Malix.se

Sökresultat för: ”stress”

  • Hur jag hanterar stress och tankar efter en hektisk arbetsvecka – En reflektion över morgonbad och självacceptans

    När tankarna snurrar och kroppen känns trött

    Det var kanske inte en helt perfekt morgon. Vattnet mätte 10,2 grader, och ett fint duggregn föll. Handduken hade jag glömt hemma, och på väg ner till sjön insåg jag att vantarna låg kvar också. Men det gick att lösa. Vattnet var kallt, riktigt kallt, men känslan av att äntligen få ta det där morgonbadet övervägde allt. Så skönt att möta mina badsystrar där, fyra av oss tog modet till sig idag. Och den där känslan när jag steg upp ur vattnet—det var som om värmen plötsligt spred sig genom hela kroppen. Välbehövligt.

    Nu sitter jag här i soffan, med en varm kopp kaffe bredvid mig och reflekterar över den härliga upplevelsen. Husbilen ska packas in för sista gången i år, och i eftermiddag väntar en avkopplande stund hos massören. En sista husbilskväll, på Henån, ska bli till ett värdigt avslut för säsongen.

    Tankar efter en intensiv arbetsvecka

    De senaste dagarna har varit fullspäckade på jobbet. Andra hade säkert klarat dem galant, men jag kämpade verkligen. Samtal skulle ringas hit och dit, uppgifter skulle göras i ett rasande tempo. En del saker löste jag bra, medan andra föll mellan stolarna. Och nu, när jag sitter här och reflekterar, är det som om alla de bra sakerna jag gjorde har suddats ut. Istället är det misslyckandena som hänger kvar och maler i mina tankar.

    Varför är det så? Varför kan jag inte fokusera på allt jag gjorde bra, och bara släppa det jag missade? I det stora hela, om hundra år, spelar det ingen roll om jag glömde något. Men varför är det så svårt att påminna mig själv om det i stunden?

    Hur hanterar du snurrande tankar?

    Igår kändes det som om allt gick i ett, utan tid för ens en kort rast. Jag försökte smita ut en stund för att vara själv, men genast ringde telefonen. Det blev aldrig tid för den introduktion jag skulle ge en ny medarbetare. Hon fick bara följa med mig, svansa runt utan att riktigt få den information hon behövde. Det känns inte bra.

    Nu, trots morgonbadet, känner jag mig trött och urlakad. Kanske gör en varm dusch underverk, eller så är det den där sista kvällen i husbilen som kommer att mjuka upp alla de tankar som snurrar runt just nu. Jag försöker påminna mig själv om att jag gjorde mitt bästa, och om det inte räcker, ja, då är det kanske dags att överväga något nytt.

    Men just nu handlar det om att vara nöjd. Jag gjorde ett bra jobb. Visst, jag missade en del saker, men mycket blev faktiskt riktigt bra. Och det ska jag komma ihåg.

    Att leva i nuet

    Nu är det dags att sopa rent i tankarna. Jag gjorde många bra saker igår och jag duger precis som jag är. Hur gör du när tankarna snurrar? Har du också stunder där du känner att det du gjorde på jobbet var bra, men ändå grämer dig över det du missade?

    Lev idag, just nu. Igår finns inte längre kvar och morgondagen kommer först imorgon. Det är nuet som gäller.

    Carina Ikonen Nilsson.

    #Morgonbad #Stresshantering #Nuet #Vardagsliv #Reflektion #Självkänsla

  • Adhd, Migrän, stress, Concerta

    Är det Concertan som nått sin gräns?

    Här har det  kommit massor och åter massor av snö. Tog en liten promenad idag,  det var både tungt och jobbigt. Ingen skottning av gångbanor nej det var att pulsa i snön. Min nya fina jacka som jag fick av min syster var verkligen varm och skön att ha på, ylle värmer till och med själen. Den gav mig varma tankar, snälla mjuka tankar.
    Uppfriskande steg, som hjälpte mig att sortera vad som är mitt och inte…..

    Har återigen kommit in i fasen migrän, 4 av 7 dagar cirkulerar i migräntillstånd. Här behöver jobbas med saker som gör att jag hittar tillbaka till mera harmoni, lär mig att ta ett steg tillbaka så att jag slipper de stressrelaterade symtomer.

    Spikmattan som för någon vecka sen tog bort  huvudvärken, hjälper inte längre. Eller just då just när jag ligger den försvinner huvudvärken. Men efter bara några minuter är den tillbaka med samma styrka. Funderar på om det har med min tablett att göra, vill inte att så ska vara fallet. För vad gör jag då? Ska jag sluta med tabletten och få tillbaka alla sov timmar, alla missar och åter igen vara högt och lågt för att orka vara vaken?.

