Att passa tider med ADHD – när en revisor och partiledardebatt krockar i hjärnan

Vissa dagar är helt enkelt tyngre för hjärnan än andra – även om de ser ganska vanliga ut från utsidan. För dig med ADHD kan det vara just de där vardagliga grejerna som skaver mest: tider som måste passas, ändrade planer i sista stund och en hjärna som går i högvarv. I det här inlägget delar jag med mig av en sån dag – där mötet med revisorn och gårdagens partiledardebatt satte igång en hel kedja av tankar, känslor och reaktioner.

En dag fylld av tider och stresspåslag

Idag blev det ett lite senare inlägg än igår. Jag vaknade tidigt, men hade inte ro att skriva. Inte för att jag hade så mycket att göra – mer för att jag höll stenkoll på klockan. Först väcka lillkillen, sen hålla fokus på dagens tid: mötet med revisorn.

För många med ADHD är tidspassning mer än bara att komma i tid – det tar mental energi hela dagen. Att ständigt dubbelkolla, planera om, vara beredd – det slukar kraft.

När jag väl kom dit fick jag veta att jag fått en ny revisor. Jag var inställd på att träffa honom jag brukade. Istället blev det hans dotter – vilket jag absolut inte hade förberett mig på.

Personer med ADHD har ofta svårt med plötsliga förändringar – hjärnan har redan målat upp ett ”scenario”, och när det bryts får man stresspåslag eller ett sorts mentalt kortslut.

Nu är det klart i alla fall – deklaration och moms är fixade. En stor lättnad.

Partiledardebatt och politiska funderingar

Såg ni debatten igår? Jag tycker det är viktigt att följa med i politiken, och jag satt bänkad. Den nya ledaren för Centerpartiet överraskade positivt – trygg, tydlig och med koll, trots att hon är ny. Ebba däremot… hon jobbar hårt med härskartekniker. Jag blir så trött.

Och så var det Jimmie – han som kallades ”världens sämsta nationalist”. Jag har aldrig gillat hans sätt, och både han och Lill-Uffe var fega. De vågade inte ens uttala sig om Trump eller barnbidraget.

Men värst var kanske kommentaren om människor med NPF i samband med gängkriminalitet.

Att koppla ADHD, autism eller andra neuropsykiatriska diagnoser till brottslighet är både okunnigt och stigmatiserande. Många med NPF kämpar redan för att bli förstådda, få rätt stöd – och för att inte stämplas.

Nej, jag är inte en politisk blogg – men…

Mitt hjärta är alltid rött. Jag tror på solidaritet, rättvisa och på att statens resurser ska fördelas efter behov, inte plånbok.

Som gammal ska du inte behöva välja mellan mediciner – du ska ha råd med båda.
Barn ska inte få mindre stöd i skolan för att vinsterna hamnar i skatteparadis.
Och våra ungdomar – de behöver få en chans. Rätt till jobb, bostad och framtid.

Många unga med ADHD känner sig tidigt utanför – i skolan, på arbetsmarknaden och i vuxenlivet. Att ge dem chansen att känna tillhörighet kan förändra allt.

Avslutning:

Det här blev ett inlägg med både vardagsstress och världspolitik – men så är det ju, när man lever med en hjärna som inte riktigt tar en sak i taget. Tack för att du läser, orkar och delar. Har du själv erfarenheter av ADHD, politik, eller bara av dagar där allt liksom skaver? Skriv gärna en kommentar – jag älskar samtal där tankar får svängrum.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#ADHDvardag #PassaTider #NPF #Partiledardebatt #MentalStress #Solidaritet #MänskligaVärden #PolitiskaTankar #MalixBlogg #Neurodiversitet #LivetMedADHD

Ett annat inlägg om stress

En mjukstart hemma med kaffe, tvätt och växthus drömmar.

En lite märklig väckning – men kaffe gör allt bättre

Idag sitter jag i soffan hemma i vår lilla by. Vår lilla robot har tydligen bestämt sig för att tvätta golvet helt på egen hand – något jag varken startat i appen eller manuellt. En minst sagt ovanlig väckning före klockan fem! Men nu är jag vaken, och det är ändå en fin stund. Kaffe vid min sida, datorn i knät, fötterna i soffan – en lugn och härlig morgonstund. Katten har redan varit ute på sin morgonpromenad, och huset känns stillsamt.

Hemma igen efter turen – och kaffet smakar som bäst

Igår kom vi hem innan klockan ett. Efter att ha packat ur bilen blev det dags för det där efterlängtade kaffet från maskinen – den där första koppen när vi varit ute med LVL^2 är alltid något alldeles extra. Jag inser att jag är rätt bortskämd när det gäller gott kaffe.

Sedan väntade tvätten. Alltså, hur mycket tvätt kan man samla på sig på bara tre dagar? Men det är bara att göra, och nu är allt upphängt och klart. Maken stod för maten – kycklingkebab i pitabröd. Jag hade fixat både fetaostkräm och tzatziki. Den här gången blev det inte lika mycket vitlök som vanligt, vilket gav en mjukare, rundare smak. Kanske saknade jag stinget, men gott var det ändå.

