This post is about a sunflower with a twin soul, a blogger in pain – and the quiet joy of being found again. It’s also a heartfelt thank you to you, the reader. And a gentle reminder of why I write.
The sunflower that became two – and those of you who find your way here
We have a sunflower at home. It has a twin. Or maybe it’s two growing from one. You decide. I’ve never seen anything like it, and I love that sunflower. To me, it’s unique.
Unique – just like you who are reading this. Every day, I’m amazed that you keep coming back. It means the world to me.
When readers become like a circle of friends
Sometimes I wonder: Why do you stay? Why do you keep returning, day after day?
It feels like the number of readers has become a kind of friendship circle. A quiet community – even though I don’t know your names or who you are. Still, I feel it. Like a warm presence.
When SSL issues feel like a silence
The blog hasn’t been secure lately. Because of SSL issues, the site showed warnings – and I saw the numbers drop. Yesterday, barely anyone clicked in. And today, nothing much until 3 PM.
But I wrote a post anyway. And suddenly… there you were again.
If only you knew how happy that made me.
I thought it was over – for real. Just like that time last month, when the whole site went down. But you came back.
Thank you for reading – even the small things
Thank you. From the heart. Thank you for coming here.
I don’t always write about important things. Sometimes I don’t even know why I write. But I keep going. Because it helps me feel. Because I often don’t know what I think until I’ve written it down.
I used to believe you had to write about something important to be read. Now I know better. It’s not what I write that matters – it’s that I write. And that you read.
Right now – here, with pain and gratitude
I’m sitting under the awning, outside our motorhome. The air is warm, and the campground is full of people. I haven’t moved around much today – my osteoarthritis is flaring up, and the pain is intense. Just short walks – to the bathroom, to refill water bottles.
I haven’t even dipped into the pool today. But maybe tomorrow. A cooling swim would be nice.
The sunflower as a symbol
The sunflower stretches toward the light – whether it stands alone or grows in twos. Maybe we humans are the same. We grow best when we’re allowed to be unique – and still stand beside someone.
That’s how I see you. As a silent, living connection.
And then I saw you…
I only logged in to see if anyone had found their way back. And there you were – visits from Keaaudhil and many others. You made my afternoon so much better.
So thank you. For being here.
Reflection
I don’t write to know – I write to understand. And sometimes – not to feel so alone.
This blog has become my reflector. Or maybe just someone I write to…
That you are here means more than you know. Maybe you’re carrying something too. We don’t always have to know what. It’s enough that we pause – together.
Yesterday has already gone to rest in history. Tomorrow waits further ahead. But right now – this is where life is happening. – Carina Ikonen Nilsson
Yesterday has already gone to rest in history. Tomorrow waits further ahead. But right now – this is where life is happening.
Do you also have something in your everyday life that makes you pause and feel grateful? Do you ever feel like a sunflower with a twin soul?
Support my writing
If you’d like to support my writing and this blog, you can do so via PayPal: paypal.me
This post is about a technical issue that suddenly got fixed, about the curiosity that drives me – and about camping experiences that have changed. It’s a story about listening to your gut, claiming your space in your own story, and sometimes simply letting go of what no longer feels right.
Did you read the post I wrote about the KonMari method? I shared it yesterday, but the SSL issue got in the way. Here’s the link to the post.
Me and My Stubbornness – and Maybe a Bit of AI
Yes! It’s working again. The SSL certificate is finally in place, and the site is secure. Whether it was Loopia who solved it or me – with some early morning energy and the help of AI – I honestly don’t know. I tinkered and tested, curious as I am. And suddenly… it worked.
No one from Loopia has called me back yet, even though they promised. But that doesn’t matter – now it’s secure, and I’m happy.
The ADHD Gene That Won’t Give Up
I think it was my ADHD gene kicking in. That stubbornness. I don’t give up when something feels like it should be fixable. And sometimes, yes – it actually is.
Thank you, curiosity. Thank you, restlessness. Thank you, the drive to understand even when I don’t fully know what I’m doing.
One Last Time in Vallersvik?