    Vågar man ta migräntabletter om man har lite högre blodtryck, eller äter concerta?  Min huvudvärk står ju för något det är en symtom på att något inte stämmer. I mina tankar  står den för att jag kräver saker av mig själv som min kropp kanske inte orkar med. En tablett tar bort symtomen just symtomen är ett tecken på att något inte stämmer i livet jag lever, vet att det är stressen som skapar symtomen, men herre gud jag stressar inte….

    Men har en inre stress alltid, som är en del av ADHD. Concertan är till för att ta bort topparna av ADHD, är det Concertan som inte längre hjälper? Tre år av Concerta. Tre år av mindre huvudvärk.  Den senaste månaden har migränen kommit tillbaka, 4 dagar i veckan. Behöver nog diskutera med en läkare eller någon som är mera kunnig än jag. Vet bara att just nu vill jag inte  ha

  • Ris à la Afghanistan och mysteriet med köttfärssåsen

    Just nu sitter jag ute på altanen med datorn i knät. Vi har precis ätit middag – korvstroganoff med ris, eller som jag skämtsamt kallade det: Ris à la Afghanistan. Idag fick jag faktiskt till den där stroganoffen riktigt bra. Lite kycklingfond, paprika, matlagningsgrädde och en skvätt crème fraîche gjorde susen.

    Jag och lillkillen satt här ute och åt i vår lilla oas av grönska och vardagsprat. Vi pratade om maten i skolan och vad som väntar framöver. Tydligen hade de fått spaghetti med köttfärssås till lunch. Men han var inte imponerad. Tvärtom. Den smakade visst som något hämtat från ett matlagningsprogram som borde avbrutits i sändning.

    Och jag förstår honom. Hur kan man ens misslyckas med köttfärssås? Det är som att bränna vatten – det borde inte gå. Speciellt inte när det är proffs i köket. Eller är det just det – att det inte är proffs? Är det råvarorna som är för trötta, smaken som blivit urvattnad av besparingar och mjölkfri grädde? Kryddorna som glömts bort i stressen? Jag vet inte. Men en sak vet jag: det krävs nästan en ansträngning för att göra en köttfärssås dålig.

    Nåväl, nog om köttfärssåsens förfall. Jag kom i alla fall iväg till tandläkaren idag – och klarade mig den här gången också. Faktiskt med beröm! Tandläkaren sa att det var ovanligt att se en så välmående mun på någon i min ålder. Alla tänder kvar och inga större bekymmer. Kanske är det just rädslan för tandläkaren som håller mig i schack – jag är nämligen otroligt noga med att sköta mina tänder, just för att slippa onödiga besök. Så ja, ett plus med tandläkarskräck finns det visst.

    Efter tandläkarbesöket hann jag med en liten stund i trädgården. Inte för att göra något särskilt vettigt, utan mest för att klura ut en hänganordning till en kruka som skulle dingla från styret på en sparkcykel vi ställt i rabatten (ja, du hör ju själv – ren konstnärlighet).

    Precis när jag skulle hänga upp krukan ringde telefonen. Jag släppte taget med ena handen, och såklart välte hela härligheten. Blöt jord över fötterna, och i försöket att rädda blomman blev händerna riktigt geggiga. När jag svarade hörde jag själv hur otrevlig jag lät – jag var så jordig och frustrerad att rösten förlorade sin vänliga ton. Lillflickan i andra änden måste ha blivit rädd. Jag förklarade snabbt att det inte var hon – det var bara mina geggiga händer som pratade.

    Senare på eftermiddagen visade det sig att hon börjat läsa min blogg. Hon hade inte gjort det tidigare, men nu skickade hon ett sms där hon skrev att hon också är rädd för tandläkaren. Först förstod jag inte varför hon berättade det – tills hon förklarade att hon läst mitt inlägg. Det värmde. Mer än jag trodde.

    Och här slutar dagens betraktelse. Tack för att du tittade in på malix.se – och för att du läser. Det betyder mer än du anar. Ha en fin kväll!

    /Carina

  • Sitter ute under vår paviljong med jord under naglarna och med en hjärna som går all in.

    Sitter ute under vår paviljong med jord under naglarna och med en hjärna som går all in.

    Idag sitter jag under paviljongen och skriver. Solen tittar fram, vinden är ljummen, men några illavarslande moln sveper förbi ibland. Tvätten hänger ute – trots hot om regn – och jag har gett upp väderappen för idag. Det får bli som det blir.

    Jag började morgonen med att handla. Först till affären, sedan en sväng till Djur & Natur för att köpa mer jord. Och som vanligt – när jag väl är igång med något jag tycker om – kan jag inte hejda mig. Två blommor och några blompinnar slank också med hem. Blommorna är i skottkärran. Pinnarna står som stöd i vårt växthus. De står som stöd till våra tomater, gurkor, paprikor och annat grönt som snart förhoppningsvis exploderar i liv.