Kväll i källaren med stickor, serie och morotsstavar med dipp

Efter maten gick jag ner i källaren för att elda och satte mig i soffan med stickningen. Började titta på serien Four Seasons – riktigt bra faktiskt! Efter ett tag blev jag lite sugen på något gott. Det var egentligen dippen jag ville åt, inte chipsen. Så jag skar upp morotsstavar och doppade i både tzatziki och fetaostkräm. Perfekt för mig som ändå inte är så förtjust i chips.

Jag funderar på att köpa hem blomkål, broccoli och andra grönsaker och ha färdiga i kylen. Ett bra alternativ till snacks och perfekt för dippsåserna.

Växthusprojekt, drakfrukt och odlingspepp

Jag somnade tidigt igår, redan innan halv tio – trött efter vår lilla tur. Men idag, om vädret tillåter, ska vi packa upp vårt nya växthus. Vi köpte även hyllor som ska monteras. Snart kan tomat- och gurkplantorna flytta ut! Jag tänker också plantera basilika och andra örtkryddor.

Igår kom fröerna jag beställde – bland annat till en drakfruktskaktus. Spännande! Jag måste köpa kaktusjord och funderar på om det är för fuktigt för den i växthuset. Jag är verkligen nybörjare på det här med att odla mer seriöst, men i år vill jag göra ett riktigt försök. Följa konstens alla regler och ge plantorna en ärlig chans. Känner mig peppad och nyfiken!

Tack för att du följer med mig i vardagen

Nu ska jag ta min sista kopp kaffe för dagen. Tack för att du läser mina inlägg – det betyder mer än du anar. Hoppas du får en fin dag, och att du också hittar dina små stunder av lugn och glädje.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#vardagsliv #morgonstund #kaffeliv #växthusdrömmar #odlaeget #stickning #dippmedstil #fetaostkräm #tzatziki #grönsakssnacks #drakfrukt #livetpålandet #malixblogg

Intressant inlägg om kaffesump.

Här inlägg om Kaffe

Det blev ett bad och nya badbyxor

ÄvMorgondoppet som gav mersmak

Redan innan frukost igår, tog jag på mig badkläderna, drog morgonrocken tätt om mig och gick mot vattnet tillsammans med maken och lillkillen. Vi var helt ensamma på Marholmen. Tanken ”hjälp, tänk om jag inte vågar?” flög genom huvudet, och med den ännu en – ”tänk om det är iskallt?”

Men väl framme åkte badrock och glasögon av. Trappsteg för trappsteg tog jag mig ner, och bara några sekunder senare låg jag i det salta vattnet. Ljuvligt! Det blev tre dopp innan vi traskade tillbaka till husbilen – precis lagom hungriga.

Frukost i LVL^2 – vår lilla vardagslyx

Efter badet dukade vi upp en riktig campingfrukost: äggröra, bröd, salami, ost och annat gott. Just sådana stunder i husbilen är guldkorn i vardagen. När vi ätit klart och disken var undanplockad, gick vi mot bussen för att åka till Frölunda Torg.

Shopping, minnen och en trasig hoodie

Torget har förändrats mycket sedan jag bodde i området. Det är lätt att gå vilse, men vi hittade till slut rätt. Lillkillens dragkedja hade gått sönder, så första uppdraget blev att hitta en ny hoodie. Samtidigt passade jag på att köpa nya badbyxor och en parfym hittade jag på Parfym.se vilket var en butik på Torget.Jag trodde att det bara fanns på nätet. Vi tog också en sväng förbi Hemköp – det som en gång var Billhälls.

Stormiga minnen från busshållsplatsen

På vägen tillbaka till campingen blåste det rejält. Kylan bet i kinderna och vinden svepte mellan husen – precis som jag mindes det från förr. Men vi hann med 93:an och kunde åka tillbaka på samma biljett. 102 kronor för några hållplatser känns mycket när man sällan åker buss, men vi utnyttjade biljetten till max. Samtidigt tänker jag att det är lite konstiga tankar, för jag kunde gå in och köpa en parfym för flera hundra kronor utan att blinka.

Vindskydd, grill och värmande mat

Väl tillbaka på campingen försökte vi sätta upp vindskydd, men vinden vann den matchen. Vilket gjorde att vi fick plocka bort det igen. Istället blev det grillmiddag: hamburgare, kycklingfilé och kebabspett. Till det serverade jag en potatissallad på rester, smaksatt med gräslök från trädgården. Vi åt ute, men vinden tvingade oss snart in i värmen i husbilen.

Kortspel, ADHD och vikten av trygghet

Senare på kvällen spelade jag och lillkillen kort – UNO och ett nytt spel jag lärt mig på jobbet. Han blir lätt osäker när något är nytt. Hans oro för att göra fel är bekant. Jag känner igen det – känslan av att ha ett huvud som tänker för mycket, för snabbt, och ibland misstolkar blickar eller tystnader.