This morning we woke up at Vallersvik Camping. We’ve gone there every year, but now… no. I think this was the last time.
It felt like motorhomes are no longer welcome there. We asked for a spot down by the water – where we usually camp. But apparently, that’s now only for caravans. We were sent up to the top of the campsite. Tight space, no room, no charm.
The first pitch we got was so small we didn’t even fit. We had to switch, but the new one wasn’t much better. We barely had room for the awning – and the clouds above were heavy with the promise of rain.
Higher Prices and Less Hospitality
The campsite has raised its prices significantly. But the service hasn’t followed suit. The toilets and showers are far from high standard, and the staff we met yesterday were not accommodating. Which one might expect at this price level.
The sea, of course, is still there. But that’s not thanks to the campsite.
Honestly, seasonal campers should be placed higher up – it’s us short-term visitors who pay more. And we want to feel welcome. That sense of welcome was missing – and we heard the same from other guests.
Goodbye Vallersvik – Hello Trollhättan
We left early this morning. Now we’re at Stenröset Camping in Trollhättan. There’s plenty of space, a large motorhome pitch, and access to a pool. The little guy loves pools – so we’ll soon be swimming. I’m about to change and jump in.
Yesterday, though… the sea was magical. The waves crashed around us, foamy and wild. No jellyfish, over 20°C – and a feeling of freedom in every breath.
But sometimes, you choose what works best for everyone. And right now, that’s here – with sunshine, a waiting pool, and enough room to breathe.
Closing Words
Some places change. Others grow. I’m taking the memory of the waves’ power with me – but I’m leaving Vallersvik behind. Maybe for good.
AHA
I’m not looking for perfection. I’m looking for a place to stand still. And sometimes, that means leaving something behind – to find your way home somewhere else – in yourself, in the present, in new waters.
Maybe it’s exactly when you let go of how things used to be that something new can show up. Stenröset isn’t new, really – here, you know what you get. The facilities are clean, the staff is friendly, and the welcome is real – even if you arrive with a motorhome. Here, everything is just as it should be.
Yesterday has already settled into history. Tomorrow waits further ahead. But right now – this is the moment we live and breathe in. – Carina Ikonen Nilsson
Det här inlägget handlar om hemkomstens stillhet, om små vardagsäventyr, om att låta bären ta plats i köket och drömmar få ta plats i tanken. En doft av vinbärssaft, ett klick marmelad – och känslan av att vara precis där man ska.
Vi kom hem igår
Men innan vi rullade in på uppfarten med LVL^2 tog vi en sväng förbi Fribo i Sollebrunn. Där har vi köpt både vagnar och bilar tidigare. Nu var det bara för att titta – och det var vi tydliga med, även om den trevlige säljaren gärna ville sälja en husbil till.
Efter Fribo blev det en sväng till Dollarstore – men tyvärr var silverdukarna slut. Biltema däremot… ja, dom har allt – utom bildelar och silverdukar, verkar det som. Men jag hittade tyglådor som ska få ordning på våra kläder i husbilen. Tanken är att ha dem snyggt ihopvikta under en av sängarna. Då blir det lätt att hitta dem. Det känns mer hemma. Fast jag har inte kläderna under sängen här hemma. Det är under sängarna som skåpen är större och nästintill outnyttjade. De är mer outnyttjade och det känns som om vi bara kastat in saker där för att det finns där. Nej nu ska syndaren i mig vakna till liv och bli lite mera ordningsam.
När vardagen möter bärlycka
Väl hemma hade stora sonen plockat vinbär från vår buske. När maken lagade mat, så fixade jag i trädgården och bland blommorna här inne. Dom var väldigt törstiga. Efter maten kokade jag saft – och den blev riktigt god. Jag är ju en liten snålfia, så det som blev kvar i silduken förvandlades till marmelad, som jag tror kommer gifta sig perfekt med brieost.
Jag har även plockat in tomater från växthuset.