    Det är typiskt mig. Min ADHD-hjärna älskar att gå all in. Igår gjorde jag slut på 150 liter jord. Hela växthuset blev fullt – inte bara av jord, utan också av driv, kreativitet och smärta. Ont i ryggen är mitt förnamn just nu, men det är självförvållat. Jag vet att jag inte måste göra allt på en gång, men jag funkar inte så. När lågan brinner måste jag följa den – för när energin försvinner, då finns det oftast inget ”sen”. Det där ”jag gör det senare” blir nästan aldrig av.

    Plantvakt och återhämtning i växthusets tysta rum

    Alla plantor jag planterade om igår slokade rejält. De såg både trötta och ledsna ut efter flytten. Jag kände nästan skuld – tänk att de kunde se så nödbäddade ut! Men redan i natt när jag smög ut för att kolla till dem (ja, jag vaknade av oro) såg de bättre ut. Stolta, nästan glada, som om de redan börjat rota sig i sina nya, rymliga krukor.

    Det är något läkande med trädgårdsarbete. Kanske är det därför jag älskar det så. Odling som återhämtning, både för mig och mina växter. Jag längtar redan till den första gurkan, den första tomaten. En paprika är faktiskt klar – stor, nästan 10 cm lång – men jag väntar tills den blir vackert röd innan jag plockar den.

    Snart kommer maken hem från jobbet, och han har lovat att ta med sig ännu mer jord. Jag har nämligen fler planer: krukor för rödlök och purjolök. De ska få börja med lite jord i botten, och så tänker jag fylla på allt eftersom de växer. Det är något tillfredsställande i det där – att se livet växa upp ur jorden, precis som det ska.

    Tvätt, vädertrots och tankar om morgnar

    Utöver jord och grönska rullar vardagen på. En tvätt hänger ute, två maskiner snurrar. Jag bytte nyss från varma kläder till linne och kortbyxor. Morgonen var kylig, men nu är det varmt – fast molnen lurar fortfarande. Jag trotsar dem. Tvätten får hänga ute ändå.

    Natten gick faktiskt bra. Det var ovant att sova utan maken hemma, men det var nog bra – han slapp bli väckt av mitt plant-oroande. För jag var uppe i natt. Kollade temperaturen i växthuset. Ville försäkra mig om att mina gröna små vänner hade det bra.

    Det ska bli skönt med helg. Skönt att han är hemma igen. Och skönt att ingen behöver passa tider i morgon bitti. För just morgnarna här hemma har blivit riktigt stressiga. Ett evigt tjatande. Jag tycker inte om den versionen av mig själv – den tjatiga mamman som påminner, manar, hetsar.

    Men det är så det är just nu. Jag påminner mig själv att det kommer att bli bättre. Säger till mig själv att det här är en fas. Det gäller att hålla ut. Fortsätt tro på att det kommer en tid när jag inte tjatar längre. Detta gäller även om det inte känns så just nu.

    Avslutning – Jag vattnar både plantor och tålamod

    Så jag fortsätter att vattna – inte bara paprikor och gurkor – utan också tålamodet och hoppet. Jag tänker att om jag fortsätter ge lite varje dag, kommer det en skörd. Av frukter. Av lugn. Av självgående morgnar.

    Och om det inte gör det, så har jag i alla fall odlat något vackert i växthuset – och något varsamt i mig själv

    Ha en fin dag och som alltid tack för att du besöker min blogg malix.se

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #ADHDilivet #Växthusliv #AllInMentalitet #OdlingOchÅterhämtning #PaprikaPåGång #Morgonstök #Självkärlek #Familjeliv #TvättOchTålamod #GrönaDrömmar

  • Snigelstart och växthusro men även lite PUNK!

    Snigelstart och växthusro men även lite PUNK!

    Vissa dagar börjar med en känsla som skaver. Idag var en sådan dag. Irritationen låg som ett dis över morgonen – allt gick i snigelfart här hemma, medan klockan tickade på i vanlig takt. När det till slut blev bråttom blev jag stressad, och jag verkligen ogillar att ha ont om tid. Tyvärr verkar inte resten av familjen känna likadant.

    Medicin för själen: Plantera om i växthuset

    Nu har jag däremot tid att varva ner. Snart ska jag gå ut på altanen och plantera om alla tomat- och gurkplantor. Att hålla på med sådant är ren medicin för både kropp och själ. Det går liksom inte att stressa, utan blir ett lugnt och metodiskt arbete.

    Igår kom maken hem med vitt grus, det la vi i växthuset. Han köpte det på Byggmax. Det blev så vackert – det vita gruset mot det svarta och grå växthuset. Visst, det är bara ett växthus. Men jag vill att det ska vara en plats för odling och stillhet. Inga möbler, bara växter, ett planteringsbord och kanske – längre fram – några solcellslampor.