Det här är så vanligt för barn (och vuxna) med ADHD. Att våga spela, våga vara med, våga göra fel utan att känna skam – det är inte självklart. Därför tänker jag att vi måste spela oftare, så det blir tryggt och roligt. När han börjar högstadiet och mobilerna inte längre är tillåtna på rasterna, kommer det vara guld värt att kunna några klassiska kortspel. Det skapar gemenskap – och minskar risken för att hamna utanför eller i trubbel. Man skulle kunna säga att det är träning i samspel och en social färdighets träning men även är det skills i bättre självkänsla. Det är inte bara lek utan allt det som jag rabblat upp här. Skills i att umgås utanför mobilen.

Kvällsmys, kalla vindar och tacksamhet

Kvällen avslutades med lite stickning, TV och några tappra besök till servicehuset i iskall blåst. Men trots vinden var husbilen varm, trygg och mysig. Nu ska vi snart packa ihop och åka hem – till vår trädgård och se om gräset är klippt och om Gräsman Kenneth skött sig.


Avslutande tankar

Den här helgen har varit fylld av precis det jag behöver – bad, familjetid, återhämtning, tankar och insikter. Jag tar med mig känslan av salt vatten mot huden, kortspelets skratt och vilan i att bara få vara.

Tack för att du läser min blogg. malix.se

Carina Ikonen Nilsson.
Bild:Bo Håkansson, Bilduppdraget.

Lev idag – just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon

#ADHDiVardagen #Husbilsliv #Morgondopp #FrölundaTorg #Campingliv #Kortspel #Stickning #Familjetid #NervsystemetBehöverStillhet #SaltaBad #Vardagsglädje #Malixblogg #LevJustNu

Den första riktiga campingkänslan bor i kroppen. Nästan semesterkänslan.

Regnet smattrar på taket – och det är semester känslor på riktigt

Regnet smattrar mot taket på vår husbil. Bara jag är vaken. Vi bor just nu på Askims camping. Det är inte riktigt lika mycket gäster här som det brukar vara.

Igår gick vi ner till badplatsen för att titta till vattnet. Stegarna är ännu inte riktigt på plats, men det finns två som går att använda. Trots det blev det inget bad igår – men kanske idag, om vädret tillåter. Lilltjejen och lillkillen följde med ner, och senare kom även lilltjejens pojkvän. Vi åt middag tillsammans och spelade påsspelet. En riktigt härlig stund – precis sådär som det kan bli när man campar.

När vi spelat klart åkte lillflickan och pojkvännen hem igen. Det var riktigt mysigt att hon följde med, det gör hon inte så ofta längre. Men igår verkade det som att hon verkligen trivdes. När de åkt hem spelade jag och lillkillen igen – och efter det tog maken över. Vi satt ute och njöt av solen tills det började bli kyligt.

Grill, färskpotatis och nya rutiner

Igår grillade vi, men gjorde något vi inte brukar: vi kokade färskpotatis istället för att baka eller ugnssteka den. Vi hittade potatisen när vi handlade – och det var en fullträff! Lite smör och salt på, tillsammans med det grillade. Så gott.

Den nya kranen vi satte in i köksdelen fungerar dessutom utmärkt. Vattnet skvätter inte längre som det gjorde med den gamla, och dessutom är den så mycket finare. Det var nästan en fröjd att diska igår – i alla fall i husbilsmått mätt.

Det känns verkligen som att de tidigare turerna bara varit testresor. Nu har semesterkänslan landat i kroppen. Sommarkvällens värme igår var underbar. Och just nu, när regnet smattrar mot taket, är det en annan slags njutning. En lugn, inkapslad vila.

En liten ADHD-reflektion i vardagen

Jag har ett känsligt sinne. Särskilt för vissa dofter – vilket kan vara både en vardagsutmaning och en superkraft. ADHD kan ofta innebära just det där: att vissa intryck – ljud, dofter, ljus – känns mer. När något luktar för starkt eller konstigt kan jag inte ignorera det. Då mår jag illa, kroppen säger ifrån.

Som de där gamla skorna som lillkillen nu äntligen gått med på att byta ut. De nya – ett par Nike – fick flytta in, och de gamla fick jag packa in ordentligt i en påse. Jag fick inte slänga dem, men i alla fall slippa känna lukten. Samma sak med kött i marinad om locket inte är ordentligt stängt. Eller tvätt som legat för länge i maskinen. Komposten. Nej, det är inte min kopp te. Sånt får maken ta hand om.

Det här är sånt man inte alltid ser eller pratar om – men det är en del av mitt liv. Det är också därför jag uppskattar stunder som den här. När inget luktar för starkt, inget låter för mycket, och jag bara får vara med mina egna tankar.

En stund för mig själv

Vi ska stanna här i dag med. Lillkillen måste lära sig att campa ”på riktigt” – inte bara korta småturer där vi åker hem nästa morgon. Om vädret tillåter blir det kanske en tur in till stan. Inte för att handla – det gjorde vi igår – utan bara för att komma ut en sväng. Och ja, igår blev det äntligen skor till honom. Två par.

Nu ska jag njuta av den här stunden. Lyssna på regnet som smattrar och umgås med mina egna tankar tills de andra vaknar. Tack igen för att du läser min blogg malix.se – det betyder mer än du kanske tror.

