Malix.se

mars 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Etikett: diagnos

  • Sommarlovstankar

    Idag kan inte vädret bestämma sig solen blinkar i kapp med vinden som seglar in med molnen. Bävar för att cykla nu på morgonen.  hela  huset kommer snart att vara tomt. Stora killen  till avslutningen i u-valla. Maken och vuxna dottern till tandläkare i VBG. Lilltjejen städar skåpet i skolan.  Snart ska jag och lillkillen iväg  sista dagen innan avslutningen. Sommarlov, treatment Jag längtar lika mycket som barnen, doctor kanske mera.

    Slippa känna stressen över att eventuellt  ha missat något, slippa försöka ha koll på alla tider, läxor slippa tjatet om läxor.

    Jag är emot läxor!  Verkligen emot dessa kännslomässiga korståg av tjat, minnen  och misslyckanden. Vissa perioder har vi löst det så att  barnen får hjälp i skolan med dessa.  Detta för att vi här hemma ska ha en fredszone,  i alla fall slippa bråket om läxor. Har man barn med  nevuropsykiatiska funktionstillgångar  så  är det ibland lite  konflikter ändå.  Läxorna blir ännu en sak att bråka om.

    Jag vill vara  eller vill hinna vara förälder, vill att mina barn inte bara ska ha en tjatande ,gnatande mamma. utan en mamma som man sitter och pratar med, umgås med och känner tillit till. Snart , bara en dag till sen kan vi andas ut igen, då är det sommar lov ännu en gång.

  • ADHD SÖMNPROBLEM

    Idag vaknade jag senare än vanligt. 7.30 är sovmorgon för mig. det beror på att jag vaknade i  natt vid två, shop helt klarvaken, buy ville inte riktigt gå upp då så jag tog en sömntablett som skulle hjälpa mig somna in.

    Under tiden som jag log där och väntade på att få somna in tänkte jag på mina sömnproblem. Idag inser jag att jag alltid haft dem. För mitt behov av att sova är inte  som andras.

    Jag blir trött skulle kunna gå och lägga mig vid nio på kvällen, site då hade jag fått sova till 4 5 på morgonen, helt oki för mig så  har det alltid varit. Jag är en morgonmänniska.
    Går jag och lägger mig senare på  kvällen vid  elva  halv tolv, vaknar jag ändå vid tre halv fyra.  Min sov period är  mellan 9  och 3 då sover jag som bäst.

    Nu ska jag  pröva min teori några dagar,  ha en bok vid sängen lägga mig vid nio senast halv tio så får vi se hur många tabletter jag behöver för att sova mina  sex timmar.

    ADHD och sömnproblem är något som hör till  även rutiner är något vi behöver dax att införa  min  gamla rutin igen  dvs, gå  i sängs vid 21.

    Solen är ovanför molnen idag,  idag ser vi bara molnen. är lite skönare att cykla då men min hud bli inte  vackert brun då. I och för sig brände jag mig lite igår, så skinnet behöver vila.

    Lev idag just nu,  så blir det många kloka just nu

  • Känslor från förr

    är död någon annanstans inte här. Det känns som det är min vårdnald som skriver just nu. Trots Concertan i kroppen så sover jag. surrande surrningar, trötthet, irritation som liksom liggen någon millimeter innanför skinnet.

    Minsta lilla sak känner jag att jag behöver räkna till tio, tio gånger om. Ändå gäller det att bita sig i tungan. Jobbet igår och i förrgår tog kraft. Dessutom var det kommentarer från mötet som liksom etsat sig fast.

    Kommentarer som jag måste lära mig  kasta åt sidan,tabort, inte ge tillbaka.

    Men hur Fan då??????

    Nja, det tar ju ett tag innan jag träffar människan igen, då lär irritationen sjunka till botten.  Allt handlade om obearbetade känslor i mig som liksom poppade upp i samtalet.

    Det är ditt jobb att läsa det, fick jag till mig. Jag blev nio år,  röd i ansiktet, svettig på ryggen och och  Alla bokstäverna på pappret blev till en klump lera.

    Vid siffran tio kände jag att jag kunde vara tyst, för en gång skull bubblade det inte ur mig så jag  generade henne in för dem vi hade mötet.

    Men orden,  tog skruv, gjorde ont och  medans jag skriver just nu känner jag ännu, att jag ville skrika ut att om det nu var så, att mitt jobb gick ut på att ha högläsning in för andra, så hade  inte mitt jobb varit just det jobb jag har. Utan då hade jag förmodligen varit sagotant.  Eller någon nyhetsuppläsare.