    Just nu handlar det om att plantera om och sätta ut i växthuset. Jag har läst att om temperaturen håller sig över 5 grader på nätterna en längre tid så ska det gå bra.

    Ensam i huset – men inte riktigt ändå

    Maken ska iväg på teamdagar med jobbet och sover inte hemma i natt. Jag är ju mörkrädd och tycker det känns obehagligt att vara själv. Men egentligen är jag inte ensam – huset är fullt av ungdomar och vår minsta. Den äldsta bor ju fortfarande hemma och sitter ofta uppe halva nätterna. Så egentligen finns det ingen anledning att känna oro.

    Det kommer nog ändå kännas lite märkligt att inte höra makens andetag bredvid mig i natt. Men det är ju bara en natt. Förr sov jag ofta borta i jobbet när jag hade jour, och maken klarade sig då. För många år sen jobbade han på annan ort och var bara hemma över helgerna – det gick det med.

    Familjesamtal, kalasplaner och en gnutta punk

    Igår somnade jag tidigt, men blev väckt av dottern som ringde – och vi pratade länge. I morse ringde sonen innan klockan slagit halv sju. Efter honom ringde dottern igen. Hon hade pratat med lillgrabben i Göteborg om Alfreds kommande kalas. Eftersom han bor så långt bort blir kalaset i helgen, även om Alfred fyller mitt i veckan. Jag tänker att jag ska fira honom både på själva födelsedagen och på kalaset.

    Sonen hade dessutom vunnit biljetter till en subkulturell festival – punk och synth. Han tyckte nog att jag och maken skulle gå. Kanske något för lillgrabben också? Det vore ju en perfekt första konsertupplevelse – om han inte redan varit på någon. Punk är alltid rätt, tänker jag.

    Punkkulturen har alltid haft en plats i mitt hjärta. Den är rå, ärlig, oborstad och ibland obekväm – men alltid sann. Punk handlar inte om att vara perfekt. Den handlar om att vara människa, högljudd eller lågmäld, men aldrig tillrättalagd. Det är något vackert i det. En påminnelse om att vi får vara precis som vi är. Kanske är det just därför jag tycker den är alltid rätt.

    Små steg mot rätt känsla

    Nu sitter jag här och väntar på att rätt känsla ska infinna sig. Men det gör den nog inte förrän jag tar de första trippande stegen själv. Det ska regna, men vad gör det? Jag har ju växthuset. Där kan jag stå i lugn och ro och plantera om. Tar jag med trädgårdsslangen så kan jag dessutom vattna allt när jag är klar.

    Tack för att du följer med i mina tankar

    Ibland börjar en dag med stress och irritation, men slutar i jordlukt, punkmusik och lite eftertanke. Det är vardagen i sin renaste form – rörig, men ändå fin.

    Tack för att du läser min blogg. Det betyder mer än du tror. Ta hand om dig, på riktigt.Malix.se

    Tack och hej.

    Lev idag just nu, igår finns inte här och kommer inte åter. I morgon det ligger där borta i framtiden. Just nu är det som gäller.
    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #växthusliv #vardagsglimtar #odlaeget #trädgårdstid #familjeliv #egenstund #punkäralltidrätt #bloggliv

  • Morgon, sol och ett halvfärdigt växthus

    En morgon, och solen lyser på himlen. Några dagar sedan började vi bygga ihop växthuset. Det står där halvfärdigt. Vinden har stoppat oss. Vi kom så långt som till nederdelen av kroppen.

    När vi skulle ställa i skivorna som ska vara fönster, blåste det på rejält. Ena sidan fick vi i, men när vi skulle sätta i andra sidan så svajade den första, och skivorna åkte ut. Det var i söndags. Det var dessutom svinkallt.

    Så kallt att vi till slut inte fick i skruvarna. Vi gav upp. Jag frös så att jag låg under täcke i en timma. .Inte ens det gjorde mig varm.

    Universum vet kanske bättre

    Idag slog det mig. Kanske är det universum som vill visa mig vägen. Vädret är som det är, och kanske vet någon där uppe vad som är bäst.

    När det väl är klart, växthuset alltså, ska jag ställa ut alla plantor där. Just nu börjar jag bli rätt less på att höra dem ropa efter större krukor och mer ljus.

    Jag vet att det är för kallt. Men jag vet också att jag förmodligen hade ställt ut dem ändå – fast jag vet. Sån är jag. Kanske är det så att Universum visar mig vägen. Universum vill att jag ska lyckas därför krånglar det till det med väder och vind som gör ett halvfärdigt växthus.

    ett halvfärdigt växthus

    Potatis, plantor och latmaskläge

    Igår köpte jag potatis att sätta i våra lådor. Men jag var hos revisorn, och när jag kom hem var jag så trött att potatisen fick ligga kvar på trappan. Tänkte att jag tar det sedan. Just det där med sedan har ännu inte blivit. Jag hoppas verkligen att sedan är idag. Kanske blir det dagens projekt.