Du får ha en riktigt fin dag.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#Husbilsliv #Campingmedbarn #ADHDivardagen #Familjetid #Regnsmatter #AskimsCamping #SvenskSommar #MalixBlogg #Stillhet #Semesterkänsla

Här kan du läsa om ADHD i andra inlägg här på bloggen.

Här finns mera om dofter och de andra känsligheterna

Ibland är det viljan som styr – ibland är det kroppen

Igår blev det inget blogginlägg. Jag glömde helt enkelt av det. Eller kanske var det snarare orken som smög iväg. Morgonen såg ut som vanligt – en kopp kaffe i soffan, stilla tankar som virvlade runt bland både allt och inget.

När huset vaknat till liv och alla gått iväg, gick jag ut för att hänga upp tvätt. Solen lös med sin frånvaro, men det fanns en tillstymmelse till ljus bakom molnen. Jag tog med mig min stickning och satte mig i hammocken. Där tänkte jag börja dagen långsamt. En kaffe i handen, stickningen i knät – sådär som jag tycker om det.

Trädgårdshandskar som viskar om ansvar

Men så la jag också ut trädgårdshandskarna på trappan. Ifall att. Det var en dum idé – för jag hade ju lovat mig själv att inte göra något trädgårdsrelaterat. Ändå låg de där, nästan som om de pratade med mig.

Efter en liten stund gav jag upp. Ryggen kändes ändå ganska okej, så lite kunde jag väl göra? Jag plockade fram skottkärran, tog på mig handskarna, och bestämde mig för att ta tag i det där skämsprojektet som stirrat på mig i tre års tid.

ADHD och alla dessa löften

Jo, jag lovade mig själv att bara hålla på en kort stund. Det säger jag ofta. Speciellt när det gäller sånt som kroppen egentligen inte riktigt vill vara med på. Men – där stod jag plötsligt med skottkärran, redo att möta ogräset i häcken vi planterade för fyra år sedan.

Jag satte mig ner, försiktigt, för att inte böja ryggen för mycket. Tänkte ta det värsta ogräset. Det som är borta, är borta – ungefär så gick tankarna. Det gick riktigt bra. I ungefär fem minuter.

Från fem minuter till tre timmar

Sen var jag igång. Rötter, ogräs, nästan hela buskar – inget var säkert. Jag bytte sittställningar för att spara ryggen. Skottkärran fylldes snabbt.

Och där stod maken när han kom hem från jobbet. Han sa något klokt i stil med: ”Kanske bra att sluta i tid?” Men vid det laget hade min ”kortare stund” redan blivit tre timmar.

Idag är ryggen, axlarna och nacken mer än möra. Halva häcken blev klar. Bara resten kvar. Frågan är – kommer det vara halva kvar om ett år? Eller tre? Ingen vet. Men jag ska aldrig säga aldrig. Kanske, bara kanske, går jag ut igen och gör ytterst, ytterst lite. You never know.

ADHD och de där ”små” lovningarna

Det är här min ADHD kommer in i bilden. För det jag lovade mig själv – att bara ta en kort stund – blev snabbt något helt annat. ADHD för mig handlar bland annat om att det kan vara svårt att stoppa när något väl börjat. Jag satte mig försiktigt, tänkte ta bort det värsta ogräset, men fem minuter senare var jag i full gång och försökte dra upp både rötter och buskar. Fokus helt och hållet på uppgiften. Kroppen protesterade, men jag fortsatte. Jag glömde helt tid och smärta. Klassiskt ADHD-hyperfokus.

Kenneth – vår nya hjälte i trädgården

På tal om trädgård. Jag har tjatat om en robotgräsklippare i åratal. Maken har alltid sagt nej – han behövde ju motionen.

Men nu har vi äntligen inhandlat en! Och vet ni vad? Det är ett rent nöje. Maken följer lilla Kenneth, som vi döpt honom till, både i appen och i verkligheten.

Igår, efter mitt ogräsmaraton, stod vi tillsammans på altanen och tittade när Kenneth kämpade sig fram genom gräset. Han har redan klippt fem eller sex gånger sedan i söndags.

Hur ofta klipper din robot gräset?

Just nu har vi ställt in Kenneth på att klippa tre gånger i veckan. Är det för mycket? Förra sommaren klippte maken kanske en gång i veckan, så tre kanske är i överkant.

Hur ofta klipper din robot? Tips mottages gärna. Oavsett vad – vår gräsmatta är så fin sedan Kenneth tog över. Och nej – det här är inte ett klagomål på maken. Det är mest ett konstaterande.

Just nu pratar vi väldigt mycket om Kenneth här hemma. Både om Herr Gräsman Kenneth – och om min pappa, som också hette det.

Om små vinster och stunder av stillhet

Livet i trädgården lär mig mer än jag tror. Om gränser. Om återhämtning. Och om att ibland räcker det med lite. Häcken kanske inte är helt klar – men det blev något gjort.

Och Kenneth hjälper oss hålla ställningarna. Han klipper lugnt på medan jag sitter med kaffet och kanske stickningen. Det blir nog fler trädgårdsdagar – men kanske med mindre ambitioner.