    HMMM det hjälpte tydligen inte att skriva om det,  blir fortfarande kokande i magen.

    ’Kay Pollak”  Jag väljer mina känslor…….Jag väljer mina känslor…….Jag väljer mina känslor……..

    Nej, den där läsningskänslan är nog där för att stanna, Jag väljer mina känslor…….. den är så förfärligt gammal. Dyslexi och högläsning går liksom inte ihop i mig.  På något sätt väljer jag kränkningskänslor,  men jag vet inte var någonstans jag väljer.

    Jag vet att jag skrivit en bok men den behöver jag inte läsa högt för andra.  Den får bokköparna själva läsa och tolka. Hm jag har inte ens stavat den själv utan haft en liten Maria till hjälp!

    En av mina plankor känner jag…………

  • QTEQ

    Äntligen har jag fått en mobil som funkar för mig, prescription minidatorn visst funkar den och är bekväm att ha med. Men min lilla QTEQ, rx den är grym. Nu äntligen kommer jag säkerligen få koll på alla tider och planeringar. Få struktur över min dag, skulle kunna strukturera upp i oändlighet, men vem vill det? Inte jag, nej va tråkigt, vart skulle min impulsivitet ta vägen? Den som bor inom mig och gör livet lite mera spännande ibland?

    Men att få koll, att ha koll över vad som ska hända, kunna tacka ja eller nej genom att kolla kalendern,ja bättre kan det inte bli. Det är mycket lättare att lägga in på datorn därefter synka den till telefonen. Mycket hellre än att sitta och pilla på den lilla skärmen. Alla som har ADHD borde få en sådan som hjälpmedel, men istället erbjuds man handi.
    Tror att ungdomar hellre skulle vilja ha en QTEQ som sa till när de skulle göra saker.

  • ADHD; CONCERTA och göra sen är inte i samhörighet.

    ADHD kreativiteten blev allt och inget igår. Snurr i karusellader. Min målar plats och min dataplats har bytt tid och rum. Matsalsbordet blev data bord för två. Så nu lär vi få plocka fram ett av de andra borden om vi får gäster, troche om det inte duger att äta i köket. Ljuset får bli konst ljus i gillestugan för just nu är min målarhörna där. Detta för att det inte ska bli så splittrat. Målar jag så målar jag, patient skriver jag så ska jag inte bli störd av målarsakerna. I alla omflyttningar och alla olika delar skulle jag dricka vatten i köket, sovaldi hamnade framför en pappershög på skänken började titta och sortera, hittade lite döda blomblad vilket ledde till vattenkannan, vilket ledde till köksfönstret, vilket gav mig två stackars blommor som dött en tragisk död av torka,vilket gjorde att jag kom på att min kropp krävde vatten. Vilket i sin tur ledde till att blommorna står kvar i fönstret och visar fortfarande på sin okristliga dödsorsak där jag borde ställas in för rätta. Pappershögen i köket är fortfarande en hög som bör sorteras, kanske till och med kassas.

    Hur lyckas  ni andra med era högar av papper, Min concerta ger mig bara större möjlighet att reflektera över högarna. Den tar liksom inte bort den  själv, inte heller vattnar  concertan blommorna, den ser bara till att jag är mera törstig på vatten. Här behöver jag hjälp!!!!!

    Här behöver jag hjälp i MASSOR, att göra det mina tanke visar mig att jag bör tänka på. Dessutom skulle jag behöva hjälp med att faktiskt börja sortera mina papper.

    Något som sonen, tydligt reagerade på igår. Han förstod inte var det fanns för viktigheter i mina papper,  Han var väldigt tydlig med att det finns inget viktigt i förra årets studie ansökningar, inte heller i alla tidiningar och artiklar jag lagt åt sidan för att läsa sen. Sen lär aldrig bli, här behöver jag strukturer som håller hela vägen, concerta är en del  av strukturern men den gör inte jobbet det måste jag göra själv.

    Vill även passa på att visa på (H)järnkoll, tillsammans kan vi göra skillnad, utanförskap är inte ett måste, däremot borde ett innanförskap vara det.

    Titta gärna på YouTube reklamfilmen från (H)järnkolls kampanjen.

    Vi är alla unika och underbarheter, även jag med mina lite mera rörliga tillgångar.

    Min bok ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv” blev inte gjord av gör det sen, utan det bara blev så jag tänkte inte på det.