    Jag frågade i affären om vilka blommor som tål frost, men kvinnan visste inte. Så jag köpte inga. Väntar nog en vecka till innan jag gör i ordning skottkärran med blommor. Den står och ser längtansfull ut.

    Vår i maj

    Brukar det vara så här i maj? Det känns mer som början på våren. Det blåser och är kallt.

    Björkarna är fortfarande ljusgröna och späda i färgen. Det är fortfarande vår, och försommaren har inte riktigt kommit än. Vi är fortfarande i startgroparna till värmen och den härliga solen.

    Kanske har universum räddat mina tomat- och gurkplantor från att frysa ihjäl.

    Drakfrukt och grusplaner

    Igår eftermiddag sådde jag frön till en drakfrukt. Den ska få bo i växthuset när det är klart. Kanske växer den till sig där i värmen.

    Jag har också sått olika chilisorter och purjolök. Men jag vet inte än vad jag ska sätta ut dem i. Jag vill inte odla direkt på marken.

    Golvet i växthuset ska få grus. Först tänkte vi gjuta. Men grus med vita stenar blir finare.

    Vi har redan lagt en svart ogräsduk som är som ett flätmönster. Där ska vi lägga vanligt grus och sedan vita stenar ovanpå. Jag tror det kommer bli snyggt.

    Tomaterna i krukor, solen som lyser in – det kommer bli så bra.

    Vi ska fixa vattningen också. Jag har hittat en grej på NetonNet som jag tror kan funka.

    Katten – matvägrar deluxe

    Ni vet, vi har en katt. Han blev sjuk för några månader sen och fick vara på sjukhus.

    Han är frisk nu, men han har aldrig varit särskilt förtjust i att äta. Ofta matvägrar han. Då står vi där och kokar fisk åt honom.

    De senaste tre, kanske fyra veckorna har han bara fått kokt fisk. Men han äter inte all fisk. Den billigaste frysfisken – nope. Veterinärmaten – nope.

    Igår köpte jag lite kattmat. Den första påsen åt han glatt. Den andra slickade han bara gelen från.

    Han är verkligen egen, vår lilla kung.

    ADHD och att vänta – inte min starka sida

    Att ha ADHD och vänta… inte den bästa kombon. Jag vill ju att växthuset ska bli klart nu.

    När jag börjar något så vill jag gärna bli färdig direkt. Men orken matchar inte alltid viljan.

    Och ändå – det är nåt läkande i det här med odling. Allt växer i sin takt. Inget stressar. Naturen är som den är.

    Kanske är det just det jag behöver påminnas om.

    Tack för att du tittade in

    Nej, nu får det vara nog med skrivandet. Jag måste ut i verkligheten.

    Tack för att du är här. Jag blir glad när du läser. Vi hörs igen!

    /Malix
    www.malix.se

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen den ligger där borta i framtiden.

    #växthusbygge #majväder #odlingpågår #adhdtankar #vardagsreflektioner
    #egenodling #plantorochprojekt #kattliv #malixblogg #drakfrukt

  • Att passa tider med ADHD – när en revisor och partiledardebatt krockar i hjärnan

    Vissa dagar är helt enkelt tyngre för hjärnan än andra – även om de ser ganska vanliga ut från utsidan. För dig med ADHD kan det vara just de där vardagliga grejerna som skaver mest: tider som måste passas, ändrade planer i sista stund och en hjärna som går i högvarv. I det här inlägget delar jag med mig av en sån dag – där mötet med revisorn och gårdagens partiledardebatt satte igång en hel kedja av tankar, känslor och reaktioner.

    En dag fylld av tider och stresspåslag

    Idag blev det ett lite senare inlägg än igår. Jag vaknade tidigt, men hade inte ro att skriva. Inte för att jag hade så mycket att göra – mer för att jag höll stenkoll på klockan. Först väcka lillkillen, sen hålla fokus på dagens tid: mötet med revisorn.

    För många med ADHD är tidspassning mer än bara att komma i tid – det tar mental energi hela dagen. Att ständigt dubbelkolla, planera om, vara beredd – det slukar kraft.

    När jag väl kom dit fick jag veta att jag fått en ny revisor. Jag var inställd på att träffa honom jag brukade. Istället blev det hans dotter – vilket jag absolut inte hade förberett mig på.

    Personer med ADHD har ofta svårt med plötsliga förändringar – hjärnan har redan målat upp ett ”scenario”, och när det bryts får man stresspåslag eller ett sorts mentalt kortslut.

    Nu är det klart i alla fall – deklaration och moms är fixade. En stor lättnad.

