Etikett: ansvar

  • Lycka finns i så många stunder.

    Lycka finns i så många stunder.

    Med ABBA, börjar jag denna härligt lediga dag. Har redan lagt in tvätt i maskinerna. Sängen är bäddad. Dagen börjar bra. Det är lycka för mig

    För ganska så många år sedan berättade maken att han hört på radion, att man blir lyckligare om man bäddar sängen. Var enda dag sedan dess, tänker jag på det när jag bäddar. Fast lyckligare hm?? Man sover i alla fall bättre.

    Lycka är inte något som bara kommer, tänker jag. Mera handlar det om att göra bra saker, för sig själv. Göra bra saker för sig själv, är att bemöta andra människor med respekt, vara vänlig, se människor. Det gör att jag slipper tankar i mina ensamma stunder, om att jag gjorde någon illa. Dessutom blir jag bemött med det jag bemöter med. det är viktigt, att ta hand om sig själv på bästa sätt. Välja vilka människor man har omkring sig. Ta hand om det som är viktigt, för mig själv. Äta bra, vila, njuta av de där små stunderna som finns i vardagen.

    Varje morgon börjar min dag med gokaffe i vardagsrummet, det är en stund där jag njuter av kaffet. Tänker mjuka tankar och vaknar till. Oavsett om jag börjar tidigt eller sent. Lägger jag en halvtimma varje morgon där i soffan. Det är ett sätt för mig att må bra. Ibland är stunderna av kortare eller längre slag. Aldrig kortare än en halvtimma. Idag blev det en halvtimma, sedan sätta igång för att få tvättat de där maskinerna tvätt. Att starta dagen med musik är också ett sätt för mig att börja dagen bra. Att få börja den med de nya låtarna från ABBA gör dagen bara bäst.

    Att vara i min egna takt lediga dagar, är ett sätt att ta hand om mig. Även det gör att jag tar hand om mig själv. En promenad, samla steg och ha något i öronen är att göra bra saker för mig. Att skriva, måla är ännu saker i bra-saker.

    Men det viktigaste är nog det där att kunna möta min egna spegelbild, känna att ja, jag har inte gjort någon illa medvetet. Jag har varit vänlig, försökt vara någon som jag själv vill möta. Självklart så är inte alla möten bra möten. Men jag går inte in med tankar om att nu ska jag sätta dit den där. Utan mera hitta till att hur löser vi det här. Ibland handlar det endast om, hur bemöter jag mig själv. Har jag varit vänlig nog emot mig själv? Eller har jag de där mera onda tankarna om min egna förmåga.

    Att vara här och nu, som jag tränat på i några veckor nu. Har gjort gott. Att inte se om en timma eller två har gjort gott i mig. Att försöka hitta till nyttan, i allt det där tråkiga har gjort det där tråkiga göranden lite roligare. Igår när jag diskade kastrullerna så kom jag på mig själv att stå där och njuta av det varma vattnet och tankarna om att det var skönt att det blir gjort.

    Det är just det här som i alla fall gör mig lycklig. Jag behöver inte glamor och hisnade känslor, för att känna lycka. Utan det handlar mera om att får vara jag i mig. Så som jag är. Vara i min takt, göra saker som jag tycker om. Jag tror även jag bytt ut det där ordet aldrig. Det var nog många år sedan det försvann. Det är ett otrevligt ord känner jag. Ni vet det där när man använder ordet aldrig i Gör du det….. så får du aldrig….

    Ganska meningslöst ord, för visst kan man brusa upp och få fram det. Men jag kan inte lova dig, att jag aldrig mera ska göra. Men jag kan göra ett försök att bättra mig, göra om saker och göra det mera som du skulle uppskatta det, om det passar mig. Annars är det mitt ansvar att berätta för dig, att det där passar inte för mig. Det känns inte bekvämt för mig. Skulle inte passa mitt sätt, att vara och så vidare.

    Jag har ett ansvar i att lära människor hur jag vill bli bemött. Det är ett viktigt ansvar, känner jag. Antagligen blir jag aldrig full lärd, det finns alltid nya saker att lära och träna sig i. Just nu tänker jag bli mera aktiv, i att se till mig och mitt mående. Just nu är det viktigt. Hösten brukar bli en tid där jag behöver mera omtanke, om mig själv. Hade ett samtal med min kollega om det där måendet, för några dagar sedan. Här får bli en tid i att ta hand om mig i mig själv. Hitta lyckan i de där små stunderna i dagen.

    Nog om detta, Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen är inte här ännu. det är här just nu som vi kan göra något åt. just nu andas vi och lever.
    Ha en härligt fin dag och hitta de små stunderna av lycka.

    Carina Ikonen Nilsson
    Carina Ikonen Nilsson
  • Jag har ansvar över mig.

    vissa dagar är jag mera till min fördel än andra dagar, rx då är det dagar som jag hittar till klokheter. Dessa dagar är dagar som jag är mera kärleksfull emot mig själv. Det är dagar som jag tar ansvara över det som är mitt, ampoule det som jag kan styra över.

    Jag kan inte styra över hur andra människor beter sig, diagnosis vad dom ska känna,eller hur dom ska uppleva saker. Eftersom jag inte kan det, så har jag heller inte ansvar över det dom gör eller vad dom säger. När jag var ung trodde jag att jag hade förmågan att göra om andra människor. Jag tror vi är många som inbillat oss det.  Om bara han gjorde det, om bara den inte va sådan, men om hon ändå inte sa så….