  • KBT, Planera,prioritera, och mera

    Jag misstänker att det är KBT, pills som gör susen.

    Från att nästan flytt från livet, here börjar jag känna en ny tillförlitlighet och stolthet över mig själv. Nio år av nikotin tuggummi, till att tugga lite ingefära och vanliga tuggummi, de första dagarna tre fyra paket extra. Redan efter nu två veckor ser jag en förändring. Inte lika många tuggummin.

    Från att få panik över tanken för några månader sen, över allmäntoaletter, till att bara få en lite tanke om att nej, stå ut!

    Nöj dig med att tvätta händerna, skura inte hela den allmänna toaletten och försäkra inte med lager av toa papper. Idag kan jag gå på en allmäntoalett utan att det tar 10-20 minuter att städa rent den,innan jag använder den. Idag sväljer jag ner ångesten, tänker tanken om att det är bara fantasier, alla  min tankar om bakterier.

    Inte lägger jag ner massvis med kraft och tid, på att ha massa exter för mig hemma, inte toaknappsrengöringar och inte heller några dagliga handtagstorkningar. Utan skulle det mot förmodan bli en gest eller tanke om att jag borde torka av, byter jag ut den emot nej! Exponering!!!!

    Strukturella strukturer börjar även ta plats, det börjar även formas en form av schema in i detalj, där det ligger  prioritet A B även C. För varje tid som flyttar in på mitt schema, känner jag frihet, hittar nästan till trygghet. Frihet över att få det överskådligt och tydligt.

    Nu behöver bara tydligheten flytta in till människor, runt mig så att de på riktigt förstår och inser att när jag säger ja! Jo men det kan jag allt fixa! Så är det lite av en lögn och en duktighetssyndrome av förr, som tömmer mig. Dränerar och sedimenterar oförstånd till glapp och nederlag.

    Idag klack det till i hjärtat för mig.

    Min KBT-Terapeut gav mig klokheten och bomull i magen. Vi skulle boka in en tid, jag i min vanliga vardagsrutin säger i min ADHD-glömska att helt ok tror inte jag har något den dagen det ringer inga klockor när du säger det så den tiden kan vi ta.

    Hon är en bestämd,klok underbarhetskvinna detta underverk för hon tar ansvar över det jag inte har integrerat i mig.

    – Nej, säger hon jag ringer dig i morgon istället, för jag vill att du skall titta i din kalender och planera in det mötet så det inte blir en massa dubbelbokningar, jag vill att du skall lära dig att använda dig av din kalender.

    Just de orden,  gör henne till  klokheter ut över vanligheter, Känner kärlek,värme och ljus, hopp över att jag, till och med jag skall få till konstkunskaperna i planering,prioritering och genom A B C prioritering skall jag tillslut hitta till ett mera behagligt och harmoniskt sätt att passa tider. Kunna åka iväg utan att bli stressad, slippa  känna ångest över att tiden, inte är något jag har förmåga att klura ut.

    Här blir tacksamheter, tack för en underbar dag, tack för alla underverk till människor jag fått förmånen att träffa idag.

    Tack för att det finns människor som vet att jag gör mitt bästa, att det inte alltid räcker enda fram, i planeringstillfällen.  Men känner att prioritering håller att flytta in i min kropp, kanske kommer jag också kunna uppnå kunskaper i att planera …..


    Nästa vecka skall jag bli intervjuad, av två från lärarhögskolan. De skall göra en uppsatts om ADHD, skola föräldrar.

    Spännande vi lever just nu i en tid, där vi genom attitydförändringar, kommer att göra samhället mera humant för oss, som ibland har karusellerande tankar i hastigheter. Våra barn kommer säkerligen att slippa uppleva den historian, vi upplevde då jag gick i skolan.

    Det är fantastiskt, här vilar även min tacksamhet……..

  • Här ska tas i kragen…..

    Jo jag vet, shop vet Jätte mycket och  e på det klara med att jag saknar den beryktade kragen. Men jag tänker inte ge mig, treat här ska Tas i kragen, skärpa upp se till att städa bort alla  gör det sen grejor. Varför??