Recept: Svartvinbärssaft & marmelad
Ingredienser (ca 1 liter färdig saft)
1 kg svarta vinbär (jag använde 2,5 kg)
5 dl vatten
6–7 dl strösocker per liter avrunnen saft
Utrustning:
Stor kastrull
Silduk eller finmaskig sil
Flaskor/burkar med tätslutande lock
(Ev. natriumbensoat)
Så här gör du saften:
Rensa bären – plocka bort blad och dåliga bär, men snoppa behöver du inte.
Koka upp med vatten – sjud i 10–15 min tills bären spruckit.
Sila – låt rinna av genom silduk. Pressa ej om du vill ha klar saft.
Mät saften & koka med socker – ca 6–7 dl socker per liter saft.
Skumma av – ta bort skummet från ytan.
Häll upp hett – i varma, rena flaskor. På med lock direkt.
Marmelad på bärmassan:
Bärmassan silade jag av och kokade upp igen med socker tills den tjocknade till marmelad. Hällde upp i burkar – och kommer även frysa ner i småportioner. Perfekt till ostbrickan!
Tips: Behöver man konserveringsmedel?
Nej, inte om du:
Fryser saften
Häller den het på steriliserade flaskor
Pastöriserar (80°C i 20 min)
Ja, om du:
Vill förvara den i rumstemperatur länge
Inte fryser in den → Då kan du använda natriumbensoat (1 krm/liter)
Jag valde att frysa saften – jag vill undvika tillsatser i maten.
Och vardagen fortsätter…
Trots att det var underbart ute med vår lilla LVL^2, så var det också skönt att komma hem. Min egen säng. Min dusch. Maken tog tvättmaskinerna medan jag kokade bär. Idag väntar två maskiner till. Jag ska bara se väderappen. Därefter bestämmer jag om de ska hängas ute eller inne. Eller väntar självklart är dom redan på gång.
En tur till skogen ska till idag kanske vi får se om våra svampställen finns kvar och lite natur är aldrig fel.
Önskar dig en riktigt fin dag
Reflektion – mellan raderna
Det här inlägget berättar om små skiften: från husbil till hemmaliv, från tittande till kokande, från tygboxar till bärbuskar. Ibland är det så skönt att bara göra helt vanliga saker här hemma det blir som små skatter och blir möjligheter i det lilla. Jag både drömmer och gör – och hittar mening i vardagens rörelser. Mellan krukvattning och marmeladkok gömmer sig tacksamhet, mysigheter och görande som hela insidan. även om jag inte tänker på det under stunderna av görande.
Vad gör du med dina bär i år?
Har du hittat något sätt att få ordning i husbilens skåp? Tips tas tacksamt emot.
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. Just nu kan jag njuta av min svartvinbärssaft. -Carina Ikonen Nilsson
This post was meant to be about gratitude, but the words took a detour through ADHD, blog categories, and a quiet sunrise. Sometimes, all you can do is follow where the words want to go.
Sunrise and Sleeplessness
This morning, I witnessed a sunrise. Sure, I often wake up early – but today it was very early. I don’t sleep well here in the camper, and I miss my bed at home. Writing that makes me feel ungrateful. Not everyone has a camper to sleep badly in. I try to remind myself to be thankful – for the freedom, the quiet, and the fact that we can go wherever we want, whenever we want.
Next Trip Already Planned
Yesterday, my husband started planning our next little trip. It’s already happening this Thursday – a visit to Borås Zoo with Alfred, his mom, and her partner. They’ll go for the day, but we’ll bring the camper and maybe stay longer. I think he’s planning something bigger, but first stop: Borås.
Structure, Blogging and ADHD – A Tangle Searching for Order
Yesterday I sat here, tinkering with my blog. Trying to organize it. I’ve started adding categories to make it easier to navigate. Old posts from 2009 to 2013 are now in their own group – like a little time capsule. Some posts are treasures, others… well. But I won’t delete them. I’m trying to see them with kind eyes – and I hope you will too.
Structuring a blog when you have ADHD isn’t exactly smooth sailing. For me, it’s like trying to clean a room while someone keeps moving the furniture around in my head. ADHD affects focus, impulse control, time management, and staying power. Starting is easy – finishing, not so much. And the “red thread”? More like a yarn tangle.