    Partiledardebatt och politiska funderingar

    Såg ni debatten igår? Jag tycker det är viktigt att följa med i politiken, och jag satt bänkad. Den nya ledaren för Centerpartiet överraskade positivt – trygg, tydlig och med koll, trots att hon är ny. Ebba däremot… hon jobbar hårt med härskartekniker. Jag blir så trött.

    Och så var det Jimmie – han som kallades ”världens sämsta nationalist”. Jag har aldrig gillat hans sätt, och både han och Lill-Uffe var fega. De vågade inte ens uttala sig om Trump eller barnbidraget.

    Men värst var kanske kommentaren om människor med NPF i samband med gängkriminalitet.

    Att koppla ADHD, autism eller andra neuropsykiatriska diagnoser till brottslighet är både okunnigt och stigmatiserande. Många med NPF kämpar redan för att bli förstådda, få rätt stöd – och för att inte stämplas.

    Nej, jag är inte en politisk blogg – men…

    Mitt hjärta är alltid rött. Jag tror på solidaritet, rättvisa och på att statens resurser ska fördelas efter behov, inte plånbok.

    Som gammal ska du inte behöva välja mellan mediciner – du ska ha råd med båda.
    Barn ska inte få mindre stöd i skolan för att vinsterna hamnar i skatteparadis.
    Och våra ungdomar – de behöver få en chans. Rätt till jobb, bostad och framtid.

    Många unga med ADHD känner sig tidigt utanför – i skolan, på arbetsmarknaden och i vuxenlivet. Att ge dem chansen att känna tillhörighet kan förändra allt.

    Avslutning:

    Det här blev ett inlägg med både vardagsstress och världspolitik – men så är det ju, när man lever med en hjärna som inte riktigt tar en sak i taget. Tack för att du läser, orkar och delar. Har du själv erfarenheter av ADHD, politik, eller bara av dagar där allt liksom skaver? Skriv gärna en kommentar – jag älskar samtal där tankar får svängrum.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #ADHDvardag #PassaTider #NPF #Partiledardebatt #MentalStress #Solidaritet #MänskligaVärden #PolitiskaTankar #MalixBlogg #Neurodiversitet #LivetMedADHD

    Ett annat inlägg om stress

  • En ny vardag – med pyjamasbyxor, ensamhet och mjuka planer

    En ny vardag – med pyjamasbyxor, ensamhet och mjuka planer

    Lovet är slut – men här hemma känns det som att vardagen inte riktigt landat än. Medan resten av familjen sticker iväg till jobb, skola och gymnasium, är jag kvar här hemma. Tjänstledig. För att lillkillen har flyttat in. En ny fas. En varm, rörig, omtumlande och fin fas.

    Att planera om – från schema till spontanitet

    Från stressiga arbetsdagar med scheman och möten till en vardag där tempot styrs av helt andra behov – det är en omställning.

    Jag är van vid att planera för jobb – tidiga pass, sena pass, möten och rutiner. Nu handlar planeringen om något helt annat. Nu är jag hemma på dagarna, och hemarbetet har blivit min vardag. Tvättkorgarna vittnar om att vi är fler hemma nu. Och ibland är det jag som får sätta fart på maskinen när gymnasieflickan har annat i tankarna. Lillkillen? Han är för liten än – så där får jag ta kommandot helt.

    Men det handlar om mer än tvätt. Det handlar om att väcka, påminna, fixa frukost, borsta tänder, se till att alla har kläder på kroppen och kommer iväg i tid. Och så allt det där andra – samtal, planering, matlagning, städning. Hela vardagslivet.

    Vården om mig – också viktig

    Men mitt i allt det där så finns jag. Jag märker att jag smyger runt här hemma i pyjamasbyxor hela dagarna. Det ska det bli ändring på. För visst vill man inte vara hon som glider omkring i mjukiskläder hela tiden?

    När familjen är iväg vill jag hitta små stunder för mig själv. Promenader ska få ta plats. För att ta hand om kroppen, andas och få in lite luft i systemet.

    När morgonbaden uteblir

    Morgonbad

    Mina härliga morgonbad får vänta ett tag. Livet ser annorlunda ut nu. Mornarna är fulla av ”borsta tänder”, ”hitta strumpor”, ”kom i tid till skolan”.

    Att bada i sjön ensam har jag lärt mig att inte göra. Jag vet att jag mår bra av promenader, men jag behöver oftast ett mål – en plats att gå till, något att upptäcka. Kanske ska jag börja gå till samma bänk varje dag, bara för att sitta där en stund?

    Jag har funderat på om mitt staffli ska få lite mer utrymme igen. Målarlusten bubblar i mig, och nu finns ju tiden. Matlagningen från grunden fortsätter, men det gjorde jag även när jag jobbade. Det är något jag gillar, det där att laga mat med omsorg.

    En bok i öronen, en katt vid fötterna

    Ofta har jag mobilen med mig. Mest för att kolla aktier – lite kuriosa så där. Men Shokz-hörlurarna är ständigt på. En berättelse i öronen gör gott. Tystnaden får gärna vara där också, men just nu trivs jag med sällskapet av en röst.