Avslutande tanke

Det finns något komiskt och samtidigt rörande i att en dag som skulle börja i stillhet slutar i träningsvärk och gräsmattefilosofi. Men så är det ibland – när vardagen möter impulserna, orken och hjärnan som vill mycket mer än kroppen mäktar.

Och kanske är det okej att låta det få vara just så – både lite rörigt och lite vackert.

Vi får väl se. Kanske är det klart om ett år. Eller om tre. Det får visa sig. nej nu måste jag sluta, vi ska ut med husbilen Lvl^2 och det är dags för att göra ordning allt. Ha en fin dag och ta hand om dig! tack för att du läser min blogg malix.se.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#ADHDivardagen #Trädgårdsliv #Robotgräsklippare #Vardagstankar #Stickningochkaffe #Skämsprojekt #Morgonstund #Egenomsorg #Kennethklipper

En dag i trädgården – sol, fotbad och spaghetti med en twist

Inledning: När trädgårdsarbete blir njutning

Vilken fantastisk dag det har varit idag! Solen sken, energin fanns där, och även om jag först hade tänkt lägga mig och sola, tog jag istället steget ut i trädgården. Det blev en dag fylld av jord under naglarna, doften av gamla löv – och till och med ett välförtjänt fotbad i eftermiddagssolen. I det här inlägget tar jag dig med genom dagens små ögonblick av glädje, odlingsfunderingar och en middag som blev en riktig familjefavorit.

Framsidan fick nytt liv

Min dag började med att jag rensade i våra odlingslådor på framsidan av huset. Jag hade glömt att jag satt potatis i en av lådorna förra året – och ja, där låg de. Ruttnade och illaluktande. Nu undrar jag, är jorden förstörd? Kan man odla i den ändå, eller bör jag byta ut den helt? Tips tas tacksamt emot!

Skottkärran, som jag brukar fylla med blommor varje år, blev också städad. Jag lämnade några frökapslar kvar – kanske blir det blommor ändå? I helgen planerar jag att köpa nya färgsprakande blommor att plantera där.

Operation lilja – med trimmern som vapen

När jag ändå var ute gick jag lös med trimmern. Vi har en hög med något som jag tror är iris eller liljor. De har stått orörda i många år och bladen från tidigare säsonger har aldrig blivit borttagna. Det blev ett rejält trimmarpass – även årets nya blad rök med av bara farten. Jag krattade bort allt visset, men blev ändå inte riktigt nöjd. Det är för tungt att gräva bort hela kullen själv, men kanske kan jag rensa ut hälften i sommar?

Ett annat alternativ vore att flytta liljorna närmare tomtgränsen. Då slipper jag se grannens småkaotiska kåkstad av odlingslådor. Två flugor i en smäll, eller hur?

Belöningen: fotbad och eftermiddagssol

Efter allt trädgårdsarbete unnade jag mig något riktigt skönt. Jag satte mig under paviljongen, tog fram en balja med vatten och gav mina fötter ett härligt fotbad. Liniment på den fortfarande röda foten och en stund i solen – det var precis vad kroppen behövde. Samtidigt funderade jag över om det var två eller tre veckor sedan mitt obehagliga läkarbesök. Doktorn sa ju att jag skulle återkomma om foten inte blev bättre. Men ärligt talat – det känns inte värt att gå dit igen, när jag ändå inte får någon hjälp.

En middag med grönsakstwist

När fotbadet var över blev det dags för middag. Idag stod spaghetti och köttfärssås på menyn – med en liten twist! Äldsta killen hemma gillar grönsaker, så vi slängde i lite wokgrönsaker. Jag brukar även riva ner morötter och steka dem med löken. Det ger en mild och fyllig smak som jag älskar. Och bäst av allt? Maten räckte även till lillkillens kompis som följde med hem efter skolan.

Tacksamhet för det lilla

Det har varit en dag som gav mig både energi och stillhet. En sådan dag som jag gärna sparar i hjärtat. Det är inte alltid jag njuter av trädgårdsarbete, men idag gjorde jag verkligen det. Att få röra sig, skapa ordning, känna solen i ansiktet – det är livskvalitet. I morgon blir det visst kallt och blåsigt, men minnet av idag bär jag med mig. Kanske blir det fler sådana här dagar framöver – det hoppas jag verkligen.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#trädgårdsliv #vardagslyx #odlingslådor #fotbad #egenomsorg #köttfärssåsmedtwist #blommoriskottkärra #trädgårdsarbete #vardagsglädje #malixblogg

Grå och blåsig dag i trädgården

En grå och kylig dag i trädgården får tankarna att drömma sig bort till varmare tider, växthusdrömmar och färgsprakande blomsterängar. Följ med mig i mina funderingar om odling, robotklippare och små trädgårdsdrömmar som börjar ta form!

Det är grått och blåsigt här i trädgården. Jag har ingen lust alls att våga mig ut i denna kyla. Här hemma går allt i sakta mak. Jag känner mig snorig och trött. Har legat en stund under en filt för att få upp lite värme, men det känns inte som om den hjälpte särskilt mycket.