Still – this blog has shown my persistence. I’ve written for so many years, about so many things. Maybe my ADHD shows up here too: I follow impulses, the words come fast, I jump between topics. But I keep going. That is a kind of structure. Maybe not the traditional kind, but mine. With AI’s help, I can now make more sense of it – even if it still means hours of staring confusedly at the screen.
ADHD in Everyday Life: ADHD affects executive function – planning, impulse control, emotional regulation – but it also brings creativity, intense focus (sometimes), and rich emotional depth. For many, including me, it’s not just a diagnosis. It’s a way of being in the world.
Heading Home – and Longing for Coffee
Today, we’re heading back home. Time to pack up, unpack the camper, do laundry, and check in on the greenhouse and my little garden. I’m looking forward to sitting under the pavilion and writing there instead of under our camper’s awning.
And the coffee. Oh, how I miss my coffee machine. Out here, it’s just regular drip coffee – even if I grind the beans myself. It’s not the same. Sure, I can froth the milk even in the camper – but who has the energy for that first thing in the morning? It’s a plain cup with a bit of milk. Nothing like the real deal at home.
Callouts – let me ask you…
Do you struggle with creating structure in your everyday life – especially with ADHD? What does gratitude mean to you, especially on days when everything feels off? Have you ever read your old writing with kind eyes?
Reflection
Sometimes it’s all a bit much. Gratitude that rubs against exhaustion. Longing for my bed and my coffee machine. But also – a sunrise I would have missed if I’d been sleeping deeply. It hits me that life doesn’t have to be either-or. Maybe it gets to be both. Maybe, somewhere in the middle of all the mess, that’s where I’m most myself.
Yesterday already rests in the pages of history. Tomorrow waits somewhere down the road. But right now – this is where life happens. – Carina Ikonen Nilsson
Support my writing
If you’d like to support my writing and blogging, you can do so here: paypal.me
Det här inlägget började som en tanke om tacksamhet, men tog en liten sväng via ADHD, struktur och en soluppgång. Orden ville gå sin egen väg – och jag följde med.
Soluppgång och sömnlöshet
Idag var jag med om en soluppgång. Jo, jag vaknar ofta tidigt – men idag var det väldigt tidigt. Jag sover dåligt här i husbilen, längtar till min säng hemma. Samtidigt som jag skriver det känner jag mig otacksam. Alla har inte en husbil att sova dåligt i. Jag borde vara tacksam över att vi har möjligheten att åka ut när vi vill, njuta av friheten och lugnet som bor här i vår bil.
Nästa resa är redan planerad
Igår planerade maken nästa resa. Den ska ske redan på torsdag. Det blir till Borås Djurpark om det vill sig väl. Vi ska åka dit med Alfred och hans mamma med sambo. Dom åker över dagen – vi tar husbilen. Jag tror maken planerar något längre. Första stoppet: Borås.
Struktur, blogg och ADHD – ett virrvarr som söker ordning
Igår satt jag här och grejade med bloggen. Jag försöker strukturera upp den, lägga in kategorier som gör det enklare att hitta. Gamla inlägg från 2009 till 2013 får en egen kategori. En slags tidskapsel. Vissa texter är skatter, andra… nja. Men jag vill inte radera dem. Jag försöker ha vänliga glasögon när jag läser – och hoppas du också har det.
Att strukturera en blogg när man har ADHD – det är inte helt enkelt. För mig är det som att försöka städa ett rum samtidigt som någon hela tiden byter plats på möblerna i huvudet. ADHD innebär att fokus kan vara glasklart ena stunden och helt borta nästa. Att börja är lätt – att avsluta, betydligt svårare. Och röd tråd? Ja, den är oftast mer som ett garnnystan.
Men vet du – här på bloggen har jag ändå varit uthållig. Jag har skrivit i så många år, om så mycket. Kanske är det så att mitt sätt att ha ADHD också visar sig här: jag följer impulsen, orden kommer snabbt, jag hoppar mellan ämnen. Men jag fortsätter. Och det är också en sorts uthållighet. Det är kanske inte struktur i vanlig mening, men det är min struktur. Och med hjälp av AI får jag lite bättre överblick – även om det ibland blir många timmar med förvirrad stirrning på skärmen.
