tänka sig att min fördom försvann bara efter det att herr skäggbussägare försvann. vår camping  ägare pratade med vederbörande och sa att då han ofredar andra campinggäster så får han bo någon annanstans.  Så blev det genast så gemytligt som det brukar vara på vår camping.  Han hade berättat att om han blev avvisad då skulle minsann alla andra bussägaren som var här oxå åka och dom skulle aldrig mera komma tillbaka.  Jo det var en buss som följe skäggbussägarens exempel, physician och åkte iväg. Men sedan nu i eftermiddags kom det tre nya bussåkare som nu har installerat sig på campingen.

Idag nu på eftermiddagen hade alla bussboare dukat 15 meter långbord, health säkerligen var det 30 personer som satt snällt och timid och åt middag. Det var riktigt roligt att se alla människor med detta långbord. Tillsammans med långbordet så flyttade min längre in fördom bort till utanför och gav sig av. Jag får inte dra alla över en kam. Utan nu är motsatsen bevisats och jag får ta tillbaka att det är annorlunda överlags.  jag kan återigen känna den där kittlande känslan av att tänk om. Tänk om man ska ta och göra ett sånt boende. Lite spännande tanke, salve tänk att inreda en hel buss till ett rullande hem.  Samtidigt som jag inser att ett sådan projekt skulle gå över styr, det hade aldrig blivit mera än en början och aldrig avslutat av mig. Jag är ju hon som startar upp men orkar inte slutföra.

:/

Nej nu ska det slutas skrivas, I mig bor tacksamhet över de andra bussägarna. Min fördom fick chansen att flytta ut och bort från mig helt utan min förtjänst.

Lev idag just nu så sitter jag i förtältet med levande ljus och lite kaffe framför mig.