    När huset är tomt och det bara är jag och katten här – då är det nästan magiskt. Ensamheten mitt på dagen känns som lyxtid. En tid där jag inte blir avbruten om jag inte vill. En tid för reflektion och andning. Här bor stunden, just nu.

    Mjuka mål – inte måsten

    Det låter kanske som att jag har all tid i världen. Men det handlar inte om att fylla varje minut. Det handlar om att låta tiden få vara lite mjukare. Att göra saker utan att skynda.

    Det jag inte hinner idag, det får jag göra imorgon. Och det känns faktiskt helt okej.

    Jag har en liten dröm om ett växthus – ett sånt där litet glashus som man ställer mot en vägg. Jag har redan hittat platsen i trädgården. Frågan är bara om jag får ihop det? Vi får se.

    Men en sak har jag bestämt. Denna vecka ska jag bjuda mig själv på en promenad varje dag. Oavsett väder. Minst 30 minuter i friska luften. Jag behöver bara hitta ett mål med promenaderna, för jag har svårt att gå ”bara för att”.

    En ny rytm att växa i

    Så här ser mina dagar ut just nu. Lite långsammare, lite mer pågående. Jag är mitt i något nytt, och det är både fint och förvirrande. Men mest känns det… riktigt. Som att jag är där jag ska vara, just nu.

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #vardagsliv #egenreflektion #tjänstledig #morgonpromenad #mammaliv #ensamtid #egenomsorg #pyjamasbyxorochpower

  • När maskorna blir en plats att andas

    När maskorna blir en plats att andas

    Maska för maska – om envishet, stickning och ADHD

    Det är något särskilt med stickning. En rörelse som upprepar sig, maska för maska, varv efter varv. Ibland går det fel, och då får man repa upp – kanske till och med börja om från början. Och ändå fortsätter man. Kanske är det just det som gör det vilsamt. Att få lägga händerna i något som inte kräver perfektion, men som ändå belönar tålamod.

    En motrörelse till en stressig värld

    I en värld där allt ska gå fort, där resultatet ofta väger tyngre än processen, är stickningen som en mjuk motrörelse. En plats där jag får vara långsam. Och i varje maska – en liten tröst. Ett andetag. En påminnelse om att det är okej att börja om. Hur många gånger som helst.

    Upprepningar, tålamod och en kofta som vägrar bli klar

    Det kan jag verkligen säga – jag har börjat om. Flera gånger. Hela arbetet jag stickade igår repades upp för att jag inte var helt nöjd. Tankarna gick direkt till: ge upp, börja med något nytt istället. Men nej. Jag vet inte hur många gånger jag repat upp, men det ska bli en kofta av detta. Oavsett vad.

    Jag brukar lägga undan och starta nya projekt. Men något är annorlunda nu. Kanske är det envisheten. Kanske har jag blivit mer vuxen – eller mer motiverad av att faktiskt lära mig konsten att sticka patent.

    Envishet, resultat och ADHD – en oslagbar (och ibland frustrerande) kombo

    Envishet kan vara både en superkraft och en bromskloss när man lever med ADHD. För mig har den ofta dykt upp när något måste gå, trots att hela kroppen skriker att ge upp. Men med ADHD kommer också en rastlöshet. Det finns en inre röst som gärna vill börja om. Den vill hitta något nytt och undvika allt som känns segt. Just därför blir envisheten så värdefull – när den lyckas ta plats.

    Att hålla fast vid ett projekt, som den här koftan, trots alla upprepningar, är inte bara envishet. Det är ett val att stanna kvar i processen – inte för att jag måste, utan för att jag vill. Resultatet blir viktigt, men resan dit blir ännu viktigare. För varje varv lär jag mig mer. För varje misstag växer tålamodet. Och kanske är det just här ADHD:n och envisheten möts. I det där mellanrummet där viljan att skapa något och frustrationen över att det tar tid krockar – och jag ändå fortsätter.

    Att lära sig genom att misslyckas

    Min man ställde en fråga: Vet du vad som definierar idioti? Jag skakade på huvudet. Han svarade: Att göra samma sak gång på gång och förvänta sig ett annat resultat.

    Men jag gör inte exakt samma sak. Jag gör om – och jag lär. Varje gång. Jag justerar, blir mer noggrann, ser nya detaljer. Patentstickning kräver något annat än vanlig stickning. När jag gör fel vet jag inte hur jag ska rätta till det, inte ännu. Därför är målet att inte göra fel. Och även om jag tappat räkningen på antalet upprepningar – så vägrar jag ge upp.