ADHD-fakta i vardagen: ADHD påverkar förmågan till planering, impulskontroll, tidsuppfattning och uthållighet. Men det påverkar också kreativitet, associationsförmåga och intensitet i känslor. För många – inklusive mig – är det inte bara en diagnos. Det är ett sätt att vara i världen.
Hemåt – och kaffemaskinen
Idag åker vi hem. Packa ihop, packa ur bilen, tvätta kläder och kolla växthuset och planteringarna. Hemma väntar kaffemaskinen. Här i husbilen blir det bryggkaffe – visst, bönor jag malt själv – men ändå inte samma sak. Jag kan skumma mjölken här också, men ärligt, vem orkar det på morgonen? Det blir en vanlig kopp med lite mjölk. Hemma smakar kaffet mer… ja, hemma.
Callouts till dig som läser
Har du också svårt att skapa struktur i din vardag – särskilt med ADHD i bilden? Vad betyder tacksamhet för dig – även de dagar då allt skaver? Har du läst dina gamla texter med vänliga glasögon någon gång?
Reflektion
Det är mycket på en gång ibland. Tacksamhet som skaver. Längtan efter sängen och kaffemaskinen där hemma. Men också en soluppgång jag aldrig hade fått om jag sovit djupt. Det slår mig att livet inte alltid behöver vara antingen eller. Kanske får det vara både och. Kanske är det där – mitt i spretigheten – som jag är mest jag.
Slutord
Gårdagen har redan lagt sig till ro i historien, morgondagen väntar längre fram. Men just nu – det är här livet händer. – Carina Ikonen Nilsson
Stötta mitt skrivande
Vill du stötta mitt fortsatta skrivande och bloggande? Här kan du göra det: paypal.me
bland talar drömmarna till oss på ett sätt som stannar kvar långt in på morgonen. Den här helgen vaknade jag tidigt – bara katten och jag vakna – och med en dröm som kändes både sorglig och tänkvärd. En dröm om en husbil utan innehåll, som satte igång en lavin av tankar om livets skal, tomrum och mening. I detta inlägg reflekterar jag över vad drömmar säger, vad ADHD gör med tiden och hur små frön kan växa – både i jorden och inom oss.
Morgonstund med Findus och tankar som dröjer sig kvar
Idag får det bli ett morgoninlägg. Hela huset sover, förutom jag och katten. Fast Findus, han har redan varit ute på sin lilla morgonpromenad, så snart somnar han nog om. Det är något speciellt med helgmorgnar, även om jag inte jobbar just nu. Helgen betyder ändå något – att slippa klockan, att slippa hålla tid. Nu är det jag och datorn, och just det älskar jag.
En dröm om ett tomt skal
Inatt drömde jag något otäckt. Vi bytte husbil, men glömde att flytta över våra saker från den gamla. I drömmen kändes det sorgligt – allt vårt, alla våra minnen, var nu någon annans. Vi hade bara ett skal. Vad ville drömmen säga?
Handlar det om att leva utan innehåll? Eller kanske om behovet att skala av? Kanske är det så att tomheten inte är farlig utan snarare en plats där nytt kan få växa. Men samtidigt känns det skrämmande – ett tomt skal utan innehåll. Som om det också säger något om relationer, om livet, om nuet.
ADHD och tankens galopp
Med ADHD kan en tanke lätt galoppera iväg. Jag vet att det ”bara” var en dröm, men ändå fortsätter tankarna mala. Det är som om kroppen och hjärnan jobbar på olika frekvens – jag säger till mig själv att det inte är verkligt, men känslan stannar ändå kvar. Det är ett av ADHD:ns kännetecken för mig – att inte kunna släppa när något känns.
Egna bubblor och gemensamma mötesplatser
Jag och maken gör inte allt tillsammans. Jag har mina projekt – ritpapper, måleri, film och stickning. Han har sin sport, sina hästar och sin dator. Det betyder inte att vi är frånkopplade, tvärtom. Vi möts i trädgården, på tur med vår Lvl^2, eller över kaffet. Men vi låter varandra få våra egna bubblor, våra egna rum. Det är frihet – inte ensamhet. Kanske är det just det som gör att vi håller.