Växthuset som bor i mina tankar

Jag ser så mycket fram emot växthuset som snart ska transporteras hit. Frågan är om det kommer denna veckan eller om jag får vänta till nästa. Mina tomatplantor behöver planteras om, men jag undrar om det är för tidigt att ställa ut dem i växthus redan nu? När vågar man egentligen flytta ut tomat- och gurkplantor?

Jag längtar efter att göra i ordning där inne. Plantera lite krukor med örter, som får pryda ingången till växthuset. Örterna klarar sig ju bra utomhus. Dessutom kan växthuset bli en plats där jag odlar sallad tidigt på våren – tåliga växter innan trädgården vaknar till liv. Jag vill verkligen lära mig mer om vad som kan odlas och när.

Roboten Gräsman Kenneth

Vi är riktigt nöjda med vår lilla robotgräsklippare. I går kväll fick han ett nytt namn – Herr Gräsman Kenneth. Min pappa hette Kenneth, och idag har tankarna ofta gått till honom. Jag kan så tydligt se honom framför mig: hur han skulle ha följt robotklipparen runt i trädgården, inspekterat hur den klippt och funderat över om den klarade jobbet ordentligt.

Själv går jag inte runt och kollar på vår Kenneth när han arbetar, men jag inspekterar gärna hur gräsmattan ser ut efteråt. Jag har också tittat till våra fina äppelträd – de verkar ha klarat nattens blåst bra, grenarna svajar lugnt i vinden.

Blomsterfrön och blomsteräng

Idag har jag dessutom beställt lite blomsterfröer! Vi tänker anlägga en blomsteräng ovanför där våra äppelträd står. Det kan bli så vackert med en färgsprakande äng som breder ut sig, full av liv och färger. Kanske kommer jag då att bry mig mindre om alla lådor på grannens tomt och i stället njuta av mina egna ängsblommor.

Det är inte bara vackert, utan också nyttigt för bin och humlor!

Färgsprakande trädgårdsdrömmar

Jag har verkligen fått en nyfikenhet på att skapa en färgrik trädgård. Har ni några tips och råd, dela gärna med er! Jag är en nybörjare på området – trots att jag haft trädgård i många år. Tidigare har trädgården mest varit ett nödvändigt ont, eller kanske var det bristen på tid som gjorde att jag bara hann med det allra mest nödvändiga.

Trots blåsten, kylan och tröttheten spirar en längtan efter färg, liv och växande. Har du erfarenhet av att odla i växthus eller skapa blomsterängar? Dela gärna dina bästa tips och tricks i kommentarsfältet – jag vill gärna lära mig mer!

Ha en fin dag och tack för att du läser min blogg, malix.se

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#Trädgårdsliv #Växthusdrömmar #OdlaSjälv #Blomsteräng #Robotgräsklippare #Trädgårdsinspiration #FärgsprakandeTrädgård #Trädgårdsdrömmar #Bihotell #Odlingsglädje #Vårkänslor

Här hittade jag massvis med fröer som tydligen ska vara perenner.

Att hedra mina föräldrar genom trädgården – en dag i mammas och pappas anda

Tre år har gått sedan mamma lämnade oss. Idag har jag för första gången använt en del av pengarna vi syskon fick efter henne – till något jag vet att hon hade älskat. En dag fylld av trädgårdsglädje, varma minnen och en känsla av att både mamma och pappa är med oss i allt vi gör

God eftermiddag och varmt välkommen hit.
Idag vill jag dela en stund som känts både innerlig och helig, en dag som på många sätt har varit tillägnad mina föräldrar.

Snart är det tre år sedan min mamma gick bort. När hon dog fick jag och mina syskon lite pengar efter henne. Pengar som jag inte har rört förrän nu, eftersom jag ville att de skulle gå till något som mamma själv hade uppskattat.

Min mamma älskade sin trädgård. Hon la all sin lediga tid på att plantera, sköta och skapa en plats full av liv och skönhet. Hennes trädgård var något alldeles extra. Jag ville hedra henne genom att använda pengarna till något som förlänger hennes kärlek till naturen och trädgårdslivet.

Mammans gåva: Växthus, äppelträd och Herr Gräsman

Idag har jag för första gången använt en del av de pengarna. Det blev ett växthus och en robotgräsklippare – som vi döpt till Herr Gräsman. Just nu står han och laddar för att ge sig ut på nästa klippuppdrag.

Herr Gräsman

Jag köpte också två äppelträd: ett Astrakan och ett Ingrid Marie. Två sorter som jag länge velat ha, och nu fick de bli en del av vår trädgård, tack vare mamma. Jag hoppas att de kommer att växa sig starka och ge oss massor av goda äpplen framöver.

Astrakan
Alla dom där lådorna bakom trädet känns det viktigt att säga inte tillhör oss. Det är våra granna som är riktiga odlings fantaster. Vi funderar på om vi inte ska sätta en häck emot det för det tar bort allt som är vackert med trädgården.
Ingrid Marie
Borde redigerat fotona så inte de där lådorna bakom vår tomt inte syntes. Jag tycker det ser så skräpigt och fult ut.