    För att jag inser att Djä…. en namman och alla de andra ramsorna,  Jag bestämmer, och min hopp min tro som jag skrev om i boken ” Jag föredrar att kalla mig impulsiv” stämmer…. det stämmer!!!! Det ända som inte stämmer är att jag övergav min egen sanning och lyssnade på mera kunnighet. Jag övergav mina egna trosuppfattningar om vad jag behöver och gav över ansvaret till någon som läst min  journal, träffat mig i några minuter. Nej, Jag får inte överge mig själv. Sådana saker som jag har uppfattning om mig, hur jag  bäst mår bra mm mm är 45 år erfarenheter av prövningar, jag väljer och just nu väljer jag min egen inre kunskap, oavsätt vad andra tycker tänker.  Nästa gång jag pratar med läkaren tänker jag berätta före honom att, Jag litar på min egen klokhet. Här skall inte till en massa piller utan en ren och skär kraftansträngning av mig. I att ta hand om mig själv! Ett litet vitt piller eller sånt Hjälper inte det som hjälper mig är mina tankar, ( Gammal kunskap som jag gav upp) tid för mig, en sak i taget och lyssna till min inre sång känna vad den vill säga mig. Sömnlöshet, orkeslöshet botas med vänlighetsvänligheter till sig själv så är det!!!
    Sånt e livet ibland måsta man sätta sig själv i första rummet. Där kan man till och med bjuda in sina nära och kära men det viktiga är att jag själv även får plats, annars blir första rummet instängt, dammigt och sista.

    Lev idag

    Idag skall jag fortsätta att anstränga mig till att må bra, Att må bra är inte som bara blir,  må bra är mitt ansvar, jag väljer hur jag ska må!!!!!!!!!!!

  • Att rekomendera

    I går var jag i Göteborg, view för lite KBT som hjälper mig framåt, det ger mig massor av tankar om sundheter och friskheter.

    Där efter gjorde jag som vanligtvis Göteborgare gör, jag  tog vagnen till järntorget. Där nästa stopp var.  Redan innan när jag satt här hemma, hade jag klurat ut att 60 bussen var den bussen jag skulle ta.

    Den kändes mest trygg, den hade jag ju redan förra veckan, åkt lite grann runt i Göteborg. För mig som nu varit borta från Göteborg i så många år, 10 nästan 11, är jag en främling i min stad, inte ens numren på vagnarna är de samma idag, som då när jag flyttade, då för nästan 11 årsen, var det hundra kort något som jag just  då jag flyttade hade lärt och vant mig vid. Dessa kort var ju lite krångel med då, jag gillade kupongerna som var innan.

    Idag om jag ska åka runt är det sms, en ny sak som jag lärde mig av min syster förra veckan.

    Ser att tanken inte är där den ska vara, hade egentligen tänkt skriva om andra saker, men det får jag ta senare i inlägget.  Bussen 60  var ju tanken här hemma, hos KBT kvinnan fick jag tipset om att 1 också gick till Järntorget.  Spårvagnar, eller buss, tyvärr kan jag inte där välja båda så som jag skulle kunna göra om det handlade om tidningar. Att Välja för mig är lite svårt, och  att göra det som jag inte tänkt är lite svårare,  men varför ska jag välja det som är enkelt?

    Det gör inte att jag utvecklas, jag valde vagnen, genast började tankar om att: Nu gör jag något som inte bestämde innan, kanske har valet gjort att något blir fel, ångestpåslag, tänk om det händer något, blev hastighetstankar som jag var tvungen att stoppa och tänka ( vilka bevistankar har jag för att tänka så, sluta nu att befinna tanken i OCD tankar,) Spelar väll ingen roll om jag tar vagnen istället för bussen, det är inget magiskt med det.

    I alla fall kom jag fram dit jag skulle, till och med i tid där min tid inte handlade om att vänta tid, utan ganska snabbt kom jag i kontakt med mina arbetskamrater och vi gick i väg till restaurangen som jag ätit på förra veckan. där träffade jag ett bekant ansikte från kursen förra veckan. Eftermiddagen befann vi oss sedan i folkets hus, en trappa upp och lyssnade på en intressant kille som visade på kunskaper i massvis.

    Barn och ungdomar med starka reaktioner och utbrott
    Så många tankar och så många klokheter var längesen jag fick samtidigt, vissa saker berörde mig vissa besannades vissa visade mig att jag är där jag är, Så mycket klokheter lyckades bo just i det rummet i går. Jag är tacksam över att jag fick möjligheten att vara där på samma ställe, och ta del av alla dessa klokheter.

  • ATTIDYUPPDRAGSAMBASSADÖR, HÄR MÅSTE JOBBAS, MEN, AV MIG???