Maken har även sitt intresse för fotografering fast där möts vi inte för att jag fotar utan mera för att det finns stunder där han hittar något han vill fota och där stannar allt upp för att han just i stunden ska ta det där just det där fotot. Här är ett sådant fotografi just i stunden foto.
Drömtydning och dagens avokado
Kanske handlar drömmen om gårdagen. Vi gick in i en djuraffär för att hitta extravagant kattmat till Findus – men butiken var bara ett tomt skal. Inget fanns där som inte också finns i en vanlig matbutik, bara till högre pris. Eller kanske var det avokadon jag köpte: sju stycken – och fem av dem var svarta inuti. Ett skal, men inuti: ruttet.
Och kanske var det just det drömmen visade. Inte en spegling av mitt inre, utan av något annat – av besvikelsen, av något som såg fint ut utanpå men inte höll på insidan.
Frön av framtid
Trots mulet väder ska jag sätta frön idag. Jag har tänkt odla ett citronträd från frö. Det känns spännande – att få se något växa från början, istället för att köpa något färdigt. Min mamma tog hand om ett clementinträd som min dotter odlade från kärna. Det växte sig stort, nästan för stort för att ha inomhus till slut. Jag minns inte om det någonsin gav frukt, men det levde i flera år – ett träd som bar tre generationers omsorg i sig. Ett sånt träd vill jag också ha.
Avslutning – Skal, frön och plats för livet
Kanske är det inte farligt med skal, inte ens med tomhet. Kanske är det bara utrymme för något nytt att få växa. Drömmar kan förvirra, men de kan också visa oss något vi behöver se – om det så är ett citronfrö, ett förhållande i balans, eller att Findus är nöjd bara han får sin morgonrunda. Idag ger jag mig själv tid att landa, odla, tänka och kanske bara vara.
Du får ha en härlig söndag och ta hand om dig. Tack för att du besöker min blogg malix.se
Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.
Tidigt i morse bestämde jag mig för att åka till havet, Jag ringde min bror och frågade om hans lilla dotter ville följa med och bada. Det ville hon, bada det gjorde hon. När jag sa att nu får vi nog gå upp för annars blir du för kall. Så skulle hon sitta i solen och värma sig. Tror det tog tre sekunder, sedan hade hon tråkigt. Hon började plocka stenar som sedan blev tråkigt och sedan ville hon ringa pappa. Hon ville däremellan åka hem för hon var hungrig sa hon. Hon ringde sin pappa och efter det ville hon bada igen. Den lilla loppan rörde på sig, det var inte en sekund i att sitta och bara njuta av solen inte. Det var en trevlig dag på stranden. Jag har blev ju introducerad för ett år sedan av denna fina badplats. Visst inte är det Lerkil eller badplatserna neråt landen men den påminner lite grann om det i alla fall, den duger liksom.
Nu på kvällen åkte vi till Uddevalla Kalaset. Mäbe spelade på stora scenen. Innan han och bandet skulle upp så var det sådan där breakdancetävling. Ungdomar som dansade emot varandra till sådan där vet inte vad det heter musik, men bra vart det. De va helt grymma ungdomarna som dansade.
Kolla in hur han står på sina händer, och kolla de som är domare deras miner.
De två som vann den stora prissumman asså grymma är bara ett förnamn. Om de fortsätter kommer det vara något man pratar om i framtiden. Visste inte att man ens kunde röra kroppen så som dessa grabbar rörde sig.
Dessa två var vinnarna
Efter dansarna kom då Mäbe. Så bra, blir aldrig besviken, Dom levererar som alltid.
Sedan var dom där dom där som spelar så det gör nästan ont i kroppen av takten och ljuden. Mäbe och hans gäng. Asså han är värd att ses då är han som bäst Mäbe. Men det funkar allt att bara lyssna på också. Texterna är grymma. Värda att läsa som poesi. Dom har alltid en mening, de har ett eget språk som säger saker till mig när jag lyssnar. Mäbe är en bra till och med Grym textförfattare.