Det känns riktigt bra i hjärtat att ha använt pengarna till något som verkligen speglar mammas anda. Träden och växthuset får vara hennes gåva till oss. Och robotgräsklipparen – ja, den får vara från pappa, för han älskade teknik och alla sorters motorer. Han gick bort för många år sedan, bara 59 år gammal, men på något sätt känns det som om han också är med oss i dessa inköp.

En dag fylld av trädgårdsarbete och glädje

Det konstiga är att jag annars ofta får dåligt samvete när jag köper saker bara för min egen skull. Men inte idag. Den här gången känns det bara helt rätt i magen. Som ett inre lugn. Jag känner nästan att mina föräldrar ser ner på oss och ler åt våra val.

Igår blev det inget blogginlägg, för dagen gick åt till att besiktiga vår lilla husbil – vår älskade LVL^2. Vi misstänkte att bromsarna kanske tagit stryk efter Norgeresan förra sommaren, men husbilen gick igenom besiktningen med ett blankt papper. Allt var tipptopp!

Just den där Norgeresan var för övrigt något av en drömresa för mig. Äntligen fick jag se Røisheim och Böverdalen, så vackra platser. Klicka här om du vill läsa mer och se bilder från resan.

Efter besiktningen hittade vi ut i vår egen trädgård. Jag kantklippte och rensade rabatter – även om mycket arbete återstår. Maken, som var så glad över husbilsbesiktningen, passade på att tvätta taket och utsidan på husbilen. Han var så lycklig att han nämnde det flera gånger under dagen! Och idag är han minst lika glad över Herr Gräsman och inspekterar nyfiket hur robotgräsklipparen sköter sig.

Vill du läsa mer om min pappas kärlek till teknik, motorer och gräsklippare, kan du kika här. Även om inlägget mest handlar om ADHD, så finns där en liten bit pappa också.

En dag att minnas

Sammanfattningsvis har denna dag varit fylld av mamma och pappas anda.
Det är svårt att beskriva, men i kroppen känns det genuint och nästan heligt.
En dag då minnen, kärlek och framtid fått mötas i vår lilla trädgård.

Tack för att du ville läsa.
Ta hand om dig och njut av din kväll.
Vi ses snart igen här på malix.se.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

Att få skapa nytt liv i trädgården med hjälp av mammas och pappas minne känns som en gåva. Något som fortsätter växa, blomma och bära frukt – precis som kärleken till dem alltid kommer att göra. Tack för att du delar stunden med mig här på malix.se

#minnen #trädgårdsliv #växthusdröm #äppelträd #hedraminmamma #familjekärlek #malixblogg #vardagsglädje

Den här länken är för trädgårds fantaster här finns massor av trevligheter.

här finns att läsa om robot klippare-

När tvättdag blir vardagsträning – och andra små vardagsäventyr

Inledning

Ibland blir det inte som man tänkt. Igår blev det inget blogginlägg och idag var det nära att jag hoppade över att skriva igen. Men nu sitter jag här ändå, efter en dag fylld av spring i trappor, tvättrutiner och små överraskningar. Det blev en dag där vardagen fick visa upp sin bästa – och lite mest tröttsamma – sida.


Full fart mellan trapporna

Idag har jag haft fullt upp med att tvätta. Stegen tickade snabbt in på stegräknaren – jag har sprungit både upp och ner för trappan otaliga gånger. Det hela började med att jag bara skulle tvätta sängkläderna. Men så fick jag för mig att ta lillkillens tvätt också, när jag ändå var i farten.

När den tvätten var klar smög jag in till lilltjejens rum. Jag vill lova att där fanns en tvättskatt utan dess like! Fem eller sex maskiner – bara från hennes rum. Men gissa om hon blev glad när hon kom hem? Hon sa:
”Tack så mycket för att du tvättat, jag hade tänkt ta tag i det i helgen.”


Tvättskola på gång?

Jag tänker att vi nog får ha en liten kurs här hemma. För om man tvättar en gång i veckan så blir det inte så jobbigt. Då går det nästan av sig själv, faktiskt.

Nu är alla våra tvättkorgar nere i källaren tomma. Vi har fem stycken för att underlätta sorteringen:

  • En för vit fin tvätt
  • En för kolörtvätt
  • Två för underkläder (vita respektive svarta)
  • En för lite udda saker.
  • En liten korg i köket för servetter och disktrasor

Ungdomarna har var sin egen tvättkorg, vilket gör att vi slipper sortera vems kläder som är vems. Allt som allt tror jag att jag har kört 14 maskiner idag. Tur att vi har två tvättmaskiner – det går faktiskt rätt snabbt då!

Doften av vår och nytvättat

All tvätt fick hänga ute i solen idag. Jag njöt för varje tvätt jag hängde upp, och ännu mer när jag tog ner den. Doften är magisk – sol, vår och fräschhet i ett. Det går inte att inte lukta på tvätten när man plockar in den.

Ikväll får jag lägga mig i rena sängkläder som doftar av sol och vårluft. Det är en lyx jag verkligen uppskattar.

Trimmertrassel och tålamodsprövning

Mitt i allt fick jag också för mig att kantklippa gräset. Jag hittade grästrimmern och batterierna, gick ut och var supermotiverad. Men det blev kortvarigt – tråden tog slut nästan direkt.