    Ja, ni vet alla de där OM som vi tror kan förändra världen till och med. För att förändra världen eller i alla fall andra människor som vi då inte kan. Så har vi ändå en chans till förändring. Jag kan inte förändra min make, mina barn eller vem det än må vara. Men jag kan förändra, det blir ett stort ord i mig just det där förändra. Förändra jo just den förmågan har jag. Bara jag inser vilken, del vilket sätt eller vad det är jag kan förändra.  Förmågan ligger helt och hållet hos mig själv. Det handlar om mig. Det är där det kan ske magiska stunder. Magiska underverk. För jag kan förändra mig, mitt sätt att se, möta till och med titta bort om det nu krävs. Jag kan förändra mina tankar om en annan människa, jag har eget ansvar i att se den andra människan med helt andra glasögon om det nu krävs.

    Första gången jag kom på just det där med ansvar då var jag egentligen riktigt liten.  Den första människan jag ville ändra på så att han mera passade in i min bild så att jag kunde känna stolthet var egentligen min egna far.  Min pappa hade problem med alkoholintag. Min pappa var full varje helg, utan när han jobbade. Eftersom han hade ett jobb, så var det mera okej för omvärlden att han dracks sprit mera än vad som var bra för honom. till och med han själv trodde det många år i sitt liv.

    Men jag tyckte inte det var okej, i början hatade jag min pappa de fulla dagarna. Men redan som 12 13 åring så hände det något. En kamrat till mig sa att min pappa var en fullgubbe en alkoholist.  Det var därför jag var så knäpp, ful spinkig, hade så dålig musiksmak och allt va det nu va. Självklart blev jag ledsen att min pappas superier gjorde mig till ful spinkig och knäpp.Tills en dag då jag faktiskt kom på men min pappas öldrickande kunde ju inte påverka min spinkighet, att han drack öl hade ju inte att göra med min knäpphet, om han var full på helgerna, så kunde ju det inte bero på mig.  Jag var ju bara tretton år, jag hade inte valt att ha en pappa som drack sprit, om han betedde sig illa när han var onykter så kunde ju jag inte göra något åt det.

    Just den dagen när jag satt inne på mitt rum och tänkte på pappa och mitt ansvar om hans öldrickande. Så förändrades något inom mig, för just den dagen så insåg jag att jag faktiskt kunde älska min pappa trotts att han drack sprit, jag hade enligt mig själv redan då en möjlighet att ta tillbaka den kärlek som jag hade känt till min pappa, innan jag förstod att man inte dricker så mycket sprit. Just den där dagen minns inte vilken dag men jag vet att det var på sommarlovet mellan sexan och sjuan så  hittade jag tillbaka till min pappas och min rätt till att faktiskt tycka om min pappa. Jag var till och med så klok så jag förstod att bara för att jag tyckte om min pappa så betydde inte det att jag behövde älska hans superier. Den dagen fick min pappa flytta in i mitt hjärta igen för att han var den han var. Nästan i bästaste kostymen.

    När någon retades, eller sa något dumt om min pappa så gjorde det inte längre så ont. Vad han gjorde eller hur han betedde sig slutade jag ta ansvar för vilket ledde till att jag slapp skämmas eller känna skam över vad min pappa gjorde. Redan då som lite trettonåring insåg jag att jag var utan ansvar över just min pappas fyllerier. Det gjorde att jag älskade min pappa för den han var, det gjorde att jag hade möjligheten att få ha en pappa som var den där allra bästa pappan i ganska många år.  När han sedan många år efter det att jag trätt ut ur tonåren, när jag till och med  hade blivit väldigt vuxen, så insåg han själv vad som var bra för honom, vad som var mindre bra för honom.  Så han la av med att dricka alkohol.  Idag bor min pappa i himlen, han dog för tidigt. Redan då han fyllde 59 år så lämnade han denna jord.

    Men det bor väldigt mycket Tacksamhet för den klokhet som jag fick redan som ung.  Klokheten i att jag faktiskt kunde älska min pappa trotts hans alkoholintag, att han sedan slutade helt gör mig också tacksam. För han fick i  alla fall tio år där han levde, levde på riktigt där han inte dövade känslor med sprit, där han fick uppleva glädje i glädjen inte i ångerna av alkohol.  En annan tacksamhet som bor i mig är att även om min pappa inte idag finns här, så jag kan känna oljelukten som alltid bodde hos honom, så han finns, han vägleder mig ännu idag.  Jag kan många gånger uppleva att om jag gör något som inte är bra för mig så kan jag höra hur min pappa blir helt tokig han smackar med munnen frustar och himlar med ögonen över min tokighet. han säger inte så mycket. Det gjorde inte min pappa, han visade på andra sätt när det blev fel.

    Vad ville jag nu säga med alla orden om min pappa?  Jo att jag kan inte förändra någon annan människa jag kan bara förändra min uppfattning om denna. Jag kan inte ta ansvar över hur en annan människa gör, är eller säger.  Just det kan inte du heller göra du som läser mina ord. Du har bara ansvar över dig, ditt sätt, och dina tankar.