Det är Nya band medlemmar Kent och gänget va bra dom med, men de här nya killarna är nog snäppet bättre i alla fall Gitarristen han vet hur en gitarr kan låta.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar inget att göra med. Morgondagen kommer först i morgon den påverkar vi idag. Just nu gäller….
Just nu sitter jag och skriver medans jag och maken åker vår lilla Buster. Vi ska ut och ställ-plats-campa ute på Orust. Jag vet egentligen inte om jag ska tipsa om boken jag läser just nu. För min impulsiva sida säger kanske dumt då Impulsiva människor kanske mera behöver eftertänkstankarna för att inte rusa ut och göra för att man kan. Samtidigt så känner jag ju mera jag lyssnar på min bok att ja, men det här känns rätt i magen. Nu har jag inte de problem som de pratar om i boken. För jag kan gå upp ur sängen. Jag gör oftare det jag tänker än många. Men även jag nu på senare år har fått de där mera hindrande tankarna, som gör att jag inte gör.
Nåja, jag vill tipsa om boken för när jag tänker tillbaka på stunder där jag utan att veta använt mig av 5 4 3 2 1 så har det för det mesta kanske inte blivit bra men någon form av resultat har jag fått. 5 4 3 2 1 handlar om att man ska göra något åt sina första tankar utan att känna in om ifall att tänk om. Det handlar om att man ska ge den där första tanken en chans att göra. Till exempel du ser någon som du känner att du skulle vilja prata med. Då är det 5 4 3 2 1 vid ett har du redan börjat gå framåt och i nästa sekund är du i samtal med den där personen som du känner att du skulle vilja ha ett samtal med. Det värsta som kan hända är att denna inte vill prata med dig. Men vad gör det? Du gav dig själv en chans. Det där intressanta jobbet du just tittat på 5 4 3 2 1 du har redan klickat iväg ditt CV under de sekunderna som du annars hade vältrat dig i de där tankarna som, men jag har inte, jag får det inte mm. Det vet du inte och innan de tankarna kommer ligger ditt CV redan i mailkorgen hos den önskade framtida Arbetsgivaren.
Läs boken! Jag rekommenderar den varmt. 5 4 3 2 1 Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller och just nu kan du använda dig av 5 4 3 2 1
Har haft problem med min blogg den senaste veckan. Loopia som är mitt webbhotel är grymma på att vara till hjälp. Det hela började med att jag ville lägga in min blogg Malix campingblog i mitt konto på Loopia. För det ville dom ha en kostnad på 1000 kronor om dom skulle hjälpa mig. Då ryckte snålcarina fram och tänkte nej det vill jag inte betala. Det fixar jag själv. Hmm det gjorde jag inte. Utan allt bara försvann. Loopia fixade till och allt blev som vanligt som innan jag ställde till det. Förutom att min blog endast publicerar mina inlägg när den själv vill. I aktivitetsfältet stod det även har kanske även gjort innan jag började göra om saker, att min blogg inte var säker. Vilket jag nu fixat till genom att köpa något som heter SSL.
SSL köpte jag hos Loopia, sidan min blev säker och mitt företagskonto blev av med några hundralappar. Just SSL grejen säger mig: att de som jobbar på Loopia har ett tålamod inte av denna värld. I gatan vad dom är grymma på bemötande. Jag som till och med kände mig otrevlig när jag i omgångar pratade med dom,ändå var dom under våra samtal urtrevliga och bara hjälpte till att få det att fungera.
Eftersom bloggen bara väljer att publicera ibland så har vi haft mailkontakt många mail under denna vecka. Loopia jo du Loopia dom levererar och kan det där med bemötande. Dom ger inte upp fast jag är rätt så ointerligent till och med dumpåriktigt när det krånglar det här med bloggen. Dom skickar mail på mial, som visa mig vad sin händer, kan du ta en skärmdump, dom ger inte upp, dom är så hjälpsamma att mera skulle inte kunna gå att vara hjälpsamma. Hade jag jobbat där och haft mig som kund så hade jag berättat för mig att om du nu inte kan så lägg av, sluta skriv och lämna detta utrymme och tid till någon som kan.