Jag måste åka till stan och köpa ny. Eller beställa. Men att vänta är min sämsta gren. Jag vill ju göra klart saker nu.

Mat, människor och mycket folk

När maken kom hem lagade han middag. Sedan åkte vi och handlade. Bastun är nu återigen full med varor. Vi upptäckte att kaffet inte hade höjts så mycket i pris. Det var till och med samma som innan det blev kaos kring kaffepriset.

Men vi skulle inte ha handlat idag – det var så mycket folk ute. Det hade varit bättre igår eller förra helgen. Vi var även inne i en djuraffär och köpte fästingdroppar till katten. Dyrt, men nödvändigt. Dropparna ska användas var åttonde dag – ett paket räcker bara i en månad.

Sticktrassel och hjälp tack!

Förresten – jag fick repa upp allt jag stickat på tröjan. Igen. Jag tappade en maska och kunde inte lista ut hur man fångar upp den i patentstickning. Är det någon som kan förklara det för mig? Jag tar tacksamt emot tips – jag har verkligen ingen aning hur man gör utan att repa upp allt.

Nu gapar tvättkorgarna tomma

När vi kom hem hjälpte lilltjejen till att packa upp varorna. Hon sprang ner i källaren med det som skulle dit. Nu står allt där det ska vara, och tvättkorgarna är tomma. Känslan av ordning är fantastisk.

I morgon ska maken besiktiga husbilen. Kanske blir det en liten tur lördag-söndag – eller så fixar vi i trädgården. Vi får se. Det är nästan lite oväntat, men jag börjar faktiskt gilla det där med trädgårdsfix. Hur blev det så?

Avslutning

Tack för att just du läser och besöker min blogg. Jag uppskattar det mer än jag kan säga. Ha nu en riktigt fin kväll – ta hand om dig.

Malix.se

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#vardagsliv #tvättdag #trädgårdsliv #stickning #egenvard #malixblogg #källsortering #familjeliv #tvättkorgar #doftavvår

När revisorn smyger in i natten

Ibland är det de där små frågorna som sätter igång de stora tankarna. Som i natt, när maken nämnde revisorn – och plötsligt snurrade både kvitton, skatter och pappershögar i huvudet. Här kommer en liten vardagsberättelse från mitt liv just nu.

Revisorn

God morgon från ett trött men lättat hjärta. I natt blev det inte mycket sömn – och det kan jag skylla på revisorn. Eller snarare på att min man ställde en enkel fråga om honom. Det var allt som behövdes för att min hjärna skulle gå in i fullt pappersläge. Jag insåg att jag måste ta tag i det där jag försökt skjuta undan.

Tankarna gick på högvarv: kvitton, papper, skatteuppgifter… och ångesten som smög sig på.

Men redan vid 08.00 i morse ringde jag redovisningsbyrån. Och vet ni – en tid fanns redan bokad sedan förra veckan! Bara det att jag inte fått någon kallelse. Nu är det i alla fall löst. En liten sten föll från mitt bröst. Jag kommer att sova gott i natt. Det känner jag i hela kroppen.

Pappershögar och te i källaren

Nu sitter jag här i källaren med en kopp te. Tvätten hänger på galgar och huset är stilla. Alla andra har gått iväg till sina sysslor, och jag har ägnat morgonen åt att försöka samla ihop alla viktiga papper.

Problemet? Jag vet inte var jag lagt dem. Slarviga jag – jo, det stämmer. Jag behöver verkligen få till ett bättre system. Just nu skriver jag ut alla aktiepapper, så får revisorn allt. Det är enklare så.

Den nya skrivaren – långsam men lojal

Den här skrivaren har vi idag. Den fungerar även om den är lite långsam.

Vi köpte ny skrivare i vintras. Den är inte lika snabb som den förra, men den fungerar. Den gamla – en tonerskrivare – krånglade ständigt, och tonerna var orimligt dyra. Nu har vi en bläckstråleskrivare igen. Den tar tid, men den gör jobbet. Och jag har tid att vänta, hellre det än att krångla med teknik.

den här krånglade nästan sedan dag 1 då vi köpte den

Papperskaos och drömmen om ett system

När jag letade efter rätt papper insåg jag något: jag borde ha en dag om året bara för att rensa. Här nere finns papper från 2012! Så gamla dokument behöver jag nog inte spara.

Jag skulle behöva dagar för att sortera upp allting – och sedan ett fungerande system så att jag vet var jag ska leta efter viktiga dokument. Men hur gör man ens det? Hur får man till ett system som faktiskt håller?

Har du tips? Hur gör du med dina papper? Jag tar tacksamt emot råd!

Dags att ta tag i det

Nu ska jag fortsätta gräva i pappershögarna och se hur mycket jag orkar idag. Det kommer nog ta flera dagar. Men nu har jag i alla fall börjat.

Ha en fin dag, ta hand om dig – och tack för att du läser!

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

#vardagsliv #egenomsorg #revisorn #papper #struktur #källarreflektioner #småsteg #malixblogg

Sida 18 av 325

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