    Den tidiga frukosten blev till lite sent. Trodde jag vaknade tidigt, pilule men då frukosten var framdukad och ljusen skulle tändas, malady var det ljust ute. För när jag vaknade var vare sig frukosten inte framme. Kaffet var i och för sig klart men, en timma gammalt. Klockan var 7.30,det var då redan  ljust ute. Katten ville ha sin frukost. Ändå blev det en timma i tysthet, kaffet och en tv macka.  Tv plus lite penseldrag på staflibilden. Attityduppdraget har legat och pratat med mig. Har suttit och skrivit ner lite meningar, men prestationsångest ligger och pyr. Känner att jag behöver stöd, någon bredvid som skulle kunna ge mig inputs och en klapp på axeln, när jag får till det.

    Då jag hittar något som jag vill få fram börjar prestationstankar i autobanfart. Stygga odugliga tankar flyttar in, Nej, det här duger inte, eller nej så kan du inte presentera det. Självkänsla, självkänslan verkar vara ute på villospår, i terränger som jag inte känner till. Inspirationen som flödade, har slutat flöda, ett irrvarr av tankar snurrar runt på 78 varvan, även om det bara är vinyl 33. Högtalarna knastrar, sprakar och surrar kablarna behöver köpas, eller bytas ut.

    Tror jag skall få till ett litet samtal, till min vän som hjälpte mig med boken. Kanske hon kan hjälpa mig att sortera tankarna..

    Vi har föresten börjat prata om att skriva till lite, hon ska hjälpa mig att ta bort och lägga till mera av idag.

    Skrattar lite här vid mitt skrivbord, det måste vara de små bokstäverna av ADHD,  som gör att jag vill förändra. Lite av det är ju just ADHD,  i mig, är ju just att jag aldrig står still.

  • stuktur

    strukturella planer. Just nu är jag på väg att bryta ett beteende som vanligtvis är normalt för mig. Jag brukar köra huvudet i sanden flytta tankarna från mig till göromålssaker för att slippa ta tag i det som jag borde ta tag i. Jag går i KBT och lär mig om OCD, sovaldi sale och vad i mig som triggar fram stressen vilket hjälper mig att trötta ut både kropp och själ. Stressen finns ju som en vanligt förekommande känsla hos mig.

    OCD är mina tvångstankar och mina små bacillfobier. När jag är stressad eller i situationer där jag inte riktigt har koll på vad som skall göras.

    Jag arbetar ensam i mitt arbete, mind Jag hjälper människor att bli så självständiga som möjligt. HAHA just nu känns det sjuk, view tomt och till och med horibelt. Vet ju själv inte ens när det är dax att ta på jackan för att gå iväg till avtalade möten. Det är just nu min make som håller i den strukturen.

    Sorg, massor av sorg, Jag känner tårar som borde gråtits för länge sen. Dessa hade gjort mindre ont då, för i dag vill de inte ens komma fram, de ligger och bränner bakom ögonlocken men ögonlocken är skölden som motar bort det. Den ögonlocken som vanligtvis i sådana här situationer brukar vara upptåg, hitta på något nytt, köpa en ny dator, skriva bok, byta jobb, flytta med mera.

    Men jag har valt att stanna kvar inte fly och fäkta, utan stanna kvar se vilka skärvor som kan lagas och ställas tillrätta. Sorgen är inte här för att jag ska bryta upp och fly för flykten hinner i kapp mig här skall iställer ärmarna kavlas upp blå stället skall på, Jag skall på något sätt våga mig ut och be om hjälp i struktur. Tänka sig ord som inte ens finns på min karta skall jag försöka stava till i sömnen, struktur strukatur konstruktur nej endast struktur, är det som skall till jag ska inte ens fly i i arbeta dygnet runt, eller jaga dammråttorna med pensel, inte ens toalettknappen skall poleras utan det som skall polleras är just bara mina strukturella avsaknader. Här behöver jag hjälp. Här behöver jag någon som vänligt men bestämt hjälper mig att synliggöra det som just nu är så osynlig. Vad det är som får i gång stressen som lurar hela tiden.

    Hejja mig, Jag ska verkligen ta tag i det. Jag som till och med tillbringade tre dagar i ensamhet utan tryggheten i min mans klokhet, jag som tränade och tränade i massor under tre dagar att själv veta, när jag ska åka, när jag ska packa ihop och påbörja och slutföra dagarna. Utan att ens min make knystade att nu är det dax. Tiden passade jag ganska bra, för jag behövde inte stå och vänta en timma på att kursen skulle börja. Bara någon halvtimma eller nått för tidigt va jag. För ett eller i alla fall två år sen hade jag varit på plats någon timma eller två innan ens någon hade tänkt på att vakna.