Loopia och dess personal. Kan bara varmt rekommendera dom är bara bäst på att möta mig i mina behov av datakunskaper.
Tack Loopias Personal på supporten Ni är grymma på att vara trevliga och bemöta mig i min okunskap. Ni ger inte upp, ni står ut med min okunskap och gör mig klokare även om jag inte i stunden inser det.
När jag är ute och föreläser så pratar jag om energi. Jag brukar likna det med Biopower och att jag har en längre bromssträcka. Biopower handlar om att jag snabbt får energi om det finns intresse för det jag gör. Då tänker jag inte efter, hinner inte med att komma på att jag ska hushålla med min energi. Det är en snabbtändande energi som brinner upp fort. Oftast är energin billigare och en motorn kräver mera av den där billigare så man behöver tanka oftare.
Alla tappar har inte heller just den energin. dessutom behöver motorn in på service oftare om du har en sådan bil. Lite så är det för mig med. Servicen på verkstad är ju oljebyte mm. Servicen av mig handlar om att bara ligga på soffan kolla film och göra inget alls. Eller göra det ytterst nödvändiga.
Bromssträckan handlar om att oftast går jag all in, när jag är på jobbet. Hinner inte med att sortera mina tankar och känslor, när jag lämnar in nycklarna i vårt nyckelskåp så går jag fortfarande på högvarv. Har det då hänt något på jobbet så är hjärnan mera i högvarv än vanligt. Tankarna slutar inte snurra och jag är på jobbet även hemma. Har svårt att koppla av, känner massvis med känslor som egentligen är jobb känslor. Ledigheten kan vara i tre dagar, men de första två dagarna går åt till att ladda ner och vila. Den tredje dagen blir att ladda upp inför jobbet igen och min energi är inte fulltankad. Jobbdagen är energin på kanske 75 % brinner upp igen.Går hem, där 25 % kanske är kvar. Sover dåligt hinner tanka upp mig till 50% . Går till jobbet igen ger mera än jag har, går hem är helt slut och tom på allt va kraft är. Det är tur att jag har ett jobb där jag jobbar två till tre dagar för hur skulle jag annars fungera?
Sedan tänker jag så här. Barnen som går i skolan varje dag. kommer hem helt tomma på energi. Har saker att göra hemma. Sover dåligt, går till skolan ger energi, tomma på energi, i fem dagar. Inte konstigt att dessa barn gömmer sig bakom en dator och lever sina liv i sina hjältar, de skapar i sina spel. Till och med i wow behöver hjältarna ibland sova. Hur det är i fortnite vet jag inte.
Men det är inte konstigt att dessa ungdomar som är lite lika mig. Lever sina liv via en dator, där de kan umgås när de orkar umgås. Där de bestämmer själva vad som ska hända och ske. Där de styr sina hjältar och äntligen faktiskt får uppleva att hjältarna just är hjältar. För just den känslan saknar de i sin vardag. Där är de oftare att de går runt med känslor om att vara fel ute, inte passar in och är någon som lyckas mindre ofta än sina medmänniskor.
Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar och morgondagen är där borta i framtiden.
We use cookies to optimize our website and our service.
Functional
Alltid aktiv
The technical storage or access is strictly necessary for the legitimate purpose of enabling the use of a specific service explicitly requested by the subscriber or user, or for the sole purpose of carrying out the transmission of a communication over an electronic communications network.
Preferences
The technical storage or access is necessary for the legitimate purpose of storing preferences that are not requested by the subscriber or user.
Statistics
The technical storage or access that is used exclusively for statistical purposes.The technical storage or access that is used exclusively for anonymous statistical purposes. Without a subpoena, voluntary compliance on the part of your Internet Service Provider, or additional records from a third party, information stored or retrieved for this purpose alone cannot usually be used to identify you.
Marketing
The technical storage or access is required to create user profiles to send advertising, or to track the user on a website or across several websites for similar marketing purposes.