    Kreativitet vid neurodivergent – min plats för vila

    För mig är kreativiteten inte bara något jag gör – det är ett sätt att andas. Med ADHD fungerar hjärnan lite annorlunda. Tankarna springer snabbt, känslorna är intensiva, och fokus kan skifta innan jag hunnit blinka. Men just där, i det snabba och intensiva, föds också något fint. En kreativ kraft. Ett behov av att uttrycka, skapa, förstå.

    Stickningen blir min paus. Där får jag vara långsam, metodisk, och helt närvarande. Det är som att hjärnan får vila i en rörelse som upprepar sig – maska för maska, varv för varv. Att vara kreativ när man är neurodivergent kan vara kaotiskt ibland, men det är också där envisheten, passionen och nyfikenheten bor. Och det är kanske därför jag inte ger upp. Jag vill förstå. Jag vill lära mig. Har viljan att skapa, om och om igen.

    Det är bara att fortsätta

    Jag vet att jag ska fixa det. Det bara är så. Envisheten är mitt förnamn just nu. Och i varje maska finns inte bara garn, utan lärande, tålamod, acceptans och en gnutta självläkning.

    Slutord

    Stickningen blir för mig mer än ett hantverk. Det är en form av återhämtning, ett stilla fokus och en liten seger för varje varv. Och kanske – bara kanske – är det här ett av alla sätt mitt neurodivergenta sinne hittar ro i kaoset. Ett projekt där jag tillåter mig att börja om. Så många gånger det behövs.

    Vill passa på att tacka för att du läser min blogg malix.se. Ha en härlig dag och ta hand om dig. DU är värd det!

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.

    #StickningOchADHD #Patentstickning #Envishet #Återhämtning #Neurodivergens #KreativitetMedADHD #Stickinspiration #MaskaFörMaska #StickningSomTerapi

  • Glad Påsk – med regndroppar, äggjakt och stickning

    Glad Påsk – med regndroppar, äggjakt och stickning

    Stickning i stillhet

    Jag vaknade tidigt och satte mig direkt med stickningen. Nu tror jag – för kanske femtonde gången – att jag har klurat ut mönstret. Garnet börjar ta slut, men nytt är på väg. Tyvärr kommer det nog dröja en vecka innan det kommer fram, med tanke på helgdagarna.

    Påskäggjakt i byn

    Vid sju väckte jag lillkillen. Det är nämligen äggjakt nere i centrum, arrangerad av ICA här i byn. Han ville inte riktigt gå upp, men innan klockan slog åtta var han igång och nu springer han runt i regnet och letar efter det där gyllene ägget. Om han hittar det väntar ett kilo godis!

    Jag får nog svälja min bojkott av ICA för en stund – det här är viktigare. Påskägg får han ju ändå här hemma också. Ungdomarnas ägg är redan gömda, men nej, jag tänker inte avslöja var.

    Blom klockor och farmors ord

    En särskild glädje just nu är en av blommorna jag fick av grannen i höstas. Hon kom över med två omplanterade växter, och jag har gjort mitt bästa för att de ska överleva. Det verkar som att det lyckats!

    blommor med kärlek

    Den ena blomman har slagit ut i en underbar rosa klocka, så skör och vacker. Farmor brukade säga att blommor som ges med kärlek överlever. Grannen berättade också att hon planterat dem med just kärlek – kanske är det inte alls min omsorg som hållit dem vid liv, utan den omtanken de planterades med? Det är en vacker tanke, tycker jag.

    En stillsam påsk

    Idag kommer två av våra barnbarn hit för att hämta sina påskägg. Ett ägg ska vi lämna bort – Alfreds. Han ville fira påsk bara med sin mamma i år, utan massa andra människor. Det respekterar vi såklart.

    Själva har vi skalat av påsken. Det var ju inte länge sedan jul, så här blir det bara lite påskägg och kanske en god efterrätt efter maten. Inget extra, ingen stress – bara ledighet och lugn.

    Vi hade först tänkt oss en tur med husbilen, men regnet gör att vi stannar hemma. Det känns faktiskt ganska skönt. Bättre att vara inne och gå ut mellan dropparna än att ge sig ut i det här vädret.

    Husbilen får vänta

    Kanske låter jag bortskämd nu – det är ju inte alla som har en husbil eller ens möjligheten att välja. Men jag får väl vara det lite då. Jag trivs hemma när regnet smattrar mot rutorna och vi får umgås i lugn och ro.

    Slutord

    Påsken får vara stilla och enkel, fylld av stickning, regndroppar och glädjen i ett blommande fönster. Kanske blir det en liten husbilstur när solen tittar fram igen. Till dess – njut av påsken, på ditt sätt.

    Att fira påsk i husbilen Lvl^2

    Alfred och hans intresse för djur

    Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu är det som gäller.


    #GladPåsk #Äggjakt #Stickning #Barnbarn #Påskfirande #Husbilsliv #BlommorMedKärlek #Vardagsglädje #MalixBlogg

Fler inlägg