i allt kom tanken: lillkillen hade ju varit sjuk i feber nyligen, och han var fortfarande snorig. Skulle de verkligen komma hit och riskera att bli smittade innan en resa utomlands?
Här kunde jag inte ta beslut själv. Jag lämnade det till dottern och hennes sambo – och de bestämde att stanna hemma. Jag vet inte om det var dotterns beslut eller hennes sambos, men jag är glad över att jag kom på det innan de kom. Jag skulle inte vilja vara orsaken till att de blev sjuka och fick en förstörd semester i Grekland.
Och där smög sig ADHD in, som så ofta. Jag får en idé, går all in och kör på. Först när allt nästan är klart stannar jag upp: vänta nu, hur blev det här egentligen?
Det är inte brist på omtanke. Tvärtom. Det är bara att känslorna alltid kommer först, logiken senare. Resultatet blir ofta ett kök fullt av mat, rörelse och kryddiga dofter.
Ibland är det kaos, ibland ordning. Men någonstans i skarven däremellan finns också något vackert.
Reflektion
Den här middagen blev aldrig av – men den blev ändå viktig. För i köket fick jag både en påminnelse om min egen impulsivitet och en känsla av att faktiskt ha gjort rätt. Jag hann stoppa i tid. Och kanske är det just så livet är – fullt av snubbeltrådar och ändå med utrymme för omsorg.
Mellan raderna
Det här inlägget handlar inte bara om mat eller en middag som aldrig blev av. Mellan raderna berättar det om kärlek till familjen, om viljan att ge och skydda, och om hur ADHD formar vardagen. Det visar också att selektivt ätande inte alltid växer bort i barndomen, utan kan följa med upp i vuxenlivet – och att förståelse och anpassning kan skapa lugnare stunder runt bordet.
I grunden är det här en berättelse om omsorg: att rusa iväg med hjärtat och känslorna först, och låta logiken hinna ifatt senare.
AHA – mellan raderna
Även när jag springer på känslan kan jag landa i något gott. Det viktiga är inte alltid att det blev perfekt, utan att jag stannade upp i tid.
Sometimes everyday life takes unexpected turns. A phone call from my daughter before her trip to Greece turned into hours in the kitchen, lots of food – and a reminder of how ADHD in everyday life, family and cooking often means that feelings run ahead of logic.
Right now, I’m sitting here with my laptop on my lap and a cup of coffee beside me. Words arrive as the morning slowly wakes. Let me start by saying thank you – thank you for stopping by and reading this. Your presence here means more than you might realize.
When my daughter called
Yesterday, as I was sitting at home, my daughter called. They were leaving for Greece the next day and wondered if they could stop by for dinner before the trip. Of course, I said yes without hesitation. Both she and I are quite spontaneous, so the decision was made: let’s do it.
The cooking begins
When my husband reminded me that we probably needed more food, I went off to the store. As usual, I went all in – I wanted to make sure there would be more than enough.
Back in the kitchen, I started preparing:
Tzatziki in preparation – yogurt, garlic and cucumber in a bowl
On one tray, I placed root vegetables and potatoes, seasoned with thyme, chili and other spices.
Meanwhile, the chicken fillets were marinated in charred chili, garlic, olive oil and salt.
In addition, I made a classic tzatziki and a yogurt-based dip with garlic and chili. I’ve made tzatziki many times before, for example in this post about everyday cooking (in Swedish) – sorry, it’s only available in Swedish right now, but I might translate it later. Meanwhile, a soup was simmering on the stove.
Selective eating and ADHD in everyday life
The soup was mostly for my oldest son. Because he eats quite selectively, whole pieces of meat are out of the question – they have to be in a sauce for him to try. Serving a whole chicken is therefore never an option. However, soup works well, which is why it’s always there as an alternative for him.
Plastic containers in the fridge with soups and meals adapted for selective eating
Over the years, we have often cooked large batches of the few dishes he prefers. Therefore, the fridge is almost always filled with plastic containers: Bolognese, taco mince and chicken stew – his safest flavors. Now he is an adult, soon 29, but the selective eating remains.
Selective eating is not unusual, especially among children and young people with neurodivergence. For some, it continues into adulthood. It may be about texture, smell or the feeling in the mouth. For my son, soup is a safe way – flavors mix but the consistency stays smooth. Understanding that, and adjusting meals accordingly, makes everyday life easier and mealtimes less stressful.
The kitchen was filled with aromas, pots and movement. So much was happening all at once.
ADHD in everyday life – when feelings run ahead of logic
In the middle of it all, the thought struck me: my youngest had recently had a fever and was still sniffling. Could they really come here and risk getting sick just before leaving for Greece?
This was not a decision I could make on my own. I left it to my daughter and her partner – and they decided to stay at home. I don’t know if it was her decision or his, but I was grateful that I realized it in time. I would never want to be the reason they spent their vacation sick.
And that’s where ADHD makes itself known, as it often does. Often, I get an idea, go all in and keep going. Only when everything is nearly finished do I stop and think: wait a minute, how did this actually turn out?
It’s not a lack of care – quite the opposite. It’s just that feelings always come first, logic later. The result is often a kitchen full of food, movement and strong aromas.
Sometimes chaos, sometimes order. But somewhere in between there is also beauty.
Reflection
That dinner never happened – but it still became important. In the kitchen I was reminded of my own impulsivity, and I also felt that I had done the right thing. I managed to stop in time. Maybe that’s what life is – full of tripwires, but with space for care.
Between the Lines
This post isn’t just about food or a dinner that never happened. Between the lines, it tells about love for family, about the wish to give and protect, and about how ADHD shapes everyday life. It also shows that selective eating isn’t something children always grow out of, but something that can follow into adulthood – and that understanding and adapting can create calmer moments for everyone around the table.
At its core, this is a story about care: rushing ahead with heart and feelings first, and only afterwards letting logic catch up.
AHA – Between the Lines
Even when I run on feelings, I can still land in something good. What matters isn’t perfection – but realizing in time.ll land in something good. What matters isn’t perfection – but realizing in time.
”Yesterday has already come to rest in history, tomorrow is waiting further ahead. But right now – this is where life happens.” – Carina Ikonen Nilsson
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
